| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅSTAD åsta4d, äv. (vard.) åsta4 l. (ss. förled i ssgr) å3sta~, adv.
(i sht arkaiserande, skämts.) för att beteckna förflyttning bort från plats som framgår av sammanhanget (särsk. den plats dels från vilken den l. det som förflyttar sig utgår, dels där talaren befinner sig): i väg (se VÄG 1 c β); särsk. (o. i sht) ss. partikel i förb. med sådana verb som dels draga, rusa, rycka, skena, betecknande att ngn (l. ngt) (be)ger sig l. far i väg, dels driva, skicka, skynda, sända, betecknande att ngn l. ngt sänds i väg (se särsk. förb. under resp. verb); jfr BORT 1, STA, adv. 1. Saa haffwe wij skickath aastadth fför viii dagha ssedhan .. (två fartyg) aath Calmarna sswndth Tiig tiil bestaandth. G1R 1: 112 (1523). Blef afsagtt, att några godhe männ schole ghå åstadh, till att besee och wärdere huad som kann finnes i förrådh. 3SthmTb. 5: 162 (1603). Jag måste nu åstad, fast iag mig mykket grufwar. Spegel GW 240 (1685). Chaisen rullade muntert utför .. höjderna, och snart lade den åstad på en lång krokig .. gata. Gosselman Sjöm. 1: 131 (1839). Han packade in allt sitt pick och pack på forwagnar och gaf sig åstad. SKN 1843, s. 209. Nu fick man ändtligen Pelle åstad. Melin Dikt. 2: 157 (1904). Det bar åstad till Gran Canaria i februari/mars. FaluKurir. 25/9 2017, 2: 9. — särsk.
a) (numera bl. ngt vard.) i förb. med verb som betecknar befintlighet (särsk. (o. i sht) vara (jfr VARA, v.1 2)) men med inbegrepp av en föregående förflyttning; jfr b α. Att j haffue warit åstådh medh edre skutor till Strengnäs. G1R 12: 222 (1539). B. är åstad och tittar genom ridågluggen. Sturzen-Becker 2: 139 (1842, 1861). Nu när jag hade varit åstad och köpt ett nytt rakvatten öste jag på ordentligt. ÅrRunt 2017, nr 49, s. 109.
b) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. (o. i sht) i fråga om igångsättande av skeende l. handling. — särsk.
α) (numera bl. ngt vard.) i fråga om att ngn tar sig för att göra ngt l. ger sig i kast med ngt; i vissa språkprov svårt att skilja från a. Ther före moste thå Gudz eeghen Son .. åstadh och bliffua menniskia. OPetri MenSkap. 62 (c. 1535). Anderss Vetterman ähr nu åsta att skall blifva präst uthj min skuadronepräst stelle. KKD 7: 139 (1707). Och hafwer så wågat mig åstad at vptaga .. (gruvan), och göra ingen ringa bekostnad ther vppå. Swedberg Gr. Tilskr. 3 (1722). Nu först har jag kommit mig åstad med ett större arbete, sedan Gösta Berlings tid. Lagerlöf Brev 1: 137 (1893). En annan ska ju gå åstad och gifta sig. EskilstKurir. 9/11 2017, s. 31.
β) i fråga om att handla l. dra slutsatser o. d. hastigt o. obetänksamt l. överilat, ss. partikel i förb. med sådana verb som fara, plumpa, rasa, rusa, ränna (se särsk. förb. under resp. verb). G1R 25: 497 (1555). Rasa åstad, undsäya, (hoota, höta, knotas,) .. kommer honom til, som ey kan regera sigh sielfwan. Schroderus Comenius 893 (1639). Then Pijga som hastigt will plumpa åsta, / Hon sent får beklaga sitt hastiga Ja. Törnewall B 4 a (1694). Många gånger lönar det sig att vänta och inte rusa åstad. Inte minst när man ska bygga hus. Femina 2019, nr 1, s. 66.
γ) i fråga om att ngt okontrollerat l. häftigt l. ogynnsamt inträffar l. (just) skall till att ske, särsk. (ngt vard.) i uttr. barka l. bära åstad, barka hän l. braka lös o. d.; särsk. opers. Som Kammarrådet anat, hvart det bar åstad, / han slog på dosans guldlock och om ordet bad. Jensen Mickiewicz Tad. 158 (1898). Mässingsmusiken .. brakade åstad. Delblanc Homunc. 24 (1965). Kanske vill du som jag njuta av några ostron innan det barkar åstad med (julbordets) sill, kål och späck. Sydsv. 7/12 2019, s. C10.
δ) i fråga om att ngn l. ngt åstadkommer l. åvägabringar ngt (förr äv. anskaffar ngt), ss. partikel i förb. med sådana verb som bringa l. få l. komma l. ställa (se särsk. förb. under resp. verb).
(b δ) -KOMMA30~20, -else (numera bl. tillf., Lind 1: 183 (1749) osv.). [fsv. afstadhkoma, astadhkoma]
1) (numera mindre br.) uppbringa l. anskaffa (ngt konkret); förr särsk. med avs. på soldater; förr äv. med inbegrepp av en kvardröjande rumslig bet.: sända iväg l. lämna ifrån sig o. d.; jfr komma åstad III 1. Saa beder iak eder en nw ath j skicke in i Hallandt .. alle te mæste resenæra i aastadt komme kunne. G1R 1: 57 (1523). Till Boo Olsson, att han skall lathe komme thet mesthe höö han utaff sijtt fögderij åstädh komme kan till Västre Sölffbergit. G1R 25: 19 (1555). Skulle ock wederbörande hafwa Gods at ärsätta ock icke kunna åstadkomma Penningar, at inlösa de abalienerade Godsen, då (osv.). HC11H 1: 129 (1685). Skola .. Officerarne taga til godo de Huslägenheter och Sängar, som uti hwar och en Stad kunna åstadkommas. PH 1: 256 (1720). Cannelin (1939).
2) göra så att (ngt) blir till l. sker l. uppstår, göra l. skapa l. fram- l. åvägabringa (ngt); utföra l. uträtta; äv.: förorsaka; numera i sht om ngt abstrakt; jfr komma åstad III 1. The monga stemplinger ock lögner .. med huilka nogra förredare acta aastadt komme noget obestondt i rikit. PrivFrihetsbrJönk. 242 (1525). Är thet migh en stoor hugnadh att E. hgr. N:de så gunsteligen låter sigh behaga then ringa tienst iagh .. kan åstadh komma. BraheBrevväxl. II. 1: 153 (1660). Att i en särskild del av Wenersborgs Län äro tillverkade 63,705 par kardor, hvaraf 48,000 stycken blifvit åstadkomne blott inom en enda socken. Forsell Stat. 197 (1844). Holbachs filosofi är ett försök att ifrån materialismens ståndpunkt åstadkomma en universell verldsförklaring. Nyblæus Forskn. I. 1: 66 (1873). Sannolikt är det politiskt lättare att åstadkomma en dämpning av tillväxten i de offentliga utgifterna när ett stort statligt budgetunderskott föreligger. Hand90Tal. 37 (1989). —
-SKICKA, -else, -ning. (†) sända iväg (ngn (l. ngt)); jfr skicka åstad. Vij (låter) edher gunsteligen förstå, att vij nu haffve åstedskicket på vägen till edher fyre fänicker knechter. G1R 26: 43 (1556). Lind 2: 41 (1749). —
-SÄNDA. (†) sända iväg (ngn l. ngt); särsk. med avs. på bösskula; jfr sända åstad 1 (, 2). (Det) ähr tilbefruchtendes, ath hvadh som mann åstadsender i thänne svåre hette, schall icke mykith duge, när thätt kommer fram. G1R 28: 221 (1558). (Den som finner) ena utflugen Musqvete- el.- Byszkuhla; then kan sändan tilbaka på honom som then åstadsändt; tå skadan honom sielf träffar. Broman Glys. 1: 815 (c. 1740). Ärendsmannen är skylldig att göra dens vilja som honom åstadsändt, och derom han blifvit anlitad. HSH 1: 287 (1743).
Spalt Å 257 band 38, 2021