| Publicerad 1983 | Lämna synpunkter |
SPEL spe4l, sbst.3, n.; best. -et; pl. =; förr äv. SPIL, sbst.2, m.? (anträffat bl. ss. förled i ssg).
1) (i sht i fackspr., särsk. bergv. o. sjöt.) om mekanisk anordning för släpande l. lyftande l. nedfirande av ngt, vars centrala del (äv. kallad: hjärtstock l. (o. numera i sht) spindel) utgörs av en horisontal l. vertikal (på ett stativ l. dyl. anbragt) axel (se AXEL, sbst.1 I 2) o. en på denna fäst vals l. cylindrisk l. konisk lintrumma som vid kringvridning (åstadkommen med hand- l. maskinkraft, i sht förr äv. med tillhjälp av dragdjur) bringar en lina l. kätting l. dyl. att lindas upp kring sig l. (vid vridning åt motsatt håll) att lindas av från sig med påföljd att ett vid linan osv. fäst föremål alltefter omständigheterna kommer att släpas l. lyftas resp. sänkas l. släppas ned, vindspel, vinsch (äv. dels om variant av denna anordning med dubbla lintrummor l. en drivskiva på axeln, dels med inbegrepp av anläggning (samtliga anläggningar) för anordningens fungerande i visst tekniskt l. industriellt o. d. sammanhang, stundom äv. inskränktare, om bl. viss del därav); särsk. dels om fast anordning ingående i l. utgörande uppfordringsverk i gruva (gruvspel), dels om fast l. flyttbar anordning ombord på båt l. fartyg, särsk. använd för upphivande av ankare (ankarspel); äv. inskränktare, om själva den centrala delen av anordningen (spindeln l. hjärtstocken); förr äv. allmännare: (driv)axel. (Lat.) Phalanga (sv.) spel som är j winden ther toghet weffuas om, tå thet vmdriffues. VarRerV 39 (1538). Kånstmästaren schal ingen Bärgzman lååf gifua, at bära någon Malm neder i Grufuan, till något Speehl, aldenstundh Bärghmästaren om sådant börr Disponera. BlBergshV 19: 227 (i handl fr. 1660). Då waden skall uppdragas (i båten) .., uppställes spelet i båten. Ekström AfhFiska 22 (1845). Såväl i spelstocken som i nockarna (ändarna) äro fyrkantiga hål upphuggna, i vilka handspakar insättas för spelets kringvridning. 2NF 4: 404 (1905). Klockan var fem, då spelet lyfte våra ankaren och vi .. gledo ut från Hongkongs hamn. Hedin Pol 1: 343 (1911). Man skilde förr liksom nu på tre slags handdrivna spel, nämligen det vertikala ”gångspelet”, vilket vreds runt med ”spelbommar”, det uråldriga, horisontala ”brådspelet”, som vreds med spakar, samt ”pumpspelet”, även detta horisontalt, som under 1800-talet efterträdde ”bråspelet”. Hägg Segel 28 (1935). Släpskopan drages med hjälp av ett spel från taget till avlastningsplatsen. Vägmaskinl. 289 (1942). Vid de oväxlade spelen (i hissar) är drivskivan fästad direkt på motoraxeln. IngHb. 3: 635 (1949). — jfr AKTER-, ANKAR-, BRÅ-, FÖRHALNINGS-, GRUV-, GÅNG-, HAK-, HAND-, HISS-, HJUL-, KABELLARIE-, KERATT-, KORS-, KRAN-, MALM-, MOTOR-, PRESS-, PUMP-, PÅLKRANS-, SINDER-, SKRAP-, SKRAPAR-, SKRUV-, SLAGG-, SLÄPSKOPS-, UPPFORDRINGS-, VAD-, VATTEN-, VIND-SPEL. — särsk.
a) (i fackspr., i sht sjöt.) i vissa i sht ombord på fartyg (särsk. i kommandon använda) uttr., samt i utvidgade anv.
α) (alle man) till spels!, beordrande alla (berörda) besättningsmän att bemanna ankarspelet (för att hiva upp ankaret). Tersmeden Mem. 1: 285 (c. 1790; i indirekt anföring). Alle man till spels, att lätta ankar! Mellin SDikt. 299 (1852).
β) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) man i spelet! beordrande (varje berörd) besättningsman till ankarspelet (för att hiva upp ankaret). SkepCommSkepzb. 1689, mom. 12.
γ) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) sök spel!, beordrande (varje berörd) besättningsman att bemanna spel, i sht ankarspelet (för att hiva upp ankaret). Konow (1887). Wrangel SvFlBok 10 (1897; i fråga om ankarspel).
δ) göra spelet klart l. göra klart spel, i fråga om att ställa ifrågavarande spel, i sht ankarspelet, i ordning för användning. Göra spelet klart. Nordforss (1805). Göra klart spel. Uggla Skeppsb. SvFrSjölex. 39 (1856).
ε) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) bommar i spelet!, beordrande (varje berörd) besättningsman att placera spelbommar(na) i (ankar)spelet. SkepCommSkepzb. 1689, mom. 11.
ζ) lägga, stundom äv. ta (tågvirke l. vajer l. dyl. l. kätting) till spels, dels (med avs. på tågvirke l. vajer l. dyl.): lägga erforderligt antal varv runt spelvals l. spelnock, dels (med avs. på kätting): lägga l. leda i spelets tandkrans l. kabellarieskiva; äv. i uttr. ligga till spels, om ankarkätting: ligga (klar) i spelets tandkrans l. kabellarieskiva. Roswall Skeppsm. 1: 87 (1803: lägga; med avs. på bojrep). Kättingen tas till spels. Bergdahl Antip. 46 (1906). Numera ligger dock (på större fartyg) ankarkättingen alltid till spels. SAOBArkSakkSvar (1978).
η) (numera bl. i skildring av ä. förh.) lägga l. vinda l. samsa kabellarium om(kring) spelet, lägga resp. vinda l. samsa (se d. o. I 1) kabellarium (se KABELLARIUM, sbst.1 1) erforderligt antal varv runt valsen i ifrågavarande ankarspel (o. därmed göra klart för inhivning av ankare); äv. i (det förkortade) kommandot kabellarium om(kring) spelet!, beordrande (varje berörd) besättningsman att verkställa ovan preciserade handling. Cabbelarium om Speelet. SkepCommSkepzb. 1689, mom. 10. Dalman 10 (1765: windas). FSjöbohm Sjöm. 11 (1791: samsas). Lägga kabellarium om spelet. Weste FörslSAOB (c. 1817).
ϑ) (numera i sht i skildring av ä. förh.) gå (rund l., o. numera i sht, runt) i spel(et), gå (en runda resp. runt) i (ifrågavarande) spel skjutande spelbommarna framför sig. Besättningen måste ständigt gå i spelet. Wallenberg (SVS) 1: 325 (1771). Gå rund i spelet. Uggla Skeppsb. SvFrSjölex. 39 (1856). Tolv man ”gick i spel” (vid upphalning på land av en storsjöskuta), tre man i var spak. (Haneson o.) Rencke Bohusfisk. 268 (1923; om ä. förh.). SAOBArkSakkSvar (1978: gå runt i spelet).
ι) vinda i, i sht förr äv. dreja spelet, vinda l. vrida spelvalsen i ifrågavarande spel (gm att gå i spelet (se ϑ) l., i fråga om moderna maskindrivna spel, igångsätta ifrågavarande maskineri). Dreja spelet. Weste FörslSAOB (c. 1817). Vinda i Spelet. Konow (1887).
κ) stå i spelet, upphöra med att vinda l. vrida spelvalsen i ifrågavarande spel (gm att bli stående (o. hålla emot) i spelbommarna l., i fråga om moderna maskindrivna spel, stoppa ifrågavarande maskineri). SkepCommSkepzb. 1689, mom. 25. Stenfelt (1920).
μ) [liksom dan. o. nor. opgå i spillet efter nl. aan het spil opgaan] uppgå i spelet, bringa spelvalsen i ifrågavarande spel att gå åt motsatt håll (o. därigm låta tåg l. vajer l. dyl. l. kätting släckas upp (se SLÄCKA UPP 1)); jfr ν. SkepCommSkepzb. 1689, mom. 43. Stenfelt (1920).
ν) [jfr eng. come up capstan, slacka spelvajer l. dyl.; jfr äv. d. (från eng. lånat) kom op!, ss. kommando: slacka (tåg l. dyl.)!] (mera tillf.) komma upp i spelet, uppgå i spelet (se μ). Stenfelt (1920).
ξ) lossa spelet, lossa bromsande spärr l. broms som håller spelvalsen i ifrågavarande spel i visst läge (o. låta valsen (till följd av lastens l. ankarets tyngd) gå runt åt motsatt håll). VetAH 1811, s. 90. o) (numera föga br.) upp (alle man) ur spelet!, beordrande (alla berörda) besättningsmän att lämna (ankar)spelet (o. söka sig upp till sina respektive arbetsplatser). Upp alle Man uhr Speelet. SkepCommSkepzb. 1689, mom. 44. Op uhr spelet. Rosenfeldt Tourville 7 (1698). π) [jfr t. loses spill] (numera föga br.) löst spel, flyttbart (mindre) spel (särsk. liktydigt med: kapståndare). ÖoL (1852). ρ) spanskt spel, se SPANSK 2 b β.
b) vid flottningsarbete använt (hand- l. maskindrivet) spel för spelande av (inom ringbom inneslutet) timmer över spakvatten (särsk. om gångspel som förr nyttjades ombord på spelflotte). PT 1909, nr 259 A, s. 2. HbSkogstekn. 393 (1922; ombord på flotte). SkogsarbMinn. 249 (1950; ombord på ångbåt). — jfr TIMMER-SPEL.
c) (†) i utvidgad anv., i väderkvarn, om den axel som driver löparstenen jämte den i axelns övre ända anbringade kugghjulsväxeln för kraftens nedledande. UB 5: 25 (1873; t. orig.: die Mühlspindel).
2) [av ä. eng. spill, bobin, spindel o. d., av nl. spil l. mnl. l. mlt. spille, lt. spill (se SPILLA, sbst.1)] (†) i spinnmaskin: bobin (se d. o. 1 a). Pasch ÅrsbVetA 1829, s. 9. De vanliga spinnmachinerna .. hafva den ofullkomligheten, att spelen, under vagnens .. återgång, alltid göra ett lika antal omlopp. Därs. 1837, s. 34.
3) [liksom d. -spil (i flagspil) o. nor. -spill (i flaggspill) av ä. nl. -spil (i vlag(ge)spil), av (ä.) nl. spil, spindel, vindspel o. d., metallspets på ett torn l. en mast, av mnl. spille (se SPILLA, sbst.1)] sjöt. ombord på fartyg: flaggstång (akterut på vilken nationalitetsflaggan förs); i ssgn FLAGG-SPEL, sbst.1 (se SAOB F 746; FLAGG-SPEL, sbst.2, se sp. 9352). (jfr: Flaggspelet är och förblir .. intet annat än ett spel, i detta fall en stång, å vilken flaggan hissas. VFl. 1936, s. 42; jfr 1.)
-ARM. spelspak (jfr arm, sbst. III 4); särsk. (numera bl. om ä. förh.) till 1 b, om spelspak använd på spelflotte. Törnblom Livsöd. 11 (1915). —
-AXEL. om axel (se axel, sbst.1 I 2) som tillsammans med en omgivande vals l. dyl. (varpå spellinan vindas upp) utgör den centrala delen i ett spel; stundom äv. med inbegrepp av valsen osv.; jfr -bom 1, -hjärtstock, -nål, -stock. Vertikal, horisontal spelaxel. VetAH 1742, s. 277 (med inbegrepp av vals). 2NF 4: 405 (1905). —
-BANA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 9381). tekn. transportbana där transporten ombesörjs medelst spel. UB 2: 44 (1873). —
-BETING. [jfr t. spillbeting] sjöt. i spel med horisontell spelaxel, om var o. en av de båda betingar (se beting 1) på vilka (i därför avsedda lager) spelaxelns ändar vilar o. roterar, spelpost; jfr -stötta. NF 2: 1240 (1878). —
-BOM, sbst.1 (sbst.2 se sp. 9505).
1) (numera knappast br.) om (bom l. stock som tåg l. kätting lindar sig kring i ett) horisontalt spel; jfr -stock. Nordforss (1805). (Man kan sluta sig till,) att de (medeltida stenhusen i Sthm) .. i allmänhet hade smala fasader af fogstruket tegel, krönta af .. med spelbommar för köpmansvarornas upphissande försedda trappgaflar. TT 1897, Byggn. s. 88. Hammar (1936).
3) skogsv. till 1 b: ringbom med innehåll av flytande timmer transporterad (i samband med flottning) medelst spel. TNCPubl. 23: 25 (1954). —
-BYGGNAD. i sht bergv. byggande av spel; äv. (o. i sht) konkret, om (byggnad inrymmande) spel. JernkA 1827, s. 96 (konkret). Därs. 1829, s. 13 (abstr.). Lindroth Gruvbrytn. 1: 641 (1955; konkret, om ä. förh.). —
(1 b) -BÅT. i sht skogsv. vid timmerflottning använd båt försedd med ett (hand- l. motordrivet) spel varmed timmer (vanl. samlat inom en ringbom) transporteras över spakvatten l. bom utlägges o. d., varpbåt; jfr -eka, -flotte. TT 1885, s. 36. —
-DOCKA, sbst.1 (sbst.2 se sp. 9486).
1) sjöt. på gångspel, om var o. en av de på spelvalsen anbringade trä- l. järnlister som huvudsakligen tjänar till att öka valsens diameter främst mot ändarna (uppåt o. nedåt), varigm dels större friktion mot tåget l. dyl. (med bättre grepp om detta som följd) vinns, dels tåget l. dyl. hålls kring mitten av valsen varigm riskerna för att tåget osv. skall låsa sig självt avsevärt reduceras; jfr docka, sbst.1 6 b, o. -dyna 2, -klamp, -kloss, -krans 3, -valp. Serenius 282 (1741). På Wasas spel ser faktiskt speldockorna (i profil) ut som riktiga i trä snidade dockor. SAOBArkSakkSvar (1978).
2) (numera mindre br.) på gångspel, i utvidgad anv., om spelvals (med påsatta speldockor (i bet. 1)); särsk. (numera bl. om ä. förh.) till 1 b, om spelvals på spelflotte. På däck märkes övre spelet med sina spakar .. Detta spel brukades vid förhalningar o. dyl. Ankarkabeln lades vid ankarlättning till spels nere på batteriet, där en liknande speldocka med gemensam axel befann sig. SvFlH 2: 189 (1943). SkogsarbMinn. 247 (1950; på spelflotte; om ä. förh.). —
-DYNA.
1) (numera föga br.) underlag l. fundament för spel; jfr dyna, sbst.1 4, o. -spår. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Stenfelt (1920).
(1 b) -FLOTTE, äv. (numera i sht i vissa trakter) -FLOTTA. vid flottning förr begagnad flotte (se flotte, sbst.2 1) med en på mitten placerad vertikalt stående spelvals av trä, använd för transport av ringbom med innehåll av flytande timmer över spakvatten l. vattendrag med svag ström vid ogynnsamma vindförhållanden, varvid flottare gick runt på flotten o. kringvred spelvalsen medelst i denna (i därför avsedda hål) instuckna spelspakar, varpflotte; jfr -båt. TT 1885, s. 36. —
-GATT. [jfr nl. spilgat, t. spillgatt] (numera knappast br.) hål i spelhuvud där spelspak l. spelbom sticks in; jfr gatt 1. Röding SD 86 (1798: spelgattor, pl.). SvTyHlex. (1872). —
-HJUL. (numera bl. om ä. förh.) hjul (se d. o. 2) vid vars kringvridande ett spel drevs; särsk.: av vattenkraft kringvridet sådant hjul drivande spel till uppfordrings- l. pumpverk i gruva. Polhem (1716) hos Swedenborg RebNat. 1: 260 (:Spohl .. Juhl; sannol. felaktigt för Spehl .. Juhl). Dens. Invent. 23 (1729; kringvridet av vattenkraft). Lindroth Gruvbrytn. 1: 140 (1955; kringvridet av vattenkraft; om ä. förh.).
Ssgr: spelhjuls- l. spelhjul-hus. (numera bl. om ä. förh.) hus inrymmande spelhjul till uppfordrings- l. pumpverk i gruva, spelhus. Johansson Noraskog 3: 389 (1887).
-stock. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) axel- (stock) till spelhjul. Rinman 1: 339 (1788). —
-HJÄRTSTOCK~02 l. ~20. om hjärtstock l. axel i ett spel, spelaxel, spindel; jfr -bom 1, -stock. Uggla Skeppsb. SvFrSjölex. 39 (1856). —
-HUS, sbst.2 (sbst.1,3 se sp. 9385, 9508). i sht bergv. o. tekn. hus inrymmande spel (o. spelhjul); i fråga om nutida förh. bl. om sådant i anslutning till schaktet i en gruva befintligt hus där gruvspelet är beläget; stundom äv. om enklare (skyddande) överbyggnad över ett spel; jfr -byggnad, -hjuls-hus. Holmkvist BergslGruvspr. 71 (i handl fr. 1669; vid gruva). Rinman (1789; inrymmande spel o. spelhjul). TT 1885, s. 37 (över spel på spelbåt). —
-HUVUD, sbst.1 (sbst.2 se under spelhus, sbst.3 anm.). [jfr nl. spilkop, t. spillkopf] om den (med hål (jfr -gatt) för isättande av spelspakar försedda) övre delen av ett (gång)spel. Widegren 640 (1788). —
-KEDJA. i förr använd anläggning för uppfordring av timmer (från vattenbassäng) till sågverk, om kedja som slogs om ett antal stockar o. därefter fasthakades vid en ändlös kätting till ett i sågverket befintligt spel; jfr -kätting. Hülphers Ångermanl. 8 (1900; om ä. förh.). —
-KORG.
1) i sht bergv. på en axel fäst cylindrisk l. konisk linkorg kring vilken spellinan l. -kättingen o. d. i ett spel vindas upp o. från vilken den vindas av; jfr -trumma. Rinman (1789).
2) (om ä. förh.) i spelanordning (särsk. uppfordringsverk i gruva) ingående transportkorg, hisskorg; jfr -tunna. Lindroth Gruvbrytn. 1: 234 (1955; om ä. förh.). —
-KRAN. i sht bergv. om lyftkran vars hissanordning drivs av ett spel (särsk. motsatt: lyftkran vars hissanordning utgörs av block l. talja). BlBergshV 18: 54 (i handl. fr. 1687). —
-KRANS. sjöt.
1) på spelaxel sittande (i förh. till axeln dels i ett fast, dels i ett fritt läge kopplingsbar) tandkrans av järn över vilken (ankar)kättingen direkt kan läggas till spels, kabellarieskiva, kabellarium (se kabellarium, sbst.2). NF 15: 219 (1890).
2) [jfr t. spillkranz] på spelvals till vissa slags bråspel (pumpspel) anbragt krans försedd med ett antal kuggar l. tänder mellan vilka hål finns, vari en med klor utrustad apparatdel vid nedtryckande av en hävarm griper in o. påverkar valsen så att denna vrids. Smith 361 (1918).
3) (numera föga br.) sammanfattande, om speldockorna (se -docka 1) kring spelvalsen på ett gångspel. Stenfelt (1920). —
-KUR. bergv. invid schaktmynningen till gruva placerat (kurliknande) mindre hus för spelstyrare (inrymmande dels manöverorgan för hiss, dels signalorgan för de olika nivåerna i gruvan); jfr kur, sbst.2 Höijer GrBerg 193 (1940). —
-KÄTTING. i sht skogsv. om den ändlösa kättingen i ett kerattspel; jfr -kedja. HbSkogstekn. 445 (1922). —
-KÖRARE. (tillf.) om spelskötare; jfr köra, v. 8 a. Norrskensfl. 1927, nr 160, s. 5 (vid hissbana). —
(1 b) -LAG, sbst.3 (sbst.1—2 se sp. 9387). (numera bl. om ä. förh.) flottarlag som arbetade på spelflotte. HbSkogstekn. 390 (1922). —
-LAVE. (tillf.) om lave (se d. o. 4) försedd med spel; jfr -torn. Lindroth Gruvbrytn. 1: 101 (1955; om förh. 1604). —
-LEDNING. bergv. om spellina l. spellinor o. d. ledd resp. ledda (fritt hängande l. löpande på stolpar l. genom block l. rör l. hål l. dyl.) till viss avsedd plats; jfr ledning, sbst.2 2. JernkA 1861, s. 44. —
-LINA. i sht bergv. o. skogsv. i spel använd lina l. vajer l. kätting o. d. som, när spelet är i verksamhet, vindas upp på l. av från spelvalsen (särsk. till 1 b, om sådan lina osv. i spel använt vid timmerflottning); jfr -kedja, -kätting, -vajer. HusgKamRSthm 1651, Konc. s. 10. JernkA 1862, 1: 3 (i gruvspel). HbSkogstekn. 393 (1922; i spel på spelflotte). —
-LÖPARE. [efter nl. spillooper, sjöman som (löper runt o.) vindar spel; jfr t. spillaufer, spilldreher, sjöman som vindar spel på fiskebåt varmed nät lyfts ur vattnet] (†) sjöman som (löper runt o.) vindar spel (ombord på fiskefartyg). Nordencrantz Arc. 290 (1730; ombord på fiskefartyg; om holländska förh.). —
-MASKIN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 9490). [jfr t. spillmaschine] (numera bl. tillf.) spelmotor, spelmaskineri. Wrangel SvFlBok 201 (1898; ombord på ångfartyg). —
-MASKINERI. maskineri som utgör ett spel l. en spelinrättning; jfr -maskin, -motor. Vägmaskinl. 165 (1942; för dragande av släpskrapa). —
-MOTOR, sbst.2 (sbst.1 se sp. 9388). i sht bergv. motor som driver ett spel l. en spelinrättning; jfr -maskin, -maskineri. JernkA 1907, s. 556 (drivande gruvspel). —
1) (numera bl. om ä. förh.) person som förestod o. hade överinseende över (spel o.) spelhjul vid gruva; jfr -styrare. JernkA 1829, s. 19.
2) [sannol. utvidgad anv. av 1] (numera knappast br.) om (befäls)person som hade uppsikten över o. ledde arbetet vid ankarspelet (o. andra spel) ombord på fartyg. Björkman (1889). —
-NOCK, äv. -NOCKE. sjöt.
1) om vardera av de på en horisontellt liggande spelaxels båda yttersta (utanför spelbetingarna befintliga) ändar fast anbringade spolformiga slutstycken som (kan) nyttjas ss. valsar för att spela hem trossar under förhalning l. förtöjning o. d.; jfr nock 9. Ramsten 8 (1866).
2) i utvidgad anv. av 1: på kaj l. vid en docka l. sluss l. ombord på fartyg fast stationerat motordrivet mindre spel med vertikal spelaxel använt l. avsett att användas för att spela hem trossar under förhalning l. förtöjning o. d. TT 1904, Allm. s. 142 (i pl., på kajer). —
-NÅL. (numera knappast br.) om huvudaxel l. spindel till spel, spelaxel; jfr nål 2 d. Björkman (1889). WoL (1889; under spindle). —
-PALL-RING. sjöt. under den vertikalt stående valsen på ett gångspel fäst ring med pallar (se pall, sbst.2 1) som vid vindning glider över klackarna i den i däcket infällda pallkransen men tar stöd mot dessa (därmed hindrande spelet att gå tillbaka) om belastningen blir större än den vindande kraften. NF 6: 363 (1882). —
-REGLA. (numera bl. om ä. förh.) sammanfattande, om system av stänger i gruva för manövrering på längre avstånd av uppfordringsspel; jfr regel, sbst.2 1 c. JernkA 1829, s. 20. —
-RULLE. i sht bergv. i (mindre) spelanordning använd rulle (se rulle, sbst.3 1 a) för upp- l. avvindning av lina o. d. (särsk. liktydigt med: mindre speltrumma l. spelvals). Gundberg Tegel 36 (1860). Ström MinnB 6 (c. 1865; av 6 till 8 tums diameter, använd i gruva). Spel för upphissandet av laxhon vid Karsefors; .. spelrullen är (mellan bjälkarne) 1,9 m. lång. MeddLandtbrStyr. 1927, 5: 90 (underskrift till bild). —
-SKIVA. (numera föga br.) i spelanordning, om skiva (se skiva, sbst.2 3) för ledande av lina l. kätting o. d., linskiva, ledskiva, brytskiva. JernkA 1819, s. 81. Därs. 1823, s. 286. —
-SKÖTARE. i sht bergv. o. tekn. person som (yrkesmässigt) manövrerar ett spel (samt utför vissa kontroller o. reparationer av spelet l. spelinrättningen), spelare (se spelare, sbst.2); särsk. i fråga om gruvspel liktydigt med: spelstyrare; jfr -körare. Vägmaskinl. 240 (1942; i fråga om kranspel). SvYrkeslex. nr 310, s. 1 (1955; i fråga om timmerspel vid massafabrik). NordYrkesklassif. 177 (1962; i fråga om spel drivande hiss vid gruva). —
-SLYSSA. [jfr nl. spilsluis] (†) sluss med port(ar) som höjs o. sänks medelst en spelanordning. HSH 35: 412 (1673). —
-SPAK. [jfr nl. spilspaak, t. spillspake] spak l. stång för vridande av spelvals med handkraft (i sht om lös spak som vid användning träds in o. säkras i därför avpassat hål i valsen); jfr -arm, -bom 2. ReglVirkeslefv. 1825, § 88. —
-SPÅR. [jfr nl. spilspoor, t. spillspur] (numera knappast br.) om speldyna (se d. o. 1) infälld (o. bildande en fördjupning) i däcket. Rålamb 10: 32 (1691). Schulthess (1885). —
-STOCK, sbst.1 (sbst.2 se sp. 9492). [jfr t. spillstamm] (numera nästan bl. om ä. förh.) om stock som (försedd med genomgående axel l. axeltappar i ändarna) fungerar ss. spelaxel l. spelvals i ett spel, hjärtstock, spindel (särsk. till 1 b, om sådan stock i gångspel ombord på spelflotte); äv. i utvidgad anv., allmännare: spelaxel l. spelvals, förr äv.: spel (se spel, sbst.3 1); jfr -trä. BtÅboH I. 11—12: 26 (1661). Spelstock af Ek tilhuggen. PH 6: 4392 (1756). (Sv.) Spelstock .. (fr.) Cabestan. Vireveau. Vindas. Nordforss (1805). Bråspel .. består af en liggande spelstock af trä eller järn. Wrangel SvFlBok 210 (1898). TNCPubl. 43: 177 (1969; i gångspel på spelflotte). —
-STYRARE. bergv. person som yrkesmässigt manövrerar spel (drivande hiss för gods l. persontransport) vid gruva; jfr -mästare 1, -skötare. Lohrmann FodMet. C 1 a (1659). —
-STÖTTA. (numera knappast br.) spelbeting, spelpost. Uggla Skeppsb. SvFrSjölex. 39 (1856). WoJ (1891). —
-TORN. (numera bl. om ä. förh. l. i icke fackmässigt spr.) om tornliknande spellave. SDS 1897, nr 326, s. 1 (i fråga om modell på utställning). 2UB 5: 101 (1902). —
-TRUMMA. om spelvals l. (i mera lättbyggd konstruktion) cylindrisk spelkorg (linkorg l. dyl.). TT 1902, V. s. 36. —
-TUNNA. bergv. tunna l. tunnliknande behållare använd i gruvspel vid mindre l. medelstor gruva för upptransport av malmgods; jfr -korg 2. JernkA 1833, s. 601. —
-TURBIN. (numera bl. om ä. förh.) turbin drivande spel till uppfordrings- l. pumpverk i gruva. JernkA 1863, s. 176. —
-UPPFORDRING~020. i sht bergv. uppfordring (av gods o. d.) medelst spel; förr äv. konkret: uppfordringsverk med spel. Johansson Noraskog 3: 384 (i handl. fr. 1797; konkret). —
-VALS. om den med en genomgående axel l. axeltappar i ändarna försedda vals (utgörande en av en stock l. av järn o. d. tillverkad massiv cylinder) kring vilken spellinan l. -kättingen o. d. i ett spel vindas upp o. från vilken den vindas av; jfr -axel, -bom 1, -hjärtstock, -rulle, -stock, -trumma, -trä. Rinman 2: 778 (1789). —
-VATTEN. (numera bl. om ä. förh.) om strömmande vatten varmed gruvspel drevs. SvMerc. 3: 1298 (1758). —
-VERK, sbst.1 (sbst.2 se sp. 9496). [jfr nl. spilwerk] (numera bl. i icke fackmässigt spr.) om spelanordning, spel (se spel, sbst.3 1), vindspel, vinsch. Ödmann StrFörs. 1: 53 (1799). Släpbanor och spelverk för fartygsbyggen och reparationer. Gyllensten Grott. 212 (1973). —
-VEV. på spelaxeln till visst slags handspel fast sittande l. påmonterbar lös vev varmed spelet drivs. De Ron o. Virgin I. 1—3: 105 (1886; på spel till anordning för tillbakahalning av kanon). —
Spalt S 9397 band 29, 1983