| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRSÖKA försø4ka l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (försö´ka Weste; försö`ka Dalin), v. -er, -te, -t, -t; se för övr. SÖKA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING (se avledn.); -ARE (se avledn.), -ERSKA (†, Wikforss 2: 898 (1804), Heinrich (1814)); jfr FÖRSÖK.
1) (†) undersöka, rannsaka (ngn l. ngt), (söka) utrannsaka l. utröna l. konstatera (ngt).
a) med substantiviskt obj. Sådant alt haffuer iagh försökt wijsligha. Pred. 7: 24 (Bib. 1541; Bib. 1917: försökt att utröna genom vishet). Läkiaren försöker pulsen. KKD 5: 349 (1711). (De skulle) med stänger försöka grunden (till moraset). Loenbom Stenbock 3: 191 (1760). — särsk.
α) i förb. med indirekt frågesats; jfr b α. Försöker idher sielffua om j ären j troone, bepröffuer idher sielffua. 2Kor. 13: 5 (NT 1526; Bib. 1917: Rannsaken).
β) [jfr mnt. welke sake vor ju vorsocht wart in gerichte] i uttr. försöka sina saker till rätta, låta rättsligen undersöka sin sak. GR 5: 31 (1528).
b) utan substantiviskt obj.
α) i förb. med indirekt frågesats (jfr a α). GR 3: 223 (1526). Constantinus bödh til at försökja hwilken thera Läran skulle hafwa bättre skääl medh sigh. Schroderus Os. 1: 266 (1635). Boëthius Kant 56 (1797).
β) i uttr. det är försökt att, det är gm undersökning konstaterat att; jfr 3 slutet. Thet är försökt .. at vthi Warganiuran wäxa Ormar (dvs. maskar). IErici Colerus 1: 16 (c. 1645).
2) företaga en handling l. en serie handlingar i syfte att erhålla önskad visshet l. kännedom om ngt ovisst l. obekant, (praktiskt) pröva.
a) (i syfte att utröna ngts l. ngns beskaffenhet l. egenskaper l. ngts värkningar o. d.) anställa prov l. försök med (ngt, förr äv. ngn), pröva, sätta på prov, prova; äv. (numera dock nästan bl. i γ) med bestämning inledd av prep. med, angivande det l. den som är föremål för provet l. försöket; äv. o. utom i γ, ε, ζ, η, ϑ, ι, λ, μ numera bl. med allmännare bet.: försöksvis använda (ngt), skaffa sig erfarenhet av (ngt), se hur man tilltalas av l. tycker om (ngt), pröva på (ngt) o. d. Försöka sin styrka. Försöka sina krafter (på en uppgift). Iach haffuer köpt fäm par drettes oxar (dvs. dragoxar), och iach moste gåå bort och försökia them. Luk. 14: 19 (NT 1526; ännu i Bib. 1917). (Tjänarna) skola först försökias och sedhan skola the tiäna. 1Tim. 3: 10 (NT 1526; Bib. 1917: prövas). (Drottningen av Arabien) kom (till konung Salomo) .. til at försökia honom medh gåtor. 1Kon. 10: 1 (Bib. 1541). Vi anlade de slätaste skiepskläder, .. emedan vi siö-lefvernet rätt försöka ville. Humbla Landcr. 259 (1740). Här har blifvit någre år försökt i förra Landshöfdingens tid med Tobaks-planteringen, som eij velat lyckas. FoU 16: 195 (1753). Den som försökt något, vet något. Rhodin Ordspr. 20 (1807). Detta system .. har det felet att aldrig hafva varit försökt. De Geer Minn. 2: 293 (1892). — särsk.
α) (†) med avs. på Gud: sätta på prov (gm att kräva tecken l. under, i sht av misstro l. då man av överdåd utsätter sig för stor fara, l. gm att förmätet åsidosätta hans bud), fresta. När man försöker gud giffwandes sich j farlicheet ther ecke behöffwes. OPetri MenFall B 3 a (1526). J skolen icke försökia Herran idhar Gudh. 5Mos. 6: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: fresta). PPGothus Und. Hh 4 b (1590). Schroderus Os. 2: 270 (1635).
β) (†) (gm att bringa ngn i en svår situation l. gm att ansätta l. plåga ngn) pröva (ngn, i sht med hänsyn till hans moraliska beskaffenhet l. egenskaper) l. söka komma (ngn) på fall; utsätta (ngn) för prövningar; stundom svårt att skilja från 6 o. 7. Thetta sadhe the till ath försökia honom, ath the kunde beklagha (dvs. anklaga) honom. Joh. 8: 6 (NT 1526; Bib. 1917: för att snärja). At then gode Gudh tigh icke öfwer tina Kraffter försöker. Emporagrius Flemming 38 (1651). Nohrborg 6 (c. 1765).
γ) (numera bl. ngn gg i arkaiserande spr.) i uttr. försöka varandra (i strid o. d.), förr äv. försöka det med varandra l. med ngn, (i strid o. d.) mäta sina krafter med varandra resp. ngn, inlåta sig i strid l. kämpa med varandra resp. ngn. 1Mack. 10: 71 (Bib. 1541). Att man måtthe ju försökett (dvs. försöka det) medt för:ne rydzer. GR 25: 43 (1555). Emanuelsson Polyb. 2: 228 (1834).
δ) (†) pröva (ngns) kunskaper o. d. (Vid disputationsprov böra) Biskopen och Consistoriales, förutan Ordinarios Opponentes, med sine Oppositioner, .. försöka den nya Candidatum. Wallquist EcclSaml. 4: 466 (i handl. fr. 1724). Skolordn. 1820, s. 27.
ε) (fullt br.) i uttr. försöka sin lycka l. vapenlyckan l. (ngn gg) krigslyckan, pröva sin lycka osv. GR 9: 319 (1534). Jag hade beslutit att .. åter försöka min lycka i Stockholm. De Geer Minn. 1: 115 (1892).
ζ) med avs. på mat l. dryck: (av)smaka; numera bl. ngn gg (vard.) med allmännare bet.: smaka på10 4. Försökia wijnet. Linc. Ff 3 a (1640). Jag tror, man punschen försöker. CFDahlgren 1: 147 (1828). Cavallin (1875).
η) med avs. på klädesplagg l. kostym: prova; utom ngn gg i Finl. numera bl. (vard., föga br.) med allmännare bet.: taga på sig (klädesplagg o. d.) för att se hur det tar sig ut. Försöka en klädning. Nordforss (1805). Bergroth FinlSv. 236 (1917).
ι) i fråga om tekniska l. naturvetenskapliga försök l. prov.: pröva, probera, medelst prov undersöka; numera bl. (fullt br.) bärgv. med avs. på malm(gång) o. d.; jfr FÖRSÖK 1 d. GR 14: 379 (1542). Att (han) bepröffue och försöke skall then malm som ther faller. Därs. 16: 762 (1544). Wallerius Min. 14 (1747). (Ättika) Är nyttig vid ler-prof och jordarters försökande. Rothof 734 (1762).
κ) (†) i uttr. försöka denna värld l. världen, skaffa sig erfarenheter av världen, lära känna världen. GR 28: 529 (1558). Leopold 3: 424 (1797, 1816).
γ) (fullt br.) pröva användningen av (ngt) ss. medel för ernående av ett visst avsett resultat; äv. (numera bl. vard.) med bestämning inledd av prep. med, angivande det vars användning prövas. Jag har försökt allting, men ingenting har hjälpt. Har du försökt med den lilla nyckeln också? Medlet är försökt och befunnet godt. GR 8: 1 (1532). VeckoskrLäk. 5: 32 (1784). Han förstod nu, att skogsnufvan försökt sina konster på honom. Wigström Folkd. 2: 179 (1881). Att allt, som möjligen kunde bereda framgång åt värnpliktslagen ensam, nu försöktes. De Geer Minn. 2: 231 (1892). — särsk. (numera knappast br.) närmande sig 4 b o. övergående i bet.: uppbjuda (allt l. det yttersta). Han .. försökte .. alt hwadh enne menniskio mögeligit är. PErici Musæus 1: 19 a (1582). (Schin) beslöt hoos sigh at försökia thet yttersta, förr än han skulle vpgifwa Staden (dvs. Smolensk). Widekindi KrijgH 269 (1671). Ågren Gell. 85 (1757). Nordforss (1805).
μ) (fullt br.) refl.: pröva sin förmåga l. skicklighet l. lycka, göra (ett) försök; förr äv.: skaffa sig erfarenheter (i främmande land o. d.), se sig om i världen för att skaffa sig erfarenheter; numera bl. dels i förb. med bestämning inledd av prep. i l. med l. (ngn gg) på l. mot, betecknande det varpå ngns försök är inriktat, dels i uttr. försöka sig såsom ngt. GR 4: 106 (1527). Han .. wil än yterligare försökia sigh .. i fremande land. Därs. 6: 320 (1529). (Han var) på then tid en öffvermage och uthrijkis stadd .. til att försökie sigh. Därs. 24: 136 (1553). Tessin Bref 1: 294 (1753). Det är de Germaniska härkonungarne, med deras krigiska följen, som försöka sig mot Romerska riket. Geijer I. 6: 296 (1844). De försökte sig på skidor. Heidenstam Tank. 219 (1899). Äfven som poet försökte sig (G. H.) Mellin. Sylwan SvLit. 144 (1903). (Fru Nordenflycht) försökte sig i alla diktarter. Levertin Gest. 26 (1903). Kolmårdsborna försökte sig med jordbruk, men utan stor framgång. Lagerlöf Holg. 2: 4 (1907).
b) i förb. med indirekt frågesats, i β förr äv. anteciperad av pron. det ss. obj. i den styrande satsen.
α) (numera bl. vard.) gm försök l. prov utröna l. söka erfara (om ngt förhåller sig så l. så l. hur ngt förhåller sig l. är beskaffat o. d.); förr äv.: se l. avvakta (vad som blir resultatet av ngt o. d.); numera i sht i uttr. försöka hur l. hurudant det är (l. skulle l. kan l. kunde vara) l. känns att (vara l. göra ngt), pröva på huru osv. Man beslöt att försöka hur det skulle vara att göra en avstickare till Falsterbo. Du borde försöka hur det känns att marschera i sommarhettan! Så lät oss doch see, om hans ord san äro, och försökia huru thet wil lychtas medh honom. Vish. 2: 17 (Bib. 1541; Apokr. 1921: pröva). Begynte så Koningen sielff personliga tala, wiliandes försökia huadh honom skulle bliffua suarat. Svart G1 133 (1561). När Käden sedan är färdig, och wichten är funnen richtig: will man och gerna försökia om hon håller Profuen. Stiernhielm Arch. L 2 b (1644). Lät oss försöka hvem som sitter bäst i sadlen. Dalin Vitt. II. 6: 114 (1740). Sturzen-Becker 2: 139 (1842, 1861). Östergren (1924).
β) gm försök utröna (om ngt är möjligt l. låter sig göra); vanl. (övergående i 4) med bibegrepp av ansträngning l. bemödande att förvärkliga den ifrågasatta möjligheten. Försök om du kan komma fram! Har du försökt om (inte) kina hjälper? Ther komme wäll the, som wele forsökiet (dvs. försöka det), om the kwnne få wette någre legligheter her aff rigit. GR 12: 233 (1539). Vp, och läter oss försökia om wij fiendanar angripa och slå kunne. 1Mack. 9: 8 (Bib. 1541). Jag vill försöka, om jag kan göra hånom bättre. Schultze Ordb. 4678 (c. 1755). Hagberg Tegnér 8 (1847).
c) utan obj. (numera br. dock bl. i den mån ett obj. osökt inställer sig för tanken): företaga en handling för att se om den är möjlig l. vad resultatet blir l. om resultatet blir det avsedda; ofta mer l. mindre övergående i 4. Jag vet ej om jag kan, jag har ej försökt. Weste (1807). Tung är denna / Pil. Försök, så får du känna. Tranér Anakr. 54 (1830, 1833). Naturen försöker allt jemt, när hon skapar. Samtiden 1871, s. 378.
3) (†) erfara (ngt), röna, utstå, genomgå, pröva på10 4. Then ther ecke haffwer försöckt huad ondt är, han kan ecke wäl besinna huad gott är. OPetri MenFall L 6 a (1526). Hektilsse, torn eller jern, som jak tilförende försökt hadhe. GR 6: 376 (1529). Hon hade försökt at klagan och tårar voro onyttiga. Chenon Heywood 4: 30 (1773). Då man är ung, och är student, / .. Och ingen annan sorg försökt, / Än att mustaschen växer trögt! Runeberg 2: 8 (1848). Han har försökt mycket här i verlden. Kindblad (1871). — särsk. (†) i uttr. det är försökt att (ngt förhåller sig så l. så), erfarenheten lär att osv.; jfr 1 b β. Dalin Arg. 2: 223 (1734, 1754).
4) utan säkerhet om att lyckas (stundom äv. med viss risk l. på måfå) söka (l. sträva att) utföra l. åstadkomma (ngt); ofta allmännare: göra en ansats till l. påbörja utförandet av (ngt).
a) med inf. med l. (numera i sht vard.) utan att, förr äv. i uttr. försöka till att (göra ngt): bjuda till (att), söka (att), göra ett försök (att). Försök (att) lugna henne, är du snäll! Jag skall försöka göra vad jag kan. Tu lidher .. icke gerna, om man försökier at tala medh tigh. Job 4: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: dristar). Han försöchte och några resor til at taga ifrån Tataren Cazan och Astrakan. Petreius Beskr. 2: 30 (1614). En vandrare, som, undervisad om den enda rätta stigen, ändå ej ens försöker att gå den. Wallin 2Pred. 2: 150 (1822). Vi försöker att hålla oss vakna. Lagerlöf Holg. 1: 147 (1906).
b) i förb. med substantiviskt obj. som direkt l. indirekt utmärker handling: söka utföra l. åstadkomma, inlåta sig på, våga sig på. Ingen ville försöka detta vågstycke. Ebr. 11: 29 (NT 1526). At .. göra påminnelser, om något mot Grundlagarne stridande skulle försökas. RO 1810, § 24. En mera manlig bragd försökte du, / än dåra jungfrur uti Balders hage. Tegnér (WB) 5: 53 (1825). Den period, af hvilken vi först skola försöka en teckning. Nilsson Ur. 1: 3 (1866). Rydberg Vap. 62 (1891). — särsk.
α’) (†) i förb. med ett till syftningen i allm. mycket obestämt det (vanl. enklitiskt), = d. Hans begären att han än widaren gerne will försökedt i tysland vppå itt åår eller tw til görandis. GR 7: 137 (1530). Man må .. försökiat huru han wil, så är likwel vthi hela werldenne intet sett, ingen annar wägh (osv.). LPetri 2Post. 107 b (1555). Holof. 23 (c. 1580).
β’) (†) i uttr. försöka ngt mot l. med (befäst ort o. d.), i fientlig avsikt söka utföra l. företaga ngt mot (befäst ort o. d.); jfr 7. Widekindi KrijgH 308 (1671). Om Polackarne .. ville försöka något emot Plescow; skulle Evert Horn komma Plescowerne till undsättning. Hallenberg Hist. 3: 30 (1793).
c) (†) i förb. med att-sats: söka åstadkomma (att osv.). Så vore oss icke obehageligitt, at tu ville låte försökie, at tu kunne få någott (av det sjunkna fartyget) up igen, at thett motte komme oss til gagn och gode. GR 24: 182 (1553).
d) utan obj. (avseende antingen en värksamhet i allmänhet l. en värksamhet som framgår av sammanhanget l. situationen): bjuda till, göra en ansats l. (ett) försök (se d. o. 2). Det duger att försöka. Låt honom bara försöka! GR 26: 341 (1556). Han har försökt på annat sätt. Sahlstedt (1773). Athenarne .. beslöto att stanna qvar, och försöka med Chersonesus. Carlstedt Her. 3: 413 (1833). Levertin 11: 109 (1906). — särsk. (vard.) i imperativ, i vissa uttr. med varnande l. avvisande innebörd, ss. försök (inte)! försök bara (om du vågar)! Har du inte tid!!! Nä hör nu, försök inte med en gammal man. Engström 1Bok 7 (1905). Gifta mej!? Jag!! Nä hör ni, försök inte! Dens. Glasög. 130 (1911).
5) (†) söka vinna l. ernå (ngt); stundom i uttr. försöka hos ngn (att göra ngt l. att han skall göra ngt), anhålla hos ngn (att han gör ngt), söka förmå ngn (att göra ngt); äv. dels i uttr. försöka sig ngt l. om ngt, söka vinna l. skaffa sig ngt, dels i uttr. försöka (hos) ngn om ngt, söka hos ngn erhålla ngt, anhålla hos ngn om ngt. Vtj visby ther han maa forsökia och brwka sin reeth med honum. GR 4: 16 (1527). (De ville) änn yterligere, försökia hoos Rikzens Rådh om dehres goda betenckiande. RARP 1: 144 (1631). Consistorium (kan) iche förmehna honom, at försökia sigh om promotion annorstädhes. HärnösDP 1661, s. 62. Kiöping Resa 82 (1667). Man skulle i Deputation försöka hos de andre Stånden, at de ville låta blifva med tiänstehions contribution som förr. 2RARP 5: 180 (1727). Jag nödgades, till mine Concepters samblande försöka mig rum uti Byen. VDAkt. 1739, nr 524. jfr: (Lat.) puellam ambio. (sv.) försöker; frijar. Juslenius 53 (1745).
6) (†) (gm löften, förespeglingar o. d.) söka förmå (ngn till ngt, i sht till ngt otillbörligt, till synd l. brott o. d.), söka förleda (ngn), fresta (ngn); jfr 2 a β. Iesus .. skulle försökias aff dieffwulen. Mat. 4: 1 (NT 1526). At dieffuulen, werlden och wårt eghit kött, icke skal bedragha och förföra oss j wantro, förtwiffuelse (osv.) .. Och om wij ther medh försökte warde, at wij doch på sidstonne winna måghe och behålla seghren. Cat. 1572, s. B 7 b; jfr Kat. 1878, s. 13: men om vi dermed försökas. Widekindi KrijgH 411 (1671). Dalin (1852; med hänv. till fresta).
7) (†) angripa, anfalla; hemsöka, plåga. (De småländska upprorsmännen) late sigh flux höre att the achte och försökie eder. GR 14: 289 (1542). The (dvs. de ogudaktiga) skola alla förbannadhe warda, och medh Pestilentia försökte. PPGothus Und. D 4 a (1590). Då skulle de .. med större fahra försöka en så vigtig ort, som Kimbershamn vore. Mörk Ad. 2: 26 (1744). Hvem det ock vara månde .., som .. på hvad sätt det då vara må, försöker Ständernes Frihet. Oelreich 50 (1755). Kempe FabritiiL 5 (1762).
8) (†) utsätta (ngt) för (stark) påfrestning. Långe stycken af vägen .. bestod af stenhällar, som nog försökte våre hjul. BtKännVLand 2: 116 (1760). Som jernets täthet mycket försökes vid förtenningen, bör (osv.). Rinman Jernförädl. 121 (1772).
9) (†) refl., i förb. med lokal bestämning: söka komma (ngnstädes), begiva sig. (Sändebuden skola) fulfölia the werff och ärender them medgiffne äre, och sedan forsöge szegh hiit hem Jgenn. GR 10: 180 (1535).
FÖRSÖKA PÅ100 4. till 4.
1) i uttr. försöka på (ngt, ngn gg med ngt), anstränga sig (att göra ngt), bjuda till, göra ett försök (med ngt l. att osv.); numera föga br. utom i Finl. o. där nästan bl. utan bestämning angivande det som försökes. Porthan BrefSamt. 1: 89 (1783). Jag försökte på / Att tala. CVAStrandberg 3: 333 (1853). Der kulor hvina tätast då, / .. Der vill ock jag försöka på / I mina fäders spår. Runeberg 5: 6 (1860). Försök på, och gå under! Strindberg GVasa 180 (1899). Kaudern Mad. 60 (1913; med prep. ”med”).
2) refl., i uttr. försöka sig på (ngt, i sht förr äv. ngn, ngn gg med ngt) göra ett försök med (ngt l. ngn), inlåta sig på (ngt), våga sig på (ngt l. ngn), pröva på (ngt). Det vore icke heller löndt för honom att försöka sig på mig (sade drängen Anders). Almqvist Lad. 12 (1840). Född 1743 hade han (dvs. J. C. Toll) redan försökt sig på hvarjehanda. Malmström Hist. 6: 385 (1877). (Han) försöker sig ej .. på med några motbevis. Verd. 1889, s. 19.
1) (†) till 1: undersökare, utforskare. De flijtige och skarpsinnige Naturens försökiare och betrachtare. Kempe Graanen 102 (1675).
2) till 2 o. 4; numera nästan bl. (i skriftspr., i sht i vitter stil) dels: experimentator, mångfrestare, dels (i sht i fråga om vitterhet l. konst): nybörjare, dilettant. Serenius (1734; under trier). Stenhammar 308 (1798). Den Tyska vitterheten skulle med större förmån (än den franska) erbjuda sig till mönster åt unga Svenska försökare. Böttiger i SAH 49: 298 (1873). Ehrensvärd var om något en ”försökare”. Han älskade hela lifvet igenom att experimentera. Warburg Ehrensvärd 315 (1893). Brist på grundlig musikbildning gjorde, att han ej kom långt utöfver försökarens ståndpunkt. 2NF 18: 1470 (1913).
3) (†) till 6: frestare. (Lat.) Tentator .. (sv.) Frestare, försökiare. Linc. Gggg 3 b (1640). (Sv.) försökiare, (lat.) tentator. Hamb. (1700). —
FÖRSÖKELSE, r. l. f. (n. OPetri MenFall H 6 b (1526: försökilsen, pl. best.), Prytz MBertilzd:r A 4 a (1645: försökelse, pl.)); best. -en; pl. -er ((†) = OPetri MenFall H 6 b (1526), Prytz MBertilzd:r A 4 a (1645)). (-else 1526—1924. -ilse 1526)
1) (†) till 2: försök (se d. o. 1). Jagh vill .. latha molcka them (dvs. fåren) till en försökelse (dvs. på försök) i thenne sommer. GR 23: 434 (1552). Schultze Ordb. 4679 (c. 1755).
2) (numera bl. ngn gg arkaiserande, i religiös stil l. i därav påvärkat spr.) till 2 a β: prövning. J som .. lidha bedröffuilse, medh marghahanda försökelse. 1Petr. 1: 6 (NT 1526; Bib. 1917: prövningar). Prytz MBertilzd:r A 4 a (1645). Jag ber .. att du skall få krafter att bära dina försökelser. Öberg Son. 231 (1905).
3) (numera bl. ngn gg arkaiserande, i religiös stil l. i därav påvärkat spr.) till 6: frestelse, anfäktelse. OPetri MenFall H 6 b (1526). (Människan) vart honom (dvs. frestaren) ånyo given till försökelse. Larsson Hemmab. 301 (1916). 3) (†) till 7: hemsökelse. Tenck vppå hwadh Herren tin Gudh giorde Pharao och alle Egyptier, medh stoor försökelse. 5Mos. 7: 19 (Bib. 1541; Bib. 1917: hemsökelser). —
FÖRSÖKNING, r. l. f. [fsv. försökning] (†)
1) till 2, 4: prov, försök (se d. o. 1, 2). Hure myket (silver) .. nw i thet förste till en försökning eller proba taghes schulle. GR 17: 193 (1545); jfr FÖRSÖKA 2 a ι. Dhetta söker wår för anförde Kircherus medh skiöna Experimentis eller Försökningar at bewijsa. RelCur. 303 (1682). HSH 3: 199 (1713). Schultze Ordb. 4679 (c. 1755).
2) till 2 a β: prövning. (Pesten) är itt Syndastraff, .. somblighe .. til eena Försökning. PPGothus Und. Ff 5 b (1590). Kindblad (1871).
3) till 6: frestelse. Linc. (1640; under tentatio). JMatthiæ 1: 369 (1658). I försökning hielp migh strida, / Lät migh motgång toligt lida. Ps. 1695, 139: 5; jfr Ps. 1819, 413: 5. Kindblad (1871).
4) till 7: angrepp, anfall. (Han) trodde sigh starck nogh at ståå emoot Fiendens försökningh. Swebilius SGHelmfeldt P 1 a (1678). Eneman Resa 1: 157 (1712).
Ssgr (†, till FÖRSÖKNING 1): försöknings-arbete. bärgv. försöksarbete. Geisler BergzmLyckönsk. 19 (1719). Teknikern 1905, s. 232 (1767). Hisinger Ant. 4: 7 (1828).
-spel. (Lat.) Proludo .. (sv.) Göra et förespeel eller en ingång, eller försökningz speel. Linc. Nnn 5 b (1640). Ekblad (1764).
Spalt F 3366 band 9, 1927