| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
SÖKA sø3ka2, v., -er, -te, -t. vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -ELSE (†, anträffat nästan bl. i vbalsbst. till verb med söka ss. senare ssgsled, Opetri 1: 69 (1526: försökilsen), Lind (1749), DN(A) 12 ⁄ 3 1965, s. 2 (: besökelse)), -ERI (numera bl. ss. senare led i ssgr, Hjärne DagDrabbn. 101 (i handl. fr. 1804: lycksökeri) osv.), -NING; -ARE, se d. o., -ERSKA, se avledn.
1) gm att se sig omkring (l. känna l. lukta l. gm att skaffa upplysningar o. d.) bemöda sig att finna (ngt l. ngn som har försvunnit l. är dolt resp. dold l. vars placering är okänd l. vars existens man inte är säker på); äv. abs.; äv. (o. numera i sht) med objektet ersatt av prep.-bestämning inledd av efter (se särsk. c); äv. om djur (se g); ss. vbalsbst. –ande äv. konkretare, om enskild omgång av sökande; äv. mer l. mindre bildl. Han fann inte vad han sökte. Har du sökt i dina fickor? Efter en halvtimmes sökande fann hon nycklarna på köksbordet. Jag sökte i minnet men kunde inte komma på vad hon hette. Bedhen och idher skal wardha giffuit, Söker och j skolen finna. Mat. 7: 7 (NT 1526). Tå sände doctaren capellanen att sökia syslemanen .. Kapellanen gick åstadh och sökte honom först i kyrkian, sedhan på kyrckiogården. OxBr. 12: 539 (1625). Bollnäs-boarne wille gripa (domprosten) .. Efter lång sökning funno de honom på en ekstock i en skogs-siö. Dalin Hist. III. 1: 207 (1761). Du, min Alma, är gjord att vara det husliga lifvets engel, och jag .. ack! jag vet icke, (sade Hertha) jag kan icke säga, hvad jag är skapad att bli; — jag söker ännu mig sjelf. Bremer Hertha 82 (1856). Du sökte en kvinna / och fann en själ — / du är besviken. Södergran Dikt. 9 (1916). Efter en stunds sökande fick jag syn på en stor skylt. Ericsson Hundl. 89 (1923). Om fienden finns i Döda skogen, ska vi snart fånga honom .. Sök, sök överallt. Lindgren Mio 113 (1954). — jfr EFTER-, GENOM-, UPP-SÖKA o. FEL-SÖKNING m. fl. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande uttr., äv. motsv. c. Man söker offte effter thet han icke finner. SvOrds. B 5 b (1604); jfr c. Sådant man söker, sådant finner man. Grubb 401 (1665). Mången söker dhet man intet wil haa. Dens. 556. Then som beder, han får, och then som söker, han finner. Mat. 7: 8 (Bib. 1703).
b) i namn på lekar, särsk. söka skatt, varvid ngn söker efter ett av andra lekande undangömt föremål; äv., motsv. c, söka efter musik. Bergius Småsak. 5: 65 (1756). Söka efter Musik .. En knappnål eller något annat mindre ting .. gömmes .. (Den sökande) vägledes dit, genom sång eller instrumental musik. Ju närmare han nalkas stället, desto högre .. ljuder musiken. SvForns. 3: 444 (1842); jfr c.
c) med objektet ersatt av prep.-bestämning inledd av efter, i sht med bibet. dels att det är ovisst om sökningen ger positivt resultat, dels att sökningen görs förhållandevis intensivt; jfr a, b, k, m, q β, r, 5, 7 o. EFTERSÖKA 1. Vi söker med ljus och lykta efter en egen bostad. En man hadhe itt fikona trää planteradh j sin wijngårdh, och han kom sökyandes effter fruct ther på, och fan ingen. Luk. 13: 6 (NT 1526). Fienderne droge allestedz i monga socknar sökiandes effter (biskopen). Svart G1 54 (1561). Christi Fader ok moder sökte efter pilten sedan de hade saknat honom i sällskapet. SColumbus MålRoo 6 (c. 1678). De obilliga och tadelsjuka, som småsint söka efter brister hos andra. PT 1910, nr 29 A, s. 3. Ju ivrigare jag sökte efter jämna stigar, desto brantare vägar tvangs jag att gå. BonnierLM 1954, s. 71. När jag vaknat och krupit ut ur det kvävande höet, sökte jag efter boningshuset där Lilly bott. Jag upptäckte det ingenstans. Lo-Johansson Förf. 17 (1957).
d) i uttr. av typen söka ngt med blicken; äv. om ögon l. blick: rikta sig åt olika håll (ss. när man söker), äv.: ha uttryck som om man väntar sig att finna ngt men ännu inte gjort det; äv. i p. pr. i adjektivisk anv., särsk. i uttr. sökande ögon l. blick, särsk. med anslutning till 5 d; jfr e. Dessa ögon, naturbarnets sannaste tolk, de sökte blott ett enda föremål, och när de detta funno, hvilade de lugnt och gladt derpå, förgätande allt annat. Knorring Torp. 1: 103 (1843). Hans blick .. sökte något långt, långt borta. Hallström Than. 37 (1900). Vem är ni? frågade hon med oroliga, sökande ögon. Lo-Johansson Förf. 20 (1957). Jag har sett de snäckor som klamrat sig fast vid kanalens stenar försvinna. När de vid ebb på nytt stigit upp har jag sökt dem med blicken igen. Tunström Tjuven 295 (1986).
e) i fråga om att medelst känseln i en (trevande) kroppsdel bemöda sig att finna ngt l. nå ngnstädes; äv. om kroppsdel; äv. mer l. mindre bildl. (jfr r), särsk. om växt; jfr d o. 6. Han afkastade sin kappa, gjorde ett språng tillbaka, medan hans hand sökte dolken i bältet. Rydberg Sing. 38 (1876). Det var så mörkt i kyrkan, att hon sökte med handen för att finna stöd mot bänkdörren. Heidenstam Karol. 2: 261 (1898). Flickans mun kom sökande till hans. Moberg Sedebetyg 435 (1935). Livréklädda springpojkar irrade som slingerväxters sökande klängen mellan fordonen. Geijerstam Canning Pol. 277 (1936).
f) i uttr. söka ngns ögon l. blick, försöka se in i ngns ögon o. möta blicken. Men nu flyr jag för at icke möta de ögon, som jag med så mycket nöje sökt. Riccoboni Catesby 4 (1761). Elise sökte sin mans ögon, men de undveko hennes. Bremer Hem. 1: 38 (1839).
g) (i fackspr., i sht jäg.) om jakt- l. spårhund: vädrande söka ngt; äv. liktydigt med: spåra (se SPÅRA, v.2 1 a); i sht abs. Hundars sökande eller skällande achtade .. (björnen) intet. Broman Glys. 3: 740 (c. 1740). Är .. (jakthunden) säker vid apporterandet, sätter man åter på honom linan, låter honom i rummet (efter tillsägelsen sök! apport!) leta på den pjes han vanligen brukat apportera. Svederus Jagt 219 (1831). Båda hundarna söka utmärkt. SvKennelklT 1903, s. 853. Genom att träna unghunden på stora öppna marker har man möjlighet att ganska snart lära den söka. JägUppslB 199 (1989). — jfr KORT-, LÅNG-SÖKT.
h) i fackspr., särsk. dels i radiotekniskt fackspr., särsk. i fråga om att leta upp station på frekvensskala o. d., dels datal., i fråga om att i elektroniskt lagrad datamängd l. databas o. d. låta dator leta upp information; äv. med anslutning till m; särsk. ss. vbalsbst. –ning. VocTélInt. 85 (1931; i radiotekniskt fackspråk). Söka en station (på radion). Östergren (1953). Sökning .. (dvs.) undersökning av elementen i en mängd för att finna sådana med en önskad egenskap. Karlqvist ADBOrdb. 37 (1973). Kommandona Sök och Ersätt har du hjälp av när du granskar eller ändrar text i ett dokument. Med dem kan du .. söka alla förekomster av ett ord, en fras eller teckenkombination i ett dokument. MSWord5.0Startb. 58 (1992).
i) i uttr. av typen vad l. vem (äv. med anslutning till 4) söker ni?, särsk. i fråga om att utröna ngns avsikt med att vistas på platsen, vad vill ni?, vad är ert ärende? Hwem söker tu? .. Iagh söker mina brödher. 1Mos. 37: 15 (Bib. 1541). (Sv.) Hvad har han här at söka .. (t.) was hat er hier zu thun? Möller (1790, 1807). (Sv.) Hvem söker ni? .. (fr.) qui demandez-vous? Weste (1807). En jättetjock madam tittade ut och frågade kärvt: ”Vem söks?” Magnell GlMinn. 61 (1928).
j) (†) i förb. med indirekt frågesats som anger vad man försöker finna gm sökande. I loffuade vele sökie i kyrker och closter på gotlandt om j kunne ther finne någre breff instructiones eller rättilsse. G1R 5: 32 (1528). Skall (kyrkvaktmästaren) .. gå ut och se, om någon står ute på kyrkogården .. sedan sammanringt är, jämväl sökandes omkring kyrko- och kyrkogårdsmurarna, om någon avsmyger och där dricker brännevin eller tobak. Svedenfors Gränsb. 1: 195 (i handl. fr. 1682).
k) (i religiöst spr.) i uttr. av typen söka Gud l. Kristus l. Guds rike, i fråga om att sträva efter religiös kontakt med Gud osv.; äv. övergående i 5 b, i fråga om att nå visshet l. kännedom om Gud osv.; äv. motsv. c. (Gud) har sätt menniskian sin tijdh, Til at leffua i werlden wijdh. / På thet at hon skal sökia Gudh / Giöra bättring effter hans budh. Prytz OS G 4 b (1620). Sökningen (efter Gud) skeer icke allenast vthwärtes, men och inwärtes, medh tanckar, begär, åstundan och troo. Emporagrius Cat. B 6 a (1669). Söker .. efter Gudz rike, så faller eder alt thetta til. Luk. 12: 31 (Bib. 1703); jfr c. (Israels folk) sökte .. (Gud) dagligen i bönen, men icke på det sätt, icke med det sinne, som Gud vill sökas af menniskor. Tegnér (WB) 6: 216 (1828).
l) (numera mindre br.) i uttr. angivande att ngt finns l. står till finnandes (se FINNA, v. 1 g) ngnstädes, särsk. vara (till) att söka. (Augsburgska bekännelsens) rättaste egentelige förklaringh är ock till at sökia uti den Christelige Concordiae boken. KOF II. 2: 5 (c. 1655). Så synas .. geografiska, klimatiska .. grunder .. tala för att Pytheas berömda Thule blott kan sökas på mellersta Norges jord. Wallén Hennig GåtfLänd. 104 (1926).
m) i fråga om att i bok l. lexikon l. förteckning o. d. finna l. leta upp ord l. uppgift o. d.; äv. motsv. c; jfr h. (Om en hustru har sin man i krig, skall hon vänta honom med tålamod) Låtandes i medler tijd .. sökia i .. Rullorne. Kyrkol. 16: 9 (1686). (Sv.) Söka efter något i en bok, (t.) etwas in einem Buch nachschlagen oder nachsehen. Lind (1749). I dag grep hon .. boken utan att egentligen söka något i den. Moberg Rosell 78 (1932).
n) i uttr. söka rätt äv. reda på ngn l. ngt, leta rätt på ngn l. ngt (se LETA, v.2 1 d). Det historiska banér professorskan omnämner har jag också ett dunkelt minne av, men har ej nu haft tid att söka rätt på det. ZTopelius (1863) i Konstnärsbrev 1: 77. Vi kunna ju i tamburen höra på, medan vi söka rätt på våra öfverrockar. Se der är er! Hvar är min? Wennerberg 2: LXI (1882). Pojken begav sig åstad utåt isen för att söka reda på reskamraterna. Lagerlöf Holg. 2: 160 (1907).
o) i fråga om att medelst tvekan l. försiktighet o. d. röja osäkerhet hur man ska uttrycka sig; särsk. i uttr. av typen söka (efter; jfr c) ord l. orden; i p. pr. äv. i överförd anv., om stil. Murberg FörslSAOB O III (1791; under ord). Han talade besväradt och sökande. Heidenstam Tank. 55 (1899). Han sökte ord, men ej dem fann, / För känslan, som på djupet brann. Wirsén Vis. 73 (1899). Hon har en viss, ännu sökande stil, som vill det summariska. BVT 1928, nr 10, s. 15. Jag är förvånad över att jag inte behöver söka efter ord, inte tänka — jag behöver bara tala (som om Mammas röst funnes inom mej). Sjögren TaStjärn. 33 (1957).
p) i fråga om att ngn l. ngt svårligen l. inte kan överträffas (i fråga om skönhet l. fulhet l. styrka l. vishet o. d.); särsk. i uttr. söka sin like, särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av i, betecknande i vilket avseende ngn l. ngt jämförs. Det sinneslugn, hvarmed han bar alla .. olyckor, söker sin like. FFCarlson i 2SAH 48: 163 (1872). En sådan enighet .. fick man söka; knappast fans den ens bland lyceisterna. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 63 (1886). (Det) gamla Olofsborg .. räknas som Finlands märkligaste fornborg; kanske får man söka dess like i Norden. LfF 1904, s. 150. Hon söker sin like i noggrannhet. SvHandordb. (1966).
q) med anslutning till 6, i uttr. söka väg l. utgång o. d., äv. refl. i uttr. söka sig väg o. d., letande ta sig fram l. ut; särsk. med bibet. att sökningen ger positivt resultat; äv. om ngt sakligt, särsk. (med anslutning till 6 l γ) om vatten l. rök o. d. En del påstå, att (Dal)elfwen i förre tider haft framlopp igenom Bruket, men sedemera sökt en annan gång. Hülphers Dal. 18 (1762). Röken från eldstaden sökte sig utgång genom taket. Geijer I. 7: 110 (1830). Nästan alla för österrikiska monarkien bestämda kolonialvaror från Hamburg och Bremen söka sig väg öfver Prag. NF 2: 1454 (1878). Floden blev uppdämd och sökte sig en ny väg. SvHandordb. (1966). — särsk.
α) (numera bl. tillf.) i uttr. söka rätta vägen, ss. namn på lek varvid barn med förbundna ögon av ngn (i sht äldre) leds omkring i välkänt område. Norman GossLek. 25 (1878).
β) mer l. mindre bildl.; särsk. i fråga om att klara sig undan l. finna lösning på svårigheter o. d.; äv. motsv. c; äv. med anslutning till 5; jfr r β. Migh är förebracht att min Broders Competitor skal sökia bijwägar som medh constitutionibus academicis inthet öffwereensstäma. BraheBrevväxl. II. 1: 100 (1658). Det gällde .. att .. få kännedom om det .. aktstycke, som (den franske diplomaten) St. Aignan .. medfört till Napoleon. Härom tillspordes först (den ryske diplomaten) Nesselrode. Han sökte allehanda undflykter. HLForssell i 3SAH 3: 275 (1888). Från den stunden sökte Pilatus efter någon utväg att giva .. (Jesus) lös. Joh. 19: 12 (Bib. 1917); jfr c.
r) mer l. mindre bildl. (jfr c, e, q β).
α) i uttr. av typen söka anledning till ngt, förr äv. dels i uttr. söka orsak l. tillfälle emot ngn, söka anledning till tvist l. ovänskap med ngn, dels i uttr. söka efter orsak, söka anledning. Söchte och konungen (dvs. Kristoffer av Bayern) monga orsaker emoot .. (marsken Karl Knutsson), ty han fruchtade för honom, at han skulle vpweckia landet emoot honom. OPetri Kr. 205 (c. 1540). (Gud) sökte tilfelle emoot the Philisteer (osv.). Dom. 14: 4 (Bib. 1541). (Det är uppenbart) att the Danske .. allenest sökie effther orsak, ther igenom the kunne tilfoghe Sverigis rike skadhe. RA 2: 271 (1568). Vargen ville döda lammet och sökte därför anledning till tvist. LbFolksk. 1890, s. 10.
β) i uttr. av typen söka (efter) möjlighet(er); i sht förr äv. söka medel (se MEDEL sbst. 13), söka medel och utvägar (jfr q β). Brahe Kr. 53 (c. 1585). (Luther) förmante .. Förstarna, the wille sökia alle medel til Fredh och Eenigheet, för än the grijpa til Swärdet. Schroderus Os. III. 1: 66 (1635). Hans Kongl(ige) Maj(estä)ts högtärade Herr Fader .. hafwer sökt och eftertracktat, alla giörliga medel och utwägar, til dämpa och utsläcka de gräsliga Krig, som Kongl(ige) Maj(estä)t för Fäderneslandsens wälfärd och säkerhet, hafwer måst .. föra. HC11H 14: 6 (1660). Den amerikanska oron för en sovjetisk inmarsch i Iran gjorde att USA sökte efter handlingsmöjligheter. DN 13 ⁄ 5 1987, s. 4.
γ) i uttr. söka sitt (se SIN, pron.2 4 a α α’), äv. söka sitt eget, förr äv. söka efter sitt (eget) (jfr c) l. söka sig själv, vara egenkärt intresserad av sig själv o. den egna välgången, söka sitt eget bästa (se 7 a α). Kärleken .. sökier icke sitt. 1Kor. 13: 5 (NT 1526). Söker tu tigh sielff, så finner tu tigh sielff medh titt egit Fördärff. Preutz Kempis 156 (1675). Öfwer måttan stort är .. att för Guds ära skull gerna tåla hjertats sorg, och ingen tid söka sig sjelf eller se på egen förtjenst. Carling Kempis 94 (1827). Betrakta .. alla dessa småsinnade hwardaglighetens menniskor .. se dem, huru de hwar på sitt sätt, från presten till tiggaren, söka efter sitt eget och åter sitt eget. Rudin 1Evigh. 1: 624 (1873, 1878).
2) bemöda sig att (finna i avsikt att) få l. komma i besittning l. åtnjutande av l. få del av (ngt), ofta ungefär liktydigt med: (försöka) skaffa (se d. o. 3); i sht med huvudsaklig tanke på förväntat resultat av bemödandet; äv. med personobj.; ofta med indir. (äv. refl.) obj.; ibland äv. (se särsk. g) med objektet ersatt av prep.-bestämning inledd av efter; jfr 7, 9. Then peningar elskar han bliffuer icke vtan synd, och then förgengligit söker, han moste med förgåtz. Syr. 31: 5 (öv. 1536). Krigzfolkett .. vele sigh een annen herre sökie. OxBr. 5: 71 (1614). Knut Långes Son .. hade en Broder Philip, som .. sökte Svenska Kronan. Dalin Hist. 2: 195 (1750). (Uppstadsborgarna) måste söka sina varor af Stockholms handlande. Chydenius 60 (1765). Sök dina Jungfrur på gatan. Bellman (BellmS) 1: 211 (c. 1771, 1790). Laga dig opp i vindsskrubben och sök dig nånting torrt, du blöter ju ner hela stugan. Hemmer Kokko 31 (1920). (I början av 1900-talet) ransonerades vattnet (i Vaxholm) .. För att gardera sig mot .. överraskningar sökte man nya vattentäkter. DN 5 ⁄ 2 1987, Runt stan (Vaxholm) s. 8. — jfr FRAM-, HOP-, IGEN-, IN-, SAMMAN-, UT-SÖKA. — särsk.
a) i ordspråk. Mången söker så ens annars, at han mister sitt egit. Grubb 551 (1665). Nöd söker rådh. Dens. 588.
b) i fråga om mat (för dagen), särsk. i uttr. söka sin föda o. d.; numera i sht om djur. Medh tiggiande wille .. (munkarna) sökia theres födho. OPetri 1: 504 (1528). Det ringare Folckets willkor, som med tjenande nödgas söka sig födan. Fennia XVI. 2: 100 (1756). (Maskiner med stående spole) kunna finna en passande användning af fruntimmer, hvilka sysselsätta sig allenast med linnesömnad för fabrikerna och på detta sätt allena vilja söka sitt (leve)bröd. Wolter Symask. 30 (1866). (Råttor) sökte sin föda i rännstenar och sophögar. Lagerlöf Holg. 1: 68 (1906).
c) i fråga om att skaffa l. försöka finna hjälp l. tröst o. d. i sorg l. trångmål l. besvärligheter o. d.; särsk. i uttr. av typen söka hjälp l. tröst l. råd; jfr 9 a. Han söker sin tröst i glaset. Om du inte klarar av att klippa häcken får du söka hjälp av grannen. Iach sökte hielp när menniskiom, och fann ingen. Syr. 51: 7 (”10”) (öv. 1536). (Gustav Vasa) Gaff sigh .. till gamble Erchebiscop Jacob .. Hoes honom söckte han tröst och badh om ett godt rådh. Svart G1 10 (1561). Dygd och ähra skal han (dvs. Amor) lära, / Ty han söker mitt (dvs. Pallas) beskärm. Stiernhielm Cup. 13 (1649, 1668). Mer eller mindre har väl affärsmän i alla tider sökt hennes hjälp. Boye Ast. 8 (1931). I början hade han sökt mina råd och mitt intresse, medan jag hade varit otålig och möjligen en smula avvisande. Delblanc Gunn. 130 (1978). — särsk. i fråga om att skaffa hjälp vid sjukdom, särsk. i uttr. söka bot för ngt. Sahlstedt (1773). En Gåsse .. hade på sit 3:dje ålders år en lång tid bortåt besvärats af Ältan, för hvilken söktes bot hos åtskilligt folk. VeckoskrLäk. 1: 42 (1781). Skall räddningen finnas, så måste man söka boten där man fått soten. Böök ResSv. 159 (1924).
d) i fråga om att få l. skaffa skydd för faror l. väder l. vind l. sol o. d.; jfr 6. Söta Malin, lilla dufva, / Som här vid mitt bröst sökt värn. Snoilsky 2: 102 (1881). Fåren idislade hopträngda i en tät massa, sökande skugga af hvarandras kroppar. Wetterhoff Skog 2: 188 (1887). Alla djur voro .. liksom bortblåsta från fälten och hade sökt sig lä i skogen. SDS 1899, nr 603, s. 3. Hon tryckte .. (spädbarnet) mot sig och hans kind mot sin och sökte skydd av honom. Trotzig Sjukd. 53 (1972).
e) (numera mindre br.) med avs. på boning l. härbärge l. logi o. d. Iach (dvs. visheten) är allestedz .. ibland all folk, ibland alla hedningar, när tessom haffuer iach sökt booning. Syr. 24: 7 (”11”) (öv. 1536). En part aff (folket i Skåne) .. skulle Wästeruth til näst omliggiande öyor (hwilka en lång tidh ther effter Danmarck kallade äre) sökia Boningar. Tempeus Messenius 15 (1612). Hvart går du frände? sade vätten. Nisse nöter nu sin sko, för att söka annat bo, svarade tomten. Rydberg Vigg 13 (1875). (En) bonde .. var .. på hemfärd .. och ville söka sig herberge öfver natten. Wigström Folkd. 2: 87 (1881). Söka logi. Östergren (1953). (Hunden) sökte lega så nära matförrådet som han kunde finna en håla. Ekman Hunden 16 (1986).
f) i fråga om att gm annons (se d. o. 3) o. d. försöka få ngt l. få köpa ngt l. (i sht) komma i kontakt med ngn (att anställa (se d. o. I 1 a, b)). En ung man sökes. Auerbach (1915). Sökes: Någon att älska. Expressen 31 ⁄ 5 2001, s. 28.
g) (numera föga br.) med avs. på pengar l. betalning för skuld o. d.; förr äv. dels i fråga om att själviskt o. girigt försöka förvärva pengar l. rikedom, dels i förb. söka efter ngt. Well är them rijka som ostraffeligen funnen warder, och icke söker peningar. Syr. 31: 8 (öv. 1536). När godzet söker efter penningen, ded är godt tekn, men ther penningen farer lätandes efter godzet, ded är ondt tekn. RA 3: 14 (1593). Dhe måghe sökie dheris bettalningh hooss dhem, dhe dheris tiänst bevijst haffva. OxBr. 5: 25 (1613). Samhällets skick bereder de flestas uppförande; man kryper, der krypande är vägen till uppkomst; söker penningar, der rikedomar gifva anseende och heder. Rosenstein 3: 11 (1796). Hvar ämnade du skaffa pengarne ifrån? Tag dem hvar du kan, men sök dem inte hos mig. Jolin MSmith 35 (1847). Östergren (1953).
h) (numera föga br.) med avs. på (mer l. mindre frisk) luft att andas; äv. mer l. mindre bildl. När Fostret kännes nw frij Lufft at wilia sökia, / Så skal man .. (den födande kvinnans) kropp medh Badh och Salwor mökia. Palmchron SundhSp. 349 (1642). Ett stort skri af förbittring och smärta skulle helt säkert .. söka sig luft i de vördiga universitetsorganens gråa spalter. KarlstT 1895, nr 1702, s. 2.
i) i fråga om att skaffa sig visshet l. kunskap om ngt l. ngn; särsk. i uttr. söka upplysning om ngt l. ngn, äv. söka kunskap l. kännedom om ngt, äv. söka svar på ngt; jfr 5. Bengt Biugg .. söckte kundskap om then hären .. ther logh på Rijmningen. Svart G1 32 (1561). (Sv.) söka upplysning om ngn .. (fr.) aller aux renseignements sur q(uelqu’u)n. Schulthess (1885). Är det tänkbart att få svar på dessa frågor, och hvar skall man söka det? Schück o. Lundahl Lb. 1: 40 (1901). I människonaturen ligger ett ständigt begär att vilja forska i det kommande, att tränga in i det förborgade och att öka kännedom om framtida händelser. KiromantHeml. 5 (1946).
j) (†) i uttr. söka sig om ngn, söka ngn, se sig om efter ngn; jfr 9 a. Wår höga nöd åligger, att .. med foderligaste som skee kunde sökia oss åtter om, en god och skickeligh Pastorem igen (i st. f. den avlidne). VDAkt. 1674, nr 284. Nij kan nu strax söka Er om en annan, som I kan ha bättre förtroende til. Boding Molière Mick. 40 (1741).
k) i p. pf., i sht förr, om sak: eftersökt. Hwad som vtrikes och fremmande är, si thet är med stor begirighet sökt, thet är elskadt, thet, thet är högdt achtadt: ther på hafwe wi ingen tid, mödo och kostnad ospard. Swedberg Gr. Tilskr. 5 (1722). Öfver figurerna (hos konstnären F. W. Scholander) .. låg der en trefnad .. ett lif och en färglek, som gjorde hans aqvareller på samma gång i bästa mening populära som sökta och högt betalda af de finaste kännare. TT 1881, s. 74.
3) i Finl. (vard.) söka rätt på (ngn l. ngt); äv.: hämta. Sedlarna sökte han åter, med darrande händer af andakt, / Kysste med tjusning en hwar, väl tusende gångor förut kyst, / Stack dem i taskan. Runeberg (SVS) 3: 69 (1832). Tisdagen hände en liten malör därhemma. Jag hade sökt posten och skulle kasta ett skräppapper i brasan men gjorde tvärtom. ÅboUnderr. 15 ⁄ 10 1960.
4) [bet.-utveckling ur 1] bemöda sig att l. önska finna l. få kontakt med (ngn) i avsikt att besöka (se d. o. 5) honom; äv. i utvidgad anv., i fråga om att söka kontakt med (ngn) per telefon.; i sht förr äv. i fråga om att söka kontakt med (ngn) per brev l. medelst bud o. d.; jfr 1 i, 6 (b). Det är en dam som söker dig. Slogh Kong. Götstaff sigh i någen wenligh handell medh Erchebiscop Oleff i Tröndhem, söckte honom mycket medh bodh oc breff. Svart G1 112 (1561). Min olycka hafver vållit, att jagh E(rs) Excellentz tvenne reesor sökt och inthet funnit hafver. OxBr. 11: 172 (1647). 3 gångor sökte jag dig då jag sist var i staden. Kellgren (SVS) 6: 22 (1773). Jag .. skulle söka en bekant. Hallström Händ. 7 (1927). IllSvOrdb. (1955; per brev l. telefon). Jag kan ju förstå om Bertil .. inte vill träffa nån på ett tag .. Jag får söka honom vid nåt annat tillfälle. Trenter SkönJuv. 125 (1991). — särsk. (numera föga br.) i p. pf., om person: eftersökt (se d. o. 2). Man är munter och qwick i .. (Eugenias) sällskap: ty hon underhielper ens snille .. Derföre är hon sökt och älskad af alt slags folk, alla slags humeurer. Posten 1768, s. 304. (G. J. Adlerbeth) var .. sökt och högaktad af de yppersta män ibland svenska folket. Järta 2: 63 (1826). Vacker, snillrik och blixtrande kvick som .. (J. J. Nervander) var, blef han .. mera sökt i sällskapslifvet än de flesta af vårt närmaste umgänge. FRuneberg (1878) hos Söderhjelm Runebg 2: 539.
5) [eg. utvidgad l. bildl. anv. av 1 o. 2] bemöda sig att finna kunskap l. kännedom (om ngt l. ngn), bemöda sig att ta reda på (ngt); försöka förstå l. få veta (ngt om ngt l. ngn); äv. med objektet ersatt av prep.-bestämning inledd av efter, förr äv. till (se a, f; jfr 1 c); äv. med sakligt subj. (se särsk. d; jfr e, äv. 2 i, 7); jfr 1 q β. Lät oss ransaka och sökia wårt wesende, och vmwenda oss til Herran. Klag. 3: 40 (Bib. 1541; Bib. 1917: pröva). (Archimedes) grep thäröfuer till sijn Arithmetica, sökte, och på sidhlychtone, genom et behändigt räknande fann Gullsmedens flärd och tiufuerij. Stiernhielm Arch. Dedic. C 1 a (1644). Modersmålets första ursprung får .. icke sökas inom Sveriges gränser. Broocman SvSpr. 66 (1810). Tidens (dvs. Hellas förklassiska period) konstnärliga skaplynne kan anges därmed, att det var en sökandets tid. Kjellberg GrekRomK 46 (1932). Orsaken till den stora köttkonsumtionen ligger .. ej i köttets värde som bränsle utan är att söka på andra håll. Bolin VFöda 14 (1933). Ur våra belamrade liv hittar vi inte tillbaka till behoven; och man försvårar vårt sökande genom att kittla upp begären med tusen instrument. Lindqvist Reklam. 29 (1957). Detta att någon är en sökare, ger ofta vederbörande en pondus som om sökandet vore något fint i sig. Speciellt gäller detta religiösa sökare och mystiker. Lidman Vildåsn. 228 (1968). — jfr dels IGEN-, IN-, UNDER-, UT-SÖKA m. fl., dels LÅNG-SÖKT m. fl. — särsk.
a) i fråga om att försöka utröna vad som är sant; särsk. i uttr. söka sanningen, äv. (numera mindre br.) söka efter sanningen. Wi uplyfte wåra tankar til de ewigtwarande tingens betrachtande, och sökte efter saningen, hwilket war en Philosophs egentliga giöremål. Lagerbring HistLit. 283 (1748); jfr 1 c. Vetenskaperna (i antikens Grekl.) .. sköttes af enskilda personer .. som .. ofta sökte sanningen mera i egna hjärnor och tanke-spel, än i naturen. 1VittAH 2: 225 (1776).
b) (i religiöst präglat språk) i fråga om att försöka få visshet l. kännedom om Gud; särsk. i p. pr. i adjektivisk anv. (jfr d); jfr 1 k. Serenius Iii 1 a (1734; i p. pr.). Äro 2:ne Systrar blefne kraftigt fattade af nåden, den äldsta blef alfwarligen sökande då hon sistl(idna) sommar hörde H(err) M(agistern) på en söndag i Werum. Newman NordskVäck. 1: 261 (i handl. fr. 1827). Framför allt skola vi vara angelägna att urskilja den äkta tonen av andligt sökande, även om den stundom kan möta i den aggressiva förnekelsens form. Brilioth HerdabrÄrkest. 181 (1950).
c) (numera mindre br.) gm att räkna (se d. o. 10 c, d) ta reda på, gm beräkning (se BERÄKNA 1 a) försöka bestämma l. fastställa; äv. i p. pf.: begärd, som skall räknas ut (se RÄKNA UT 4). Söck huru månge gångor delaren innehols vthi thz taal som afdelas skal. Rizanesander Räkn. 22 a (1601). Om AD skulle sökas när de andra liniorne äro bekante, då (osv.). Palmquist Alg. 2: 6 (1746). Om skilnaden emellan 5 6 7 8 och 4 3 2 1 skulle sökas, ställes det mindre talet under det större. Dens. Räkn. 20 (1750). Det sökta avståndet räknas från den linsyta, som är vänd från föremålet. Bergholm Fys. 4: 32 (1957).
d) i p. pr. i adjektivisk anv. (jfr e): som försöker få kunskap l. kännedom om omgivningen l. världen l. sig själv l. sin förmåga l. andras avsikt o. d.; särsk. i överförd anv., om uttryck l. blick (jfr 1 d); äv. övergående i bet.: osäker (se d. o. 11); jfr b, e. Min lilla Cousin är så faselig qvick, och glad, med mig som är så fasligt tung och sökande. CAEhrensvärd Brev 2: 76 (1795). Donatello är den moderna skulptören, djärft naturalistisk och sökande och experimenterande. Hallström ItBr. 176 (1898, 1901). Han såg sig omkring i rummet med ett sökande uttryck. Qvanten 4Sagodikt. 80 (1900). Georges drag voro nu hårda och utmanande. Han mätte plantageägaren med en blick, som var skarp och sökande. Janson CostaN 2: 138 (1910). Därinnanför (huden) rann livets oroliga vätska utan vila, där rann blodet sökande och begärande. Moberg Rosell 202 (1932). — Se till att det kommer upp gasmätare då. Malte Jansson såg sökande på Smittberg. — Nja jag vet inte om det skulle vara erforderligt. Kanske men mnja, slingrade Smittberg. Karnstedt Slamf. 155 (1977).
e) språkvet. i p. pr. i adjektivisk (jfr d) o. överförd anv., i uttr. sökande fråga, om fråga i förb. med interrogativt pronomen l. adverb, som rör sig om ngt som förväntas närmare specificerat av lyssnaren l. läsaren; motsatt: underställande fråga, ”ja/nej-fråga”. SoS 1901, s. 6. Sökande fråga anges prototypiskt med kvesitiv huvudsats: Vems cykel är detta? Hurdan cykel har du? SAG 1: 230 (1999).
f) (†) med obj. bestående av indirekt frågesats; äv. med objektet ersatt av prep.-bestämning inledd av efter l. till. The scrifftlärde och öffuersta presterna fingo thet höra, och begynte sökia effter hurw the skulle förgöra (Jesus). Mark. 11: 18 (NT 1526; Bib. 1917: sökte .. efter tillfälle; NT 1981: sökte efter ett sätt). Krijgh och örligh begynnas opå twenne medel; Anten begynna wij med dem, eller dhe med oss: Begynna dhe, så måste man sökia till, huru man kan blifwa förswarat. RARP V. 1: 206 (1654). Emedan jag nu temligen til ålder stiger .. finner jag mig intet nyttigare wara, än att jagh beskicker mitt huuss, hwarmed det ock mig angeläget är .. at sökia huru jag i lifstiden måtte få .. (min ogifta dotter) försörjd. SEuræus (1724) hos Cavallin Herdam. 3: 162.
6) (†, utom i a, c, g (β) o. l) (under prövande av olika vägar) bege sig till (ngn plats l. ort l. ngn person o. d.); bemöda sig att komma till (ngn plats osv.); äv. mer l. mindre bildl. (se särsk. f, l (γ)); i utvidgad l. bildl. anv. äv. om ngt sakligt; äv. dels intr. (se f), dels refl. (se l). The som söchte mina siäl giordhe mich ofwerwåld. OPetri 1: 103 (1526). Huillkienn som ichie sökier sinn wact, ner han bliff(uer) thil sacth, skal straffuas effthi(r) lag(ien)n. TbLödöse 451 (1599). Längdtade .. (K. Gyllenstierna) sijne Godz .. at sökia, såsom och all ting ther vthi en tarfweligh Order sättia. Gallius KGyllenstierna E 1 b (1646). (En dråpare) måste rymma .. bebyggda orter, söka skogen och ödemarken. Geijer SvFolkH 1: 302 (1832). Detta invecklade, men med fin beräkning utstuderade spel af linier, som än söka hvarandra, än åter fly hvarandra för att ingå nya förbindelser. NF 1: 934 (1876). Söker jag då landskapet vid Brunnsviken och ekbackarna kring Rosendal, kan det hända att naturen är instämd med mig, och då lefver jag som i mitt eget skinn. Strindberg Ensam 54 (1903). Kyrklysning är som en .. stjärnbild, att den aldrig kan söka skuggan. Aronson SångPolstj. 30 (1948). — jfr FRAM-, UPP-SÖKA. — särsk.
a) i ordspr. (numera bl. med anslutning till 1). Lijkt söker lijkt. Grubb 410 (1665). (Sv.) Man söker man .. (t.) jeder hält sich an seinen Mann. Heinrich (1814). — särsk. kaka söker maka, se KAKA, sbst. 1 f slutet.
b) bege sig till (ngn l. ngt) i avsikt att besöka (se d. o. 5) l. hälsa på l. tala l. umgås med o. d.; jfr 4. (Det) hade tilbörligit varidt, att tu och flere hade söcht oss then tijd vij stadde vore udi Calmarne. G1R 24: 39 (1553). (Jakob Nilsson) haff(uer) söckth Oloff Andherssonns hus 3 gång(ier) i hanns och hanns hustrus fråuera, och haff(uer) haffth sinn willie medh hans sösthir. TbLödöse 228 (1590). Aldrig Sophia jag mera vill söka, / Aldrig min fot, ifrån denna här stund / Mer skall i Lakanen spöka. Bellman (BellmS) 1: 258 (1790). Falkenström sökte huset mera för fruns skull och för de människor han råkade där. Strindberg Fan. 56 (1907). — särsk. med avs. på sjuka l. fängslade, liktydigt med BESÖKA 5 a. Iach war siwker och j hectilse, och j söchten mich icke. Mat. 25: 43 (NT 1526; Bib. 1917: besökten; NT 1981: besökte). Een biscop skal hafwa vpseende .. medh presterskapet, at the .. sökia och trösta the siuka. Rudbeckius Kyrkiost. 32 (c. 1635). Dock saknas inga utwägar at hiälpa de behöfwande .. at mätta de hungriga, och söka de siuka. Bergeström IndBref 251 (1770).
c) (numera föga br.) i fråga om färd på skepp l. fartyg, i uttr. söka hamn, angöra hamn; äv. i uttr. söka land l. sjön o. d. The schulle sökia hampn huar the närmest kunde. 3SthmTb. 3: 67 (1600). (Greve Wachtmeister) tvang de anfallande, att andra dagen med förlust rädda sig om bord och söka sjön. CGNordin i 2SAH 4: 27 (1804). (Sv.) Söka land .. (eng.) stand in for land (the shore). Harlock (1944). Östergren (1953).
f) intr. (jfr g γ, h—k), i förb. med riktningsbetecknande adverbial l. prep.-bestämning (i sht inledd av till): bege sig (ngnstädes hän l. till l. mot l. från ngn l. ngt), söka sig (se l); äv. oeg. (särsk. om vatten: rinna mot ngt) l. mer l. mindre bildl.; jfr g (γ), j, k. (Svartmunkarna) kunna wäll weghen tijtt som the fornimma nogor rijck man eller qwinna ligger siuk, tijtt sökia the som hunden epter Asset. OPetri 1: 511 (1528). All watn sökia ått haffuet. LPetri DialMess. 107 b (1542). När hans .. sågh dreng(e)n ståndand(e)s något vp i grenden, öff(u)er gaff han thå .. Michill och söckthe till honum. UpplDomb. 2: 9 (1578). Sedan Tranerna om Wåren hemkomne äre, sökia the til Måsar och stora Skogar, ther läggia the sina ägg och them vthkläckia. IErici Colerus 1: 113 (c. 1645). Nu wil jag, sade han, at wi sökia manligen utaf gården. Peringskiöld Wilk. 480 (1715). Fantasien .. sökte till sagor och häfder. Nordensvan SvK 715 (1892). Hwar och en sökte till sitt och trodde sig ej räddad, förr än han var inom hemmets väggar. Hallström Than. 36 (1900). Nu i dessa tider behöfver ingen söka till det förflutna efter väldiga och betydelsefulla tilldragelser. PHallström i 3SAH 27: 4 (1915). — särsk. med bestämning inledd av prep. om, angivande i vilket syfte ngn söker sig till ngn l. ngt. (Danskarna) sökte til Swerige vthi samme krijgh / Om hielp och bestånd ödmiukeligh. Svart Gensw. E 5 a (1558).
g) (utom i β numera mindre br.; se dock γ) bege sig till (ngn person l. myndighet l. institution o. d.) för att få hjälp l. råd l. vägledning l. framföra klagomål o. d.; särsk. med tanke enbart l. huvudsakligen på förhållandet att få hjälp osv.: vända sig till; anlita; äv. motsv. f. Thå nw mykit folk kom tilhopa, och vthaff alla städher sökte till .. (Jesus), taladhe han genom liknilse. Luk. 8: 4 (NT 1526; Bib. 1917: begåvo sig; NT 1981: drog). The som sökia herran the haffua ingen brist på något gott. Psalt. 34: 11 (öv. 1536). Hvar och någor uppå någon clerk .. hafver något till at klaga, skal han i ringere saker först sökia landzprosten och sedan bispen. RA 3: 105 (1593). (Man bör gå till nattvarden i sin församling) Men uti nödfall, stånde hwar och en fritt, at sökia then Präst han wil, och honom är närmast. Kyrkol. 11: 11 (1686). Den fattige och torftige söker altijdh till den hielpesamma och mächtige. VDAkt. 1711, nr 79. På Arilds och Mölle fiskelägen äro många, som söka en klok kvinna i Brunnby socken. Wigström Folkd. 2: 221 (1881). Nybo mölla var mycket sökt och särskilt ansedd som pålitlig. Nilsson BombiNick 138 (1946). — särsk.
α) i förb. med prep.-bestämning inledd av om, angivande i vilket syfte ngn beger sig till ngn osv., särsk. i uttr. söka ngn om hjälp; jfr 9 a. Haf till det sälla ditt hopp och begiär. / Sök Himlen om nåd. Frese AndelD 49 (1726). Vid Janus / Låg en plats, som var vattnad med dagg ur Najadernas källa. / Dessa .. (Venus) sökte om hjelp. Adlerbeth Ov. 385 (1818).
β) (fullt br.) med avs. på läkare l. sjukhus o. d.; särsk. i förb. med prep.-bestämning inledd av för, angivande dels, o. i sht, vilken sjukdom o. d. man anlitar läkare o. d. för, dels för vems räkning man vänder sig till läkare o. d.; äv. abs.; förr äv. refl. (jfr l). Påfuel Dawidsson .. hafuer fådt ehn farligh siukdom i Munnen och måste begifua sigh uth Tÿsklandh at sökia sigh Läkiare. HovförtärSthm 1621—22, s. 179. Hafwer sedan söckt läkare och surbrunnar till sin sÿns wederfåandhe, men alt förgäfwes. VDAkt. 1692, nr 367. De skulle till doktorn med barnet och söka för var i örat. Wägner Sval. 197 (1929). Ni måste söka för pojken! Moberg Sedebetyg 250 (1935).
γ) (†) i utvidgad anv.: med avs. på skrift l. kunskap l. färdighet o. d.: anlita (se d. o. 1 b); äv. motsv. f. Olof Gudmundz(on) i Ingelstorp och hans hustru sampt dåtter hafwa söcht till spådom och truldom. ÄARäfst 19 (1596). Den som widare der om will läsa han sökie de Lärdas skriffter. Rudbeck Atl. 1: 145 (1679).
h) med avs. på stad l. land l. landskap o. d., i fråga om att köpa l. sälja varor; äv. motsv. f. (Stadens borgare) moghe och skola kiöpslagha ij Söderkiöpingh med the fræmende kiöpmen. Som tiit aff stæderna sökia. G1R 1: 6 (1521). Alle the ther wort rike j suerige sökia vilia med thera köpenskatt j venskap, the skula gudj oc oss vel kompne wara. Därs. 1: 31. (Norrlandsbönderna bör) med theras Warur söka til Falun, och göra then orten .. al möjelig tilförsel. Bergv. 1: 132 (1649). Kring hela jordens widd han alla landskap sökte, / På all slags köpenskap han sina pengar ökte. Livin Kyrk. 41 (1781). Sedan .. (Englands) regering .. belade främmande trädvaror med .. dryga tullafgifter, började .. (Norge) söka Frankrike. Palmblad Norige 168 (1846). Försök gjordes .. att åt hvarje stad uppdraga ett visst område, hvars allmoge skulle söka till stadens torg. Hildebrand Statsförf. 353 (1896).
i) med avs. på domstol l. ting o. d.: bege sig till (för att anlita l. vända sig till); äv. övergående i bet.: vädja (till domstol l. dömande myndighet(sperson) för rättsligt avgörande); särsk. i uttr. söka ting (och stämma), äv. söka konungen o. d., vända sig till, äv. vädja l. appellera (se d. o. 3 a) till konungen (l. högsta instans); äv. i förb. med prep.-bestämning inledd av till (jfr f); jfr j, 8. Th(e)n beslutni(n)g som senest påå h(er)radage(n) j vest(er)åårs skedde, at p(re)stmen skulle sökia ting och stemne, och lijdha och vngella som andre leekmen. OPetri Tb. 183 (1527). Hwar någen Bonde hafwer at käre til någhen Köpstadzman, skal han sökie til Borgemestere och Rådh j Städherne. Patent 20 ⁄ 3 1593. Sämjer .. (de tvistande) ej; söke tå domaren, och wise sina skiäl å Tinget. JB 14: 1 (Lag 1734). Emot Hofrättens dom kan Konungen sökas. Möller (1790). Cannelin (1921).
j) med avs. på kyrka l. gudstjänst, äv. skola l. undervisning o. d.: bege sig (till (för att delta i dess verksamhet)); äv. motsv. f; särsk. i uttr. av typen söka (till) kyrkan; jfr i. Folkit söchte tit thet kunde få bettre lerdom eller undervisning. RA 1: 121 (1529). (Till nödvändiga kyrkostadgar hör att) sökia j rettan tijdh til kyrkio. LPetri Kyrkiost. 17 b (1566). Alle utaff Adel, som förfallslöse ähre, skole, när Gudztiensterne hållas, sökia till Kyrckian medh theras husfolck. RARP 4: 268 (1649). Lusten att med anständighet få tigga och med bekvämlighet hafva sitt uppehälle (har) varit en kraftigare driffjäder hos .. (fattiga) ynglingar att söka skolan än verklig håg för studier. KyrkohÅ 1908, s. 231 (i handl. fr. c. 1780). Kyrkan är icke betjänt med att uppskattas och sökas blott för sin nyttighets skull. Brilioth HerdabrÄrkest. 183 (1950).
k) bege sig mot (ngn) i fientlig avsikt, angripa; äv. motsv. f; äv. mer l. mindre bildl. Tu gudh herre Zebaot. Israels gudh. waka vp til at sökia alla hedningar, war ingom gunstigh som illa gör. Psalt. 59: 6 (öv. 1536). Them (dvs. ryssarna) söckte the suenske manligen, slogo them strax på flychten. Brahe Kr. 61: 3 (c. 1585). Hon söchte thil henne och fick henne i huffuudet och knöstrede thet emot muren. 2SthmTb. 8: 303 (1591). Men wachten söchte medh hast ådt stufuan och hade wellat hempna Byfougdens skada. VRP 1634, s. 545. En Ädel Af-und mig med harm och ånger söker. Frese VerldslD 61 (1717, 1726). Småland liksom Vestergöthland bör med härsmagt sökas. Ling Riksd. 170 (1817). (Björnen var) stängd emellan klipporna och mannen, som sökte honom med spjutet. Berg Sjöf. 161 (1910). — jfr AN-, IGEN-SÖKA. — särsk.
α) i uttr. söka ngn hemma, i fientlig avsikt tränga in i l. besöka ngns hem; jfr HEMSÖKA 3. Her Twre haffwer och vndsagt tig och flere som boo ther nest widh grentzen att han wil söke tig och them heme. G1R 7: 50 (1530). Goffwe .. (de svenska soldaterna) sig .. jn j Hertug Albrectz Landh, och actedt sökie honum hemme. Därs. 15: 279 (1543).
β) i utvidgad anv.: tukta, straffa, bestraffa (ngn); äv.: uttaga hämnd för (ngt); jfr HEMSÖKA 5. Så scal iach sökia theres offuerträdilse med rijs, och theres misgerning med plågho. Psalt. 89: 33 (öv. 1536). Herren .. sökier fädhernas misgerning, in på barnen. 2Mos. 20: 5 (Bib. 1541). Herren Gudh tå torde / Medh timligh straff migh sökia här / Och sedhan ewinnerligh thär. Prytz OS E 4 b (1620). En av de gamle tog upp en psalm, och den äldsta gumman läste under djup andakt en stilla bön för den av Herran sökta. Wallquist Doktorn 53 (1935).
γ) om olycka l. prövning l. hämnd o. d.: drabba, hemsöka (se d. o. 6). När torfftigheten sedn den stålte Bieszen (dvs. markisen) sökte / För det gemehnste pack han bugad sig och krökte. Düben Boileau Sat. 30 (1722). De Christnas Fader .. är rik och mild: / Hans hämnd skall ej söka / en ringa man, / som vid grafvens brädd / stammar en bön / åt förgätna Gudar. Geijer Skald. 37 (1811, 1835).
δ) i uttr. söka ngns liv, ha för avsikt att beröva ngn livet, stå efter ngns liv (se STÅ, v. I 15 a α); äv. med obj. ersatt av prep.-bestämning inledd av efter (jfr f). Konungen (dvs. Kristian II) .. söchte mångs mans lijff. OPetri Kr. 328 (c. 1540). HH XIII. 1: 89 (1563).
l) (fullt br.) refl. (jfr g β, 9 d), o. i förb. med adverb l. adverbiell prep.-bestämning, i sht inledd av till: bemöda sig att komma (ngnstädes), under prövande av olika vägar bege sig (ngnstädes); dra sig (se DRAGA, v. I 3 b) (ngnstädes l. ngnstädes hän); äv. mer l. mindre bildl. Han har morbum contagiosum, och ty är intet rådeligit, at nogon går till honom, uthan han söker sig till hospitalet. ConsAcAboP 3: 144 (1666). Det gifves vissa ställen, dit renen sjelf söker sig, när han plågas och jagas af myggen. Düben Lappl. 39 (cit. fr. 1831). Han sökte sig tillbaka till sin stol i mörkret och sjönk ned där som en formlös massa. Hallström NNov. 245 (1912). (Stålhammars) tankar (har) efter vanligheten hälst sökt sig hem till Östra härad. KKD 7: 187 (1912). Parternas ögon sökte sig åt alla håll i salen i syfte att undvika varandra. Moberg Rosell 17 (1932). Det kan .. bero på biokemiska förändringar i hjärnan att vissa söker sig till kolhydratrika maträtter. DN 5 ⁄ 2 1987, s. 19. — särsk.
α) i speciellare anv., i fråga om att försöka få sitt uppehälle l. försörjning l. utbildning l. göra ngt intressant l. finna lyckan (jfr 7 a β) o. d.; jfr 9 c. Skulle nu nogon deel af apotekarens huuss emot hans privilegier ok contract .. honom fråntagas, så är både han ok wij ruinerade, ok han söker sig til en annan ort. Rudbeck Bref 386 (1702). (Arkitekten Engel) sökte sig till Ryssland och erhöll plats som stadsarkitekt i Reval. FinBiogrHb. 522 (1897). Arbetarne hafva sökt sig till industrien. RiksdRevStatsv. 1909, s. 714. Redan under 1100-talet kunde Reims, Chartres, Orléans och Paris var för sig räknas som den högre bildningens metropoler, dit hela den europeiska kulturens spetsar sökte sig. OoB 1936, s. 442. Nu gäller det att .. få fler ungdomar att söka sig till vårdutbildningen. DN 5 ⁄ 2 1987, s. 38.
β) mer l. mindre bildl.; särsk. i fråga om att få kontakt med ngn. De kunde vara ensamma, men inte sysslolösa. Så började de söka sig till varandra. Moberg Utvandr. 460 (1949). Sören märkte till sin glädje att Hans Sebart alltmer sökte sig till honom. Siwertz Tråd. 234 (1957).
γ) i oeg. l. bildl. anv., särsk. om vatten, äv. om ngt utsträckt l. ringlande, särsk. vattendrag l. väg o. d.; jfr 1 q. Björkman (1889). En väg som i svängar och båglinjer söker sig uppför en sluttning. TurÅ 1904, s. 24. Avloppsvattnet .. sökte sig efter hand nedåt staden. Lindroth Gruvbrytn. 1: 320 (1955).
7) med avs. på tillstånd l. egenskap l. förhållande: (under prövande av olika möjligheter) bemöda sig att uppnå l. åstadkomma, (energiskt o. oförtrutet) arbeta l. sträva (se STRÄVA, v.1 2) för att uppnå osv.; äv. i förb. med infinitiv l. att-sats (se b); förr äv. med objektet ersatt av prep.-bestämning inledd av efter (jfr 1 c, 2 g, 7 a ε, ζ , b); ibland svårt att skilja från mer l. mindre bildl. anv. av 1 l. från 2 (c, i) l. 5; jfr SÖKT. Idhres siälas salugheet. Effter huilkin salugheet propheterne haffua sökt och ranszakat. 1Petr. 1: 10 (NT 1526; Bib. 1917: forskat; NT 1981: sökte). Intet annat .. sökes, än det som kan lända til god enighet, och tjänar til befrämjelse af Riksens wälstånd och increment. HC11H 3: 55 (1670). Söker först efter Gudz rike, och hans rättferdighet, så faller eder alt thetta til. Matt. 6: 33 (Bib. 1703). Jag .. söker vettenskapernas tilltagande. Gustaf III 1: 192 (1768). Den sjuke sökte lindring genom att vända sig på en annan sida. Malmström Hist. 6: 94 (1877). Vi söka njutningen, vi finna kvalen. Fröding NDikt. 19 (1894). Ge inte efter för ungdomliga impulser. Sök i stället rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren med rent hjärta. 2Tim. 2: 22 (NT 1981). — jfr EFTER-SÖKA o. EFFEKT-SÖKERI m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr.; särsk.
α) (numera bl. ngt ålderdomligt) söka ngns bästa (jfr BÄTTRE 3 i α) o. d., äv. (numera mindre br.) söka ngns gagn och bästa, söka sin fördel, förr äv. söka ngns välfärd och fromma; förr äv. söka efter ngns bästa. Inghen söke effter sitt, vthan effter annars mandz beszta. 1Kor. 10: 24 (NT 1526). Man måste sökia Öfwerhetenes gagn och bästa. Rudbeckius KonReg. 177 (1615). Ty når gierder skola utgiöras, så vil hvar sökia sin fordell, cronone kan skie och undersåttarne til fögo nötto. OxBr. 12: 178 (1616). Riksens Enke-Drottning, som .. hafwer .. warit sine Undersåtare med all Konungslig nåde benägen, deras wälfärd och froma, wid alla förefallande Occasioner på det högsta sökt och befordrat. HC11H 9: 19 (1673).
β) (numera bl. ngt ålderdomligt) söka lyckan l. sin lycka, sträva efter att bli lycklig; förr äv. söka efter (sin lycka); förr äv. söka sin lycka på l. uppå ngn, fresta vapenlyckan på ngn (se FRESTA I 1 a β). Effter .. våre misgynnere udi mång åhr .. hafft i sinneth ath vele söke theris lycke opå osz och thätte vårth rike .. thärföre (osv.). G1R 28: 494 (1558). Därs. 29: 203 (1559: på oss). New York .. Här landstiger flertalet af de europäiska emigranter, som i Nya världen ämna söka sin lycka. Roth 1Geogr. 328 (1886). På landet sökte jag mångenstädes efter lyckan och fann mycken trefnad men ingenstädes en fästmö, som ändå alltid var den innersta af mina önskningar. De Geer Minn. 1: 70 (1892). — jfr LYCK-SÖKERI.
δ) söka (ngns) ära. Gudz ähra / Böör migh sökia och begära. Prytz OS E 1 b (1620). När någon genom werdzligit och konstrijkt tal söker sin ähra, och icke Gudz och församlingenes förbättring, så är Gudz ande icke ther hoos. KOF II. 2: 26 (c. 1655). Det klåparns vana är / At hemlighetens skygd för sina verk begära, / Då snillet deremot ej nånsin frukta plär / At midt på dagen söka ära. Kellgren (SVS) 2: 94 (1790). Jag söker icke min egen ära; / en finnes dock som söker den. Joh. 8: 50 (Bib. 1917).
ε) söka frid, äv. ro l. vila; förr äv. söka efter (vila). När then fwle anden är vthfaren aff menniskione, så wandrar han genom the rwm som torr äro, söker effter hwilo och finner ingen. Mat. 12: 43 (NT 1526). Lått aff thet onda och gör thet godha, söök fridh och faar epter (Herren). Psalt. 34: 15 (öv. 1536). Ögonen fladdra som gaslågor, ty de hafva ännu icke bestämt sig för något visst uttryck, men man ser att de söka hvila. Strindberg NRik. 5 (1882). Söka frid i religionen. Östergren (1953).
ζ) söka vishet, förr äv. förstånd; förr äv. söka efter vishet osv. Ty om tu söker epter förstond .. om tu söker thz såsom silffuer, och ransakar ther epter såsom epter en skatt, tå scal tu fornimma herrans fructan, och finna gudz kundskap. SalOrdspr. 2: 4 (öv. 1536). Then .. (visheten) kär haffuer, han haffuer liffuet kärt, och then henne flijteliga söker, han scal stoor glädi få. Syr. 4: 12 (”13”) (öv. 1536). I Ödmiukheet känna sigh sielff, är en mycket rättare och genare Wägh til Gudh, än at diupt sökia effter stoor Wijsheet och Konst. Preutz Kempis 13 (1675). Det blott en vishet finns — att emottaga / Med lugn sin lott oaktadt ödets hot: / Du fåfängt söker den kring vida jorden / Om i ditt bröst den ej är nedlagd vorden. Geijer Skald. 4 (1811, 1835).
ϑ) (numera bl. mera tillf.) söka vänskap. Han var välvis och fredsam man, som gärna sökte vänskap och grannsämja. Olsson Herdam. 2: 131 (i handl. fr. 1661). O! om Cora älskade mig! Gudar skulle då söka min vänskap. Eurén Kotzebue Cora 56 (1794).
ι) söka bekantskap l. kontakt med ngn, äv. söka ngns sällskap. De sökte bekantskap med honom. Widegren (1788). Söka ngns sällskap. Harlock (1944). Bekantskap sökes med dam i 30-årsåldern. SvHandordb. (1966). Söka kontakt med ngn. Därs.
κ) (numera mindre br.) söka ngns fördärv l. skada; förr äv. söka ngn ont, försöka göra ngn ont. The mich sööcte oondt, taladhe fåfengeligheet, och dichtadhe heela daghen swick. OPetri 1: 103 (1526). Een förrädare, then sitt fädernisslandhz förderff och skade söcht haffwer. HH XIII. 1: 103 (1563). Serenius (1741).
λ) söka strid, äv. söka gräl, äv. (numera föga br.) söka kriget; i sht förr äv. söka träta. Then som lust haffuer til at komma åstadh twedregt han söker trätto ther han thet bekomma kan. SalOrdspr. 18: 1 (öv. 1536). Nu sökte ej den unge strid, / Nu höll den gamle kämpen frid. Runeberg (SVS) V. 1: 66 (1836). Kriget, som vi icke söka, kan söka oss. Svedelius SmSkr. 1: 73 (1872). Ty Caballuco sökte gräl .. för den allra minsta småsak. Hagberg Peréz Galdós DPerf. 25 (1893). De skulle inte söka strid, men fyra skvadroner hölls ihop för att skydda flanken upp mot vägen. Strömholm Fält. 243 (1977).
μ) (numera föga br.) söka sin hämnd. Een wåldzwerkare och illgärningzman .. må man .. anklaga, medh sådan skiäl och beskedh, at man icke aff idel onsko och argheet skal sökia sin hembd. Bullernæsius Lögn. 395 (1619). Ej skall Herren söka / På syndfritt barn sin hämnd för fadrens skulder. Nicander 2: 326 (1820).
ν) (numera mindre br.) söka tillfälle, i sht förr äv. lägenhet (se d. o. 4); särsk. i förb. med efterföljande infinitiv. I frå then tidhen sökte .. (Judas) tilfelle ath han motte förrådha (Jesus). Mat. 26: 16 (NT 1526; äv. i Bib. 1917; äv. i NT 1981). (Sigismund har) söcht lägenheet Sweriges Rijkes inbyggere till uproor och twedrecht inbördes at äggia. RA II. 2: 259 (1617). Wid denna tid (dvs. 1593) insattes uti fängelse af Stockholms Borgmästare och Råd en öfwerdådig Sälle, som war en Papist, och hade i några dagar sökt tilfälle at med en ladd bösza ihiälskiuta M. Eric Skieppare. Werwing Hist. 1: 203 (c. 1690). (Sv.) Söka lägenhet, (lat.) Occasionem captare. Schultze Ordb. 4672 (c. 1755). Cavallin (1876: söka tillfälle).
ξ) söka sig l. sitt uttryck, äv. söka nya former o. d. Han vet, att naturens stora ande aldrig dör, aldrig förvissnar, men söker blott nya former .. för sin eviga ungdom. Topelius Vint. I. 1: 197 (1859, 1880). En stil .. i hvilken tidens kynne med ett slags naturnödvändighet sökte sitt uttryck. CRNyblom i 3SAH 5: 48 (1890). Den österländska herskarkulten har .. sökt sig uttryck (i de kungliga palatsen). Hahr ArkitH 17 (1902).
ο) söka döden, med berått mod (avsiktligt) utsätta sig för dödsfara. Then som samlar schatt mz en ond tungo, honom scal fattas, och han warder fallandes ibland them som dödhen sökia. SalOrdspr. 21: 6 (öv. 1536). (Jag har) vunnit rykte af tapperhet, emedan jag sökte döden. Eurén Kotzebue Cora 40 (1794). På den tiden skola människorna söka döden, men icke kunna finna den. Upp. 9: 6 (Bib. 1917; äv. i NT 1981).
b) (numera bl. ngt högtidligt l. ålderdomligt) i förb. med infinitiv, förr äv. i förb. med att-sats; förr äv. i förb. dels söka efter, dels söka till (att) (se slutet); jfr FÖRSÖKA 4. Hwij söken j effther ath dödha migh? Joh. 7: 19 (NT 1526). Iach gick om kring til at sökia, at iach motte få .. (visheten) til mich. SalWijsh. 8: 18 (öv. 1536). I NederSaxen och emott Pappenheimb hafver H. K. M:tt ochså söktt att sterkia sig förmedelst en armee. AOxenstierna 7: 63 (1632). Cyrus, Cæsar, och flere som sökte kallas En-wäldige Monarcher i Werlden. Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668). Ni söker söfva sorgen med ett skratt. Fröding NDikt. 19 (1894). Redan från början sökte han att visa något av Porslinets förnämna likgiltighet. Siwertz Sel. 1: 64 (1920). Kämpa trons goda kamp, sök vinna det eviga livet. 1Tim. 6: 12 (NT 1981). — särsk. (†) i förb. söka till (att), i förb. med infinitiv. Jagh skall effter min plicht inthet låtha att arbeta migh igenom dedh beste möyeligit; finner endeeles oöfvervinnelige hinder, och skall icke deste minder sökia till att gåedt igenom. AOxenstierna 5: 414 (1630). Jag will .. gärna sökia till min drotning öfwertala, / Att hon sitt sårge kwal will låta ände ta. LejonkDr. 176 (1688). (Den avlidne vännen) söckte aldrig til (som Iglar äro wane) / At blifwa Fet och Dryg af andras Sår och Bane. Runius (SVS) 1: 154 (1702). Sök till att vänligt öfvertala bispen! Hedberg Elisif 13 (1870).
c) (†) ss. vbalsbst. –ning, mer l. mindre liktydigt med: försök (se d. o. 2); äv. i fråga om anspråksfullt strävande l. försök att åstadkomma (förment) förfinad l. storartad effekt o. d. Men om genom denne Hans sökning mig skiedde förnär. VDAkt. 1712, nr 72 (1711). Så är berättelsen (i riddarvisorna) högst enkel, utan sökning af det målande. Hammarsköld SvVitt. 1: 18 (1818).
8) i fråga om att (inför domstol l. dömande myndighet) be om l. kräva rättsligt avgörande; jfr 6 i, 9 g.
a) (†, utom i α) med avs. på person: stämma inför rätta att stå till ansvar för brottslig handling l. försummelse, åtala; särsk. i förb. med prep.-bestämning inledd av för, förr äv. om, betecknande vad saken gäller; förr äv. i uttr. söka ngn till rätta; jfr 9 g o. LAGSÖKA 1 a. VadstÄTb. 86 (1580). Kom för rettenn Lasse skaffere y Opsale och thiltalede Erich belthere y sa(m)me stadh om enn wrett som the thilförende hade waritt y tretta om och offthe söckt huar annen wthj rådstuffunn th(er) om. UpplDomb. 8: 6 (1581). Effter såsom iagh medh första ährnar att sökia honom för dhet han hafuer skiält migh för en Liugare. VDAkt. 1659, nr 230. Schulthess (1885). — särsk.
α) (numera bl. ngt ålderdomligt) i fråga om ekonomisk skuld l. fordran: kräva (ngn) på betalning, lagsöka (se d. o. 2); särsk. i uttr. söka ngn för (förr äv. om) en fordran (l. skuld o. d.). Haffwer för:ne M. Lartz Söcht för:ne Dirich Slittings Hustru om sin betalning. UpplDomb. 3: 137 (1586). Hustrun var så otacksam, at hon ej ville betala sin Läkare för des möda; han nödgades söka henne inför Domaren. Björnståhl Resa 4: 177 (1782). Icke .. kan någon Riksdagsman .. dragas .. för Rätta, med mindre han sökes för gäld. RO 1810, § 78. I Danmark kan utländing i allmänhet icke sökas vid landets domstolar. BtRiksdP 1891, 2Hufvudtit. nr 10, s. 8. Häftar hustrun jämte mannen för gäld .. och vill borgenären söka hustrun för gälden, skall han anhängiggöra sin talan inom två år. SFS 1920, s. 973. Söka ngn för en fordran. SvHandordb. (1966).
b) utan obj., i uttr. söka för ngn, inför rättsmyndighet föra (se d. o. 15 g) ngns talan, framföra ngns krav; äv. i uttr. svara och söka, äv. (inför domstol) söka, kära och l. eller svara. Så är .. lätt att förstå att Hustrun .. will låta förnimma at hon kenner .. (brudgummen) för sin rette Husbonde som effter lagen för henne bör sökia. Bureus Suml. 80 (c. 1600). Honn ähr hans laggipte hustru och hann hennes rätte målsmann huarföre hann och bör suare och sökie för henne som lagh säger. 3SthmTb. 3: 22 (1600). Sedan man och qwinna sammanwigde äro, tå är han hennes rätte målsman, och äger söka och swara för henne. GB 9: 1 (Lag. 1734). Handelsbolag kan förvärfva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet söka, kära och svara. BtRiksdP 1895, 2Hufvudtit. nr 6, s. 3. SFS 1951, s. 619 (: söka, kära eller svara).
c) (†, utom i β) med avs. på ngt sakligt, särsk.
α) med avs. på fast egendom, i sht jord: med stöd av lagen begära l. kräva ss. betalning för skuld; äv. med objektet ersatt av prep.-uttr. inlett av till. Medan .. (fordringsägaren) på intet annadt sätt sin betallning mechtig vordhen ähr, hafwer han effter Lagsenss inneholl dock nödigt söcht till .. (den skuldsattes) Jordh uti Shursta. UpplDomb. 4: 29 (1638). Förrän den Bråtzliges lösöron gå til sköfling, så betales hans giäld der af .. Räckia de ey til; Så anwändes räntorne af desz fasta ägendom .. Är giälden mehr, så sökes den fasta ägendommen. Abrahamsson 712 (1726).
γ) med avs. på skada l. liden oförrätt; särsk. i uttr. söka (sin) skada (ngnstädes), begära skadestånd (se d. o. 2) för skada osv. (ngnstädes); förr äv. i uttr. söka skadestånd, se SKADESTÅND 2 a; jfr LAGSÖKA 1 b. Um .. (greve Edzards rådsherre) her aff richet icke utkomber, då vill han söchie hosz greffve Edzardt all then schade, som han ther utöffver lidendes varder. G1R 29: 473 (1560). Hans Fonnes fullmechtig hafver .. dragit Christian von Husen .. för retta .. hade och Fonnen bort holla sig allt fort vidh Husen och sökt sin skada hoos hånom. RP 5: 105 (1635). (Sv.) Har ni något at söka? (eng.) Have you any thing to sue for? Widegren (1788).
9) gm att uppvakta l. sända skrivelse till myndighetsperson l. arbetsgivare o. d. på formellt l. underdånigt sätt be (se BEDJA I 1) om (ngt); i sht med avs. på tjänst l. ämbete l. anställning o. d. (jfr d): försöka komma i åtnjutande av l. få; äv. med avs. på utbildningsplats l. rätt att delta i undervisning o. d.; förr äv. med objektet ersatt av prep.-bestämning, särsk. inledd av efter; äv. dels abs., dels refl. (se d, e; jfr 6 l); i vissa språkprov svårt l. omöjligt att skilja från 2; jfr ANSÖKA 1. Han sökte stipendium för att få möjlighet att fortsätta studera. Hon sökte patent på sin uppfinning. Hon har varit arbetslös i ett halvår och sökt femton jobb. Borgerskapett uthi Nyekiöpingh söckia underdånigst att dhenne fördublingh (av krigshjälpen) intet widare sigh sträckier ähn som för innewahrande åhr. RARP 6: 259 (1656). Rudbeck Bref 1: 39 (1666: effter tiänsten). Jag finner mig föranlåten att ej söka Hjelmseryd (dvs. kyrkoherdebefattningen där). VDAkt. 1795, nr 297. Min Bror blir väl i dessa dar utnämd till Lektor i Carlstad, och jag har hos Kungen begärt tillåtelse att söka efter honom, ehuru jag ännu ej har den ålder författningarna utsätta. Tegnér Brev 1: 73 (1804). Han sökte och fick nu vidare ledighet till 1 november. De Geer Minn. 1: 121 (1892). Nästan inget brev är så viktigt som det man skriver för att söka plats. Uddenberg Rätt 214 (1985). — jfr PATENT-SÖKA. — särsk.
a) (†) i förb. söka (ngn) om ngt, söka (ngn) för att be om ngt; i vissa språkprov svårt att skilja från 6 g α; jfr 2 c, j, 8 a, 9 b. Hwar någen wore så fattigh och oförmögen, ath han icke hade rådh till ath göre sinn årlige vthschylder tillfyllest, då schall thenn sökie Kong(lig)e M(ajes)t(ä)t vm tillgiffth. LReg. 9 (1563). Tå the Marsier blefwo .. förswagadhe, sökte the om Fridh. Schroderus Liv. 933 (1626). Komma landsflychtige och andra nödträngde af fremmande land, som sökia om hielp och allmoso här in i rijket, the skola sigh angifwa hoos Magistraten i then staden, the först ankomma till. KOF II. 2: 378 (c. 1655). Elliest nödgas iagh gå om by och sökia Christmilda M(ännisko)r om födan till mig och barnen. VDAkt. 1684, nr 176. Weste FörslSAOB (c. 1817).
b) i uttr. som söka om ngt hos ngn (äv. med efterföljande inf.); jfr a. RA 1: 442 (1545). Alt dy söker iag om eett gunstigt råd hooss Eders Faderliga Högw(ördighets konsistorium). VDAkt. 1674, nr 8. Till fataliers återvinnande kan resning sökas hos konungen. Almqvist AmH 1: 173 (1840). Forskarna behöver nu bara söka hos respektive superdatorcentrum om att få använda datortid. SvD 19 ⁄ 3 1989, Söndagsbil. s. 16.
c) i uttr. söka ngnstädes; särsk. med prep.-bestämning inledd av till, med huvudord betecknande arbetsplats l. tjänst l. skola o. d. där man ber att få anställning l. bli antagen; förr. äv. med huvudord betecknande myndighet l. domstol (jfr g) o. d. som man vänder sig till med ansökan; jfr 6 l α, 9 d. Berörda D(eka)n(us) Pastor haar inrådt honom med sin hustru at sökia hijt till Consistorium (för att få skilsmässa). VDAkt. 1674, nr 43. Knut Posse .. hade sökt till hertig Eriks hof af lust till riddareöfningar. JGHallman Vitt. 13 (c. 1756). Som det var honom likgiltigt, hvarmed han sysselsatte sig, sökte han till en fiskeriintendentur. Strindberg Hafsb. 71 (1890). Uffe skulle söka till polishögskolan. Karnstedt Gnistsk. 367 (1990).
d) refl. (jfr e), i fråga om att söka tjänst o. d.; äv. med anslutning till c. Han .. åstundar sökia sigh nogon annan tienst. BraheBrevväxl. II. 1: 113 (1658). Alt detta föranlåter mig (pastorsadjunkten i Korsberga) at söka mig från Korsberga. VDAkt. 1790, nr 157. Han torde få lof att söka sig tjenst öfver vintern. Almqvist Lad. 9 (1840). Bland grannpastoraten blef Millesvik ledigt i början af år 1782. Tegnér ville nu söka sig dit. Wrangel TegnSläktm. 67 (1913). Söka sig en annan plats. Harlock (1944).
e) (i Finl., numera föga br.) refl. (jfr d), i uttr. söka sig till ngt, i fråga om tjänstetitel l. medborgarstatus o. d. (Jakob Stenbäck) tog .. den teologiska graden, men då docenturen .. förvägrades honom .. sökte han sig till rektor i Wasa elementarskola. Finland 272 (1893). Abraham Krohn hade flere barn .. Den nästyngsta .. flyttade till Viborg, sökte sig till finsk undersåte och blef .. finsk medborgare. Ahrenberg Männ. 6: 111 (1914).
f) i förb. med prep.-bestämning inledd av på (se d. o. I 34), i fråga om att söka ngt, i sht tjänst l. utbildning, under åberopande av rekommendationer l. betyg o. d. I fall Lidénska Bibliotheket skulle blifva ledigt, tänker Min Bror at jag kunde söka på det specimen jag redan aflagt, eller skall jag nödvändigt resa till Upsala för at speciminera å nyo innan jag kan anses såsom competent? 2Saml. 7: 17 (1782). Om dig pengar fattas .. sök då .. Penninglån uppå mitt ord. Oscar II I. 2: 166 (1859, 1886). På intagningsnämnden håller man med om att det kan vara tokigt att bara söka på betyg när det gäller hantverkslinjen, men hur skulle man annars sköta intagningen? DN 3 ⁄ 2 1987, s. 7.
g) med avs. på ngt ngn ber om l. begär hos domstol l. gm rättegång; jfr 6 i, 8. Siöl. 1667, Skipm. 25. Wij hafwe .. befunnit, at bemälte N. A. Hustru N. D. för hans hårdhet skul, hållit sig i 20 åhr ifrån sin Man, doch hwarken han eller hon någon skildnat uti Dom-Capitlet sökt. Schmedeman Just. 1512 (1698). Är utslaget Landtmätaren .. emot, kan han .. söka ändring i HofRätten. LandtmFörordn. 204 (1765). Är konkurs å gäldenär sökt, och dör gäldenär, utan att han den ansökning medgifwit .. förelägges delegarna i boet att sig deröfwer förklara. SFS 1862, nr 51, s. 4. Söka .. skilsmässa. Harlock (1944). Boskillnad skall sökas hos rätten. NorstedtJurHb. 564 (1987). — särsk.
α) i sådana uttr. som söka rätt, äv. söka till sin rätt, begära att få sin lagliga rätt (se RÄTT, sbst.2 4); äv. o. numera bl. (med ålderdomlig prägel) i uttr. söka sin rätt, se RÄTT, sbst.2 4 g. OPetri Tb. 138 (1526). Samme Dagh dömde the 12 Lasse olson .. enn skeedh aff oloff olson .. Och haffuer han någhon tiltala Lasse olson så sökie til sin rett ther om. UpplDomb. 5: 44 (1571). Huad belångiandis ähr om di gårdhaparthir i Bielkia heredth effthir huithe Biörnn, bleff affsagdth, atth Oloff Larssonn skall söckia ther om reth på Bierkkiebo thingh. TbLödöse 118 (1589).
10) [sannol. utgående från 6 k] (numera bl. i vissa trakter, mer l. mindre bygdemålsfärgat) om ngt sakligt, särsk. om mat l. luft l. läkemedel o. d.: ha ofördelaktig inverkan på (ngn l. ngt kroppsorgan o. d.), påverka (ngn osv.), bekomma (ngn osv.) illa, förr äv. väl; äv. med formellt subj. o. med objektsform av pers. pron.; äv. med opers. subj., särsk. i fråga om att ngn blir svimfärdig l. matt o. d.; äv. abs.; ss. vbalsbst. –ning förr äv. konkretare, om enskild omgång av ofördelaktig påverkan. Vngerskt Wijn, är mächta starkt och sträfft, heetar och förtårckar mächta, söker Hufwudet. Palmchron SundhSp. 123 (1642). Ehuruwäl man icke så strax känner Watnetz (i Medevi) Krafft, lär han ändå sedan blifwa warse, at thet söker honom. UHiärne Suurbr. 59 (1680). (Kornbrödet) är et ganska sundt och hälsosamt, samt stadigt mättande bröd, emedan thet intet gäser och söker som Rågbröd plägar giöra. Wasenius NorrlBoskSk. 27 (1751). Patienten .. gjorde goda uppehåll emellan hvarje inspiration (av ”luftsyra”), hvarigenom ingen farlig sökning .. öfverföll honom. VeckoskrLäk. 4: 19 (1783). Det riktigt söker mig att se så mycket vatten på en gång. Engström Gubb. 6: 175 (1923). Herregud, sade Stina, jag tror sannerligen fröken Ulla satt och tog sig en liten lur! Ja, vårluften söker. OoB 1963, s. 10. Det är bara bena som inte bär, sa han. Det var helvitte vad det sökte mig i alla fall. Ekman Häxring. 95 (1974).
1) (numera mindre br.) till (1 o.) 2: söka o. ta fram (ngt); äv. mer l. mindre bildl. Holstenerne hafva .. aldeles rätt, men de lyckas gå för plumpt till vägs .. och seer det eliest så ut, som sökte man med flijt fram alt det man hinner til at förtreta Danmark med. Bark Bref 2: 142 (1706). Sanningen är ofta svår att söka fram. 2VittAH 2: 481 (1787, 1791). Dermed sökte hon fram en knif, men en dundrande vindstöt släckte altarets eld (i Isistemplet). Heidenstam Vallf. 45 (1888). Det var alldeles af sig själfva de sökte fram sina dagböcker. NordT 1894, s. 609. Hon sökte fram den efterfrågade boken ur hyllan. SvHandordb. (1966).
2) (†) till 6: bemöda sig att komma fram; äv. allmännare: förflytta sig fram; äv. mer l. mindre bildl. En wijs man haffuer fruchtan och flyyr thet argha, men en dåre söker fram drijsteligha. Ordspr. 14: 16 (Bib. 1541). Starkother sökte .. hårdt fram (med sina män) .. och gåfwo .. (Vikar) sitt bana sår. Verelius Gothr. 24 (1664). Den outtröttlige konstnären .. söker fram till den fullfärdiga bild, hvilken han själf skattar högst utaf alt. Geijerstam NBrytn. 54 (1894). Då stannade Kumona .. I två dagar hade han sökt fram efter den bästa renstigen, som fanns. Didring Malm 1: 102 (1914).
3) till 6 l, refl., i uttr. söka sig fram, bemöda sig att komma fram, (under prövande av olika vägar) bege sig fram; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. motsv. 6 l γ. De Swenske fingo tid, at genom många omwägar söka sig fram til Sagnitz. Nordberg C12 1: 204 (1740). En .. bäck kom strömmande utför bergväggen, sökte sig fram öfver ängen och kastade sig därpå ned i en klyfta. Lagerlöf Jerus. 1: 283 (1901). Starkare personliga äro de stycken, i hvilka en religiös känsla söker sig fram. Söderhjelm Runebg 1: 340 (1904). Redan den andra dagen beslöt .. (pilgrimen) att på hemliga stigar genom myrar och träsk söka sig fram till Torstuna. Melin VikSaga 142 (1910). Sveriges störste kompositör Franz Berwald sökte sig .. fram till sin egen stil. Andersson SvH 400 (1943). —
1) till (1 o.) 2: söka för att åter påträffa (ngn l. ngt); äv.: söka för att åter få tag i (ngn l. ngt). Haller tu .. (din tjänare) illa, så at han tagher sinnet til sich, och löper bort ifrå tich, hwar wilt tu sökia honom igen? Syr. 33: 33 (”32”) (öv. 1536; Apokr. 1921: söka efter; Därs. 1986: leta rätt på). Förmode vij, ath när rydzerne förnimme, ath thu väll förstår, ath the haffve ingänn rhätt till ath söke theris igänn hosz osz, som lifflenderne ifrå them affhenth haffve, varde the sig betänkendes. G1R 28: 430 (1558). Jag är mehr än flat at iag så lång tid behöfft at söka igen H(er)r Profes(sor)ens manuscript det iag nu omsider igenfunnit. LinkStiftsbibl. Brev 7 ⁄ 5 1717. Så snart din (mamma) går, måste vi springa och söka igen henne. RArbman (1914) hos Arbman Silv. 13.
2) till 5 c: med avs. på summa: räkna ut (se räkna ut 4). De enkla talens Summor, til ex. at 4 + 5 = 9, måste så länge sökas igen på fingrarne, til desz en kan dem wäl utan til. Palmquist Räkn. 18 (1750).
3) till (2 o.) 8 c δ, med avs. på ngt som tillhör ngn: med stöd av lagen kräva att åter komma i besittning av l. få tag i; jfr söka åter. För än dhet är bevijst .. att hvar söker sin lagligen igen. OxBr. 1: 231 (1624). Förlagsmannen lärer se sig före, at han icke (i) oträngt mål utgifwer sina reda penningar, them han sedan måste söka igen med process. Bergv. 1: 855 (1733). —
SÖKA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32.
1) till 1: grundligt söka överallt i (ngt). Jag har sökt igenom hela huset men kan ändå inte hitta mitt pass. Weste FörslSAOB (c. 1817). Vi ska söka igenom hela Hälsingland ifrån Lingbo till Mellansjö, ifrån Storberget till Hornslandet. Lagerlöf Holg. 2: 261 (1907). jfr genomsöka.
2) (numera mindre br.) till 6 l, refl., i uttr. söka sig igenom, (under prövande av olika vägar) bege sig igenom (ngt), söka sig väg igenom (ngt). Loenbom Stenbock 4: 100 (1765). Ambulansvagnar körde fram, lastade utaf och körde ut igen, där de kunde söka sig igenom på småvägarna. Berg Krig. 65 (1915). —
SÖKA IHOP10 04, äv. HOP4, förr äv. TILLHOPA. (numera mindre br.) till (1 o.) 2: gm sökande samla ihop (ngt). Schroderus Comenius 188 (1639). (Hon var i skogen) och sökte sedan ihoop någen brännewedh, som hon kunde tagha heem medh sigh. BtFinlH 2: 299 (1667). Och så ger frun .. (tiggarna) mat .. särdeles om det är om vintern; då söker hon ihop klädespersedlar. Wetterbergh Penning. 137 (1847). Söka (i)hop. Östergren (1953). jfr hopsöka. —
1) till 6: (under prövande av olika vägar) bege sig in (ngnstädes), dra sig in (ngnstädes); förr äv. i uttr. söka ngt in, om fartyg till sjöss: ta sig in i ngt; utom i slutet numera bl. (mera tillf.) i bildl. anv. På thet almogen, szå myken orsach icke giffwes motte, att sökie så tiöcktt in till Danmarch effther then deell the köpe och sälie schole. G1R 17: 184 (1545). En natt, då .. (mannen) förnam, att .. (hustrun och hennes älskare) wore tilhope vdi Oluff bÿsseskÿtters gårdh, gick han .. tijt och slogh vp dören om dem och medh hast söchte in i stuffwenn. 2SthmTb. 7: 207 (1586). Det .. händer, at seglare som söka Canalen in, förfalla, i bugten under Garnzey och Jersey. Montan Segl. 44 (1787). När .. (mannen) kom ut på fälten, erfor han, som aldrig någonsin förut, en förnimmelse af ödslighet, och sökte in i skogarne igen. Stiernstedt Slätt. 110 (1899). Öfver Mälaren gå mörka brisar, och bottenrefvade segelbåtar söka in till sina bryggor. Engström 1Bok 135 (1905). Hjorts tvärhuggna, buttra ansikte med de viljefasta stålögonen sökte liksom in i den andres själ. Didring Malm 1: 65 (1914). särsk. (fullt br.) till 6 l, refl., i uttr. söka sig in, bege sig in (ngnstädes); äv. i utvidgad l. bildl. anv., med saksubj. Widekindi KrijgH 522 (1671). Jag sökte mig med flit in åt en väg, som gick genom skogarne, och slutligen kom jag på gångstigar bort ifrån körvägen. Almqvist Skälln. 82 (1838). Dörren var alltid låst, men var icke svårare att öppna än det kunde ske med en krokig träpinne, och ansågo hvem som helst hafva rätt att söka sig in, blott han stängde efter sig när han gick. Strindberg SvÖ 1: 129 (1882). Olja från veflagret söker sig in i kilspåret. Östberg Vel. 37 (1894). Söka vi oss djupare in i katolicismens väsen, finna vi bakom sträfvan efter världsherraväldet ett fromhetsideal, som är i grunden likgiltigt för historien med dess mål och omskiftelser. Söderblom Herdabr. 51 (1914). Ljuset sökte sig in genom nyckelhålet. SvHandordb. (1966).
2) till 9, i fråga om att söka tjänst l. tillträde o. d.
a) gm att underkasta sig prov söka inträde (vid skola o. d.), pröva in. År efter år har samma gamla historia inträffat. Pojkarna ha varit extra flitiga eftersom de skulle ”söka in”, och proven ha de klarat, både den kitsliga matematiken och de lömska fallgroparna i rättskrivningen. GHT 1936, nr 101 A, s. 14. Vila dig en tid, sök in på seminarium sedan. Delblanc Gunn. 205 (1978).
b) till 9 c, d, refl., i uttr. söka sig in ngnstädes, söka tjänst l. inträde ngnstädes. Angvillin .. begaf sig till Stockholm at söka sig in wid något Handtwärkz Embete. VDAkt. 1749, nr 142. Bed honom änteligen söka sig in i teologiska fakulteten. KyrkohÅ 1916, s. 194 (1787). Pröfningen är öfverlemnad åt det embetsverk eller collegium, der man söker sig in. Geijer I. 4: 110 (1822). En av de få sportgrenar .. som jag utövat .. har .. varit ridning .. Det var detta ridintresse som främst gjorde, att jag sökte mig in vid kavalleriet. Boheman Vakt 1: 7 (1963).
c) (†) i uttr. söka ngn in, söka medlemskap för ngn. Wid sitt 25:te åhr .. förde .. (fadern sin dotter) til nästgräntzande Stad, at söka henne in bland de andra Systrarna uti ett Kloster. Kling Spect. Ss 2 b (1735). —
SÖKA NED10 4 l. NER4.
1) (†) till 6: bege sig ned (ngnstädes). Effther han sågh, att ingendere war komin genom porten, söchte han nidh i kelleren och meenthe, att de hade waritt der. 2SthmTb. 8: 43 (1589). Flyktande sökte främlingarne ned till stranden .. men blefwo af de modige Tjörboarne mangrant nedhuggne. Holmberg Bohusl. 1: 12 (1842).
2) till 6 l, refl., i uttr. söka sig ned (l. ner), (under prövande av olika vägar) bege sig ned, dra sig ned; i sht med bestämning inledd av prep., i sht till l. i, med huvudord betecknande person l. plats o. d. dit ngn l. ngt beger sig osv.; äv. mer l. mindre bildl. När vattnet rinner ur källorna, så söker det sig ned till lägre trakter, och sålunda uppkomma bäckar. Berlin Lsb. 337 (1852). Det började blåsa vid Blockhustullen, och redaktören sökte sig ner i aktersalongen. Strindberg GötR 33 (1904). Öfverste von Morian .. fick genast befallning att retirera till Pommern och, om vägen dit redan var afskuren, söka sig ned till kusten. SvH 8: 250 (1905). Liksom .. det börjande 1800-talets ”göter” gingo tillbaka till forntiden .. så är det till nordisk, till germansk, till arisk forntid och urtid, som Viktor Rydberg under seklets sista årtionden allt hellre söker sig ned. Vetterlund Skissbl. 107 (1914). De sökte sig ner till femhundra meter så att litet av livet på jordytan blev synligt. Victorin Örnung. 81 (1932). —
SÖKA OMKRING10 04, äv. KRING4. till 1: sökande fara omkring. Börk Darius 996 (1688). Sellén började söka omkring i rummet. Hvad ha ni för slag? Ett par stöflar! Strindberg RödaR 81 (1879). De giriga ögonen sökte omkring och munnen log sitt stereotypa fångrin. Benedictsson Eftersk. 22 (c. 1885). —
SÖKA PÅ, äv. UPPÅ. (†) om fartyg: söka sig fram; äv. i uttr. söka på ngt, söka sig fram mot ngt (jfr på III 4). Utkik hölls på .. inloppet, då en ogenomtränglig vägg af tjocka drogs för detsamma och det blef omöjligt att söka på vidare. TIdr. 1895, s. 456. Efter halfannan timmes segling kunde vi börja att ”söka på” inloppet mellan den långa östliga ön och hufvudskäret. VFl. 1911, s. 6; möjl. icke särsk. förb. En mistlur blåser ute på redden .. Det är en skuta som söker på och strax får den gälla svar från en handsiren på pirnocken. Nilsson FlBibelspr. 225 (1959). —
1) till 1: hopleta (ngt); jfr söka ihop. Skull’ Herren ei de ben, som mullen nu föröka, / Uppå sin samlingsdag, förmå tillsammans söka? Kolmodin QvSp. 2: 477 (1750). Cavallin (1876).
2) till 6 l, refl., om personer: förena sig, sluta sig samman; äv. oeg. l. bildl. (motsv. söka 6 l γ), om vatten: rinna samman. (Köpmännen, som handlar med salt,) sökia sigh samman och förhindra andra at sällia thet inkombne Saltet för billigare kiöp än them lyster och godt synes. Stiernman Com. 3: 365 (1666). Från alla små glacierer rinner och forsar snövattnet, .. söker sig samman från dalens alla sidor. Hallström ItBr. 7 (1901). —
SÖKA SIG BORT10 0 4.
1) till 9 (d): gm att söka tjänst o. d. på annan ort flytta bort. Såvida du hvarken har lön eller kan vänta, lär det vara nödigt, at söka dig bort uti någon expedition, där något kan förvärfvas. HTSkån. 4: 57 (1773). Såsom krigare gjorde .. (Feodor Heiden) sina lärospån i Kaukasien, men nödgades .. 1847 söka sig bort för att bli i tillfälle att vårda sina blessyrer. FinBiogrHb. 904 (1898). Han vill söka sig bort från Stockholm. SvHandordb. (1966).
2) till 6 l: bege sig l. förflytta sig bort; äv. mer l. mindre bildl. Wetterbergh Sign. 52 (1843). Tommy hade sökt sig bort till en stol. Han sjönk samman där, med hufvudet doldt i händerna. Hellström Kusk. 189 (1910). Han vill söka sig bort från den moderna disharmonien; han är en trött man, som längtar efter hvila. Blanck GeijerGötDiktn. 103 (1918). —
SÖKA SIG IFRÅN10 04, äv. FRÅN4. (numera mindre br.)
1) till 6 l, refl.: bemöda sig att komma l. bege sig bort ifrån; äv. mer l. mindre bildl. (Bruno Liljefors) söker sig (i sin konstnärliga gärning) ifrån hvarje öfverflöd af framställningsmedel. SDS 9 ⁄ 11 1902, s. 2. Man söker sig ifrån landsbygden. SvHandordb. (1966).
2) till 9 d: gm att söka tjänst o. d. bemöda sig att komma bort från en tjänst l. ort o. d. Doctor Corylander söker sig ock med alfwar ifrån oss. Lagerbring Skr. 121 (1765). Han skall sedan hafwa ångrat att han sökt sig från W. Karleby. Cavallin Herdam. 4: 107 (1857). (Sv.) söka sig ifrån en plats (t.) einen Stellungswechsel nachsuchen. Klint (1906). —
SÖKA SIG OM10 0 4. Anm. I denna förb. uppbär verbet ofta huvudbetoningen. (numera mindre br.) till 1, 2: söka runt omkring sig l. på olika håll (för att finna ngt för sin utkomst l. ngt arbete l. ngn att anställa o. dyl. l. i utforskande syfte); äv. med prep.-bestämning inledd av efter, betecknande vad man söker; jfr om, prep. o. adv. III 3 b. Nu hafwen I här Hus för Berg och wildesta Skogar. / Wijdare söker Ehr om såsom I bäst gitten å kunnen. SColumbus (SVS) 2: 113 (1669). Genom min Faders dödliga frånfälle betagen alt understöd nödgades jag wid 17 års ålder söka mig om. VDAkt. 1779, nr 87. (Jag svarade lånsökaren) Att herrn intet mera blandar sig i penningelån med privata, utan han kunde söka sig om på annat håll. Kexél 1: 244 (1790). De .. måste söka sig om i sjelfva språkets källor. Almqvist GrSpr. 216 (1837). Fru Halmelin söker sig om efter en piga ifrån landet. Dens. Lad. 3 (1840). IllSvOrdb. (1955). —
SÖKA TILL10 4. (†)
1) till 6: gm att ”söka sig” l. gm prövande av olika vägar göra sig tillstädesvarande (ngnstädes); dras till (ngt). Som en är sielff, så söker han och sälskapet til. Grubb 452 (1665).
2) till 6 k: anfalla. (Ärkebiskopen och hans män anföll Stockholm 1465) Och söchte the så alwarligha till, huar i sin stadh, at the fingo in Gråmunka holm och Helge Andz holmen. OPetri Kr. 247 (c. 1540). Stiernhielm Fateb. E 4 a (1643). —
SÖKA TILLBAKA10 040, äv. 032.
1) (†) till 6, särsk. bildl.: gripa tillbaka (se gripa tillbaka 2). Skulpturen har upptagit renässansens former, har sökt tillbaka till Donatello, har äfven hämtat föredöme hos Berninis barock. Nordensvan Bildk. 182 (1903).
2) till 6 l, refl.: gm prövande av olika vägar l. möjligheter förflytta sig tillbaka; bege sig tillbaka; äv. oeg. l. bildl. Sedlarne sökte sig tillbaka till banken för att invexlas mot mynt. Malmström Hist. 3: 163 (1870). Dröjande och orolig sökte Jonas sig tillbaka till villan. Siwertz JoDr. 32 (1928). Återkommen sökte .. (Chateaubriand) sig tillbaka till sin klass, ingick ett fördelaktigt giftermål, slöt sig till emigranterna och tog del i fälttågen mot det revolutionära Frankrike. BonnierLittH 4: 22 (1930). —
SÖKA UNDAN10 32, äv. 40.
1) till 6 l, refl., i uttr. söka sig undan, gm att ”söka sig” l. gm prövande av olika vägar förflytta sig undan (l. bort från l. ur vägen för ngn l. ngt). De få tyska kryssarna måste efter ett par djärva färder .. söka sig undan till Dardanellernas sund i Turkiet. Nordensvan o. Langlet 1: 53 (1914).
2) (†) till 9, särsk. i uttr. söka undan ngn ngt, gm (egen) ansökan (om ngt) beröva ngn ngt. Beträffande det hon söker undan mig den bäste Sochnegången som är Hwittarÿ. VDAkt. 1702, nr 270.
3) (†) till 9, refl., i uttr. söka sig undan, gm att söka (annan tjänst än den man har) gå ur vägen o. bereda plats. Ingen af Herrar Lectorerne el(ler) andre äldre Scholæ-betienter wilja söka sig undan. VDAkt. 1750, nr 260. —
1) till 1: med avs. på ngn l. ngt som har försvunnit l. är fördold resp. fördolt l. vistas på okänd ort o. d.: gm sökande få upp i ljuset l. dagen l. inför ens ögon, gm sökande finna l. ta reda på; förr äv. i uttr. söka ngn l. ngt upp. Tagh en aff drengenar medh tigh, och statt vp, gack bortt och söök vp åszninnonar. 1Sam. 9: 3 (Bib. 1541). Han skal sökia henne vp huar han kan finna henne. UppsDP 7 ⁄ 12 1603. Tre Drabanter, som wille söka op Konungen, men funno Honom intet, träffade under wägen 25 Saxer, med hwilka de kommo igen. Nordberg C12 1: 553 (1740). Han röjde sig väg midt igenom skaran, och sökte upp värdinnan. CFDahlgren 4: 124 (1831). Att söka upp faderlösa och änkor i deras nöd och hålla sig själv obesmittad av världen, det är en fromhet som är ren och fläckfri inför vår Gud och fader. Jak. 1: 27 (NT 1981). särsk.
a) (†) i förb. med indirekt (refl.) objekt, i uttr. söka sig upp ngn l. ngt. Söök tigh vp jbland alt folckit redheligha män, the som fruchta Gudh. 2Mos. 18: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: sök ut). Grefven .. måste ned (under båtsdäck) och söka sig upp en koj. Ljunggren Resa 206 (1871).
b) gm sökande finna l. ta reda på (ngn) i avsikt att besöka (se d. o. 5) honom (jfr 4). Han nämde mig sitt hem, och jag gick andra dagen / Att söka honom upp. Bellman (BellmS) 19: 172 (1793). En aktad vetenskapsman .. kom en gång till Wexiö, var nog vänlig att söka upp mig och bad mig följa med ut och visa honom något ”rigtigt gammalt”. Hedenstierna Kaleid. 116 (1884). Jag sökte upp .. (Kurt Jooss) på hans hotellrum i Paris och lämnade honom några timmar senare. Ruin Gyckl. 101 (1934).
c) i fråga om att ta reda på ngt i bok o. d.; jfr söka 1 m. ConsAcAboP 2: 489 (1663). Den omförmälte Regelen (för fastställande av distingens hållande) är .. At söka up, hwad tid Winter-Solståndet infaller i Upsala. PH 2: 1382 (1739). (Sv.) Söka upp .. (eng.) find (out). Harlock (1944).
2) till 6 l, refl., i uttr. söka sig upp, bege sig ngnstädes upp (till en högre nivå); äv. bildl. I hviskande tonfall och veka / .. (naturens röst) kom för att henne få smeka, / den sökte sig upp till verandan. Tavaststjerna NVers 22 (1885). (Råttorna på Glimmingehus) sökte sig till och med upp i översta våningen. Lagerlöf Holg. 1: 78 (1906). Så utrustades den expedition .. som 1828—31 sökte sig upp efter Sydostgrönlands kust ända till Dannebrogsön. SvGeogrÅb. 1932, s. 252. —
1) till 1, 2: gm sökande (i ngn grupp l. mängd l. samling o. d.) finna o. ta ut (ngn l. ngt som man vill ha), välja ut; förr äv. med indirekt (refl.) objekt, i uttr. söka sig ut, välja ut åt sig. Så skulle man medh thet samme sökie vtt änn 3 eller 4 som the rette Capetenere therföre waritt. G1R 19: 206 (1548). Hade tu welat blifwa en landzlöpare, så hade tu kunnat söckt tig vth en Marcketenter hora. Weise 9 (1697). En smärt, mörk och ståtlig man stod och sökte ut kakor ur korgen åt (hustrun och sonen). Hedenstierna Jönsson 59 (1894). Hon sökte ut de vackraste smyckena. SvHandordb. (1966).
2) (†) till 5: (numera föga br.) tänka ut (ngt), komma på (ngt); förr äv. motsv. 5 c: räkna ut (se räkna ut 4) (ngt). At igenom astronomiske observationer söka ut de märkwärdigaste orters meridian-skillnader så väl som polhögder. KyrkohÅ 1912, MoA s. 108 (i handl. fr. 1747). De aldralärdaste och klokaste församla sig .. de luta sina hufwuden tilhopa, och söka ut et ganska förslagit råd. Borg Luther 2: 645 (1753).
3) (†) till 6: bege sig ut. Och m(e)dh th(e)t sam(m)a sökte the vt at leeta. VadstÄTb. 9 (1578). Från sina göromål sökte skalden (A.T. Gellerstedt) också alltid ånyo ut till landet, till naturen. Vetterlund Skissbl. 259 (1914).
4) till 6 l, refl., i uttr. söka sig ut, (under prövande av olika vägar) bege sig ut (ngnstädes); äv. (motsv. söka 6 l γ) oeg. l. bildl. Alla Elfwar sökia sig ut til Hafwet. Swedenborg RebNat. 1: 22 (1719). Sedan uråldriga tider hafva Stockholms invånare företrädesvis hit (dvs. till Djurgården) sökt sig ut från stadens oro och arbete. Sthm 3: 317 (1897). Friluftsmålarna lämnade .. ateliern och sökte sig ut i naturen. Ahrenberg Edelfelt 32 (1902). Om sommaren den sköna, då marken hon gläds, kommer extrabladen, och ett eller annat söker sig ut till tegelbruket och läses och trampas ner i leran ute i lergravarna. Johnson Nu 169 (1934). Röken sökte sig ut genom springor i taket. SvHandordb. (1966).
5) (†) till 8: gm rättsligt förfarande bemöda sig att få l. tvinga (ngn att betala) ut (pengar l. böter o. d.), indriva. Thå wiliom Wij .. att the söka vth saakören som för är nempd. G1R 2: 150 (1525). Nog är utwägar at få Pengar i et Land, der de wankas. Men at söka ut penningar, där inga äro til fångs, är swårare. SedolärMercur. 3: nr 3, s. 8 (1731). Hvar skuldsedel, som min husbonde sökt ut, den har han låtit klockaren betala åt dem tillbaka. Topelius Vint. I. 2: 342 (1860, 1880). —
SÖKA ÅT. (†) till 6 k: angripa (se d. o. 6). Denna stora fluga söckte nu åht .. (renarna) med största fårs, men så snart hon rörde wid kroppen, war de eij sena att skaka henne af. Linné Skr. 5: 143 (1732). —
SÖKA ÅTER10 40. (numera föga br.) till 8: gm rättsligt förfarande bemöda sig att få (pengar o. d.) åter; jfr söka igen 3. Nu är ej wisz dag til betalning förelagd; söke tå then, som utgaf, sitt åter, när han wil. HB 9: 4 (Lag 1734). Jämlikt 12 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete ägde anstalten söka sina berörda kostnader åter av staden. 1NJA 1954, s. 179. —
SÖKA ÖVER10 40, äv. UTÖVER040.
1) (†) till 1: granskande söka igenom (ngt). Hanns Orm skall haffua respith ath sökia sine rekienskapp(er) försth öffuuer. TbLödöse 378 (1596).
2) till 6 l, refl., i uttr. söka sig över, bege sig över; äv. mer l. mindre bildl. Ett planeradt ”korståg” mot (franska) revolutionen hade .. drifvit Gustaf (III) till förbund med Ryssland .. (G. A. Reuterholm) sökte sig öfver till det motsatta lägret och visade afgjord motvilja mot grannen i öster. FinBiogrHb. 1795 (1902). Den viktigaste orsaken till att finnarna sökte sig över till Sverige var givetvis möjligheten till högre inkomst. Sågverksminn. 54 (1948). särsk. i förb. söka sig utöver ngt, särsk. bildl.: gå längre än ngt. Ett .. tillägg af fänriken, hvars erinringar söka sig utöfver den episod, han närmast föreställts omtala. Söderhjelm Runebg 2: 386 (1906).
3) (numera mindre br.) till 9, refl., i uttr. söka sig över till ngt, gm att söka tjänst o. d. bemöda sig att komma över till annan tjänst ngnstädes. Att söka sig öfver till den teologiska fakulteten. ASScF 10: Minnestal 1: 18 (1872). 1859 finna vi .. (E.W. Becker) i Petersburg, inskriven i en kadettkår, där han ville följa med undervisningen å någon specialklass för att med denna merit kunna söka sig över till ett av rangregementena. Söderhjelm Prof. 348 (1913).
(1 h) -BEGREPP. datal. om sådant begrepp (se d. o. 5 b) l. kriterium som används för att söka information i databas o. d. Nu är det dags att avskaffa personnumren! Efter årsskiftet gör Dafa/Spar .. det möjligt att använda andra sökbegrepp än personnumret. SDS 27 ⁄ 10 1984, s. 36. —
-GRAV. (†) grav (se grav, sbst.1 1) för arkeologisk undersökning, sökschakt (se d. o. 2). Hedin Jerus. 518 (1917). —
(1 g) -HUND. hund (dresserad o.) använd för att medelst snabba slag åt sidorna avsöka ett område; jfr sökare 5 o. sökar-, spårhund. SAOL (1986).
(1 h, m) -INGÅNG~02, äv. ~20. (i fackspr.) i fråga om sökning av information i databas o. d., om sätt l. möjlighet att (grovt avgränsa o.) börja sökning. Via tre register (person-, ort- resp branschregister) erbjuds på ett föredömligt sätt .. (alternativa) sökingångar. HT 1982, s. 286. —
-JÄRN. (sök- 1749. söke- 1663) (†) instrument l. redskap av järn avsett att söka med, sond (se d. o. 2, 3). Stiernhielm WgL 110 (1663). Richardson Krigsv. 3: 367 (1749). —
-LINJE.
1) sjömil. om konstruerad linje (se d. o. 1 a) l. kurva på sjökort med vars hjälp man kan söka fartyg med given kurs. 2NF (1919).
2) (numera bl. tillf.) om linje (se d. o. 3 b α) l. fartygsformering med stora mellanrum använd för att söka andra fartyg l. föremål o. d. Båtarna skära pilsnabbt ut till sina platser i söklinjen. Wilhelm Tall. 45 (1919). —
-LJUS. [jfr eng. search light] ljus (se ljus, sbst. 1 b, 2) för att underlätta sökande, sökarljus (se d. o. 2); äv. om apparat som alstrar sådant ljus (jfr ljus, sbst. 4 b); äv. bildl. (Torpedbåtarna) äro .. bestyckade med 3 st. snabbskjutande .. kanoner, samt föra kraftiga elektriska sök-ljus. TSjöv. 1890, s. 239. Innan vi hunnit sex mil derifrån, sågo vi huru ”Cincinnatis” sökljus fortfarande svepte öfver horisonten. SDS 1893, nr 192, s. 2. Ute på Kanalen gingo strålkastarnas sökljus fram och tillbaka i långa vita knippen. Olzon Nevinson Vittne 186 (1936). Med obarmhärtig skärpa kommer forskningens sökljus att följa .. von Papens förehavanden. SvD(B) 1944, nr 23, s. 9. —
(1 h) -MOTOR. [jfr eng. search engine] datal. hjälpmedel l. program för sökning i stora datalagrade textmassor, särsk. på Internet. SvD 15⁄ 10 1996, s. 27. Det är sökmotorn som gör att du överhuvudtaget hittar det du söker på nätet. Det finns hundratals olika sökmotorer på Internet. Expressen 10 ⁄ 10 1998, IT-Extra s. 7. —
-MÖNSTER. (i fackspr.) om (tänkt) mönster (se mönster, sbst.3 5) bildat av ngns l. ngts rörelse l. färd under sökande; särsk. (jäg.) till 1 g, i fråga om jakthunds sökande. ST 6 ⁄ 10 1946, s. 26. Vi försöker .. variera sökmönstret så att främmande ubåtar inte lär sig hur vi går och utnyttjar det för att slinka undan. GbgP 20 ⁄ 12 1981, s. 25. —
-PROFIL. särsk. (datal.) till 1 h, i fråga om sökning av information i databas o. d., om kombination av sökbegrepp; äv. i utvidgad anv., till 2 f, i fråga om sökande av person till givet yrke l. given uppgift o. d., om fastställande av vad man önskar finna hos den man söker. FrDepartNämnd. 1970, nr 20, s. 445. Konstruktion av datorbaserade sökprofiler. DN 20 ⁄ 9 1978, s. 15. Tillsammans med företagsledningen gör han upp en sökprofil, som det kallas i branschen, där man preciserar den önskade personens kvalifikationer och personliga egenskaper. ICAKurir. 1988, nr 22, s. 27. —
(1 m) -REGISTER. register för sökande av uppgifter l. information o. d. Sökregister, bestående av avtryckskort .. över den i riket kyrkobokförda befolkningen. SFS 1952, s. 613. —
-SCHAKT.
1) jfr schakt, sbst.3 1, o. -grav. Främre Mårdskinnsschaktet, ursprungligen intet uppfordringsschakt utan ett sökschakt i syfte att vinna malm. Lindroth Gruvbrytn. 1: 228 (1955).
2) arkeol. schakt (se schakt, sbst.3 2) för sökande av ngt (av arkeologiskt intresse). Om (järnålders)gravarna saknar stenkonstruktion kan det .. vara ytterst svårt att finna dem, antingen man använder sond eller sökschakt. Malmer Stridsyx. 47 (1975). —
-SIGNAL.
1) (numera bl. tillf.) till 1 g, om signal (se d. o. 3) innebärande kommando att söka. Äro jägarne flera, måste en och hvar, hos hvilken någon unghund visar sig .. genom ett jagtrop eller en söksignal söka förmå honom att återgå till sin verksamhet. BalckIdr. 2: 50 (1887).
2) (i fackspr.) till 1 h, om radiosignal för sökande av kontakt med ngn mottagare l. annan radiostation l. andra radiostationer, anropssignal. Stenfelt (1920). Söksignalen, som angiver att ett meddelande är ställt till ”alla”, är komponerad med ledning av den engelska ljudlikheten mellan bokstäverna Cq och ”seek you”. VFl. 1924, s. 60. —
-STOLL. (†) stoll (se stoll, sbst.2 3) för undersökning av beskaffenhet hos fyndighet l. för sökande av malm. Tvenne väl och försiktigt tilstälte sök-stållar, af hvilke den ene var temmeligen långt indrifven til någre och 60 à 70 famnar. Tilas CurrVitæ 184 (1756). —
-SYSTEM.
1) till 1 m: system för sökande av uppgift l. information o. d. Ett bra system för föremålsdokumentation .. ska vara lätt att hitta i, dvs blanketter och kort eller datalistor ska ha en överskådlig och lättfattlig disposition och det ska finnas ett effektivt söksystem för att finna rätt blankett eller kort eller de rätta uppgifterna i datorn. Fatab. 1983, s. 35.
2) datal. till 1 h, om datorsystem för sökning. Utarbetande och programmering av arkivets söksystem och utmatningsrutiner. SvD 4 ⁄ 10 1974, s. 30. —
-UTRUSTNING~020. utrustning för att söka. Moderna minsvepare förses med sökutrustning för att kunna bestämma förekomsten av fientliga mineringar. SvSold. 1967, s. 46.
B (till 9): SÖKANDE-FREKVENS. jfr frekvens 2. GHT 14 ⁄ 4 1943, s. 13. Östersunds arbetsförmedling har .. redovisat siffrorna på sökandefrekvensen vid personalrekryteringen till Försvarets Fabriksverks filial i Östersund. ÖstersundP 28 ⁄ 1 1970, s. 5. —
-BOLAG~02 l. ~20. (numera föga br.) bolag (se bolag, sbst.2 3) som söker ngt. Med anledning af Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolags .. ansökan .. har .. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen .. hemställt .. det Kungl(ig) Maj(estä)t .. måtte bifalla sökandebolagets framställning, att detta erhåller tillstånd att anlägga och trafikera ett med dess järnväg jämnlöpande spår. TT 1898, s. 166. SFS 1919, s. 815.
C (†): SÖKE-JÄRN, se A. —
(9) -TID. ansökningstid. Efter alt utseende, förekommer det mig som thesse sökande, tro sig myndige nog, at efter eget behag tillsätja Pastor uti Urshult, ty annars hade the afbidat söke tiden, och först kundskapat sig, hwilka af Stiftets Hederwärda Prästerskap woro sökande. VDAkt. 1781, nr 383.
D (†): (6 k β) SÖKNINGES-DAG. hemsökelsedag. Herren sadhe til Mose .. på min sökninges dagh skal iagh sökia .. (människornas) synder offuer them. 2Mos. 32: 34 (Bib. 1541).
E: (6 k β) SÖKNINGS-STUND. (†) stund vid vilken en person l. en stad o. d. drabbas av hemsökelse(r). Ack, att blott alla dessa (värdsligt sinnade), då deras sökningsstund kommer, förhölle sig lika mottagliga och ärliga mot sanningen, som denna Samaritiska, då Jesus nu tilltalar henne! Rudin 1Evigh. 1: 219 (1872, 1878). —
-TID.
1) till 1: tid som behövs l. åtgår för sökning; särsk. (i radiotekniskt fackspråk) till 1 h; jfr sök-tid. VocTélInt. 109 (1938).
2) (†) till 9: ansökningstid. När .. sökningstiden kom fanns .. blott en sökande — den som Gud i Himlen och hans ställföreträdare i ”fakulteten” utsett. Kleen YDoodle 1: 31 (1902).
1) (numera bl. i vitter stil, mindre br.) till 1, 5, om energiskt o. oförtrutet bemödande att finna ngt l. ngn. At alt mitt hopp, all min sökan, frögd och wälfärd här utinnan wid dem sig tryggar. VDAkt. 1698, nr 147. Den gamla gubbens förtviflade och lönlösa sökan öfver hela landet efter sin bortröfvade sonson. Berg SvSkald. 8 (1906). Din ätt har glesnat under sökan efter guld. Heidenstam NDikt. 166 (1915). Felix’ långa, metodiska sökan efter sitt hemliga halvsyskon. Björck RomFormv. 69 (1953). jfr sannings-sökan.
2) (numera bl. i vitter stil, mindre br.) till 7, om energiskt o. oförtrutet bemödande l. strävan att uppnå l. åstadkomma ngt; i sht i uttr. sökan efter ngt. Alla de, som sträckt ut sina händer och drifvits för piskor och stupat omkull i sin jagande sökan och ändå ej nådde fram. Ugglas HimFolk 103 (1908). (Författarens) otillfredsställda sökan efter ett bärande innehåll. SocDem. 8 ⁄ 10 1919, s. 7. (S. Maugham) var från början .. ett barn satt på undantag, och följden var en hetsig sökan efter trygghet och lycka livet igenom. DN(A) 24 ⁄ 6 1966, s. 4.
3) (†) till 8, om framställande av rättsligt anspråk (se d. o. 2). En fattig bonde och andra sådane, fast the hafwa aldrig så rätt till sin sökan, finnes likwäl offta, att argsinte debitorer förlusta sig att uppehålla dem ifrån sin rättmätige fordran. FörarbSvLag 3: 55 (1712).
4) (†) till 9: ansökan. I min allerödmiukeste sökan om Stipendio Trollians. VDAkt. 1698, nr 147. Därs. 1699, nr 134. —
SÖKARE, se d. o. —
SÖKBAR, adj. möjlig att söka; särsk. dels till 1 h, m, om uppgift l. information l. data o. d., dels till 9, om tjänst o. d. Visste jag, att en sådan .. plats ej blefve sökbar, så hade jag ju ej annat att göra. Wennerberg Bref 1: 128 (1845). — Klart sökbart, säger han belåtet. Med sökbart menas att det är möjligt att mata in olika referensbeteckningar i polisens data och leta efter identiska fingeravtryck. GbgP 11 ⁄ 8 1983, s. 23. Såvitt jag vet har inga direkta jämförelser gjorts med de Jägerskiöldska undersökningarna som dr Alander deltog i på 20- och 30-talen. Sannolikt för att resultaten aldrig publicerats och inte varit sökbara för dagens forskare. ICAKurir. 1989, nr 18, s. 11. —
-SÖKEN, adj. [med avs. på avledn.-ändelsen jfr fiken, kelen, sticken, trägen] till 6 k, 8: som är ivrig att fordra l. kräva; äv.: som är ivrig att framställa rättsliga anspråk (se d. o. 2); anträffat bl. i ssgn när-söken. —
SÖKERSKA, f. [jfr sökare] (T.) Werberin .. (sv.) värfwerska, sökerska. Lind 1: 1805 (1749). särsk. (numera bl. mera tillf.) till 5, 7: kvinna som bemödar sig att finna kunskap l. kännedom om ngt l. ngn; äv.: kvinna som bemödar sig l. strävar att uppnå l. åstadkomma ngt. Det kommer mindre an på hvad den eviga sökerskan tror sig hafva funnit, än på vägen, som hon går för att finna det. Böök SvStud. 75 (1913). (H.C. Nordenflycht) var livet ut en sökare. Nej, en sökerska. KvinnLittH 1: 69 (1981). jfr lyck-, sannings-sökerska.
Spalt S 16496 band 33, 2002