Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFLÄMPA a3v~läm2pa, v. -ade.
(enst.) lämpa l. afpassa (ngt efter ngt). Den konkreta karakteren af tungomålen i deras barndom får ett alltmera abstrakt, efter den utvecklade förståndsreflexionen aflämpadt uttryck. Granfelt 184 (1870). Dens. 407. — jfr LÄMPA, v.
Spalt A 365 band 1, 1898