| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALLVARLIG al3~va2rlig (alfva´rlig Weste), adj. -are (-aren (adv.) G. I:s reg. 3: 112 (1526); -eren (adv.) RA 1: 216 (1537)). adv. -LIG (†, RARP 1: 75 (1627)), -LIGA (†, O. Petri Ors. B 3 b (1531), Hes. 18: 9 (Bib. 1541), Lind (1749), Fryxell Ber. 2: 84 (1826) m. fl.), -LIGEN (G. I:s reg. 9: 142 (1534), Kyrkol. 17: 7 (1686), Wallin 1 Pred. 1: 38 (c. 1830) m. fl.), -LIGIS (†) (anträffadt bl. under formen alvorligis RA 1: 490 (1546); se nedan), -LIGT.
full l. präglad af allvar; som icke är ytlig l. lättsinnig l. flärdfull l. skämtsam; jfr anm. under ALLVARSAM 1.
1) som är böjd l. benägen för l. visar l. uttrycker allvar; i sht med afs. på personer; jfr ALLVAR, sbst.1 2, o. anm. under ALLVARSAM 1.
a) med afs. på personer o. deras själsriktning, världsåskådning, karakter o. d.: som är höjd öfver flärd l. ytlighet l. lättsinne; djupare anlagd, solid. — särsk.
α) om personer; jfr ALLVARSAM 1 b α β’. En allvarlig man. En allvarlig kristen; jfr 2 början. En manlig, allvarlig nation, / Orubblig mot tidernas böljor. Wallin Vitt. 1: 229 (1823). Han är för redbar och allvarlig, för att ens med att konstgrepp undandölja sina fel. Rydqvist Resa 167 (1838). Hon var en stilla, djupt allvarlig kvinna. Fröding N. dikt. 64 (1894; i tal, lagdt i en predikants mun).
β) om karakter l. karaktersdrag o. d.; jfr ALLVARSAM 1 a γ, b β. Allvarlig karakter. Rydqvist Resa 69 (1838). Ett storsint slägte, uppfostradt i stränga grundsatser, med allvarliga seder och allvarlig bildning. Dens. Tid. 2: 210 (1840).
α) om personer; jfr ALLVARSAM 1 a α. Döden är kärlekens bror, är dess tvillingbroder, allenast / mera allvarlig att se. Tegnér 1: 196 (1820). De höga nornor uti dörren stå: / .. allvarliga, men tjusande ändå. Därs. 137 (1825). (Han) framträdde med manliga steg allvarlig på golfvet. Runeberg 1: 130 (1832). Bååth På gr. st. 52 (1889).
β) om anletsdrag o. d.; jfr ALLVARSAM 1 a β. Leopold 5: 91 (c. 1820). Allvarlig och lugn var hans blick. Arfwidsson Oisian 2: 494 (1846). Jag satt i katedern så styf i termin / Med allvarlig min. N. P. Ödman Minnen 2: 187 (1881).
γ) om natur(föremål), klädedräkt o. d.: enkel, flärdfri, utan prål l. bjärta o. glada färger (motsatt: GLAD), mörk; jfr ALLVARSAM 1 a δ, 2 c. Mången af dessa (roffåglar) utmärkte sig genom en metallglänsande, fastän allvarlig fjäderdrägt. Bovallius Resa 151 (1887). Granens allvarliga grönska. VL (V) 1894, nr 22, s. 2. jfr: En föga bebygd trakt med allvarlig karaktär. Ill. Sv. 1: 241 (1873, 1882).
2) som innebär en sann, verklig l. uppriktig l. af hjärtat gående mening; som det är allvar l. besked med; som har en djupare innebörd; jfr ALLVAR, sbst.1 1. Jag menar allvarligt med dig. Allvarligt sinnad (vanl. med afs. på religiöst allvar). O. Petri Ors. B 3 b (1531). Alwarliga och innerliga böner. Dens. Ed. B 4 b (1539). Then .. mijn bodh håller så at han alwarligha gör ther effter. Hes. 18: 9 (Bib. 1541); jfr c. Alffuarligh bättring. P. Erici 2: 163 a (1582). Då de .. (i Machiavellis ”Fursten”) anförda meningar .. blifvit tagna för allvarliga. Rosenstein 2: 185 (1789). Detta förtjenar vårt allvarliga eftersinnande. Lehnberg Pred. 3: 297 (c. 1800). Ingen .., som allvarligt idkat poesi. Tegnér 3: 482 (1812). Detta spelande skämt .. (har) ofta .. en djupare och allvarligare betydelse, än mängden deri ser. Törneros Bref 1: 293 (1828). Det ges en lättsinnighet .., hvilken aldrig kan fästa sig vid någonting allvarligt. Wallin 2 Pred. 2: 84 (c. 1830, 1838). (Rosenstein) uppfyllde .. sina pligter med samvetsgrann redlighet och allvarligt nit. Järta hos Rosenstein 1: XXVI (1838). En allvarlig föresats förmår mycket. Tegnér 4: 77 (1839). De Geer Minnen 1: 276 (1892). — särsk., ofta i ngt utvidgad bemärkelse:
a) ej skämtsam. Han säger aldrig ett allvarligt ord. Nyblom M. Twain 1: 1 (1873). Dels allvarliga, dels skämtsamma uppsatser. (Schück o.) Warburg Litt.-hist. 2: 323 (1896).
b) bestämd.
α) bestämd; uppriktig. G. I:s reg. 1: 282 (1524). Allenast han vore försäkrad, at det var deras alfvarliga mening, och at de ville blifva der vid ståndacktige. Nordberg 1: 452 (1740). (Hertigen) förklarade .. år 1586. sin alfvarliga vilja, at bönderne .. icke måtte hindras ifrån den offenteliga Gudstiensten. Bælter Cerem. 13 (1762). — [jfr fsv. alvarlika i motsv. anv.] (numera föga br.) ss. adv.: bestämdt; obetingadt, utan tvifvel l. tvekan. (Då) wele wij .. rama (dvs. befordra) alles idhers gangn och besta j huad motto wij kunne, ther j idher til alffuarliga til forlata måghe. G. I:s reg. 7: 368 (1531).
β) (†) bestämd, afgörande, säker. G. I:s reg. 3: 32 (1526). (Vi) kwnne .. icke .. giffue eder ther någen alffuerlig swar opå. FH 5: 340 (1537). — [jfr fsv. hwrw ther om är wethom wii icke alffuarliga] ss. adv.: riktigt, säkert, noga. Epter wij ickie alffwarligha wette vm thet skall wara någhet tryggeligit löpa igenom sundet. G. I:s reg. 8: 215 (1533).
c) [jfr fsv. alvarlika i motsv. anv.] eftertrycklig, kraftig, nitisk, energisk, fast, ifrig, allvarsam (se d. o. 2 e); ss. adv.: med kraft o. eftertryck. Hwarföre är .. wor alffwerlig willie och begeren ati wele tage saken annerlunde och något alffuerligere före. G. I:s reg. 11: 82 (1536); jfr b α. Att göre .. wåre och rigisins fiender ett manligit och alffwarligitt modtstond. Därs. 15: 14 (1543). Man (borde) alfvarligen .. arbeta på ett ordentligt stillestånd. Hallenberg Hist. 2: 544 (1790). Allvarliga rustningar. Odhner G. III:s hist. 1: 215 (1885). — särsk. [jfr fsv. striddo the alwarliga mothe them] (numera knappast br.) Them (dvs. danskarna) förfölgde alwarlige Lasse Ericson. Svart G. I:s kr. 28 (1561). — [jfr fsv. bidhiandis iomffru maria alwarlika oc jnnerlika] ifrigt, innerligt. Mose badh alffwarligha in för Herran sin Gudh. 2 Mos. 32: 11 (Bib. 1541).
d) [jfr fsv. thet som förmannen alwarleka byudher älla förbywdher, ä. d. haffuer hand strengeligen oc aluerligen befallt mig] eftertrycklig, sträng, allvarsam (se d. o. 2 e slutet); ss. adv.: eftertryckligt, strängeligen, allvarsamt; i sht i fråga om tillsägelse, befallning, förmaning, råd o. d. Allvarliga förmaningar, föreställningar. (Vi vilja) alwarligha förbiwdha them, at the här effter icke tala j thetta nampnet. Apg. 4: 17 (Bib. 1541). Sedan hade .. Biskopen så myckijn alvarligare inspection på honom. Rudbeck Bref 1: 33 (1664). Folcket (skall) alfwarligen tilhållas, at .. flijtigt begå Herrans Nattward. Kyrkol. 17: 7 (1686). Fryxell Ber. 2: 84 (1826).
e) viktig; som tages l. bör tagas på allvar, allvarsam (se d. o. 2 f). Afgudatjensten var för honom (dvs. Håkan Jarl) en mycket allvarlig sak. Svedelius Norge 53 (1866). Allvarliga ärenden uppskjuter jag till morgondagen. N. P. Ödman i VL 1895, nr 210. s. 3 [efter lat. in crastinum differo res severas].
f) (mindre br.) betänklig, svår, farlig; allvarsam (se d. o. 2 g). Mitt tillstånd blef mer och mer allvarligt för hvarje dag. Nyblom M. Twain 1: 166 (1873). Allvarligare .. sjukdomsfall. Nordenskiöld 1: 462 (1880).
g) (mindre br.) om väderlek o. d.: allvarsam (se d. o. 2 h), sträng. Nu hafve vi fått alfvarlig vinter. Porthan Bref 442 (1797).
3) (†) dugande, modig, frimodig, manlig; jfr ALLVARLIGHET 4. Trotte Karlson bleeff slagen, som altijdh hade warit en alwarligh och dristigh krigsman. O. Petri Kr. 272 (c. 1540).
Spalt A 1113 band 1, 1898