| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALLMÄNGILTIG al3män~jil2tig, äfv. -men~, adj. -are; -T, adv.
— jfr ALLMÄNT-GILTIG.
1) till ALLMÄN I 3: som gäller för alla, som har giltighet, värde, betydelse, intresse osv. för alla; universell. Något allmängiltigt recept för fullt tillfredsställande representativa former finnes ej. Rydin i NF 13: 936 (1889). — särsk. filos. Sanningen är sanning, endast så vida den är befriad från all Subjectivitet och godtycklighet, d. ä. så vida den är allmängiltig, ett för alla Subjecter nödvändigt och bindande Vetande. Snellman Elem.-curs 1: 33 (1837). I Quantitativt hänseende är smakomdömet allmängiltigt, eller det sköna är det, som behagar alla. Ljunggren Est. 1: 25 (1856, 1869).
2) (mindre br.) till ALLMÄN II: som gäller om alla (ifrågavarande tankeobjekt), som har allmän tillämplighet. — särsk.
a) typisk. (Shaksperes) personer äro fullt individuela, fullt lefvande, och äro ändå så allmängilltiga, att hufvuddragen inträffa på tusentals. Rydqvist i SAH 12: 380 (1827). Historiska tilldragelser af allmängiltig och symbolisk innebörd. Rydberg Vap. 182 (1891).
b) filos. Hvarje logisk kunskap är, till sin formela beskaffenhet .. allmängiltig i förhållande till sitt object: alltid och för alla (om hvilka den är kunskap) gällande. Ribbing Log. 9 (1879).
Spalt A 1043 band 1, 1898