| Publicerad 2008 | Lämna synpunkter |
TRUGA trɯ3ga2, v. -ade; förr äv. TRUGAS, v. dep. -ades. ((†) pr. sg. -er G1R 15: 106 (1543), Triewald Lärespån 108 (c. 1721; i rim). — sup. -it TbLödöse 186 (1590: jffron trugitt). — p. pf. -it TbLödöse 167 (1590)). vbalsbst. -AN (†, Törnewall B 6 b (1694), Östergren (1961)), -ANDE, -ELSE (†, VDAkt. 1670, nr 171), -NING, -SEL (†, HSH 21: 181 (1650), Lind 1: 1233 (1749)); -ARE (se avledn.); jfr TRUG, sbst.1
1) (†) hota (ngn); särsk. dels med bestämning inledd av med, betecknande det varmed ngn hotas, dels i uttr. truga åt ngn, hytta åt ngn; äv. dels abs., dels stundom, ss. dep., med bet.: hotande framhärda. OPetri Tb. 28 (1524; dep.). Trughens icke så fast vppå idhart welle, taler icke så halsstijfft. Psalt. 75: 6 (Bib. 1541). Ath the icke pucke eller truge bönderne, uthan opå thet schickeligeste handle med them. G1R 24: 24 (1553). Förmerchte man, at Tromp .. brandskattade the små öjarna, trugandes them med sina stora skeep. Spegel Dagb. 32 (1680). Lasse Svensson Inkom och relaterade att för 5 år sedan .. trugade Johanna Hansdotter honom, att honom skulle ske en Verldsens Olycka, för det hon intet fick stedja honom bort. KultHM 3: 79 (1706). Nicander GSann. 44 (1766; abs.). Ett bref, hvari jag trugas med icke mindre än laga rättegång. Runeberg ESkr. 1: 189 (c. 1836). Var gång (han snubblat) hade han .. kunnat resa sig igen, vända sig om och truga åt den lee fienden med knytnäven. Månsson Rättf. 1: 87 (1916).
2) (†) tvinga (ngn); särsk. dels i uttr. truga ngn till ngt l. till (att) göra ngt, tvinga ngn till ngt resp. till att göra ngt, dels i uttr. l. förb. betecknande att ngn avtvingar l. påtvingar ngn ngt, se de särsk. förb. TRUGA AV, TRUGA PÅ; äv. refl. (jfr 4); jfr BETRUGA. The finnas och monge som haffua trwghat theres barn j closter emoot theres wilia. OPetri 1: 520 (1528). Förbiudhes at trugha the fattige medh arbete, uthan godh betalning. Hall KultInt. 143 (i handl. fr. 1646). Wil bekäna saningen, at om iag har blifwit trufwa til at taga honom, aldrig har iag sakt iag. Horn Beskr. 60 (c. 1657). Man (får) med kallsvett truga sig att läsa en mästares för den tiden svenska stil. Ahnfelt Rääf 249 (i handl. fr. 1809). Fransk språkundervisning infördes som valfri i de tyska folkskolorna, och till de franska grufskolorna trugades grufarbetarna i stor utsträckning att sända sina barn. 2NF 38: 151 (1925). — jfr NED-, SAMMAN-TRUGA. — särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., i sht om ngt abstr.: påtvingad l. framtvingad, krystad; äv. i fråga om ngns ställning o. d.: kuvad; äv. substantiverat. Trugad heeder minskar respecten. Grubb 826 (1665). Tonen (i boken) är affecterad, visar en trugad qvickhet. Höijer 4: 302 (1797). Det trugade i uttrycket. Törneros (SVS) 2: 40 (1826). Ett något trugadt leende. HLilljebjörn Hågk. 1: 14 (1865). Subordinationen bestod icke endast i skyldigheten att mottaga örfilar, men äfven i allmänhet i en trugad och underordnad ställning. Svedelius Lif 83 (1887). jfr O-TRUGAD.
3) i förbleknad anv. av 2: övertala (ngn) l. (gm enträget övertalande) söka förmå (ngn att göra ngt); numera i sht i fråga om gästfrihet l. traktering med mat l. dryck: övertala l. enträget bjuda (ngn att stiga in l. ta för sig (att äta l. dricka)); ofta abs.; särsk. dels i uttr. låta truga sig l. låta sig trugas, upprepade ggr låta sig bjudas, endast efter enträget övertalande antaga en inbjudan, dels i förb. betecknande att ngn förmås lämna ifrån sig l. ta emot ngt, se de särsk. förb. TRUGA AV, TRUGA PÅ; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskild omgång av enträget bjudande; äv. (numera mindre br.) i talesättet truga gott i (äv. på) ont (jfr GOD 11 slutet), göra sig till, krusa. Det var ett evigt trugande. Du måste låta dig trugas. Kom in, trugade hon. Man skall alltid trugas att ta lite till. Så truga dhe hwar annan till att dricka mehr än the orcka. Rudbeckius KonReg. 395 (1619). En Skådespelare måste, då han framropas, låta länge truga sig. Nicander Minn. 1: 77 (1831). Månne man .. (inkräktar på den fria viljan) då man .. springer omkring och trugar folk skrifva på listor? Liljecrona RiksdKul. 233 (1840). Hon var mycket förtjust, när gubben, under hennes upprepade trugningar, inmundigade den ena strömmingen efter den andra. Ödman Hemma 253 (1896). Ä det så, att du inte vill höra oss, ska vi inte truga godt i ondt. Janson Ön 202 (1908). Joanna och jag åt mycket mer än vi ville ha, så trugade blev vi. Thermænius Christie MordKorr. 124 (1944).
4) med refl. indirekt obj., särsk. i sådana uttr. med resultativ innebörd som truga sig till ngt l. till att göra ngt (äv. utgörande särsk. förb. med obj. med huvudtrycket på till), tilltvinga sig ngt l. att få göra ngt; äv. (o. numera bl.) övergående i 3: tjata sig till ngt. G1R 4: 207 (1527). Hvarest Presidenten med sin myndighet trugade sig til at få se Bergslagens hufvudbok. Tilas CurrVitæ 295 (1760). Hos klädmäklaren hade han trugat sig till ett par guldknäband till byxorna. Ekmanson Sterne 2: 110 (1791). Att spela Den senfärdige är väl icke värdt att truga sig till. CFDahlgren hos Thomander TankLöj. 161 (1827). Erik lyckades .. slutligen truga sig till sin faders tillåtelse att resa över till England. Grimberg SvFolk. 2: 251 (1914).
TRUGA FRAM10 4. (numera bl. tillf.) till 2: (mer l. mindre) tvinga fram (ngn l. ngt); förr äv. refl. Lybecker 170 (c. 1715). (J. Swedberg) trugade .. sig fram i academien med sitt Schibboleth at thet i en publique disputation förswara. Rhyzelius Ant. 81 (c. 1750). Han trugas fram på en väg, der han ingen lycka ser. Svedelius Norge 154 (1866). Östergren (1961). jfr framtruga. —
TRUGA I10 4. till 2, 3; särsk. i uttr. truga i ngn mat (l. dryck), (gm övertalning) förmå ngn att förtära mat osv. Widegren (1788). Om de icke hafva aptit .. då skadar man dem genom att truga i dem mera mat än de förmå äta. Hierta-Retzius ArbStug. 141 (1897). Mamma hade bakat wienerbröd som hon trugade i oss. Alfvén Dotter 129 (1977). —
TRUGA IFRÅN. (†) till 2: fråntvinga (ngn ngt). Oloff Larssonn (beskyller) Erich Månnss(o)n, att han hade truiatth Mattz byttkiers hustru deris bomerkie jffronn. TbLödöse 186 (1590). 3SthmTb. 1: 61 (1592). —
TRUGA IN10 4. [fsv. þruga in] (numera mindre br.) till 2: tvinga (ngn (äv. sig) l. ngt) in (i ngt l. ngnstädes); äv. oeg. l. bildl. G1R 21: 61 (1550). Säd, hitförd från blidare Climat, och trugad in i wårt, genom Cultur. VexiöBl. 1813, nr 26, s. 3. Lögner trugas in i kungars öron / Af örontaszlare och lismare. Hagberg Shaksp. 3: 194 (1848). Gyllenborg gjorde .. sjelf ett försök att truga sig in i kansliet. Malmström Hist. 2: 29 (1863). Wägner Namnlös. 36 (1922). jfr intruga. —
TRUGA PÅ10 4, förr äv. UPPÅ. till 2, 3: gm tvång l. övertalning (söka) förmå (ngn) att taga emot l. acceptera l. tro på l. underkasta sig (ngt); äv. refl. i uttr. truga sig på ngn, tvinga sig på ngn, påtvinga ngn sitt sällskap. Hon trugade på mig ännu mera tårta. Chesnecopherus Skäl G 3 b (1607). (Han) trufuadhe Leghe peningen på honom, denn han ickie wedher tagha wille medh godha. ÅngermDomb. 1 ⁄ 12 1631, fol. 51. Hvem har gifvit er i uppdrag att truga på folk edra läror? Idun 1888, s. 189. Han har den där olycksaliga egenskapen att truga sig på folk och tråka hela sällskapet till döds. 14BästStudNov. 190 (1929). jfr påtruga. —
TRUGA TILL. (†) till 1: gm hot o. d. skaffa (ngt) åt (ngn, äv. sig). Gudh förlåthe idher hurw i hafue sändt migh vth at truga idher hästar till. 3SthmTb. 3: 28 (1600). I vägen (har de) trugat till sig allahanda matvaror. HSH 3: 234 (1744). jfr tilltruga. —
B: TRUGES-MÅL, se C.
C: TRUGS-MÅL. (truges- 1635. trugs- 1738–1885) tvång(smål); äv.: påtryckning; jfr -mål (se sp. M 1795). Biskoparna (nödgades) aff Räddhoga .. at vnderskrifwa thet Decret, som emot Flavianum war publicerat. Vthi thetta Mångel (dvs. schackrande) och Trugeszmåål vnderskreeff och Domnus, Biskopen aff Antiochia. Schroderus Os. 1: 761 (1635). Det .. (drottning Dorotea av Danmark) icke war mägtig uträtta med godo, trodde hon sig kunna göra med trugsmål, reste sjelf til Rom, 1488, och fick ny Bannlysning öfwer Sturen. Fernow Värmel. 240 (1773). Utan trugsmål och väld. LBÄ 39–41: 59 (1793). Ahlman o. Forsman (1885).
-TRUGLIG, adj. [fsv. thrugheliker] hänsynslös; ss. senare ssgsled i o-truglig. —
TRUGSAM, adj. tvingande l. pådrivande. Wi wäckoms up, at fly bort til Egypti land. / Där Jacob gick en träl, inunder trugsam hand. Kolmodin QvSp. 2: 39 (1750).
Spalt T 2685 band 35, 2008