| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÖRNGOTT œ3rn~got2, äv. (numera bl. ngn gg, i sht arkaiserande l. skämts.) ÖRONGOTT œ3ron~got2, förr äv. ÖRNAGOTT l. ÖRNEGOTT, n. (OPetri Tb. 166 (1527) osv.) ((†) m. l. f. BoupptSthm 9/2 1644, Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 147 (i handl. fr. 1695)); best. -et; pl. = (HSH 37: 2 (1529: Silkes örnegåt) osv.) ((†) -ar BoupptSthm 9/2 1644, BoupptSthm 1671, s. 1394, Bil.; -er BtFinlH 4: 218 (1563), HusgKamRSthm c. 1734, s. 16).
1) huvud- l. sovkudde; särsk. (o. utom i b slutet o. ssgn ÖRNGOTTS-VAR numera bl., ngn gg, i skildring av ä. förh.) om (mindre l. mjukare) sådan kudde placerad l. avsedd att placeras ovanpå underkudde i huvudgärd (jfr ÖRNGOTTS-KUDDE); förr äv. i allmännare anv., dels om annat föremål som tjänar som huvud- l. sovkudde, dels om kudde l. dyna använd l. avsedd för annat ändamål (se särsk. a); äv. mer l. mindre bildl. (se b); i vissa ä. språkprov svårt l. omöjligt att skilja från 2. Iij par linlakan, jt ørnagat. OPetri Tb. 166 (1527). Örnegått medh flogelds war. GripshR 1573, s. 156. Sombliga lägrar sigh hwar och en wid sin häst .. och tagher Salen vtaff honom, och brukar honom för sitt Örnegått. Petreius Beskr. 4: 12 (1615). Wore och nyttigt, at man på itt halft Åhrstijdh icke buro .. (spädbarnet) öfwer enda på Armarna, vthan liggiandes på itt Örnegåt. Schroderus Modersch. 172 (1642). Sedan strykes degen jämn, miölas öfwer och täckes först med et linne-kläde, och deruppå med et örnegått. Warg 677 (1755). Denna bok utgjorde ganska länge hennes käraste läsning. Den hittades stundom instucken mellan skolböckerna eller under hennes örongott. Idun 1888, s. 152. Vad huvudgärden beträffar, har man redan under Birgittas tid nått fram till att använda två kuddar till och med i en enklare säng, den översta eller örngottet antagligen stoppad med fjäder. SvKulturb. 9–10: 297 (1931). — jfr BOMULLS-, DUN-, RES-, SLÄD-, SPISE-, STEN-, VAGG-ÖRNGOTT m. fl. — särsk.
a) (†) om bokdyna l. bokkudde (på altare). InventTuna 1576. Örnegot(e)r på altaret 2 st. VDVisitP 1682, s. 402.
b) († utom i slutet) mer l. mindre bildl., om ngt (abstrakt) som tjänar ss. stöd l. skydd l. tillflykt o. d.; särsk. i fråga om att ngt förkastligt l. klandervärt (ss. synd l. lättja) främjas l. gynnas (jfr HYENDE a, b), särsk. dels i sådana uttr. som lägga örngott under syndarnas huvud, visa överdriven l. alltför stor eftergivenhet l. förståelse o. d. för synd l. medömkan o. d. med syndare, dels i förb. med gen.-bestämning betecknande den l. det vars syften o. d. främjas osv. (se särsk. slutet). Wee idher som gören menniskiomen hyiende vnder armanar, och örnagått vnder hoffuudhen .. til at fånga siälar. Hes. 13: 18 (Bib. 1541). Alt tilgiffwa, hwadh wore thet annat, än leggia örnagååt vnder syndarenars hoffuudh. Bullernæsius Lögn. 398 (1619). Den inom pastoratet allmänt rådande religiösa likgiltigheten, hwilken tillskrefs den omständigheten att de ”alltförlänge haft syndens och säkerhetens örngott under armarna”. Cavallin Herdam. 5: 54 (c. 1728). Denna skrift var det örngått, jag förlitade mig uppå, för mitt minnes rättfärdigande. Hedin Rev. 338 (1880). Tanken stör sålunda känslans slummer på existensens örngått, och vill, att hon skall vakna upp och se sig om i verlden. Nyblæus Forskn. 2: 534 (1881). — särsk. (numera bl. ngn gg, av nutida språkkänsla snarast uppfattat ss. hörande till bet. 2) i vissa ordspråksliknande talesätt, särsk. lättjan är satans l. djävulens l. hin ondes örngott. (Lättjan) gifwer tilfälle til mång Synd och Skam: Hwarföre hoon ock Sathans Örnegåt kallat warder. Palmchron SundhSp. 321 (1642). Den ei wil arbeta, bör ei heller äta. Lättia är Diefwulens örnagått. Bliberg Acerra 7 (1737). ”Lättjan är hin ondes örngott” säger ett gammalt talesätt. SkånD 22/5 2015, s. A30.
2) [möjl. delvis elliptiskt för ÖRNGOTTS-VAR] (avtagbart) överdrag l. fodral till (huvud- l. sov)kudde, kuddöverdrag; jfr 1 o. kudd-var. Byta örngott. 2 små örnegåth aff suarth sameth. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 48. Ett p: Örnegådt af blomerat Tygh. Karlson EBraheHem 157 (i handl. fr. 1672). Öfver (kläd)strecken satt en rikedom af hvita servietter, borddukar, halsdukar, lakan, örngodt. Almqvist TreFr. 3: 227 (1843). I sängen (i medeltidens riddarborg) funnos .. (bl. a.) hufvudbolstrar, kuddar med örongått af lärft, täcken, ryor. Strindberg SvFolk. 1: 73 (1881). Bomullsvävnader avsedda till lakan och örngott efterbehandlas ibland .. så att det imitera linnevävnadernas utseende. Varulex. Beklädn. 87 (1945). Av dukar som jag inte längre använder syr jag örngott till prydnadskuddar. Allers 2017, nr 29, s. 116. — jfr BOMULLS-, LÄRFTS-, PARKUM-, SARDUKS-, SILKES-, SINDAL-, SKINN-, TAFTS-ÖRNGOTT m. fl.
B: (2) ÖRNGOTTS-BAND. band (se band, sbst.1 29) för hopknytning l. hopfästning av örngott. GHT 1891, nr 299 B, Bil. s. 3. Bandkrusare för krusning av örngottsband. KatalNK 1925–26, s. 50. —
(1) -DYNA. (†) ss. huvud- l. sovkudde använd l. avsedd dyna; jfr -kudde. Fatab. 1911, s. 91 (1784). Å offentlig auktion .. försäljes .. en del lösören, bestående af sängkläder, däribland 6 st. långdynor, 14 st. örngottsdynor m. m. KristianstBl. 18/3 1905, s. 4. —
-HUVA. (örngott- 1750. örngotts- 1598 osv.) till 1: kuddöverdrag l. örngott (se d. o. 2) (jfr -var, -överdrag o. kudd-huva); äv. (o. numera bl., i sht om ä. förh., med anslutning till örngott 2) i speciellare anv., om på ((den synliga av) kortsidorna på) kuddöverdrag l. örngott (i prydnadssyfte) anbragt broderad l. mönstervävd bård (jfr -spets); jfr huva, sbst.1 2 h, o. -spets o. översöms-huva. BoupptSthm 1598. Sidentygstäcket och lakanen och örnegotshufworna af klåsterläroft skal hon och hafwa efter gammalt werdi. Fatab. 1911, s. 82 (1763). Lösa bårder och örngottshuvor med broderier eller vävd dekor kom också in vid inventeringen. Fatab. 1977, s. 59. jfr slesings-örnegottshuva. —
-KUDDE. till 1: huvud- l. sovkudde (särsk. om (mindre l. mjukare) sådan kudde placerad l. avsedd att placeras ovanpå underkudde i huvudgärd) (jfr -dyna); äv. (o. numera bl., mera tillf.) till 2, om (huvud- l. sov)kudde försedd l. avsedd att förses med kuddöverdrag l. örngott. BoupptSthm 14/6 1655. Ett parti .. Sängkläder, bestående af .. enmans Bollster med Långdyna och Örngottskudde, uti Huset N:o 8 wid Baggensgatan. DA 4/3 1825, s. 3. Mamsell Nystrand hade från inre rummet beslutsamt hämtat en örngottskudde. Engelke Småstad 76 (1906). —
(2) -LÄRFT. (numera bl. tillf.) lärft använt l. avsett att användas till örngott; jfr -väv. Lakans- & Örngottslärft af hellinne. SmålP 2/4 1878, s. 1. —
(2) -SPETS. (örngott- 1879–1918. örngotts- 1877 osv.) spets (se spets, sbst.4) på l. till örngott; jfr -huva. SD 9/1 1877, s. 4. De skånska nätspetsarna förekomma både utan och med broderi .. de senare .. i synnerhet som örngåttspetsar infällda vid kuddvarets ena kortsida. Fatab. 1918, s. 144. —
(1) -VAR. (numera bl. ngt ålderdomligt) var (se var, sbst.4) l. överdrag till (huvud- l. sov)kudde, örngott (se d. o. 2); jfr -huva, -överdrag o. kudd-var. Etth Örnegåttz waar aff Brunth Carmesiin fodratt med Rödh Sårduck. HH 1: 24 (1543). Hon slätade hennes örngottsvar och lade lakanet till rätta. Krusenstjerna Fatt. 4: 349 (1938). jfr hollands-, hollandslärfts-, pås-, rysslärfts-, slesings-örngottsvar. —
(2) -VÄV. väv använd l. avsedd att användas till örngott; jfr -lärft. TFaluLSt. 29/8 1885, s. 2. Den enklaste modellen för örngott – s. k. amerikansk modell – göres i rundvävd örngottsväv. MärthaskolHb. 261 (1941). —
(1) -ÖVERDRAG. (†) kuddöverdrag l. örngott (se d. o. 2); jfr -huva, -var. Sedermera ha (de stulna) lakanen påträffats hos ogifta Ewa Agrell, det ena sönderskuret till örngottsöfwerdrag. SkånP 14/10 1871, s. 3. Arbetet 8/1 1931, s. 7.
Spalt Ö 255 band 39, 2023