| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKUVA, v.2 -ade.
(†)
1) vara rädd l. hysa fruktan l. rygga (för ngn l. ngt); äv. med obj.: vara rädd för l. hysa fruktan för l. frukta (ngt); i p. pr. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som hyser fruktan, rädd, feg; äv. mer l. mindre bildl. (äv. med saksubj.). The Manhafftigste Krigzhieltar, som för sina Fienders åtskillighe anfall intet Skufwat hafwa, .. äre (av kärleken) förwirrade bleffne. Palmchron SundhSp. 206 (1642). Seen (dvs. efter ett misslyckat försök att förgifta sig) greep han til ett Reep, (Förtwiflan intet skuwar). Lucidor (SVS) 127 (1669). Här ä’ hans modige bröst, / Hans aldrig skufvande hiärta. AWollimhaus Vitt. 17 (1672). (En viss fisk) skufwar ingen Fara / När han förmerker thet hans Maka gripen blifwer / Men sig frjwillielig i samma Fängzle gifwer. Spegel GW 192 (1685). VDAkt. 1782, nr 609. särsk.
a) med bestämning bestående av inf. (med l. utan infinitivmärke). Palmchron SundhSp. 168 (1642). Then stridande hästen, som bister intet skufwar wåga sigh i fält. Isogæus Segersk. 614 (c. 1700). Var redelig svänsk man .. bibehåller ett rent svänskt hierta, och skufvar aldrig att våga den sista blodsdroppen för vår kung ock lag. 2RARP 19: Bil. 52 (1755).
b) övergående i bet.: dra sig tillbaka l. retirera (för ngn). Som General Majorens Ordres woro at betäcka landet, så kunde han (dvs. befälhavaren över en utsänd styrka) icke se, at man borde skufwa för ett fiendtligit partie, som ei war starckare (än 1000 man). Nordberg C12 1: 661 (1740).
2) akta sig för l. undvika (ngt). Månsson Siöb. A 4 b (1644). Aff sielfve Börkö udden .. uthskiuter itt steenreff, thet skal man skufva. Därs. 28.
Spalt S 5390 band 27, 1974