Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STRYKA stry3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(strijta 1552 (felaktigt för stryka). strycka 1896—1986. stryka 1762—1989)
Etymologi
[sv. dial. strycka (äv. om stritt vattenflöde l. strömt parti i vattendrag o. d.), stryka; till STRYKA, v.; i bet. 2 möjl. av t. streiche i motsv. anv.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) motsv. STRYKA, v. I 2; i älv o. d.: mindre l. svagare strömdrag (särsk. bottenström) l. fors; jfr STREKE, sbst.1, STRÅK, sbst.2 2. NorrlS 1—6: 8 (1552: strijta; felaktigt för stryka). Hülphers Norrl. V. 1: 129 (1789: Arnemarks strykan; eg. ssg). Han hade .. dragit upp ett eller annat tjog harr eller röding ur ”stryckan” (småforsen). Hemberg ObanStig. 44 (1896). Laxen leker oftast i mindre forsar och strömmar eller så kallade strykor på botten av småsten eller grovt grus och på 1/2—2 meters djup. LAHT 1916, s. 395. DN 11/8 1989, s. 24.
2) (†) redskap för kardning av ull, karda (se KARDA, sbst.1 1). Ullkardor, strykor och skrubblor. Rothof 220 (1762).

 

Spalt S 12815 band 31, 1993

Webbansvarig