| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
1) om (individer av) vissa (storvuxna) arter av släktet Salix Lin., särsk. S. fragilis Lin., skörpil, knäckepil; äv. (dels i södra Sv., dels, mindre br., bot.) om (träd l. buske av) släktet Salix Lin.; äv. (bot.) om arter tillhörande gruppen Amerina inom släktet Salix (äv. kallade egentliga pilar), som i regel ha trädformig växt o. relativt sen blomning; jfr VIDE. SthmSkotteb. 1549, s. 234. Biörk, Pijhl, Wijde, Säld. Risingh LandB 40 (1671). Så snart man kommer in i Skåne, blir vägen omgifven med tätt planterade unga Pilar. Palmstedt Res. 19 (1778). Liten pilt bland strandens pilar / I violens ånga hvilar. Stagnelius (SVS) 1: 370 (c. 1815). Pil .. är gemensamma slägtnamnet för de träd och buskar, som allmänheten åtskiljer under namn af Pil, Sälg, Vide och Jolster. Fries BotUtfl. 3: 257 (1859, 1864). ASFFlF XL. 4: 29 (1915; fr. Åland; om S. pentandra Lin.). Av eg(entliga) pilar .. böra nämnas: .. jolster, .. skörpil, .. vitpil, .. tårpil. SvUppslB 21: 652 (1934). — jfr GRÅ-, GRÖN-, HÄNG-, KNÄCKE-, KORG-, KRYP-, MANDEL-, MYR-, NÄT-, RÖD-, SKÖR-, SVART-, TYSK-, TÅR-, VEK-, VIT-PIL m. fl. — särsk. (i sht bot.) i vissa uttr. som beteckna olika arter av släktet Salix Lin.; särsk.
b) (i sht i Skåne) grön pil, S. fragilis Lin.; motsatt: vit pil, tysk pil. Linné Sk. 200 (1751). Lilja SkånFl. 722 (1870).
c) (†) gul pil.
d) (i sht i Skåne) tysk pil, S. viminalis Lin., korgpil, korgvide. Linné Fl. nr 901 (1755; fr. Skåne). Nyman VäxtNatH 2: 250 (1868).
2) virke l. ved av pil (i bet. 1); material för flätning o. d. bestående av pilvidjor o. d. AHB 108: 4 (1881). Eneström Finv. 193 (1910). jfr: (Lat.) salignus. (Sv.) af pijl. Juslenius 327 (1745).
(1, 2) -ASKA, r. l. f. (numera bl. tillf.) aska efter bränt trä av pil (o. andra salixarter); i sht i fråga om folklig medicin o. hushållning. At Hampa skal siudas i skarp Luut som är giord aff Pijlaska, så blifwer han leen. IErici Colerus 1: 344 (c. 1645). SkogsvT 1909, s. 166. —
-BARK. [fsv. pila barker] särsk. om bark av Salix pentandra Lin., S. fragilis Lin., S. alba Lin. o. S. caprea Lin.; särsk. i fråga om folklig medicin o. hushållning. Linc. Uuu 5 b (1640). Pulfveriserad Pihl-bark (användes mot diarré). Haartman Sjukd. 54 (1759). Westring SvLafv. 2: 102 (1805; anv. vid färgning). Smith OrgKemi 222 (1938).
-BLOMMA, r. l. f. (föga br.) jfr -hänge. Regnér Begr. 279 (1803). Zetterstedt SvLappm. 1: 245 (1822). —
-BORRARE, m. l. r. (†) entomol. fjärilen Cossus cossus Lin., vars larver leva bl. a. i pilstammar. Rebau NatH 1: 613 (1879). Stuxberg (o. Floderus) 1: 453 (1900). —
-DUN. (pil- 1749—1920. pile- 1866) (i sht om ä. förh.) koll.: (ss. stoppning i dynor o. d. använda) fröhår från honhängen av vissa salixarter. BoupptVäxjö 1749. TjensteFolckets sängkläder som består af instoppad pilldun i gamla Var. Därs. 1767. LAHT 1920, s. 257.
-FAMILJ(EN). bot. familjen Salicaceæ, som omfattar släktena Salix Lin. (pilsläktet) o. Populus Lin. (poppelsläktet). Fries Växtr. 202 (1884). —
-FINK. fågeln Passer montanus Lin. Leijonflycht (1827). Allmänt i de pilar, som kanta landsvägarne, bor pilfinken. Uppl. 1: 136 (1901). —
(1, 2) -FLÄTNING. (pil- 1917 osv. pile- 1947) (med prägel av fackspr.) abstr. o. konkret: flätning av pilkvistar. Bricka .. med .. handtag av ljus pilflätning. KatalNK 1916—17, s. 31. —
-GLANSBAGGE~020. (pil- 1934 osv. pile- 1837) entomol. skalbaggen Phyllodecta vitellinæ Lin., vars larver leva på bladen av bl. a. pilar. Dahlbom Insekt. 83 (1837). —
-HAGE. [sv. dial. (Skåne) pilehave; jfr d. pilehave] (i sht i Skåne) mindre inhägnad l. hage l. dyl. bevuxen med (odlade) pilar; äv. om beteshage inhägnad med pilar. Juslenius 327 (1745). SvFolket 13: 30 (1940). —
-HÄCK. (pil- 1775 osv. pile- 1844—1916) jfr häck, sbst.1 2. Gadd Landtsk. 2: 106 (1775). Larsson Hemmab. 12 (1916). —
-KNÄA, r. l. f. [jfr pil-ört, sbst.2 2] (numera föga br.) bot. växten Polygonum amphibium Lin.; jfr -näva. Nyman VäxtNatH 2: 199 (1868). MosskT 1896, nr 4, s. 24. —
-LÖV. (pil- 1679 osv. pile- 1698—1739) [fsv. pila löf] Hiärne Suurbr. 83 (1679). Pillöf strös på gålfven såsom en prydnad där granris ej fins. Rothof 459 (1762). Haartman Sjukd. 68 (1765; i medel mot blåsor i huden).
Ssgr: pillövs-krans. särsk. sport. vid en simpromotion: krans av pillöv varmed en person bekransas som erövrat kandidatvärdigheten. NVexjöBl. 1848, nr 32, s. 1.
-saft. (†) vätska som pressats ur pillöv; med medicinsk anv. Haartman Sjukd. 65 (1759, 1765; i sårsalva). —
-MASK, sbst.2; pl. -ar. [jfr d. pilelarve] (†) larv av fjärilen Cossus cossus Lin., trädödare; jfr -borrare. Alm(Sthm) 1797, s. 40. —
(1, 2) -PIPA, r. l. f. lek. visselpipa förfärdigad av ett stycke av en pilgren (l. videgren). Salander Gårdzf. 144 (1727). Gellerstedt Gläntor 27 (1909). —
-PLANTERING. abstr. o. konkret. PhysSH 32 (1776; abstr.). Det är förnämligast i Skåne pilplanteringar .. förekomma. Fries BotUtfl. 3: 263 (1859, 1864). —
-ROST. (†) bot. om vissa på salixarter förekommande rostsvampar av släktet Melampsora. SvTrädgFT 1883, s. 136. —
(1, 2) -SKENOR, pl. (i fackspr.) skalade o. kluvna pilkvistar; jfr korgpil-skenor. AHB 108: 29 (1881). —
-SKOG. (pil- c. 1635—1889. pile- 1752) (numera bl. mera tillf.) dunge l. skog(sparti) bestående av pilar (l. andra salixarter). Schroderus Dict. 70 (c. 1635). Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 410 (1856; i fråga om vide). —
-SPARV.
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) pilfink. KonvLex. 3: 504 (1863). Ericson Fågelkås. 2: 53 (1907).
-SPINK, m. l. r. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) pilfink. Berlin Lrb. 35 (1852). Ericson Fågelkås. 2: 53 (1907). —
-SPINNARE, m. l. r. (†) entomol. fjärilen Stilpnotia salicis Lin. (vars larver leva på bladen av bl. a. pilar), videspinnare. Schück (1854). Dalin (1855). —
(1, 2) -SPÅN. särsk. (om förh. i södra Sv.): tunt, långt stycke l. spån av pilved, använt vid flätning av halmkorgar o. d. Kulturen 1943, s. 174. —
-STOCK. särsk. dels (mera tillf.): stock av pil, dels (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): stör l. käpp av pil. Risingh LandB 43 (1671). (Han) plichte .. för hwar Pilståck han försummat at plantera .. 6 öre Sölfwermynt. Schmedeman Just. 1299 (1691). MosskT 1888, s. 74. —
-TRÄ, sbst.2 (pil- 1538 osv. pile- 1671—1752) [fsv. pila trä, pilträ]
1) (numera bl., vard. l. i poesi, i pl. -trän) = -träd 1. VarRerV 57 (1538). Widh the elffuer j Babel såte wij och grete .. Wåra harpor hengde wij på pijlträä. Psalt. 137: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: I pilträden). Pijlträ .. är åthskilligt slagh, .. Siäld .., Hålster .., Wijde. Palmberg Ört. 85 (1684). Wirsén Fur. 112 (1896; i pl.).
3) (†) kärl (tunna, fat l. dyl.) av pilved; jfr ek-trä 2. 2 Pylträ Råge miohl .. 1 Tuna Rågh. BoupptSthm 17/11 1686, Bil.
Ssgr: pilträ-, förr äv. pilträs-aska, r. l. f. (-träs-) (numera bl. tillf.) till -trä 2. Månsson Åderlåt. 138 (1642).
-TRÄD. (pil- 1666 osv. pile- 1897) [fsv. pila trä, pilträ]
1) om individer av vissa (storvuxna, i sht i trädform växande) arter av släktet Salix Lin.; särsk. om S. fragilis Lin., pil, knäckepil; i sht i fackspr. stundom äv. (i sht förr) allmännare, om (samtliga arter av) släktet Salix Lin. Bolinus Dagb. 17 (1666). (Nylat.) Salix fragilis, .. (sv.) Pilträd. Sahlstedt (1773). Våren är kommen. .. / .. Pilträden bära guldgula fransar. CFDahlgren 1: 298 (1836). Åstrand (1855; om släktet). De klippta pilträden, som kantade åkrar och ängar (i Skåne). Lagerlöf Holg. 1: 27 (1906).
-ULL. (i sht om ä. förh.) jfr -dun. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 164 (1852). Form 1944, Omsl. s. 202 (använd ss. kristidsmaterial). —
-VALL. (pil- 1840 osv. pile- 1895—1943) (i södra Sv., i sht Skåne) (högre l. lägre) jordvall med en rad planterade pilar. BotN 1840, s. 181. De för det sydskånska slättlandskapet så utmärkande pilvallarna, som afgränsa de enskilda hemmanens jordområden. SvNat. 1917, s. 149. —
-VIDJA. (pil- 1640 osv. pile- 1885) Linc. Nnnn 4 b (1640). En af pilvidjor flätad .. korg. LAHT 1908, s. 276. —
-ÖRT, sbst.2
1) [jfr vide-ört] (†) bot. växten Lysimachia vulgaris Lin.; jfr vide-gräs. Franckenius Spec. C 3 a (1659). Serenius Kkkk 3 b (1757).
2) [jfr d. pileurt; namnet syftar på att bladen i allm. till formen likna pillöv] om växter tillhörande (undersläktet Persicaria av) släktet Polygonum Lin.; särsk. dels om P. amphibium Lin., dels om P. persicaria Lin., dels om P. lapathifolium Lin.; äv. (bot.) i ett flertal tvåledade benämningar som avse att åtskilja olika arter av undersläktet Persicaria o. som ofta variera hos olika författare, t. ex. allmän, brännande, glesblommig, mild, spenslig, vanlig pilört. 2LinkBiblH 4: 78 (c. 1550). Linné Sk. 177 (1751; om P. amphibium). PhysSH 206 (1781; om P. amphibium, persicaria o. hydropiper). Vanlig pilört (Polygonum lapathifolium). .. Mild Pilört (Polygonum Persicaria). SmåskrLandtbr. 14: 72 (1903). Krok o. Almquist Fl. 1: 235 (1935). jfr grod-, knut-, vatten-, åker-, ävje-pilört m. fl.
B (bygdemålsfärgat i södra Sv.): PILE-DUN, -FLÄTNING, -GLANSBAGGE, -GREN, se A. —
-HANK. särsk. (i sht förr) om vardera av nio ringar av pilvidjor, brukade vid en viss magisk kur mot ”skott”. Norlind AllmogL 620 (1912). Rig 1921, s. 153. —
-HÄCK, -KVIST, -KÄPP, -LÖV, -SKOG, -TRÄ, -TRÄD, -VALL, -VED, -VIDJA, se A.
Spalt P 837 band 20, 1953