| Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STOLL stol4, sbst.2, förr äv. STOLLE, sbst.1; best. -en; pl. -ar (Hiärne Berghl. 441 (1687) osv.) ((†) -er Leijell PVetA 1751, s. 6).
1) (†) stolpe avsedd att förstärka tak (o. väggar) i gruvgång, gruvstötta? I en del gångar hade man varit nödsakad att, till förekommande af ras, understödja klipporne både upptill och på sidorne med trädstolpar och bjelkar, hvilket kallas Stollar. Linnerhielm 1Br. 23 (1787, 1797); möjl. i stället till 3.
2) [eg. bildl. l. utvidgad anv. av: grov stolpe l. stötta o. d.] av järn o. d.: gös (se GÖS, sbst.3 1) l. tacka (som till formen erinrar om en stav l. stång); anträffat bl. ss. förled i ssgn STOLL-HAKE.
3) [sannol. utvecklat ur 1] bergv. dagort; stundom äv. om ort (se ORT, sbst.1 5) som icke mynnar i dagen. Holmkvist BergslGruvspr. 75 (cit. fr. 1585). När man will slå sig igenom från den ena Orten eller Rymden till den andra, kallas twärslag .. och då dhe längre äro, sker det igenom små Gånger, den dhe kalla trummor, eller då dhe äre jämnare och serdeles när det är underbygt, heta Stollar eller Stollgångar. Hiärne Berghl. 441 (1687). Watnet (i gruvorna) måste ledas igenom rännor och stollar af trä under jorden. Polhem Invent. 24 (1729). En stoll är .. icke annat än en ort, som har sin öpning, eller utgång, i dagen, och får i anseende därtil äfven namn af Dagort. Rinman 2: 843 (1789). Med stollen ”öppnades” bergverket, dvs. som sökstoll indrev man den från dagen i avsikt att övertvära och lokalisera malmådrorna. Lindroth Gruvbrytn. 1: 86 (1955). — jfr ARV-, BERGS-, DAG-, MOT-, RIKT-, ROV-, SÖK-, VATTEN-, VÄDERVÄXLINGS-STOLL m. fl. — särsk. i vissa uttr.
a) (numera bl. mera tillf.) driva (se DRIVA, v.2 25), förr äv. indriva en stoll, taga upp en stoll. S(ancta) Christinæ bergh ehr och förtingadt en ståll att indrifva, nederst vedh jordhen att begynna. OxBr. 11: 117 (1643). Man har drivit en stoll under en landsväg. TT 1943, Bergsv. s. 25.
1) (numera bl. mera tillf.) anläggande (se anlägga III 1 e) av stoll(ar). Rinman 2: 847 (1789). Wetterdal Grufbr. 176 (1878).
-ARBETE~020.
2) (numera föga br.) i pl., om stollar; jfr arbete 11 o. -anläggning 2. Mueller MinnesblHöganäs 7 (1897; i pl., om stollar). —
-AVGIFT~02 l. ~20. (förr) avgift vilken ålåg gruvägare att betala till stollnär vars stoll bidrog till luftväxling i l. vattenavledning ur gruvan. Rinman 2: 849 (1789). Heinrich (1828). —
-BYGGNAD.
1) jfr byggnad 3 o. -anläggning 2. FörordnGrufvUtmål 20/10 1741, s. B 1 a. Leijell PVetA 1751, s. 7.
2) stöttande l. förstärkande, av timmer l. murverk bestående konstruktion i stoll. Nordforss (1805). Stollbyggnad .. (dvs.) Förtimring .. i en stollgång. Weste FörslSAOB (c. 1817). —
-DRIVNING. [jfr t. stollentreiben] (numera bl. mera tillf.) jfr driva, v.2 25. JernkA 1875, s. 199. Lindroth Gruvbrytn. 1: 103 (1955). —
-FIRST. [jfr t. stollenfirste] (†) övre begränsning l. tak i stoll. Rinman 2: 849 (1789). Heinrich (1828). —
-GIMA. gima (se d. o. b) hos stoll; jfr -munlock, -öppning. JernkA 1825, 1: 359. Därs. 1903, Bih. s. 9. —
-GÅNG. stoll; äv. bildl. (o. ordlekande). Hiärne Berghl. 441 (1687). Serner Birck 150 (1917; i pl., om hjärnvindlingar). —
(2) -HAKE. [jfr t. stollenhaken] (†) av en järnkrok med långt handtag bestående redskap för avskiljande av gös (se gös, sbst.3 1) l. tacka vid framställning av järn o. d. Heinrich (1814, 1828). —
-KOJA. [jfr t. stollenkaue] (†) brädskjul byggt över stollschakt l. stollöppning. Rinman 2: 849 (1789). Deleen 770 (1836). —
-KÄRRA. [jfr t. stollenkarren] (förr) smal fyrhjulig kärra för användning i stoll. Rinman 2: 849 (1789). Heinrich (1828). —
-LÄNDIG. (†) om berg: i vilken det är lämpligt l. fördelaktigt att driva stoll(ar); jfr ländig 2. Rinman 2: 846 (1789). —
-RÄTT. (förr) om personligt, av myndighet för bergsbruket för bergsman utfärdat tillstånd att i visst berg driva stoll. Lider en gruva, säger Agricola, av vattensjuka, då går bergsmannen till bergmästaren och anhåller om stollrätt .. när han fått den, driver han stollen, i vars rännor vattnet utrinner. Lindroth Gruvbrytn. 1: 118 (1955). —
-RÄTTIGHET~002, äv. ~200. [jfr t. stollengerechtigkeit] (förr) enligt ä. för bergshantering gällande rätt: innehavare av stoll i vissa fall (när stollen varit till nytta) tillkommande anspråk (t. ex. på rätt till vederlag, andel i vinst m. m.). Rinman 2: 850 (1789). Deleen 770 (1836). —
-SCHAKT. [jfr t. stollenschacht] (numera bl. i skildring av ä. förh.) i stoll mynnande (vertikalt) schakt (för luftväxling o. d.); jfr stigort. Rinman 2: 850 (1789). SvTyHlex. (1872). —
-STEGE l. -STEG l. -STIG. [jfr ä. t. stollensteige] (†) underbyggnad till dragverk (se d. o. 1) i stoll. Rinman 2: 850 (1789). Heinrich (1828). —
Spalt S 12094 band 31, 1991