Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÖDEM öde4m, n.; best. -et; pl. = (Lundberg HusdjSj. 90 (1868) osv.) ((†) -er TLäk. 1833, s. 432, SAOL (1923)). Anm. Ordet förekommer i ä. tid äv. i den (latiniserade) gr. formen oedema (äv. återgivet ae-, äv. med gr. böjning). Kolde swulmar eller bölder, Ædemata. BOlavi 188 a (1578). Ekbohrn 947 (1936).
(i fackspr.) i kroppsvävnad: sjuklig ansamling av vätska (som yttrar sig i svullnad); jfr KALL-SVULST, VATTEN-ANSAMLING, VATTEN-SVULLNAD, VATTEN-UTGJUTNING. TLäk. 1833, s. 432. Lättast uppkommer ett oedem i den lösa bindväfven mellan kärl, i muskler, under slemhinnor, men i synnerhet under huden, i underhudscellväfven, särdeles under ögonlocken. NF 12: 119 (1888). Kan icke hjärtat genom sitt kraftigare arbete längre motväga klaffelet, så medför blodstockningen vattensvullnad (ödem), först i fötterna och underbenen, därefter äfven i buken och armarna. Wretlind Läk. 6: 108 (1898). Alla gravida med blodtrycksförhöjning, äggvita i urinen eller ödem bör läggas in på sjukhus. VLäkarb. 270 (1982). — jfr HJÄRN-, HUD-, JUVER-, LUNG-, MJÄLTBRANDS-, STAS-ÖDEM.
-BILDNING. (i fackspr.) jfr bildning 4. 2NF 18: 743 (1912). Slutligen må erinras om den tendens till ödembildning som många kvinnor förete före regleringen. SvLäkT 1945, s. 510. —
-SJUKDOM~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) sjukdom som yttrar sig i l. kännetecknas av ödembildning. SvD(A) 30/1 1917, s. 11. Den s. k. ödemsjukdomen, ett slags vattusot, som yppar sig i svullnader under huden. SvD(A) 1918, nr 141 B, s. 3.
Spalt Ö 32 band 39, 2023