Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANNORLEDES an3ωr~le2des l. -or~ (a`nnorledes Weste, ànnårlédäs Almqvist), stundom (i sht i poesi) ANNORLEDS ~le2ds, adv.
Ordformer
(annorled(h)es (-is) Ps. 1536, s. 4, Lex. Linc. (1640), Dalin Arg. 1: 6 (1732, 1754), BB 3: 2 (Lag 1734) osv. annerledes O. Petri P. Eliæ c 4 b (1527), Mess. 1531, s. A 2 b. annarledes (-is) G. I:s reg. 1: 118 (1523), Svart G. I 10 (1561); annar ledes Gl. Ter. 72 (c. 1550). annaledis G. I:s reg. 3: 338 (1526). — annanledes Rydberg Faust 294 (1878), Hedin Rev. qv. 306 (1880). — annorleds (-ledz) Brenner Dikt. 1: 165 (1707, 1713; rimmande med tilfredz), Modée Dår. 56 (1741?), Leopold 2: 432 (1802, 1815), Adlerbeth Ov. 227 (1818). annor les Gl. Ter. 63 (c. 1550). annerledz O. Petri Ors. A 4 a (1531). — annleds, annlesare, se anm. 2:o)
Etymologi
[fsv. annorledhis (annwrledhis, annarledis, annarledhes, annerledes, annorledz, annorledh m. fl. former); jfr d. anderledes, i ä. spr. äfv. anderlis, nor. dial. annerleis, ande(r)leis; af fsv. annar (se ANNAN VI) o. leþ, isl. leið, väg, sätt (se LED, sbst.2); jfr M. Arnesen i Inb.-skrift t. Hovedex. ved Fredrikshalds lærde og Realskole 1864, s. 21, 39 följ.; jfr ALLELEDES, LIKALEDES, NÅGORLEDES, SAMMALEDES, SÅLEDES m. fl. Formen annanledes är en utan stöd i talspråket l. fornspråket i nyare tid gjord ombildning i anslutning till ANNANSTÄDES o. annan]
Anm. 1:o Ordet användes numera företrädesvis i mer l. mindre högtidlig l. officiell stil. I det bildade talspråket har det utträngts af de likbetydande ANNORLUNDA o. på annat sätt (l. vis). 2:o De af Dalin (1850) ss. tillhörande hvardagsspråket angifna formerna annleds o. (med komp.-ändelse) annlesare förekomma nu nästan bl. i dial. (annless, anleser, anlessare osv.); jfr Linder Regl. 151, 152 (1886). Den komparativa bildningen, hvilken föranledts af ordets egenskap att vara jämförande, träffas ngn gg i litteraturen vid återgifvande af vulgärt l. bygdemålsfärgadt hvardagsspråk. ”För en stund sedan hörde jag honom (dvs. hofmästaren) tala, och det lät inte annorledsare än som om själfva Trifaldis röst hade ljudit mig i öronen”. Lidforss DQ 2: 494 (1892; yttrande af Sancho Panza).
= ANNORLUNDA. G. I:s reg. 1: 118 (1523). Ath annerledes bruka messona än som Christus henne insatte .., thet är jtt farlighit misbruck. O. Petri P. Eliæ c 4 b (1527). Udi like måtte, som vi thet ment hafve och icke annorledis. RA 1: 713 (1560). Nu hörer iagh, thet ståår annorledes till. Asteropherus 25 (1609). Alla Prästewijgningar .. skola .. skee i Kyrckian, med mindre högsta nöden annorledes fordrar. Kyrkol. 22: 1 (1686). Kiöp bör ske utan tvång eller list, med säljarens och kiöparens goda ja och samtycke. Sker thet annorledes; vare ogildt. HB 1: 1 (Lag 1734). Vårt Modersmål .. som .. är det enda som .. annorledes skrifves än talas. Rudenschöld Crit. 4 (1755). Derför går det annorledes / med Aurora nu, än då. Tegnér 2: 310 (1820). De fördömma hvarje annorledes tänkande. Wallin 1 Pred. 1: 246 (c. 1830). Kyparen .. frågar, huru man funnit maten och om man önskar den annorledes. Ljunggren Resa 125 (1871); jfr c. Helt annorledes låter det. Hahnsson (1884). Om de genom vårdslöshet eller annorledes vållet olycka. Forssell Stud. 2: 7 (1884, 1888). — (föga br.) Annorledes än ricktigt. RP 4: 58 (1634). Långt annorleds. J. G. Oxenstierna 4: 208 (1815). Mycket annorledes. H. Reuterdahl i SKN 1841, s. 63. — särsk.
a) [jfr ä. d. ikke anderledes end, lat. non aliter quam, haud secus quam] (numera knappast br.) i den konjunktionella förb. icke (l. föga) annorledes än (såsom), alldeles (nästan alldeles) så som; jfr ANNORLUNDA b. Then helga Anda bruka .. (skrymtarna) icke annorledes än såsom itt .. teckelse öffuer theras (dvs. sin) falska läro. Falck Underv. 120 b (1558). Krono-Bönderna .. ansågos (ej) annorledes, än för Kronans Landt-Bönder. Botin Hem. 2: 32 (1756, 1789). Adlerbeth Ov. 227 (1818). Menniskorna dogo icke annorledes än säden faller för lian. Rydberg Sing. 53 (1865; arkaiserande). jfr: Röken (står) så tiock vnder Hwalfwet, att .. (den däri hängande) Kistan föga annorledes kan synas än .. swäfwa af sigh sielff. Kiöping Resa 20 (1667).
b) [jfr lat. aliter — aliter] (nästan †) upprepadt i motsättning mot sig själft: på ett sätt — på ett annat sätt; jfr ANNORLUNDA c. Kanske en och annan aff professoribus tala annorledes här in consistor(io,) annorledes uthom Consistorium. Rudbeck Bref 1: 5 (1662). Annorledes bör förhållas med den, som lefvat i .. synder, .. annorledes med den, som älskat .. sin Frälsare. Handb. 1811, s. 114.
c) = ANNORLUNDA f α. Jag skiöter .. intet om at bli annorleds än jag är. Modée Dår. 55 (1741?).

 

Spalt A 1633 band 2, 1898

Webbansvarig