Publicerad 1910   Lämna synpunkter
BIND bin4d, hvard. äfv. bin4, i bet. 3 BINN (bi´nnet, best., Weste), n.; best. -et; pl. (i bet. 1 o. 2) =.
Ordformer
(bind Nordforss (1805) osv. binn- Linné Gen. morb. 21 (1763: binnet, best.), Meurman (1846: binnet, best.), Öhrlander o. Leffler (1852: binne) m. fl. Anm. Möller (1790, 1807), Heinrich (1814) o. Öhrlander o. Leffler (1852) anföra ordet i bet. 3 under formen binne, som, kanske med anslutning till BINDE, felaktigt abstraherats ur den best. formen, den enda i hvilken ordet i denna anv. eljest anträffats)
Etymologi
[bildadt till BINDA, v., efter mönstret af sådana ordpar som TAG: TAGA, HUGG: HUGGA; jfr d. bind, band m. m., holl. bint, bindrep, bindbjälke, mht. bint, band, fjätter, t. bind, pasma, o. eng. bind, band m. m.]
1) [jfr motsv. anv. i d.] trädg. motsv. BINDA, v. 1 a α, i fråga om uppbindning af växter: band. Allt efter stänglarnes längd användas (vid uppbindning af växtstänglar) för hvarje exemplar två eller tre ”bind” på lika afstånd. Abelin M. trädg. 40 (1903).
2) [jfr t. bund] bokb. motsv. BINDA, v. 6: benämning på hvart o. ett af de snören vid hvilka vid inbindandet af en bok arken häftas o. medelst hvilka dessa fästas vid bandet; äfv. tvärgående upphöjning på ryggen af bunden bok framkallad af dylikt underliggande snöre l. afsedd att framkalla intrycket af ett dylikt. Nordforss (1805). Almqvist (1844). Bokb. ordl. (c. 1847). Det fins .. tre olika slag af inbindning: häftning på upphöjda, insågade och släta bind .. Bindens antal rättar sig efter bokens storlek och utgör allt efter omständigheterna tre, fyra till sex. Uppf. b. 6: 517 (1875). C. Eichhorn i Meddel. fr. sv. slöjdfören. 1888, s. 2. — jfr FÄST-BIND. — Anm. Huruvida följande uppgift till sin sista del motsvarat verkliga förh. torde vara tvifvelaktigt: Rättast heter hvardera (af ryggsnodderna på en bok) för sig ett bind; men stundom kallas alla tillsammans så med ett gemensamt namn. Almqvist (1844).
3) [jfr sv. dial. (Smål., Blekinge) binn, binn på det torra, förstoppning, binn på det våta, stranguri, äfvensom isl. abbendi, afbendi] (†) motsv. BINDA, V. 11 b: med stoltvång förenad förstoppning; jfr BINDNING 10 b o. HÄFTA, sbst. Tenesmus. Binnet. Linné Gen. morb. 21 (1763). Sahlstedt (1773). Weste (1807). Almqvist (1844). Öhrlander o. Leffler (1852).
Ssgr: (2) BIND-INDELNING3~020. Försök att upphäfva bindindelningen (på bokryggen) och behandla ryggen som en enda långsträckt yta. Uppf. b. 6: 507 (1875). —
(jfr 2) -SNÖRE~20. benämning på hvart o. ett af de snören vid hvilka vid inbindandet af en bok arken häftas o. medelst hvilka dessa fästas vid bandet. Hvarje bindsnöre räcker ett litet stycke utom kanterna på båda sidorna (af den häftade ryggen). Uppf. b. 6: 517 (1875). Anm. Ssgn kan äfv. tänkas vara bildad till BINDA, v., särsk. till BINDA, v. 6. —
(2) -ÄNDE~20. (Vid pärmens fastsättande) begagnar man sig .. af de uppskafda bindändarna, som tillplattas och fastlimmas eller fastklistras. Uppf. b. 6: 521 (1875).

 

Spalt B 2638 band 4, 1910

Webbansvarig