| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÖR stœ4r, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) om en (ofta i ena änden tillspetsad) stake l. stång av avhugget (o. barkat) ungträd avsedd för olika praktiska ändamål; särsk. om en sådan i marken nedslagen stake osv. med förankrande l. stödjande funktion; äv. allmännare, utan tanke på praktisk funktion, särsk.: stav l. (lång) käpp o. d.; äv. oeg., om stång av annat material än trä (särsk. järn); äv. koll. o. i jämförelser. Timber, Näfwer .. Stöör och Gärdzle, som på Prestebohlet fallet eller hugget är, skall och blifwa ther qwart. Schmedeman Just. 33 (1559). Drengerne (hade) bundet deres häster wedh salpeter gården, och brottet sigh ther hwar sin stör, vthu en gärdes gård, och slaget bonden några slagh öffuer armen och i huffuudet. 3SthmTb. 1: 291 (1595). Jag fick tå spela knäck, / Slå pimps, och bollen högt med sältra, stör och kiäpp. Broman Glys. 1: 571 (1748). 1 Jernstång eller Stör. BoupptVäxjö 1786. Stör, som nyttjas til Warggårds-byggnad, hugges 4 a 4 1/2 alnar lång, samt wäl grof och rak. Leijonflycht (1827). Den från stranden utgående armen (i laxkaret), som uppbäres av 11 störar, tynges i underkanten av en kätting. MeddLantbrStyr. 1927, 5: 54. Ett parti på 1,000 st. prima stör. UNT 20⁄4 1933, s. 8. Stå rak och stel som en stör. SvHandordb. (1966). Mord- eller slaktvapnet hade tagits från ett närbeläget upplag av störar, avsedda att reparera stängslet mot granntomten. Gyllensten Grott. 103 (1973). — jfr BOTTEN-, GRAN-, GÅRD-, GÄRDSGÅRDS-, HÄGNADS-, JÄRN-, KLYK-, RUND-, RYSSJ(E)-, SKAT-, SLAG-, SOP-, SPJÄLL-, SPÄNN-STÖR m. fl. — särsk.
a) om stör på vilken kärvar, äv. knippen av hö o. d. träds för att torka. Storbacka .. hade ej .. börjat upplägga sitt hö på stör och hässjor. LfF 1898, s. 49. UNT 21⁄3 1944, s. 11. — jfr KRAK-, RIE-, SKYL-, SNES-STÖR m. fl.
b) om i marken nedslagen käpp l. påle som stöd för växt. Som Hum(m)ellgården nu är med så mycket stör försedd, som nödigt behöfwes. InventFornby 1683. Idun 1888, s. 268 (ss. stöd för nyplanterat träd). Gellerstedt GVis. 127 (1900). — jfr BÖN-, HUMLE-STÖR.
d) [jfr c] (†) i uttr. inom egen stör, inom egen hank o. stör. När skal den tid komma, när hvar landtman hos oss rätt känner hvad han äger inom egen stör, och vet det til sin nytta använda? VetAH 1757, s. 56. jfr: Wi önska .. at hwar Landman hos osz måtte rätt känna hwad han äger inom egen stör, anwända det til sin nytta. SvMerc. 3: 215 (1757).
e) (†) i uttr. ta upp l. börja (ett hemman l. en gård) av ör och stör, ta upp ett hemman l. en gård från obearbetad mark. OxBr. 12: 156 (1613). VDAkt. 1646, F III 7.
2) [specialfall av 1] (†) om avhuggen o. avkvistad gren l. kvist avsedd l. använd ss. stickling. Trozelius Rosensten 104 (1752). Friska nyss afhuggne och afqvistade störar af .. (vitpilen nedsättas) om våren .. i jorden, hvarefter en mängd af grenar slå ut i toppen af den planterade stören. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 83 (1857). — jfr PIL-STÖR.
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, om föremål l. person som i ett l. annat avseende liknar en stör. Hvad må stadens högtförnäma råder / Mena, när de se en sådan stör, / En som står där liksom ställd i nåder / Ej att bocka men att bockas för. Runeberg (SVS) 2: 254 (1850). Man såg ett par smala störar till ben. Öberg Makt. 1: 128 (1906). Den där larvige långa stören till ingenjör! Sjöman Lekt. 132 (1948).
(1 b) -BÖNA. trädg. trädgårdsbönan Phaseolus vulgaris Lin. var. vulgaris (med klättrande, slingrande stjälk som stöds av en hög stör), stångböna; äv. om frukten. Hoffberg Växtr. 170 (1784). Hvita Störbönor, för godt pris. AB 16⁄4 1845, s. 4. Af störbönor äro svärdsbönor de bästa. Ekberg Hvad äta? 229 (1899). —
-GÅRD. (numera föga br.)
1) till 1: hägnad bestående av (tätt) invid varandra i marken nedslagna lodräta störar; jfr gård, sbst.1 1. Svederus Jagt 103 (1831). HbSkogstekn. 850 (1922).
-GÄRDSGÅRD~02 l. ~20. (numera föga br.) jfr -gård 1 o. stav-gärdsgård. Det är .. mycket bättre att begagna klufwet wirke till stör (än att hugga växande träd), om nödwändigt en störgärdesgård skall begagnas, som dock alltid är en slät hushållning. Bergman HlexLandth. 252 (1838). Ekman SkogstHb. 210 (1908). —
(1 b) -HUMLEGÅRD~002 l. ~200. (numera bl. tillf.) humlegård där humlerankorna får stöd av i jorden nedslagna störar; jfr -gård 2. Rålamb 13: 30 (1690). —
-LUTA. (förr) raka för utdragning av slagg o. d. ur smältugn; jfr luta, sbst.1 2 a. En något starkare .. (slaggluta) med långt skaft .. som kallas Störluta, brukas vid Falun at därmed utdraga slaggen. Rinman 1: 829 (1788). jfr Lindroth Gruvbrytn. 2: 220 (1955). —
-PAR. i marken l. sjöbotten parvis anbringade störar; särsk. om de i marken nedsatta störarna i en gärdsgård (förenade med hank). Lagförsl. 368 (c. 1606; i gärdsgård). Gärdesgård, uppbygges oftast af gärdsel, som lägges i sluttande ställning mellan parvis på 1—1,5 m. afstånd stäld stör och hvilande på störparet sammanhållande hank. Juhlin-Dannfelt 124 (1886). Innerst i viken .. sågos .. 2 intill varandra stående utgångsfisken med armar av ris mellan störpar. Arwidsson AntFiskebyggn. 34 (1926). Störarna (till ett hässjegolv) sattes ned parvis med c:a 5 stegs mellanrum och på varje störpar bands vidjor för uppbärandet av stängerna. 2SvKulturb. 1—2: 77 (1934). —
-SKOG. (numera föga br.) skog som består av unga smala (kvistade) träd lämpliga att göra störar av; möjl. äv. allmännare (utan tanke på användning): skog av träd med smal, störformig stam. TJäg. 1833, s. 487. Den starkaste och mest varaktiga stör erhålles af en, hvarför en förståndig landtman, som har godt om enbuskar, särskildt tuktar dessa till störskog genom att i tid uppkvista dem. 2UB 4: 407 (1899). SkogsvT 1910, Fackupps. s. 25. —
-SPETT. (numera bl. tillf.) spett varmed hål görs i marken för resande av stör(ar), gärdsgårdsspett. Varulex. Byggn. 2: 211 (1955). —
Spalt S 14225 band 32, 1997