| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÖVER ssgr (forts.; jfr anm. sp. 332):
Ssgr: övernattnings-kvarter. jfr kvarter 15 o. -nattnings-lokal, -nattnings-rum. I många städer .. (i Indien) finnes icke ett enda europeiskt hotell, utan är man där hänvisad till stationernas väntrum eller mycket primitiva öfvernattningskvarter. JmtP 24/5 1901, s. 3.
-lokal. lokal (se lokal, sbst.1 3 a) avsedd l. använd för övernattning (jfr -nattnings-kvarter, -nattnings-lägenhet, -nattnings-rum, -nattnings-ställe o. överliggnings-lokal); äv. om övernattningsplats för fågel (jfr lokal, sbst.1 1 d, o. -nattnings-plats). Alla hotell och etablissemang .. äro .. ägnade att ställa till den nödlidande befolkningens förfogande utrymmen och köksinrättningar i form av folkkök, utspisningsställen, värmestugor, övernattningslokaler. Reformatorn 1923, nr 47, s. 370. I augusti i fjor ringmärktes en backsvala på sin övernattningslokal i Klagshamn söder om Malmö. Ett halvår senare fångades den på nytt, nu i Senegal. SDS 2/5 1992, s. B1.
-lägenhet. om (mindre o. utanför hemorten belägen) lägenhet (se d. o. 10) (i huvudsak) avsedd l. använd för övernattning; jfr -nattnings-lokal. Han vet med sig att många väljare .. kommer att få svårt att förstå bostadsproblemen hos en toppavlönad tvåpersonersfamilj med möbler i elva rum och villa i Stockholm och extra övernattningslägenhet. AB 10/10 1969, s. 8.
-möjlighet. särsk. konkretare (jfr möjlighet 2 e). DN(A) 31/7 1928, s. 7. Tidigare ha delsträckorna Abisko–Kebnekaise och Kebnekaise–Suorva blivit väl tillgodosedda med övernattningsmöjligheter. TurÅ 1946, s. 387.
-ort. ort lämpad l. använd för övernattning; jfr -nattnings-plats o. överliggnings-ort. SvD(A) 25/9 1910, s. 7. Just nu upplever platsen en blomstringsperiod som övernattningsort för resande till och från järnvägen. Ymer 1931, s. 9.
-plats. plats lämpad l. avsedd l. använd för övernattning (jfr -nattnings-ort); särsk. om sådan plats för fåglar (jfr -nattnings-lokal); jfr -nattnings-ställe. Hästholmen blir .. en allt mera anlitad öfvernattningsplats, och så skall der behofvet af en någorlunda tidsenlig hotell-tillflykt framstå allt oafvisligare. Östgöten 8/8 1891, s. 1. I ett skogsområde inom socknen finns en övernattningsplats för kråkfåglar. FoFl. 1952, s. 120.
-rum. rum avsett l. använt för övernattning; jfr -nattnings-kvarter, -nattnings-lokal o. överliggnings-rum. Tågpersonalens öfvernattningsrum i lokomotivstallet. KarlshAlleh. 6/4 1895, s. 2.
-ställe. jfr -nattnings-lokal, -nattnings-plats. Signalen 1908, nr 3, s. 4. En helt ny typ av hotell .. har tillkommit på de senaste åren i de s. k. motellen, vilka närmast är avsedda som övernattningsställen för bilresenärerna. Form 1957, s. 124.
Avledn.: övernattare, m.//ig. person som övernattar. SundsvT 13/1 1883, s. 3. I Storlien vittna nu under mars och april fyllda hotell och fulla sovvagnar på bangården med halva tusentalet övernattare om den popularitet som skidan åtnjuter. TurÅ 1934, s. 202. —
(II 1) -NATTDUK. (†) jfr natt-duk 1 o. -duk. Grönt Tobin till öfwer Natteduk. KlädkamRSthm 1645, s. 50 b. BoupptSthm 1673, s. 80 a. —
-NATUR. [fsv. ivirnatur] särsk. [sannol. åtm. delvis utlöst ur -naturlig] (i sht relig.) till II 1 d, ss. sammanfattande beteckning för det övernaturliga l. gudomliga. Altså är det högsta goda i verlden allenast möjligt, så vida en öfvernatur, d. ä. en Gud, antages. Fremling KantGrund. 63 (1798). Den skolastiska teologin använde sig flitigt av begreppsparet natur och övernatur. Broomé Kat. 32 (1975). —
-NATURLIG, adj.; adv. -a (†, LPetri 2Post. 124 a (1555), LPetri Kyrkiost. 76 a (1566)), -en (numera föga br., Preutz Kempis 292 (1675), Björkman 1335 (1889)), -t (Brahe Kr. 2 (c. 1585) osv.). [liksom d. overnaturlig, t. übernatürlich sannol. efter ett mlat. adj. motsv. adv. supernaturaliter]
1) till II 1 d: som är höjd över l. oförenlig med naturens lagar (o. hör hemma i en annan (o. högre) verklighet); som befinner sig utanför l. bortom förnuftets räckvidd (jfr -förnuftig) l. sinneserfarenheten (jfr -sinnlig); jfr 2 o. -jordisk 2, -normal, -verklig o. onaturlig 10, underbar 1, utom-naturlig. Övernaturliga väsen, makter. En vardagsberättelse med övernaturliga inslag. (Kristi) lekamligha närwarelse, vnder then form och öffuer naturligha skickelse, som wij see vthi Nattuarden. LPetri DialNattw. H 5 a (1562). Thet war eij någott naturligitt wärk, uthan ett öfwernaturl(igi)tt och sådant som man eij kan begrijpa, uthan med troon eenfaldeligen skal fatta. HärnösDP 1663, s. 45. Underverken äro företeelser, som – i förhållande till oss – äro öfver-naturliga; men derföre icke o-naturliga. Atterbom PhilH 231 (1835). Det (finns) ett slags ”andlighet” – eller om man ogillar det ordets övernaturliga associationer – ett slags vittne om mänsklig skaparkraft nedlagt i hennes verk, i resultatet av hennes arbete. Björk LycklDag. 122 (2012). särsk.
a) substantiverat, i n. sg. best. Ty det öfvernaturliga kan menniskosinnet dock icke fatta. Tegnér (WB) 7: 173 (1834). De otaliga hemlighetsfulla väsen och företeelser, som enligt den allmänna föreställningen hörde till det övernaturligas värld. JämtlHärjedH 2: 60 (1945). Att en sådan spådom skulle göra intryck på den för det övernaturliga öppna författarinnan är uppenbart. SvLittTidskr. 1961, s. 76.
b) ss. adv. Thet Christuo sielffuer giorde medh thesso folkena, hwilket han spijsade med fem bröd och twå fiskar, Ty ändoch thet gick vnderliga och öffuer naturliga til, så war thet likwel icke annat, än een bwkfylla, och kunde intet hielpa sielenne. LPetri 2Post. 124 a (1555). (Jungfru Maria) är .. beteknad genom många figurer, såsom genom Aarons Mandel-staf, som öfwernaturligen grönskades, ändock han ej annat war, än en torr trä-käpp. Borg Luther 1: 132 (1753).
2) i allmännare anv. av 1 med anslutning till över II 8, i fråga om storlek l. styrka l. skönhet o. d.: som överstiger det naturliga l. normala; särsk. (o. numera i sht) dels i fråga om avbildning (se a), dels ss. adv. (se b); äv. närmande sig l. övergående i rent förstärkande anv. (se särsk. b): synnerligen stor, kolossal, utomordentlig; underbar l. fantastisk; äv. om ngt mer l. mindre obehagligt l. oönskat, särsk. ansträngning l. arbete o. d., ungefär liktydigt med: övermänsklig (äv. dels: omåttlig, dels: onaturlig (se d. o. 6)); i vissa språkprov svårt att skilja från 1. (Alexander den stores) krop, som på thet sijdsta bleff medh .. öffuernaturlighit fyllerij betungat. Phrygius HimLif. 106 (1615). Thet är öffwernaturligit att frögda sigh vthi bedröffwelsen. Muræus Arndt 1: 175 (1647). Sekreteraren .. såg vänskapsfull ut, men tillika som ett lik af det öfvernaturliga arbetet uti konungens bibliotek. MoB 2: 78 (1792). Att Sleipners åtta fötter beteckna hans öfvernaturliga snabbhet och styrka. Geijer I. 3: 411 (1817). (Gymnastiken) utgjorde obestridligen, så länge inga öfvernaturliga ansträngningar användes, ett angenämt tidsfördrif. Palmblad Fornk. 1: 178 (1843). särsk.
a) om storlek l. format hos avbildning; särsk. i uttr. i övernaturlig storlek, mer än naturlig storlek; jfr naturlig 16 b. Fig: 4. är den samma, doch i öfwer-naturlig storlek, aftecknad. Triewald Bij 3 (1728). Formatet (hos statyn) är i själva verket inte övernaturligt, men position och hållning sammanverkar till en effekt av höghet. Johanson Stärbh. 8 (1929, 1946). En dunkel, grottlik installation bland grälla plastblommor i övernaturlig storlek. DN 12/7 2010, Kultur s. 7.
b) ss. adv.; särsk. övergående i rent förstärkande bet. (Kungen) hade ett öffuernaturligitt gott minne. Brahe Kr. 2 (c. 1585). Roligt ha vi!! – Obeskrifligt, gränslöst, öfvernaturligt Roligt!! Solnedg. 3: 106 (1846). Belysningen av tablån var stark och fick gestalterna att bli nästan övernaturligt precisa, eller öververkligt tydliga. Östergren SistCig. 235 (2009).
Avledn.: övernaturlighet, r. l. f. om förhållandet l. egenskapen att vara övernaturlig.
1) till -naturlig 1; äv. (o. ofta) konkretare, om enskilt utslag av l. uttryck för sådant förhållande osv. Men Bonnet är kristen; han börjar redan se öfvernaturligheter och mirakel. Thorild (SVS) 1: 354 (c. 1780). En berättarkväll på temat skräck, spöken och övernaturlighet. Ölandsbl. 22/2 2020, s. 7.
2) (numera bl. tillf.) till -naturlig 2. En .. lek, som borttager all sansning, och i sjelfwa det ondas öfwernaturlighet är så förtjusande, at (osv.). DA 9/2 1771, s. 2. Konstens helighet tycktes kräva samma onaturliga, såsom övernaturlighet verkande styvhet. Tikkanen Konsth. 16 (1925). —
(II 8) -NERVÖS. mycket l. alltför nervös (se d. o. 4, 5), hypernervös; äv. överfört, om ngt sakligt (jfr särsk. nervös 5 slutet); jfr -spänd b α. Strindberg Utop. 86 (1885). (Hans bekymmer) torde .. icke ha varit af svårare beskaffenhet än att han mycket väl kunnat ordna dem, om han icke befunnit sig i öfvernervös stämning. SD(A) 4/11 1904, s. 8. Hennes mor hade varit så övernervös efter alla gårdagens upplevelser, att Karen inte kunnat finna ett lämpligt tillfälle att få det sagt. Deregård Presskorn-Thygesen JessBSomm. 72 (1925). En övernervös valutamarknad. SvD 2/5 1978, s. 20. —
(II 2 a) -NITA, -ning. tekn. jfr nita, v.2 1. Eneberg Karmarsch 1: 145 (1858). Muttrarna skola efter kraftig åtdragning väl övernitas för att icke lossna, såvida bultarna icke skola vara löstagbara. SFS 1919, s. 336. —
(II 8) -NITISK. överdrivet l. alltför nitisk; äv. överfört, med abstrakt huvudord. Då häfdforskare, öfvernitiska att på forntidslemningar upphöja svears och göters ära, letade med skattgräfvarens girighet efter .. gamla skrifter. Järta 1: 187 (1832). Övernitisk reglering inom livets alla områden. GbgP 16/11 2017, s. 4.
Spalt Ö 587 band 39, 2023