| Publicerad 1907 | Lämna synpunkter |
BETJÄNING beɟä4niŋ, äfv. BETJENING -ɟe4n-, i Sveal. äfv. 032 (betje´ning Weste, återgifver uttal med ä; betjèning Almqvist), r. l. f.; best. -en; pl. (numera föga br.) -ar.
1) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (numera mindre br.) abstr.: tjänande l. betjänande (af ngn l. ngt); tjänst. Serenius (1741). Almqvist (1844; betecknadt ss. föga br.). Dalin (1850). Cavallin (1875). — särsk.
a) till BETJÄNA I 1 a: uppassande (på ngn), uppassning, tjänst. En sådan from .. Menniskia, then skal jag (konung David) holla werdig, at taga til min närmaste betiening. Sahlstedt Hofart. 103 (1720); jfr 3 a slutet. At intet Valhall skulle til alla delar se ut som et munkekloster, skiedde betjeningen af Jungfruer, som kallades Valkyrior. Lagerbring 1 Hist. 1: 486 (1769). Drage Husbonde försorg, att sådant berömvärdt Tjenstehjon till sin död har skälig utkomst .. mot den betjening, det kan uträtta. SFS 1833, s. 465.
α) till BETJÄNA I 1 b α: tillhandagående (med hvad som behöfves l. önskas), tillhandahållande (af behöflig hjälp, förnödenheter, rekvisita o. d.); stundom: expediering, expedition. Det vore som om syndarn / Ännu i snaran ville tacka bödeln / För flink betjening. Hagberg Shaksp. 12: 223 (1851). — i numera obr. förb. Skärslipare .. finnas til Soknens betjäning. Högström Præs. i VetA 1765, s. 16. Den betjening, som en fri allmoge i behof af binäringar lemnar åt (järn-)Bruken. Järta Kopparb. 78 (1823, 1826).
β) (†) till BETJÄNA I 1 b β: tjänst, tjänstgöring. Emedan han .. 2 åhr vid Cancelliet såsom skrifvare giordt betiening. Växiö rådstur. prot. 15 maj 1738. Hvar och en, som något ämbete til stadsens betjening innehafver. Hårleman Præs. i VetA 1746, s. 25. Herrarne i London ärnade gifva honom lön för betiening i Museo Britannico. Linné (1763) hos Fries 2 Linné 2: 387. — särsk.
α’) i uttr. stå i betjäning, vara i (statens) tjänst, innehafva tjänst l. ämbete (jfr 2). Uti Borgare-Ståndet äro månge, som stå i betiening. Oelreich 92 (1755).
β’) i uttr. stå (ställa m. m.) under betjäning, stå (ställa osv.) under förvaltning af kronans tjänstemän. Arrenderne (af tullarna) uphöra ock de ställas under betiäning. 2 RARP I. 1: 91 (1719). Siötullarne .. förblifva under betiäning. Därs. II: 383 (1723). I fall de (dvs. sjötullarna) skola stå under betiäning. Därs. 384. Möller (1807).
c) (†) till BETJÄNA I 1 c: hjälp, tjänst. Gud vet man ville giär(n)a giöra folck betiening om man kunde, utan sin skada. Växiö rådstur. prot. 4 mars 1728. Sallenius till betiening (dvs. för att spara S. besväret) .. (har han) skrifvit SortListan på upburne Cronomedel. Därs. 31 mars 1731. Dageligen höllos observationer efter största möjlighet uti de materier, som emellan Socios (dvs. kamraterna i det resande sällskapet studenter) delte voro, hvilka gjorde resan lätt genom sina privata betjeningar. Linné Ungd. 2: 235 (1734). Den som vill hafva någon betjening af Lappar, .. måste nödvändigt vara försedd med brännvin. E. J. Grape i VetANH 25: 5 (1804).
d) (†) till BETJÄNA I 1 c β: gagn, nytta. Emedan iag altsedan ingen betiäning kunnat hafft af hagen till mine Creatur. Växiö domk. akt. 1706, nr 257. En menniskia .., hvilkens högra hand var så vissnad, at den icke kunde göra någon betiening. Bælter Jesu hist. 4: 53 (1757). Anse .. sig icke (många) alltför upplyste för att kunna deraf (dvs. af predikoämbetet) hafva någon betjening. Berggren Suppl. t. pred. 116 (c. 1870).
e) (numera nästan bl. i Finl. o. där föga br.; se dock slutet) till BETJÄNA I 2 b: skötande, skötsel; drift. (Konungen) förskaffade sig .. skickeliga män til Gymnasiernas betjening. Celsius G. I 424 (1753, 1792). Jordbruket och de näringar, hvilka bero af dess betjening. Järta V. skr. 1: 122 (1816). — särsk. (i fackspr., fullt br.) till BETJÄNA I 2 b α. I England använder man vanligen landtbefolkning för ångplogens betjening. Tekn. tidskr. 1872, s. 308. (Nämnda slags maskiner för pressning af nålsögon) fordra mycket liten betjening, alldenstund en gosse kan sköta och tillse en hel rad dylika maskiner. Därs. 1875, s. 65.
2) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. ä. t.] (†) tjänst, befattning, syssla, ämbete; jfr BETJÄNA I 1 a, b, 2 a. Then betiäningh som förbemälte Jnspector hoos migh hafwer. Växiö domk. akt. 1683, nr 254. Enär (dvs. när helst) någon hit til Staden anländer, som Betiening eller Tienst söker, .. så böra de sig uti Address-Contoiret ofördröjeligen anmäla. Förordn. rör. husbönder o. tjenstehjon i Sthm 1732, s. 2 a. Kanske Academien då också kunde bli en Trä-Schola, hvarifrån telningarne kunde plantas i alla Riksens betieningar. Dalin Arg. 2: 104 (1734, 1754). Lind (1749). — koll., i uttr. riksens betjäning (jfr språkprofvet från 1764 under 3 b), koll. om rikets samtliga ämbeten o. tjänster. Riksens betiening (skulle) med Svenskt folk besättas. Celsius G. I 60 (1746, 1792).
3) koll. (se dock a slutet), om personal till betjänande (af ngn l. ngt). — jfr AKADEMI(E)-, ARBETS-, ARK(E)LI-, ARSENALS-, ARTILLERI-, BAD-, BAN-, BARNHUS-, BATTERI-, BERGS-, BOD-, CIVIL-, EKONOMI-, FLOTTNINGS-, GYMNASIE-, HAMN-, HANDELS-, HOF-, HUSGERÅDSKAMMAR-, JAKT-, JÄGAR(E)-, JÄGERI-, JÄRNVÄGS-, KAMMAR-, KANAL-, KANON-, KOL-, KONST-, KONTORS-, KRONO-, KÖKS-, LANDT-, LANDTTULL-, LIVRÉ-, MAGASINS-, MYNT-, POLIS-, POLITI-, POST-, RÄTTS-, SKOGS-, SKOL-, SKÄNK-, SLOTTS-, SLUSS-, STADS-, STALL-, STATSBANE-, TROSS-, TULL-, TÅG-, UNDER-, VAKT-, VÅG-, ÖFVER-BETJÄNING m. fl.
a) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (manligt o. kvinnligt) tjänstefolk, i sht för sysslor inomhus, särsk. för uppassning; jfr BETJÄNT, sbst. 1 (b) samt BETJÄNA I 1 a. Betjäningen får ej mottaga drickspen(nin)gar (anslag i hotellrum, badinrättningar, museer osv.). Ingen ville vara i hennes tienst: Mannen måtte skrika länge nog öfver Nationens lätia och sielfsvåld, han fick ändå ingen betiening. Dalin Arg. 1: 243 (1733, 1754); jfr slutet samt 1 a. Den ena (brodern) var altid tvär och ovänlig emot sin Betjening … Hans Betjente sade: stor sak! nog få vi så god Herre igen. Tessin Bref 1: 6 (1751). En gammal trogen Piga, .. famillens enda betjening. Eurén Orth. 1: 3 (1793); jfr slutet. Vid utgåendet smyger man en 2/3 Specie i handen på en af betjeningen. Beskow Vandr. 38 (1819, 1833; i fråga om bjudningar i Hamburg). Betjening .. Samtelige tjenare i ett hus, som betjena sjelfva herrskapet, såsom betjenter, kammarpigor, huspigor, m. fl. Dalin (1850). Betjeningen bör skyndsamt undanflytta sådana saker, som under anrättningens fortgång icke längre behöfvas på bordet. Hagdahl Fråga mig 251 (1883). — särsk. [jfr motsv. anv. i t.] (ny anv., föga br.) om en enda person: tjänare. En qvinlig betjening (på hotellet) tilldelade han (dvs. den druckne) två slag i ansigtet. SDS 1901, nr 58, s. 3. jfr HOTELL-BETJÄNING.
b) betjänte (se BETJÄNT, sbst. 2 b β); förr i vidsträcktare bem., med inbegrepp af tjänste- o. ämbetsmän äfv. af högre tjänstegrader (se BETJÄNT, sbst. 2 a, b α o. anm. under BETJÄNT, sbst., sp. 2025); jfr BETJÄNA I 1 b. Serenius (1741). Betjeningen vid tullen. Lind (1749). Vid Kongl. Collegierne här i Staden .. förhålles, hvad Ledamöterne, Secreterare och Advocat-Fiscaler samt Betjeningen angår, på lika sätt, som om Håf-Rätterne förmält är. Publ. handl. 7: 5550 (1763). En stor del af Rikets betjening både af civile och militaire staten, föga bättre än förgås af hunger och nöd. C. F. Scheffer i HSH 16: 185 (1764). Kyrkans betjening skulle aflemna något af sina inkomster til Rikets nytta. Lagerbing 1 Hist. 2: 655 (1773). Särskild Betjäning (tillsattes) för Handelsärenden. Hallenberg Hist. 2: 534 (1790). Den betjening, som hvardera Kammaren i öfrigt (dvs. utom sekreteraren) för sig under Riksdagen anser nödig. RO 1866, § 35. Antalet handlande (i Sigtuna) var år 1870 blott 5 med en betjening af 4 personer. Höjer Sverige 1: 92 (1875). Verkets betjening var .. talrik. De Geer i 3 SAH 1: 150 (1886; efter handl. fr. 1815). Betjening (näml. vaktmästarpersonal o. d.) antages .. af vederbörande chef. Tj.-regl. 1889, 1: 257.
c) till BETJÄNA I 2 b, särsk. [jfr motsv. anv. i holl. samt 1 e slutet] till BETJÄNA I 2 b α: personal för skötsel af maskin o. d. — särsk. artill. befäl o. manskap till skötsel af en kanon o. d.; servis. Tiraljörer skickas långt fram mot de fiendtliga batterierna, hvilkas betjening de bortplocka med sina kulor. Rappe Nordarm. 45 (1874). Att göra betjeningen (vid en del af fältartilleriet) beriden på löshästar. Billmanson Vap. 125 (1882).
(3 b) -GRAD~2. särsk. koll. om tjänstepersonalen inom en grad; jfr -KLASS. De högre betjäningsgraderna, såsom banmästare, lokomotivförare, konduktörer och kontorsbiträden. GHT 1895, nr 257 A, s. 3. Komitéförslaget upptager ringa eller ingen löneförhöjning för de olika betjeningsgraderna. AB 1896, nr 287, s. 3. —
-HUS~2. hus inrymmande betjäningsbostäder. Tidn. f. lev. 1903, nr 17, s. 2 (i fråga om byggnad vid statens järnvägar). —
(3 b) -KÅR~2. En tjenstemanna- och betjeningskår, hvilken med gladt mod .. egnar sig åt sitt .. värf. AB 1897, nr 40, s. 4. —
(3 c slutet) -MANSKAP~20 l. ~02. servismanskap. Decker Taktik 442 (1830). Åkande artilleriets betjeningsmanskap dels åker på kanonfordonen och dels rider på spannhästarne. Uggla Krigsk. 109 (1880). —
-PERSONAL~102. särsk. till 3 b. Lärare- och betjeningspersonalen (vid Lunds universitet). Brunius Metr. 377 (1854). Statens järnvägars betjeningspersonal. PT 1906, nr 27 A, s. 2. —
Spalt B 2020 band 4, 1907