| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
SPÅRA spå3ra2, v.2, förr äv. SPÅRRA, v.2, l. SPORRA, v.3 -ade ((†) imper. sg. spår Schultze Ordb. 4754 (c. 1755)). vbalsbst. -ANDE, -ING (numera bl. i vissa trakter l. i vitter stil, Schultze Ordb. 4756 (c. 1755), Polishund. 1917, s. 58), -NING; -ARE, se avledn.
1) motsv. SPÅR, sbst.3 1, 3, om person l. (se a, f γ slutet, o. jfr nedan samt b) djur, med avs. på (annan) person l. (annat) djur: (hålla på att) söka efter spår av l. efter, (hålla på att) följa spåren av, följande l. vägledande sig av spår (hålla på att) söka l. spana efter (i dessa bet. äv. i förb. spåra efter); äv. med resultativ innebörd: följande l. vägledande sig av spår finna (rätt på) l. få tag i l. kontakt med l. dyl. l. lokalisera uppehållsplatsen l. vistelseorten l. gömstället o. d. för; äv. (om person) dels med inbegrepp av hund(ar)s spårande (i bet. a; särsk. i uttr. spåra med (hjälp av) hund l. hundar), dels i utvidgad l. oeg. l. bildl. anv. (äv. med sakligt obj.), i fråga om att (gm förfrågning l. förhör l. efterforskning av annat slag) söka l. spana efter ngn l. ngt l. ngns l. ngts uppehållsplats l. vistelseort l. gömställe o. dyl. l. i fråga om att i samband med l. ss. resultat av sådant sökande l. spanande finna (rätt på) l. få tag i l. kontakt med o. d. ngn l. ngt l. lokalisera ngns l. ngts uppehållsplats osv. (förr äv. övergående i bet.: undersöka l. granska l. rannsaka); äv. i förb. med adverbial som l. vars huvudord betecknar l. hänsyftar på lokalitet l. dyl. l. person(er) dit resp. till vilken (vilka) l. till vilkens (vilkas) uppehållsplats l. dyl. ngn l. ngt spåras (i ovan angivna bet.); äv. abs. (i denna anv. stundom äv. liktydigt med: spana l. speja l. spionera); äv. i annan utvidgad l. oeg. l. bildl. anv. än den ovan anförda (se särsk. f). I sin jakt efter förrymda fångar spårade vaktmanskapet hela natten i terrängen runt fånglägret med hjälp av hundar. Den ökände nazistledaren spårades runt hela jordklotet. Mördaren spårades (från Köpenhamn) till Lund. (Isl.) Spurning, (lat.) Inquisitio, (sv.) Sporning. Verelius 241 (1681). (Sv.) Spåra, gå efter spåret, (t.) spüren, der Spur nachgehen. Lind (1738). Strax efter det tullvakten ryckt ut, för att spåra efter lurendrejarne i Haga och Bellevue, trädde en mansperson in i tullstugan. Blanche Våln. 338 (1847). Jag gaf den vilda jagten fria tömmar och .. på norr sporrade vi honom (dvs. en otrogen äkta man). Han var hos sin flamma. Ridderstad Samv. 1: 17 (1851). Snart sagdt, hvar enda gång de voro ute, kom Ulf vädrande. Han dök upp bakom buskar, kom fram om hörn, ur portar, var närvarande allestädes, dit slumpen förde Dina och Figge. Denne märkte, hur .. (Ulf) blef allt tystare och mera tvär, der han kom spårande. Nordensvan Figge 43 (1885). (För att pojken skulle kunna överlista de vuxnas renlighetsiver) erfordrades lika mycken energi och djärvhet som för att spåra indianer. Atterbom Walpole Jer. 154 (1924). Efter att förgäves ha sökt mig i klostret, hade .. (den mongoliske ämbetsmannen) spårat mig hit (dvs. till mongollägret). Ancker Haslund Zaj. 383 (1934). Han spårades .. som fripassagerare på en timmerflotte. Stiernstedt Spegl. 29 (1936). De senaste veckorna har .. (en detektiv) på Hollywood-polisen jobbat heltid, dygnet runt med att försöka spåra den försvunna svenskan. SDS 11/10 1984, s. 52. — jfr EFTER-, IN-, UPP-, UT-SPÅRA. — särsk.
a) motsv. SPÅR, sbst.3 1 a, om djur, i sht jakthund l. rovdjur (jfr huvudmom. o. b, d), i fråga om att vädrande (med nosen mot marken l. snett uppåtriktad) söka l. upptäcka l. följa vittring av ngn l. ngt (i sht villebråd l. blivande rov l. byte); äv. dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr d), dels ss. vbalsbst. -ning konkretare, om enskilt tillfälle då djur (företrädesvis hund) spårar l. övas i att spåra. Av vargar spårat byte. Hundar, som wäl kunna spora på daggen. Möller 1: 47 (1745). Hunden spårar efter en hara. Lind (1749). Katten spårar musen. Schultze Ordb. 4754 (c. 1755). Man kom (vid gubbens skällande som en hund) ej att tänka på någon liten racka utan på en hemsk blodhund, van att spåra indianer. Engström 5Bok 15 (1910). Mjuka steg man hör / mot markens strå / av varg / som spårat mänska. Söderholm Röst. 14 (1923). Kom .. (hunden) efter sin spårning på den nya marken tillbaka glatt viftande med svansen, då var det ingen fara för människan att stiga i land. Ekström FyrbSherlH 15 (1932). För att få fram en god ledhund fordras ett målmedvetet dressyrarbete. Under spårningen skall hunden helst gå med slakt band och ej hässja i selen eller halsremmen. Jakten 61 (1951). Hunden spårade räven till grytet. IllSvOrdb. (1955).
b) jäg. om jägare, i fråga om att (med l. utan tillhjälp av hund; jfr huvudmom.) spåra villebråd ss. förberedelse till l. led i jakt (i sht i fråga om spårande på snö); äv. (numera bl. i den särsk. förb. SPÅRA AV) med direkt obj. betecknande (del av) jaktplats l. jaktområde: (i syfte att (söka) utröna villebråds uppehållsort l. rörelseriktning l. antal o. d.) spana l. söka efter (o. registrera) spår av djur på l. inom; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr d). Jägarna spårade älgen i riktning mot älven. Vargarna, spårade av jaktsällskapet sedan gryningen, siktades vid middagstid. Den spårade skadskjutna björnen har påträffats. Aken Reseap. 326 (1746; abs., i fråga om vargjakt). Jägarena sporra hwar sin arm (av skallplatsen). Greiff Jagt 21 (1821). Spårning kring jagtplats sker med lykta, om aftonen kl. 5 a 6, om natten kl. 12, samt om morgonen kl. 6. De spårande sopa sjelfwe igen sina egna spår, med en granruska, som släpas efter. Leijonflycht (1827). En vacker decembermorgon gick jag .. ut för att spåra mård; snö hade nämligen fallit föregående dag. Friluftsbild. 114 (1893). Under spårning av en älg började hundarna visa sig oroliga, varför de släpptes. FoFl. 1931, s. 270. Om spårning av hare utan hjälp av hund finns uppgift från Bonäs (Mora). Levander DalBondek. 1: 25 (1943). — jfr AV-SPÅRA.
c) om scout, i fråga om att utveckla (den av scoutrörelsen omhuldade) konsten att söka, upptäcka o. följa spår av l. efter djur l. människa l. fordon o. d.; äv. (i denna anv. äv. motsv. SPÅR, sbst.3 2 d, 3) i fråga om att söka efter o. följa spårtecken (se d. o. 1); ss. vbalsbst. -ning äv. i konkretare anv., dels om konsten att spåra (i ovan angivna bet.), dels om övning i utövande av denna konst. Att ha ögonen med sig är .. en vana, som en pojke måste tränas till, och ”spårning” är ett mycket roande medel därför. Lieberath Baden-Powell Scout. 153 (1910). Hur man lär sig spårning. SvScoutförbBibl. 4: 84 (1931). Rita på (det vid spåret utlagda) brevet ditt (dvs. ifrågavarande scouts) bomärke och angiv därigenom att du läst det, innan du fortsätter spårningen. Scouthandb. 144 (1936). Du (dvs. scouten) ska lära dig att spåra för spårningens skull, inte för jaktens. Därs. 127 (1943). Låt någon form av iakttagelse förekomma varje scoutövning och en spårning på varje utfärd. SvScoutförbBibl. 28: 145 (1944). Är ni två som spårar, så är det lämpligt att den ena stannar kvar vid spårtecknet tills den andre hittat nästa. Stening DuJun. 34 (1967).
d) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr a, b, f): gm l. vid spårning upptäckt l. igenkänd l. hittad l. funnen rätt på l. lokaliserad med hänsyn till uppehållsplats l. vistelseort l. gömställe o. d.; stundom äv. närmande sig l. övergående i bet.: hållen reda på l. ställd under kontroll (av polis l. annan myndighet). Serenius (1741). Efter första bestraffningen är marken redan osäker, snart gungar .. (återfallsförbrytaren) som på en böljande sjö, har intet fäste, väl ute ur fängelset är han spårad och påpassad, friheten blir kort, efter varje fängelsestraff allt kortare. Koch GudVV 2: 42 (1916). Han var spårad, Skrik-August hade förrått honom. Moberg Sedebetyg 246 (1935). En gripen, de båda andra spårade. Östergren (1944).
e) med sakligt obj. betecknande av ngn l. ngt (tagna steg, med tanke på därvid) avsatta fotspår: (hålla på att) söka l. spana efter l. följa; upptäcka l. finna; äv. i förb. med adverbial som l. vars huvudord anger lokalitet dit ngns följande av fotspår leder; förr äv. i uttr. spåra efter ngns l. ngts fotsteg, följa ngns l. ngts fotspår l. ngn l. ngt i fotspåren (anträffat bl. bildl., i uttr. betecknande att ngn undersöker l. granskar Guds skapelseverk). Polisen spårar mördarens fotavtryck utanför huset. Jag sporade äfter Hans (dvs. Guds) fotsteg öfwer naturens fält och märkte utur hwart enda .. en oändelig wishet och macht, en outransakelig fullkomlighet. Linné Skr. 2: 293 (c. 1760). Till kanten af råken hans steg hade spårats, / det var som man tänkt sig, / att Nils hade dränkt sig. Fröding NDikt. 48 (1894). Jag spårade hans steg i snön. WoH (1904).
f) i vissa utvidgade l. oeg. l. bildl. anv. (stundom äv. i överförd anv., med sakligt subj.); i dessa anv. äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr d).
α) med avs. på föremål l. företeelse på himlen l. i rymden (särsk. satellit (se d. o. 4) l. rymdfarkost l. sond (se d. o. 6)): okulärt l. med hjälp av tekniska instrument o. data (söka) upptäcka l. finna l. lokalisera l. identifiera l. följa (banan av). I första hand avser .. (samarbetet mellan rymdforskare i Sovjet o. Västeuropa) utbyte av forskningsresultat, spårning av satelliter m. m. DN(A) 1964, nr 128, s. 8.
β) med avs. på i marknaden cirkulerande defekt l. farlig handelsvara: (hålla på att) efterforskande söka efter l. söka upptäcka l. finna l. få tag på; med hjälp av eftersökning (o. efterlysning via press, radio o. teve) upptäcka l. finna l. få tag på. Bilfabriken hade på några veckor spårat samtliga bilar med defekta hjullager. En intensiv jakt (pågick) över hela Storbritannien för att spåra och beslagta .. trekilosburkar av corned beef vilka man befarar innehålla tyfusbakterier. DN(A) 1964, nr 149, s. 7.
γ) med avs. på ämne l. substans l. mikroorganism o. d.: (med hjälp av vetenskaplig apparatur l. analys) söka efter l. (söka) upptäcka l. finna l. avslöja (spår (se SPÅR, sbst.3 3 d) av); särsk. med avs. på dels virus, dels (jfr ι β’) prestationshöjande (o. därför förbjuden) substans som tillförts idrottsmans l. tävlingsdjurs kropp. Han spårar dricksvattnet med hjälp av slagruta. (Barnförlamnings-)Virus för första gången spårat i kloakvatten och i ett födoämne. UNT 18/9 1940, s. 1. (Tränaren hade fått) tips om hur man med ett namngivet preparat effektivt skulle kunna störa möjligheterna att via urinanalys spåra anabola steroider. Hägglöf IdrPillPeng. 136 (1984). Kemiska stridsmedel är svåra att spåra eftersom de försvinner snabbt. IllVetensk. 1985, nr 12, s. 43. — särsk. [med anslutning till a] om hund som specialtränats på att vädra upp o. lokalisera visst ämne l. viss substans o. d., med avs. på (viss angiven mängd av) sådant ämne osv. (särsk. mängd av ett förbjudet ämne osv. som dolts l. gömts undan ngnstädes): medelst luktsinnet (söka) upptäcka l. finna l. avslöja (o. gm visst beteende röja lokalisationen av). Polisens narkotikahund spårade fem kilo hasch, gömt på olika ställen i den lägenhet, som smugglarna disponerade. Han (dvs. hunden Barry Moore) spårar mögelsporer (.) Första mögelhunden i tjänst. SDS 10/9 1985, s. 11.
δ) med avs. på ngt som är ngns privatsak l. som hålls hemligt l. dolt l. förseglat l. undanstoppat l. undangömt l. deponerat o. d. (jfr γ slutet): (söka) göra sig underrättad om l. ta reda på l. snoka rätt på. Det hade inte lyckats den, som stulit kontokortet, att spåra innehavarens kod. Vad som fanns i kuvertet .. (skulle ingen) kunna spåra .. genom att snoka i banker. Hellström Storm 132 (1935).
ε) med avs. på ngt språkligt: upptäcka l. hitta l. finna (belagd l. dokumenterad). Sockennamnet Hallaryd kan spåras först omkring år 1500 genom en enstaka notis i Arvid Trolles jordebok. Ahnlund i 3SAH LXV. 2: 3 (1955).
ζ) i förb. med prep.-adverbial inlett med efter (jfr e) vars huvudord betecknar ngt sakligt konkret l. abstr., liktydigt med dels: (hålla på att) spana l. speja l. söka efter (ngt), dels: söka ta reda på l. komma underfund med l. forska efter (ngt). Deras (dvs. börskundernas) käcka och liksom efter vinst spårande blick. MoB 7: 95 (1809). Någre bland Creterne i Philippi krigshär (hade) lemnat sina leder och råkade på Euripidas’ folk, medan de spårade efter rof. Emanuelsson Polyb. 2: 114 (1834); jfr a o. ROV, sbst.1 2. Tull-arrende-societeten tillsades att (med anledning av hungersnöden och missnöjesyttringarna i Dalarna 1742) se igenom fingrarne med den norska handeln och icke så strängt spåra efter landsköp. Malmström Hist. 3: 5 (1870). Det är ganska öfverflödigt att, hvad de grekiska (seger-)körerna beträffar, spåra efter ett samband mellan den myt, som berättas, och festens anledning (dvs. en persons seger i ett av de stora tävlingsspelen). Schück VLittH 1: 114 (1899). (Geijer) spårar (i sina historiska arbeten) efter sammanhanget mellan händelserna. Mjöberg Lb. 453 (1910). Den ende sonen, / .. ett bygdens olycksbarn, som super, bolar / och alla dagar flänger på jakt och spåring / med spel och bössa efter vilt och kjolar. Johansson Varseln. 12 (1915); jfr b.
η) med sakligt (konkret l. abstr.) obj. (stundom äv. med obj. betecknande släkt o. d.), i förb. med prep.-adverbial inlett med till (jfr ϑ) med huvudord betecknande (ngn l. ngt som utgör) ursprung l. upphov l. källa l. orsak o. d. (till det gm obj. uttryckta) l. tidsperiod l. lokalitet l. språk o. d. (vartill det gm obj. uttryckta hänför sig l. dyl.) l. ägare l. tillverkare l. brukare o. d. (av det gm obj. uttryckta): gm förfrågning l. efterforskning l. (vetenskaplig) undersökning o. d. följa l. leda (ngt) tillbaka till (dess ursprung osv. resp. den l. den tidsperioden osv. l. den l. den ägaren osv.) l. sätta (ngt) i samband med l. förknippa (ngt) med (den l. den ägaren osv.); äv. utan utsatt prep.-adverbial av angivet slag: ta reda på l. utröna l. fastställa ursprunget l. upphovet l. orsaken till l. identiteten av (ngt; särsk. med avs. på grundvatten l. vattenförorening l. olja l. oljeutsläpp o. d., i fråga om att utröna l. fastställa dess ursprung l. identitet utifrån förekomst däri av visst spårämne (se d. o. 2) varmed viss grundvattenåder l. visst utsläpp l. oljan ombord på visst fartyg ”märkts”). Nu gäller det för polisen att spåra yxan till den person, som höll i den vid mordet. Spåra plagget till dess ägare. Oljan (oljeutsläppet) har spårats till M/S Viking. Ordet kan spåras till tyskan. Släkten kan spåras till 1500-talet. Alla edra illdåd kan jag spåra nu till deras rot, / Ja, min själ, inte bara till roten, utan ända till rotens rot! VLitt. 1: 335 (1896). Orena råkopparstycken kunde (gm bomärket) av bruksföreståndaren spåras till sina tillverkare. Lindroth Gruvbrytn. 2: 223 (1955). Metoden (baserad på användning av spårämne) .. kan .. få stor betydelse .. för att (bl. a.) spåra oljeutsläpp. NTeknik 1972, nr 4, s. 15. Spårämne .. som används för att spåra grundvatten, vattenförorening o. d. .. kan vara färgämne, t. ex. fluorescin, eller radioaktivt ämne. TNCPubl. 51: 87 (1973). (AIDS-)Smittan spårad till apor i Afrika. IllVetensk. 1985, nr 11, s. 69. — särsk. med avs. på flod: följa o. (söka) uppdaga källa (källor) till (o. sträckning av). Bahr-el-abjad .. (dvs. Vita Nilen) är numera definitivt spårad upp till de väldiga sjösystemen i söder. NF 1: 215 (1875); möjl. att uppfatta ss. särsk. förb.
ϑ) med sakligt (konkret l. abstr.) obj., i förb. med prep.-adverbial inlett med till (jfr η), i uttr. angivande det gm obj. uttryckta ss. varande iakttaget l. observerat l. konstaterat genom en räcka av människor l. samhällsklasser o. d. (upp) till (den person l. samhällskategori o. d. som adverbialets huvudord anger l. alluderar på). Man kan spåra korruptionen ända upp till innehavaren av domstolsväsendets högsta ämbete. Falska angifvelser och köpta vittnen spårades ända till hoftrapporna. Geijer II. 5: 31 (1838).
ι) med obj. betecknande ngt sakligt abstr. (jfr ζ—ϑ), liktydigt med dels: komma på spåren (se SPÅR, sbst.3 1 i α) l. upptäcka (stundom äv. närmande sig l. övergående i bet.: avslöja), dels: spana upp l. ut l. göra sig underrättad om l. ta reda på l. snoka rätt på o. d. (stundom äv. i uttr. spåra reda l. rätt på); förr äv. med avs. på personers vandel: undersöka l. granska l. rannsaka. Then, som Christnas wandel sporar, / Måste klaga: Tårar, tårar! Kolmodin Dufv. 51 (1734). Herr Lenström .. drager (i en svensk litteraturhistoria för danskar) .. en lång suck .. och utgjuter sin wisdom om cotterier eller akademier .. Hwad som kan wara orsak till denna suckan vill Rec. ej spåra. SKN 1843, s. 172. Vargens spår i skogens djup, / Den vilda björnens gömslen kan du spana ut; / Men huru spåra kärleken, der osedd han / I menskors ådror flyr, i deras hjertan göms? Runeberg (SVS) 6: 145 (1863). Åtskilliga beställsamma vapendragare gjorde sig skyldiga till många öfverdrifter i fråga om spårande af s. k. gustavianska stämplingar (mot kronprins Carl Johan 1817) inom adeln. Sander i 3SAH 10: 192 (1895). Hans levnadssaga .. (under en viss tidsperiod) har jag fåfängt sökt spåra reda på. Wrangel FornTid. 9 (1926). Med instinktens skarpblick spårade han det oäkta och satte det skickligt ur spelet. SvStadsförbT 1933, Jubileumsnr s. 60. (Socialchefen) har arbetat med flera fall av incest i år och berättar .. om svårigheterna att spåra sexuella övergrepp inom familjen. SDS 11/10 1984, s. 24. Nyupptäckt blodämne spårar alkoholskador. Därs. 30/11 1984, s. 22 (rubrik). — särsk.
α’) (i sht i vitter stil) ss. vbalsbst. -ning, (konkretare,) om (resultatet av) ngns (vetenskapsmans) efter- l. utforskning (av ngt). Fackskolor och privata skolor med större eller mindre livslängd framträder (under 1700-talet). Inte minst härvidlag innebär Sjöstrands energiska spårning en viktig nyvinning (inom pedagogikens historia). KyrkohÅ 1961, s. 302.
β’) med avs. på doping (dvs. (resultat av) i sht inom idrotten bedriven verksamhet bestående i att tillföra kroppen prestationshöjande substans): (med hjälp av vetenskaplig analysmetod) upptäcka l. påvisa l. avslöja; jfr γ. Bloddoping (dvs. doping där den prestationshöjande substansen utgörs av eget, tidigare avtappat o. nedkylt, blod) tillför inte kroppen några otillåtna medel och är därför omöjlig att spåra. Hägglöf IdrPillPeng. 82 (cit. fr. 1980). Att bloddoping har prestationshöjande effekter är helt klart. Därför är det naturligtvis också viktigt, att man hittar analysmetoder, som kan spåra bloddoping. SDS 21/1 1985, s. 25.
κ) [jfr a] (i vitter stil) i uttr. spåra i smått, eg.: vädra l. snusa (se SNUSA, v. 3) efter obetydliga l. oväsentliga dofter; använt för att beteckna person ss. småskuren l. inskränkt. Hvem kommer där? / Den mannen med sin gråa käringmin, / Förnumstig, spårande i smått, tills snytet / Har blifvit spetsigt som en listig veslas. Hallström GrAntw. 99 (1899).
2) [bet.-utveckling ur 1] om person, stundom äv. (i sht i vitter stil) öga l. blick: (tycka sig l. tro sig) se l. skönja l. urskilja l. (för)märka l. iaktta (ngt l. ngn i ngt l. hos ngn); äv. övergående i bet.: ana l. ”vädra” (ngt). Nordforss (1805). Liksom man i Carl XII:s död velat spåra en lönnmördares hand, så har man ock i (de ryska) härjningarne (i Sv.) 1719 velat se förräderi. Malmström Hist. 1: 83 (1855). Hvart vi spana, vårt öga spårar / bräcklig fägring i korta vårar. Flensburg Sång. 71 (1893, 1915). De medikamenter, i hvilka soldaterna spårade sprit eller brännvin, vunno också deras tillit och erkännande, huru illasmakande de än i öfrigt kunde vara. Quennerstedt Torneå 2: 312 (1903). Konstverk som kyrkorna i Köln eller Notre Dame de Paris nämner .. (Petrus de Dacia) ej ens .. hans blickar .. voro (blott) riktade på den osinnliga värld, han spårade bakom den verkliga. Schück i 3SAH 27: 29 (1915). Jag fick en lätt doft av ko i kläderna .. och denna härliga parfym .. gjorde att jag .. blev vänligt tilltalad av ryktare och kreatursskötare, som med fint väderkorn i mig spårade en yrkesbroder. Böök ResSv. 16 (1924). (Närvaron av Goethes lyrik) anar man kanske mer än man spårar den i Melodier i skymning, diktsamlingen från 1902. Werin Ekelund 1: 371 (1960).
3) avsätta l. göra spår (på l. i ngt).
a) (numera i sht i fackspr. l. vitter stil) motsv. SPÅR, sbst.3 1 (jfr b, c), med person- l. djur- l. saksubj.; särsk. om (person l. djur, stundom äv. ben, med tanke på) fot(beklädnad) l. del därav, i fråga om att (i sht vid kroppsförflyttning) avsätta l. göra (karakteristiska) spår på l. i underlaget (i sht utgörande lös jord l. sand l. mossa l. snö o. d.); särsk. i förb. med adverbiellt nyttjat adj., betecknande vid spårning (i ovan angiven bet.) uppkommet spår ss. sådant l. sådant (till formatet l. dyl.); i vissa uttr. äv. övergående i att beteckna fots l. fötter(na)s nedsättande (på visst sätt) på underlaget vid förflyttning; stundom äv. med (innehålls)obj., särsk. om fyrfotadjurs bakfot, med avs. på framfots spår, i fråga om att sättas ned (o. göra spår) i framfotens spår. Bakbenets öfverslag eller sporrning öfver framfotens tramp. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 51 (1836). Fullt Traf eller Sällskaps-Lopp åtskiljes (från andra travtempon) derigenom, att bakfoten med sitt tramp spårar framfotens. Därs. 58. Falskt slår en häst öfver, då den ena bakfotens tramp sker emellan, och den andras utanom frambenen; ty då är spårningen sned. Därs. Jag kunde .. konstatera att .. (älgtjuren) spårade större och stegade längre än någon af de andra älgarna. Hemberg Jaktsk. 106 (1896). — särsk. (i sht i vitter stil) om vätska: rinna o. därvid avsätta spår (i form av rand l. ränder) på (ngt); i sht med innehållsobj., särsk. betecknande ngt som ifrågavarande spår bildar. Små rännilar av sotig svett ha spårat mönster på .. (eldarnas) kroppar. Trolle O’Neill 3Dram. 2: 33 (1924).
b) (i sht i fackspr.) motsv. SPÅR, sbst.3 1 (jfr a, c), om hjul l. mede o. d. på fordon l. om fordon med tanke på hjul osv., i fråga om att (i sht vid förflyttning) avsätta (karakteristiska) spår på l. i underlaget; i sht övergående i att beteckna hjuls osv. gång i en (viss) rörelsebana på underlaget, företrädesvis med tanke på den bana bakhjulen på ett fyrhjuligt fordon beskriver i förhållande till framhjulens bana (äv. övergående i pregnant anv., i fråga om att bakhjulen vid gång rakt fram löper i framhjulens spår). För (de inom jordbruket använda transport-)vagnarnas lättgående är i synnerhet på lös väg af vikt, att hjulen spåra ordentligt, så att bakhjulen gå i precis samma spår som motsvarande framhjul. LB 4: 460 (1907). Först bör (körskole-)eleven (vid rundning av gathörn) få klart för sig, huru vagnen spårar, en sak som t. o. m. gamla förare ej ha något riktigt begrepp om. (Figuren) .. visar vad spårningen har att betyda i ett gathörn. Nerén BilB 3: 70 (1928).
c) i sht sport. motsv. SPÅR, sbst.3 1, 4 (jfr a, b, e), om (skridskoåkare med tanke på) skridsko(r): göra (ett) spår i (is); äv. med innehållsobj.; i sht pregnantare, i fråga om sådan verksamhet utförd vid figuråkning på skridsko varvid uppkommet (uppkomna) spår tjänar ss. underlag för bedömning av den åkandes prestation. Den bästa grundfiguren var .. klöfverblad höger ytterskär, som af båda (skridskoåkarna) spårades förträffligt och åktes ledigt. NordIdrL 1902, s. 48. Det (var) .. beundransvärdt hvilken säkerhet .. och hållning, förbunden med god teckning och spårning mrs Syers gaf prof på (vid internationella skridskotävlingarna i Davos). Därs. 1903, s. 32. Samtliga figurer (i den obligatoriska avdelningen i konståkningstävling) består av två eller tre cirklar. De skall bindas samman genom en kontinuerlig spårning som bara får avbrytas när åkaren byter fot. Forsberg Sporthb. 120 (1971).
d) motsv. SPÅR, sbst.3 2: gå l. trampa l. åka l. köra upp spår (i snö l. lös mark o. d.); i sht i fråga om uppåkande av ett nytt l. gammalt igensnöat l. igenyrt skidspår, o. i denna anv. i sht pregnant: skida l. åka (först) utan uppåkt spår; äv. med innehållsobj.; äv. bildl., i uttr. betecknande att ngn agerar vägröjare l. banbrytare l. föregångsman (för ngn l. ngra l. ngt). Här äro vi (dvs. tre ryttare som vilse i en snöstorm råkar följa sina egna spår) nu i hälarne på någon, som spårar vägen för oss. Nyblom Hum. 189 (1874). SkidlöpnIArmén 1917, s. 60 (: spårning .. av skidspår). Lars, som spårar, stannar plötsligt och står orörlig. PåSkid. 1931, s. 157. Provet (för skidlöparmärket) skall utföras på spårad bana i omväxlande och kuperad terräng. IdrIMar. 1935, s. 277. Han gick ut som förste man o. fick spåra en god del av banan. IllSvOrdb. (1955). Utan Ingemars (dvs. slalomåkaren Ingemar Stenmarks) otroliga karriär, hade aldrig Jonas Nilsson utvecklats till en världsmästare (i slalom). Ingemar har ”spårat” för de fortsatta svenska framgångarna (i den alpina skidsporten). SDS 11/2 1985, s. 25. Och nu ”spårar” Jonas Nilsson vidare. För inte är det många, som vågat hoppas på, att Ingemar skulle ersättas på VMtronen av en svensk. Därs.
e) (i sht i fackspr. l. vitter stil) motsv. SPÅR, sbst.3 4 (jfr c): (medvetet l. omedvetet) göra (ett) spår i (ngt) l. förse (ngt) med (ett) spår; äv. med innehållsobj.; särsk. (i sht tekn.): bringa ett spetsigt l. vasst verktyg l. instrument att tränga in i o. därefter (gm verktygets osv. försättande i rörelse) göra (ett) spår i (ngt); äv. i fråga om att medelst två l. flera verktyg osv. o. i skilda arbetsmoment uppta (ett) bredare l. djupare o. d. spår i ngt; i sht dels ss. vbalsbst. -ning, dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (särsk. liktydigt med: spårförsedd). JernkA 1849, s. 339 (i p. pf., om valsar). Vid spårning (av innerväggar i förvaringsmöbel för anbringande av hyllor i spåren) påritas spårets bredd med ritspets efter gradstyckets tjocklek, och det önskade djupet med strykmått. Därpå uppskäres med stämjärn ett spår i ritspetsritsen för undvikande av urrivningar och för att gradsågen vid den följande uppsågningen lättare skall följa ritsen. HantvB I. 2: 209 (1934). För all profilvalsning äro valsarna spårade. TT 1945, s. 1341. TNCPubl. 23: 33 (1954).
4) (föga br.) motsv. SPÅR, sbst.3 2: färdas per spår l. spårväg l. spårvagn, åka med spårvagn. Spåra .. (dvs.) fara på spår(väg med spårvagn), i talspråk. SoS 1910, s. 218. Ja, vi spårar väl hem, då. Östergren Ant. (cit. fr. 1919).
5) motsv. SPÅR, sbst.3 2, 4, om (person med tanke på) ngt sakligt konkret: följa spår (spåret l. spåren); numera i sht (utom i fackspr.) i särsk. förb. o. ss. senare led i ssg. När hyllan spårar, är det bara att skjuta in den helt på plats. Antag att en hoppare (i skidbacken) spårar snedt på stupet, hvilket lätt är gjordt med den stora lutning backen har .. då kommer tvifvelsutan en svårare olycka att hända. NordIdrL 1900, s. 10. Över vattendrag och myrar ledde primitiva kabelbroar ofta endast med två stockars bredd, där hästen måste balansera och kärrans hjul spåra rätt. Gruddbo 385 (1938). För att undvika att deformera (spåret i skruvhuvudet) och/eller att slinta vid idragningen (av en spårskruv) är det viktigt att skruvmejseln spårar rätt i skruvskallen. SAOBArkSakkSvar (1983). — jfr IN-, UR-SPÅRA.
1) jäg. till 1 b, med avs. på (del av) jaktplats l. jaktområde; jfr av II 7. SvKennelklT 1903, s. 208 (med avs. på väg). jfr avspåra.
2) (mera tillf.) till 5, om fordon(shjul): (spåra orätt o.) gå l. löpa av l. lämna (räls); jfr spåra ur, spåra ut. HbSkogstekn. 291 (1922; med avs. på räls). —
SPÅRA IN10 4. till 5, om ngt sakligt: spårande rulla l. glida in (på l. i ngt); äv. om person: bringa (ngt) att spåra in (i ovan angiven bet.); äv. mer l. mindre bildl., särsk. i uttr. betecknande att ngns tankar ändrar riktning l. att ngn slår in på en annan l. ny levnadsbana o. d.; jfr spåra över. (Han) kände .. att hans tankar spårat in på gamla slitna rails, som ledde tillbaka till ballastplatsen. Strindberg Hafsb. 186 (1890). Kan jag fortsätta, som jag gjort hittills, eller måste jag lägga om växeln och spåra in på nytt spår? Fogelqvist Minn. 132 (1930). När hävarmen skjutit fram drevet (i startmotorn) så långt, att kuggarna just börja spåra in i svänghjulets kuggkrans, åstadkommer (osv.). AutB 674 (1947). jfr inspåra. —
SPÅRA OMKRING10 04 l. KRING4. (numera bl. tillf.) till 1 a, om hund: spårande förflytta sig omkring (ngnstädes). Bellman (BellmS) 5: 66 (1783). —
1) till 1 (a, b): (gm l. under) spårande (söka) upptäcka l. komma på l. finna spår av (ngn l. ngt) l. uppdaga l. lokalisera (ngns l. ngts) uppehålls- l. tillflyktsort l. gömställe o. dyl. l. uppnå kontakt med l. finna l. få tag på (ngn l. ngt); särsk. om hund l. rovdjur, liktydigt med: få vittring av l. slag på; ofta (jfr spåra, v.3 1 f (β)) i utvidgad l. oeg. l. bildl. anv., särsk. liktydigt med: spana l. snoka upp (särsk. i fråga om uppspanande l. anträffande (i samband med efterspaning) av defekt l. farlig handelsvara); förr äv. (motsv. spåra, v.3 2) övergående i bet.: varsebli l. få syn på l. skönja l. se; förr äv. i uttr. spåra ngn upp; jfr spåra ut 1. Komm .. så myckett folk omkring skogen, att the .. kunde spåra honom (dvs. en rymling) upp. HH 20: 383 (c. 1640). (Sv.) Spåra up, (fr.) apercevoir, aviser. Möller (1745). Herr Criticus må hafva det nöjet, at spåra upp dem (dvs. tryckfelen) sjelf. SvMag. 1766, s. 325. Hvad för en käresta har du redan på så korrt tid sporat upp i Paris? Ekmanson Sterne 2: 113 (1791). Weste FörslSAOB (c. 1817; med avs. på hemlig anstiftan; angivet ss. familjärt). Det var jag som sporrade upp Sir John i hans jömställe och jagade honom derifrån. Arnell Smith Brambl. 3: 217 (1827). Jag / Kan spåra upp i dina drag / Hvad tiden aldrig dem betager. CVAStrandberg 3: 14 (1855). Spåra upp en björn. Sundén (1891). (I april 1963) såldes ett fåtal förpackningar (av ifrågavarande skadliga farmakologiska preparat) som emellertid på ett tidigt stadium spårades upp och drogs in. DN(A) 1964, nr 59, s. 8. Vi spårade upp älgen genom att följa blodstänken. Östergren 9: 300 (1965).
2) till 3 d: spårande ta upp (led l. väg, särsk. i snö). Om man var flera ”hästar” tillsammans (på vintervägarna) .. turade man rättvisligen om att ”spåra upp” vägen åt varandra. Detta skedde så, att alla hästarna fingo tura om att draga det första lasset. Levander Landsv. 25 (1935). —
1) till 5: (spåra orätt o.) gå l. löpa ur l. lämna (spår); företrädesvis abs.; i sht om (vagn l. tåg o. d. med tanke på) hjul; jfr spåra av 2, spåra ut 3. SD(L) 1895, nr 299, s. 6 (abs., om järnvägsvagn). Alm Eldhandv. 1: 143 (1933; om slagfjäder i gevär). Lindegren Svit. 19 (1947; abs., om tåg).
2) mer l. mindre bildl. (äv. om person); särsk. dels i uttr. betecknande att ngt avviker från (det normala) mönstret l. kommer i olag l. urartar o. d., dels i uttr. betecknande att person kommer på ”sned” l. på ”dekis” l. blir avsigkommen l. förfallen o. d., stundom äv. att person tappar tanketrådarna l. fattningen o. dyl. l. håller på att ”gå upp i limningen” (se limma, v. 1 c slutet) o. d. Banan (dvs. det sällan använda järnvägsspåret) är i ordning; huru skulle det gå med världen, om jag (dvs. konungen) spårar ur! Topelius Läsn. 7: 170 (1891). Baronen, en son af högförnäma föräldrar, men som begått en ”oegentlighet” och spårat ur. PT 1903, nr 225, s. 3. Bjarne kunde icke följa med den hastiga tankevändningen. Hans tankar voro inriktade åt helt annat håll. Han spårade alldeles ur. Didring Malm 2: 120 (1915). (Namnformen) Ucklum .. har tydligen helt spårat ur sin rätta grupp. Lindroth BohHärNamn 69 (1918). Vid sin återkomst till Susa och Babylon firade Alexander ej endast triumfer. Han fann också, att mycket i hans rike spårat ur under hans bortovaro. Almquist VärldH II. 1: 406 (1931). Erfarenheten (har) visat, att diskussionen kring arbetslöshetsproblemen ofta spårar ur på grund av att man saknar en allmänt vedertagen terminologi. SocÅb. 1939, s. 12. Västerås var kass (dvs. tråkigt) och jag höll på att spåra ur. Karnstedt Slamf. 22 (1977). —
2) (numera bl. mera tillf.) till 3 e: göra spår l. urtag i (ngt). Brauner Bosk. 73 (1756; med avs. på tiljor).
3) (mera tillf.) till 5: (spåra orätt o.) gå l. löpa ut (ur spår) l. lämna (spår); företrädesvis abs., i sht om (vagn l. tåg o. d. med tanke på) hjul, = spåra ur 1; äv. oeg. l. bildl., särsk. i fråga om att ngt löper ur sitt rätta läge l. lämnar sin rätta plats (i l. på ngt) o. d. (särsk. om älv, i fråga om att lämna sin gamla fåra o. göra en ny). Stenfelt Skepp. 43 (1903; om kätting i roderkvadrant). Sjögren Torneträsk 37 (1909; bildl., om älv). (Sv.) spåra ut .. (t.) entgleisen. Auerbach (1913). —
SPÅRA ÖVER10 40. [jfr spåra in] till 5, bildl., i uttr. betecknande att ngns tankar ändrar riktning l. att ngn slår in på en annan l. ny levnadsbana o. d. Trenter Spring. 139 (1958; om ngns tankar).
(1 b) -JAKT. jäg. på spårning (i sht på (ny)snö) grundad jakt, spårjakt. Polishund. 1921, s. 7. Spårningsjakter efter mård. SvJakt 1970, s. 5. —
-KONST. konsten l. färdigheten att spåra; i sht till 1 a—c. Hemberg JagtbDäggdj. 9 (1897; utövad av jägarfolk). Möllersvärd UpplJaktst. 108 (1917; utövad av hund). Scouthandb. 143 (1936; utövad av scouter). —
(1 a, b) -SKYTTE. (numera bl. tillf.) om (skytte vid) spårningsjakt. Spårningsskytte på ripor och strykande fjällräfvar. Hemberg ObanStig. 219 (1896). —
(1 f α) -STATION. station för spårning av föremål l. företeelser på himlen l. i rymden, i sht satelliter (se satellit 4) l. rymdfarkoster l. sonder (se sond 6). SvD(A) 1961, nr 100, s. 15. Spårningsstationerna på jorden fastslår vid varje tidpunkt rymdsondens position och hastighet. IllVetensk. 1968, nr 2, s. 40. —
(1 (b)) -TECKEN. jäg. om vart o. ett av de tecken som djur efterlämnat i naturen o. som spårare (särsk. jägare) vägleder sig av vid spårning; jfr spår-tecken 1. Hemberg JagtbDäggdj. 293 (1897). Spårningstecken af björn. FoFl. 1909, s. 65. 2SvUppslB (1953). —
1) till 1, om person som spårar; särsk. till 1 b, om person som ss. led i jakt spårar (upp) villebråd (för skytts l. skyttars räkning); i sht förr äv. liktydigt med: stigfinnare l. spanare l. spejare; äv. bildl. Serenius Kkk 3 b (1734). (C. D. af Wirséns religiösa dikter) äro .. — spårare af lyten må beskylla dem för hvilka fel som hälst — äkta poem, ingifvelsens, icke reflexionens alster. NordT 1885, s. 186. Den erfarne spåraren uppmärksammar djurfjätet der den oinvigde mångenstädes icke skönjer något aftryck. Hemberg JagtbDäggdj. 11 (1897). Infödda spårare skryta med att de kunna på spåret se en persons icke allenast kön och ålder, utan äfven karaktär. Lieberath BadenPowell Scout. 175 (1910). (Maorikungens män) övergåvo sin hövding och smögo sig uppför en hemlig stig, ledande över bergen. Men .. (fiendernas) spårare upptäckte stigen och förföljde ursinnigt de flyende, av vilka 100 man togos tillfånga. Sundström Hjält. 161 (1931). Vid jakt på storvilt brukade jag alltid låta min spårare gå före och min gevärsbärare efter. Eriksson Afr. 128 (1932). jfr vilt-spårare.
2) (i sht i vitter stil) till 1 a, om djur som spårar (äv. övergående i pregnant anv., om djur som spårar skickligt l. uthålligt). Vargen .. renhjordens lömske spårare och oblidkeliga blodhund, nämnde man ”gråben”. Samzelius SkogFjäll. 18 (1905). Det var ett nattspår efter en (älg-)tjur, som hunden följde, men för en spårare som Pan var det ingen konst att hålla det. Möllersvärd Jägarl. 25 (1926).
3) [jfr eng. tracer] till 1 f γ, om spårämne (se d. o. 2); jfr spårnings-ämne. TNCPubl. 55: 109 (1975).
4) till 3 d, om person som spårar (i snö). SkidlöpnIArmén 1917, s. 61 (om skidåkare). SvD(A) 1/12 1925, s. 17 (om motorcyklist i snö).
5) till 3 e, om person (arbetare) som (yrkesmässigt) spårar (i metall). YrkesförtArbFörmedl. 11 (1936). —
SPÅRBAR, adj. (mera tillf.) till 1, 2: som går att spåra l. kan spåras; företrädesvis till 2, liktydigt med: iakttagbar l. skönjbar l. märkbar. Ehuru den nationellt finska grundtonen i Sibelius’ 1. Symfoni icke gärna kan förnekas, äro även andra nationella inflytelser spårbara. UNT 1930, nr 10662, s. 11. SAOL (1973; utan angiven bet.).
Avledn.: spårbarhet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara spårbar. Östergren (1944; utan angiven bet.).
Spalt S 10457 band 30, 1986