| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNYGG snyg4, förr äv. SNÖGG, adj. -are. adv. -T.
A. kal; kort.
1) (†) om berg: kal, obevuxen; äv. dels om bete: mager, dels i fråga om hårväxt: (fläckvis) kal (anträffat bl. i ssgn SNYGG-HÅRIG). (På ett visst hemman är) Snögdt mullebete, ingen skough uthan smådt af gran och tall. Trolle-Bonde Hesselby 96 (i handl. fr. 1689). Dahlstierna (SVS) 45 (1691; om berg).
B. ren, prydlig; renlig; vacker; bra o. d.
3) ren l. ansad l. putsad l. städad l. välordnad o. d. på ett sätt som tilltalar ögat, prydlig, fin; i sht förr äv. (utan nämnvärd estetisk bibet.): ren; jfr 5. Ha, hålla (rent och) snyggt omkring sig. Allt i klädväg hade skrynklats och han fann inte en snygg skjorta att ta på sig; jfr 5. (Svalan) håller reent och snygt uti sin litzla Kåta. / Och wil alzintet som oteerigt är tillåta. Spegel GW 204 (1685). (Asätares o. rovdjurs bestämmelse är) at ränsa jorden ifrån as och röta, och jämka de lefvandes antal. Således blifver allting snygt, allting förnyadt, och allting i sin jämnvigt. Linné MusReg. VII (1754). Serrakodö hvad den trägården är väl ansad! hvad den parterren är snygg! Björn Fanfan 10 (1786). Hela verlden vet, at en snygg eller sluskig drägt vanligen röja en ren eller slarfaktig caracter. Kellgren (SVS) 2: 259 (1787). Nu samkar han (dvs. lantmannen) sin håningsskatt i snygga kärl, / Nu klipper han de spaka får. Adlerbeth HorOd. 175 (1817). Det är skadligt för helsan om svetthålen tillstoppas, så som det sker när huden icke hålles snygg. Berlin Lrb. 7 (1880). Vi ha fått ett rent och snyggt, fastän kallt och ohemtrevligt rum. Rogberg Två 109 (1929). Se nu till att du får allting me dej, pojke, å lägg ner’et snyggt å ordentligt! Nilsson Baron 171 (1934). Jag gick inte klädd i blåställ och keps, satt inte på de billiga ölkaféerna, utan jag försökte gå snyggt klädd och jag gick ibland på Pax och träffade författare och andra. Lo-Johansson Förf. 94 (1957); jfr 5. — jfr O-SNYGG. — särsk.
a) (†) ss. adv., i uttr. hålla sig snyggt, om person: hålla sig prydlig. Mången wacker Gänta / .. kan för fattigdom, sig icke hålla snygt. CupVen. A 5 b (1669).
b) om person: välvårdad l. prydlig i sin klädsel l. sitt yttre, välvårdad, prydlig; äv. (om person o. djur): ren l. fri från smuts l. träck (l. uppkastning); jfr 4, 5 slutet. Verelius Gothr. 174 (1664). (Jag) kan .. icke underlåta at påminna Brunnsgästerne .. at de sig renlige och snygga hålla, achtandes sig för alt det som otäckt kan wara. Hiärne Underr. 28 (1702). (Mannen som färdats på en smutsig väg) Går (vid sin hemkomst) först i sin kamar, och giör sig ren och snygg. Swedberg Cat. 689 (1709). (Barnet) får inte skrika och det måste kunna hålla sig snyggt åtminstone en halvtimme. Bergman Mark. 35 (1919). Han hade ansetts snygg nog, när han togs in (på fattiggården). Ja slapp å bada, det kom gång på gång tillbaka (under samtalet). Wigforss Minn. 1: 167 (1950). Nu syntes det att Ariel hade skrynkliga och fläckiga kläder. Han hade visst legat i dem? Riktigt snygg var han inte. Höijer Solv. 65 (1954).
c) bildl. (Den 10 mars) nedprutar Andra Kammaren 10 000 Rsd. på (teater-)anslaget efter ett skandalöst anfall af Liss Olof Larsson och bönderna, som naturligtvis äro competente domare i frågan. Snygga referat i tidningarne öfver discussionen. Edholm C15T 247 (1869). — särsk. (†) i etiskt avseende: ren; jfr 6 a. Lagen, at .. I .. / .. ei med någon synd vpsåtligt thet (dvs. samvetet) beswären: / Ty när thet altid så behålles lätt och snygt, / Kan thet i nödens tid frimodigt stå och trygt. Kolmodin QvSp. 1: 506 (1732). Lärer werldslig lust försmå, / Hållen eder Christligt snygga. Dens. Dufv. 305 (1734).
4) (numera mindre br.) renlig; rumsren o. d.
a) om person: som har för vana att l. är mån om att hålla rent o. snyggt l. vara ren o. snygg (se 3, 3 b) l. vårdad l. städad i sin klädsel l. sitt yttre; renlig; proper. Swedberg Dödst. 570 (1711). Det behöfs ingen rökelse efter min fästman .., ty han är en snygger karl. CIHallman 100 (1777). Hon är så snygg, att hon aldrig mjölkar utan med wäl rentwättade händer. Alm(Sthm) 1803, s. 36. En snygg och bildad flicka i 30 års åldern önskar bek. för äkt. med likasinnad herre med fast anställning. GHT 1938, nr 239, s. 32. Vara snygg i sina göromål. Östergren (1943).
b) om hund l. katt (l. annat husdjur): renlig; rumsren. Hunden är snygg. Dalin (1854). Vår katt är mycket snygg af sig. WoH (1904). Det är en fin katt. .. Han är fullkomligt snygg. Bergman Loew. 74 (1913).
c) om verksamhet o. d.: som medför ringa (l. ingen) nedsmutsning l. nedskräpning l. dyl.; nätt, prydlig. Till Guldsmedsbutik eller annan snygg rörelse uthyres en butik ifrån 1 April. GHT 1897, nr 20, s. 4.
5) (numera bl. vard.) med enbart l. övervägande estetisk innebörd: som tar sig bra ut, vacker, stilig; elegant; äv. (mindre vard.) med svag bibet. av 3: vacker (o. välhållen l. välvårdad o. d.), fin; förr äv. med bibegrepp av (intagande) gracilitet l. sirlighet o. d.: näpen, nätt, täck. Snygg flicka, bil, kostym, våning. Ett snyggt mål i fotboll. När han war mätt, gömmer han thet som öfwer war. Så är sagt, at han sätter fram mat på nytt igen, myckit snyggare än til förna. Verelius Gothr. 175 (1664; isl. orig.: han byr bord i annat sinn miklu kurteysara). Snygg (dvs.) nätt. Columbus Ordesk. 18 (1678; uppl. 1963; i uppräkning av talspråksord som enl. förf. borde upptagas i skriftspråket). Brukskyrckan af Sten, som utgiör den ena flygeln af gården (vid Österby bruk), hade en Snygg altarTafla giord af Målaren Gottsman. NoraskogArk. 6: 8 (1768). Hjorten är ett lifligt, snabbt och snyggt djur, med et läte, ej olikt kons, men gällare. Hartman Naturk. 177 (1836). Snygga, hwitmenade bondgårdar med sina wäl underhållna boningshus. Lovén Folkl. 7 (1847); jfr 3. Skrifvars Stafva, som blef änka i tyfusåren, hade sju snygga mjölkkor. Bengts Vargt. 11 (1915). Ja, det är snyggt, när dom blommar, sa Anders (om kastanjeträden). Lindgren MästBlomkv. 10 (1946). Hon ville ha snygga killar. Sjöwall o. Wahlöö Ros. 87 (1965). — jfr O-, SKIT-SNYGG. — särsk. om person med tanke på klädsel: fin, elegant; jfr 3 b. Verelius 231 (1681). (Jag) vill .. beställa mig en lufva, / en mössa till att sätta på min skallede flint: / Go dag, mina härrar, för nu är jag snygger. Landsm. VII. 6: 65 (1890). Hon hade varit lika snygg som de andra, när hon gick fram, fast hon fått snörpa ihop sin konfirmationsklänning själv. Botwid Wennb. 18 (1939).
6) (numera bl. vard.) övergående (från bet. 5 l. 3 o. 5) i kvalitetsvärderande anv. (o. i vidareutveckling härav); jfr 7, 8.
a) i etiskt avseende: vacker; renhårig, anständig; jfr 3 c slutet. O, att denne skalden (dvs. Voltaire) ägt så snyggt hjerta, som hans penna var förträfflig! Celsius i 1SAH 1: 132 (1786). Nu sätter jag mig ner och skrifver om ”Vår Gemensamma Vän” (Edv. Br.) till mitt enda snygga organ, Nya Pressen i Helsingfors. Strindberg Brev 6: 204 (1887). Eddie gjorde några nummer (i boxningsmatchen) som inte såg riktigt snygga ut. Han slog Floyd i nacken ett par gånger och (osv.). DN(A) 1964, nr 180, s. 1.
b) i annat avseende: fin, utmärkt, bra, ”hyfsad”; i sht förr äv. (om pengar l. penningsumma) övergående i bet.: en hel del l. mycket l. många, ”nätt”. Som en väl handterad och snygg åker icke utan handläggning medelst jords och torfs samt gödsel-klimpars sönderhackning är att vinna, så (osv.). LBÄ 44—50: 256 (1801); jfr 5. (Sv.) Jag har gjort en snyggare affär skall jag säga, (eng.) I have done a good stroke of business I can tell you. Björkman (1889). Björnberg RimmTank. 97 (1891; om betyg). En snygg summa. Cannelin (1904). Där är granskogen, som han ansat och skött och som efter några år blir snygga pengar. OoB 1936, s. 544.
7) (numera mindre br.) ss. adv., i fråga om (icke vårdslös o.) foglig handling: fint, snällt, vackert; jfr 6. Kisse, du får ej rifva så styggt. / Gif mig den lilla tassen snyggt. Topelius Lb. 1: 38 (1860).
8) (vard.) i iron. anv. av (3, 5 o.) 6, i fråga om ngns l. ngts kvalitet o. d.: (just l. allt) ”vacker” l. ”fin” l. ”förträfflig” l. ”trevlig” l. ”präktig” l. ”uppbygglig”; bedrövlig. Bergklint Vitt. 35 (1772). Måste vara snygg hyra här! Fan så präktiga stolar! Wijkander OSam 28 (1875). Fyra barn på fem år! Är det mänskligt det? .. Hvad hjälper det, att flickungen säger sig vara den lyckligaste människa på jorden? Snygg lycka! Agrell Sthm 13 (1892). (Två målare) äro gifta och lierade med judinnor och judar, naturligtvis för att få sina taflor sålda inom släkten. Snygga pojkar! Engström Brevbok 61 (1892). En dag finner man .. vissa rapporter, innehållande referat av per telefon avlyssnade samtal … Gjorda undersökningar ledde till en spioncentral på Östermalm, som sysslade med detta snygga hantverk. Höglund Branting 2: 203 (1929). Jag är inget herrskap. Men dom som du får komma till är det visst. — Jo, ett snyggt herrskap som bjuder på festmiddag för pengar dom inte rår om. Wassing GropSkog. 341 (1965).
C. snabb; klok.
10) [jfr 9] (†) snabb i tanken l. klok. Jagh heter Snotra, sade hon, ty jagh tyckes wara snyggast och snällast af osz alla. Verelius Gothr. 7 (1664; fvn. orig.: ad eg potist viisust allra vor).
(5) -FUL. (vard.) ful på ett sätt som ter sig tilldragande, ful på ett snyggt sätt. DN(A) 1965, nr 104, s. 17. SvD 1971, nr 198, s. 9. —
-HÅRIG. (†)
(3 b, 5 slutet) -KLÄDD. (snygg- 1942 osv. snyggt- 1950) särsk. (ngt vard., mera tillf.) till 5 slutet: snyggt klädd, finklädd. Spong Näv. 233 (1942). —
(3, 5 slutet) -KOSTYM. (ngt vard., mera tillf.) kostym för finbruk, snygg kostym. Salje Låg. 327 (1971). —
(3, 5 slutet) -SKJORTA. (ngt vard.) skjorta för finbruk, snygg skjorta. Salje LivStränd. 97 (1967). —
B (mindre br.): SNYGGT-KLÄDD, se A.
SNYGGHET, r. l. f.
1) (numera i sht vard.) till 3: egenskapen att vara (ren o.) snygg; renlighet; prydlighet; i sht förr äv. till 3 b, 4 a, b: egenskapen att vara l. hålla sig snygg, renlighet l. god hygien. (Läkarna) beflitade sig at hålla … (de sjuka) renlige, til at förhindra den onda lufften igenom samma snygghet. Ehrenadler Tel. 703 (1723). (Lärjungarna) böra .. winlägga sig om .. snygghet i kläder. ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. B 4 b. Skogs-Lappen iakttager .. i hela sitt väsende mycken snygghet. Han tvättar sig ofta, kammar håret; qvinnorna fläta det i tvänne flätor. Kärlena tvättas och hållas snygga. Læstadius 1Journ. 229 (1831). Sjögren TaStjärn. 41 (1957). jfr osnygghet.
2) (numera bl. vard.) till 5: egenskapen att vara snygg, skönhet, elegans; i sht förr särsk. (utan klar avgränsning från 1) med bibegrepp av ordentlighet (o. trevnad): nätthet l. (intagande) prydlighet l. prydlig täckhet o. d. (Hon) paszar intet på (dvs. bryr sig inte om) annat än en slätt och enfaldig Snygghet, och älskar inga präcktiga Kläder eller dyra Iouveler. Lagerström Molière Gir. 48 (1731). Min tid .. har varit .. kringskuren ..; ty hoppas jag så mycket benägnare ursäkt, om i tankarna saknas behörig ordning och i orden den snygghet, som vederbör. Browallius PVetA 1747, s. 6. (Lat.) Lautitia .. (sv.) Prakt, snygghet. Ekblad 183 (1764). Stallet har warit med en egen besynnerlig snygghet inrättat, ända til det at golfwet i Spiltorne warit i rutor inlagdt med på tväran afsågade Trädkubbar. NoraskogArk. 6: 8 (1768). (Huset) kunde .. ej jämföras med en vanlig bondstuga nu för tiden, åtminstone icke i byggnadsartens snygghet, ty stockarna hade fått behålla sin ursprungliga runda form och knutarne voro sneda och vinda. Gumælius Bonde 111 (1828). (Sv.) snygghet .. (t.) Nettheit. Auerbach (1913).
3) (vard.) till 6 a, b: egenskapen att vara snygg. Det är obegripligt, att rederiet icke avskedat denne kapten ur sin tjänst. Hänsynen till moralisk snygghet borde genast ha föranlett en sådan åtgärd. GHT 1944, nr 176, s. 7.
Ssgr (i allm. till snygghet 1): snygghets-anstalt. (numera föga br.) bekvämlighetsinrättning. InstrInfFältarb. 1918, s. 145. Östergren (1943).
-känsla. till snygghet 1: känsla för (vad som fordras i fråga om) snygghet l. renlighet; äv. (vard.) till snygghet 2: känsla för vad som är ”snyggt” l. för det estetiska; äv. bildl., i etiskt avs. (jfr snygghet 3). Benedictsson 7: 159 (1887). Min andliga snygghetskänsla fordrar att jag (osv.). PLagerkvist (1917) i BonnierLM 1954, s. 812.
-mönstring. (numera nästan bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) mönstring (se d. o. 1 a, b, g) av personlig ans l. puts. Oldberg Pedag. 117 (1843). Hägg Örl. 307 (1943).
-persedel. (numera föga br.) persedel l. artikel använd för personlig puts l. ans l. kroppsvård (kam l. toalettartikel). Spak HbFältartill. 23 (1873).
-polis. (†) om den offentliga tillsynen över renhållningen i en stad; jfr polis, sbst.1 1. Ungberg ProjPolisv. 6 (1840); jfr Staf PolisvSthm 435 (1950).
-sinne. sinne för snygghet o. d.; särsk. till snygghet 1: sinne för renlighet (o. prydlighet). Nordenstreng Vik. 178 (1915).
-skäl. särsk. till snygghet 1 (o. 2): skäl betingade av hänsyn till vad som är l. anses snyggt (o. osnyggt); i sht förr särsk.: renlighetsskäl, hygieniskt skäl. En man som älskar en kvinna brukar av snygghets- och andra skäl vilja vara ensam, och blir lätt ond när han hör att han icke varit det. Strindberg Brev 7: 28 (1888). Rig 1953, s. 62.
-visitation. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) visitation för kontroll av personlig ans o. puts l. hygien; jfr -mönstring. OrdnCentralfängLångh. 1886, Instr. s. 25.
SNYGGING, f. resp. m. (vard.) till 5: snygg kvinna (flicka) l. karl (pojke). (”Drömmannen”) bör .. inte i mitt sällskap bli så intresserad av någon snygging att han slår näsan i lyktstolpar och snubblar över mötande barnvagnar. Det ser inte trevligt ut. Idun 1947, nr 25, s. 34. DN(A) 1966, nr 306, s. 12. —
SNYGGIS, f. resp. m. (vard.) till 5: snygg kvinna (flicka) l. karl (pojke). ”Jesus, vilken snyggis!”, sa en flicka. ”Var kommer han ifrån?” Berthelius Krusm. 25 (1968).
Spalt S 8254 band 28, 1980