Publicerad 2002   Lämna synpunkter
SÖKT 4kt, p. adj. -are, adv. =. Anm. De anv. av sökt som inte upptas här räknas ss. klart verbala o. behandlas under SÖKA.
Etymologi
[eg. p. pf. av SÖKA]
om sätt att uppträda l. tala, äv. om (litterär l. konstnärlig) stil l. formulering o. d.: som vittnar om l. ger intryck av att vara funnen efter långt sökande; icke naturlig, konstlad (se KONSTLA 5 b), tillgjord; jfr SÖKA 7 (c) o. LETA, v.2 1 c γ β’. (Symmachus använder i sitt brev en osedvanlig stil för att ernå beröm) Såsom vthi närwarande Dagh skeer vtaff någre Skrifware vthi Furstlige Cancelij .. igenom en främmande och medh Flijt sökt Ordeform. Schroderus Os. 2: 10 (1635). (Munken) begynte korsa sig och mumla ett ”Pater noster” .. med en mycket synbar och sökt andakt. Eneman Resa 2: 192 (1712). Bref måste skrifvas i det naturliga umgängesspråket, och vara fria från sökta och konstlade uttryck. Broocman SvSpr. 63 (1810). Böttiger i sonetten är fri från de sökta uttryckssätt, den cirklade sirlighet och det ordleksbegär, hvilka stundom vanställa Petrarcas sonettdiktning. CDafWirsén i 2SAH 56: 172 (1879). I sina tillfällighetsdikter kan .. (Frese) vara sökt och svulstig. WRudin i 3SAH 15: 169 (1900). Liksom inom bildkonsten och arkitekturen .. kom inom litteraturen (på 1600-talet) smaken .. för omskrivningar och sökta liknelser .. och ordlekar att dominera. Wifstrand AndlTal. 10 (1943). Ett sökt och tillspetsat talesätt. Strömholm Fält. 162 (1977). — jfr O-SÖKT.
Avledn.: SÖKTHET, r. förhållandet att vara sökt. Han läste så, som en skald skulle läsa en annan skald, när sådant en sällsynt gång förunnades en publik; och detta allt utan ansträngning, utan medveten sökthet, men liksom i en dröm, en trance. Ossiannilsson Hav. 213 (1910).

 

Spalt S 16530 band 33, 2002

Webbansvarig