Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄFTA, v.2 -ade. vbalsbst. -NING (Schultze Ordb. (c. 1755), Almström KemTekn. 2: 437 (1845)).
Ordformer
(äv. skäfft-, skävt-)
Etymologi
[sv. dial. skäfta; sannol. avledn. av SKAVA, v.; möjl. dock ombildning av SKÄTTA, skäkta (möjl. under påverkan av SKÄV, sbst., SKÄVA); jfr GBergman i MeijerbArk. 6: 134 ff. (1944). — Jfr SKÄFTA, sbst.2]
(†) skäkta (se SKÄKTA, v.3 1). Columbus Ordesk. 42 (1678; uppl. 1963). Pigorne skäftade lin. Sjögren Journ. 2/11 1784. Då det rötta linets tåga blifvit renad, genom brytning, skäftning och häckling, har den en grönagtig, ljusgul eller silfverhvit färg. EconA 1807, nov. s. 51. Meurman (1847).
Ssgr (†): A: SKÄFT-FALL. (skäft- 1780. skäfte- 1741 (: skäftefalls .. Rija)) = skäkt-fall 1. Fischerström 2: 207 (1780).
Ssg: skäftfalls-rya. rya med botten av blångarn. Sylwan Ryor 73 (1741). —
-STOL. skäktstol. 3 Skäftstolar med 4 Skäft träd. BoupptVäxjö 1828. 3 Skäft stolar med 7 Skäftträd. Därs. 1832. —
-TRÄD. skäktträ. BoupptVäxjö 1828. Därs. 1832.
B: SKÄFTE-FALL, se A.

 

Spalt S 5729 band 27, 1975

Webbansvarig