| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRMÖGEN förmø4gen l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förmö´gen Weste; förmö`g’n Dalin), förr stundom FÖRMÅGEN, adj. -get ((†) -git Schroderus Liv. 473 (1626)); -gne, -gna ((†) -gen(n)e, -gen(n)a GR 10: 273 (1535)); -gnare ((†) superl. -genest BtFinlH 4: 374 (1569)).
jfr OFÖRMÖGEN.
1) (i sht i skriftspr.) motsv. FÖRMÅ 1: i stånd (till ngt l. att uträtta ngt, äv., mera tillf., att njuta ngt l. dyl.), kapabel. Förmögen till krigstjänst, till äktenskap. Förmögen av (äv. till) utveckling. Platt ingen (skall) effterlatit blifva .. drifva någan köpmans handel, medh mindhre han ther till förmögin er och uppå sådane handel .. förstandt hafver. RA 1: 493 (1546). (Om) någor Frälsesman aff ålder .. är eij sielf förmögen att giöra tienist. Lagförsl. 287 (c. 1606). (Ormen) mente (Eva vara) .. förmögnare at intala och beweka sin man til samma dårskap. Swedberg Dödst. 20 (1711). Den goda naturen som gjort mig förmögen till så mykken sällhet. Thorild Bref 28 (1781). En utbildning, som skall göra dem förmögna att af sig sjelfva i ritning framställa något tillfredsställande. TT 1874, s. 155. Denna lätta folkslöjd (dvs. halmflätning) .. synes .. icke vara förmögen af större utveckling i vårt land. SlöjdkomBet. 1907—08, s. 66. — jfr BEFRUKTNINGS-, FUNKTIONS-, SLUTNINGS-FÖRMÖGEN. — särsk.
a) (†) allmännare: (så l. så) beskaffad. Hans saker wore nu icke så förmögne at han Cyprum dierffdes at angrijpa. Schroderus Liv. 470 (1626).
b) (†) i förb. in till ngns förmögna år l. ålder, till den ålder då ngn kan försörja sig själv. Att det allt hoos Modren blifwer Jnnestående in till Barnens förmögne åhr, och då de kunne sin maat och kläder sig förtiäna. BoupptSthm 1672, s. 51 b. Därs. 11/6 1672, s. 499 b. jfr: Så snart som .. (djurens ungar) sielfve til sin föda blifva förmögne. Kling Spect. Ii 2 a (1735).
c) (†) kunnig, skicklig. BoupptSthm 3/8 1671, s. 1274. Så tillåtes honom därstädes arbeta, in till des han kan blifva så förmögen, att han förmår giöra mästerstycke. VRP 16/5 1729. Serenius (1741).
a) (†) som har (sådana l. sådana) tillgångar, (så l. så) bemedlad, (så l. så) situerad i ekonomiskt avseende; utan bestämd gräns övergående i b. (Att mottaga landsknektar till underhåll) efter som hwar och en är rijk och förmögen til. GR 14: 364 (1542). Så att the, som bäst förmögne ähre, motte ther effter holle gestningen. Därs. 27: 116 (1557). (Han) gaff sigh i ächtenskap medh en änckia der i staden wäll förmögen. VDAkt. 1681, nr 208. ÄB 9: 5 (Lag 1734). Fattig bugar ibland för den förmögnares hus-knut. Nicander GSann. 98 (1767).
b) som har goda ekonomiska tillgångar, som har mycket god ekonomisk ställning, välmående, rik; äv. (vanl. om sak): som (gm sitt yttre) vittnar om l. bär prägel av välstånd; äv. i överförd anv. En förmögen bonde, bondgård. Ett förmöget hus, samhälle. Huset ser förmöget ut. GR 10: 308 (1535). Att .. (den nya staden) med förmögende borgere och rijke bönder besatt bliffve motte. Därs. 21: 31 (1550). Memphis .. var en folckrijk förmögen och prächtig Stad. Ehrenadler Tel. 46 (1723). En förmögen kupa (dvs. som är rik på förråd) svärmar merendels förr än en fattig. Rothman Bisköts. 1: 70 (1800). Dessa Samlingar hade .. (C. G. Tessin) börjat under sin förmögnaste tid. Ehrenheim Tess. 185 (1819). (Den svenske näringsidkaren) vill bli rik för att lefva stort, och förmögen för att lefva väl. Tegnér (WB) 7: 138 (1833). Hushållen .. voro (i Tabellkommissionens formulär 1805) indelade .. (i) förmögne, behållne, fattige och utfattige; och .. under rubriken förmögne skulle införas de, som ansågos utöfver sina årliga utgifter äga ett öfverskott af omkring 500 R:dr b:ko. (Agardh o.) Ljungberg III. 2: 44 (1857). Konsul Frimans lefde ett förmöget sommarlif på sin vackra villa. Tavaststjerna Inföd. 61 (1887). — [efter motsv. konstr. vid rik] (numera mindre br.) med prep. på, förr äv. av: rik på. Jag förnimmer honom vara förmögen på penningar. OxBr. 10: 78 (1625). Förmögen aff egor. JRudhelius (1665) i 2Saml. 35: 227. Johansson HomIl. 9: 154 (1846).
3) (†) motsv. FÖRMÅ 3: kraftig, stark; vid kroppslig l. andlig vigör. Epther wij icke wetta .. hurv formogene eller starke Fienderne äre. GR 10: 273 (1535). Han (har) .. vthi sin höga Ålder warit så frisk och förmögen, at han .. födde en vng Son. Schroderus Liv. 922 (1626). VDAkt. 1696, nr 266. Små Klimpar, hvars .. förmögnare momentum (dvs. större energi) kommer dem at söka botn af Kärlet. Triewald Förel. 2: 87 (1729, 1736).
Spalt F 2985 band 9, 1927