Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RACKLA rak3la2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. rackla, hafsa, vara ostadig, vanka, ramla, krångla m. m., motsv. nor. dial. rakla, vara ostadig, arbeta slarvigt, gå sakta o. mödosamt; möjl. identiskt med RACKLA, v.2; möjl. dock samhörigt med RAK, adj. (med avs. på betydelsesammanhangen jfr i så fall RANK). — Jfr RACKEL, sbst.1, RACKLIG, adj.1]
(i sht i vissa trakter)
1) intr.: vackla, vingla; skaka; äv.: (vingligt o. d.) röra sig sakta framåt; i sht om fordon. Vagnen racklade på den gropiga vägen. Lundgren MålAnt. 1: 375 (1874). Melsted Diktb. 100 (1931). särsk. (enst.) i uttr. det racklar på ngt, betecknande att ngt påvärkas så att det rör sig (fram o. åter). Det racklade litet på dörrlåset, men det gick icke upp. Wieselgren Hvirfl. 1: 139 (1891).
2) krångla, ha besvär (med ngt), bråka. Slåss om skog och rackla med sågskvaltor. Hülphers Timmer 192 (1906). Carlsson GlestGård. 120 (1943).
3) (tillf.) tr., i uttr. rackla sönder, fördärva l. göra funktionsoduglig gm ovarsam behandling. Rucka då med några vänliga ord felet — det går bättre och verket racklas ej sönder i tapparne. AnderssonBrevväxl. 1: 361 (1857; bildl.).
Särsk. förb. (till 1; i vissa trakter): RACKLA SIG FRAM10 0 4. ta sig fram (med ett skrangligt åkdon), skralta fram. TurÅ 1905, s. 295. Med mycket besvär racklade man sig fram från ställe till ställe (med kärran). Därs. 1936, s. 149.
Ssgr (till 1, 2): RACKEL-SYSTEM. (†) bildl., om tillvägagångssättet att låna pängar planlöst o. i många poster o. d., ”vingleri”. Statscrediten .. bör .. anlitas, när man genom ett föregående rackelsystem åsamkat sig en skuld. AdP 1834, 11: 155. —
-VÄND, se d. o. —
-VÄSENDE. (†) = -system. AdP 1834, 11: 154, 159.
Avledn.: RACKLARE, sbst.1, m. (†) till 1; bildl.; ”vinglare”; jfr rackel-system. En racklare, hvilken lånar än här och än der och slutligen förlorar hela sin credit. AdP 1834, 11: 155.

 

Spalt R 32 band 21, 1956

Webbansvarig