Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÖVENDEFULL, adj.
Ordformer
(öfu-, öfw-)
Etymologi
[sv. dial. övenda-full; ssg med FULL, adj.; förleden är en synkoperad ssgsform av ÖVER o. ÄNDE]
(†) som är mer full (se FULL, adj. 2) (av ngt) än normalt, överfull; äv. om person: i hög grad berusad, stupfull (jfr ÖVER-FULL d). A:o 1660 gick han öfuende full i p(re)dikostolen. VDAkt. 1666, nr 149. En stor Siö, öfwende full med Holmar. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 540 (1698).

 

Spalt Ö 304 band 39, 2023

Webbansvarig