| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅTSKILS å3t~skil2s, adv.
i l. till åtskilt (se ÅTSKILJA, v. IV 1) läge l. förhållande, isär; var för sig; äv. i bildl. anv., i fråga om rent abstrakt förhållande (särsk. oenighet, särsk. i förb. RIVA ÅTSKILS slutet), förr äv. motsv. ÅTSKILJA, v. IV 2, i fråga om att göra åtskillnad mellan olika företeelser, särsk. i förb. HÅLLA, KÄNNA ÅTSKILS. Och det så mycket mer, som hon och jag litet draga åtskils uti wåre meningar öfwer detta. Kling Spect. X 3 b (1735). Ögnebrynen åtskils stå. Strand Tidsfördr. 2: 32 (1763). Allt preglade dem afgörande åtskiljs från infödingarne. Kullberg Bref 1: 296 (1844). Derefter skaffas kärnorna eller bönorna åtskiljs från det röda bärköttet genom malning. Berlin Lsb. 222 (1852). I allt annat .. skola våra vägar gå åtskils. Söderhjelm Brytn. 160 (1901). Att de unga tu tycktes leva mera åtskils än förr. Väring Raymond Flod. 340 (1941).
Spalt Å 402 band 38, 2021