| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEBÅDA bebå4da, i Sveal. äfv. 032 (bebå´da Weste; bebå`da Almqvist), i bet. 2 stundom BEBUDA bebɯ4da l. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (föga br., Atterbom Siare 4: 36 (1847), Lundell (1893)); -ARE, -ARINNA, -ERSKA.
1) (numera bl. i högre stil, föga br.) bringa budskap om, gifva underrättelse om, förkunna, meddela; stundom: vittna om, antyda, betyda, innebära; numera gärna med en bibet. af 2. Thet talet som gudh vthsendt haffuer till Jsrahels söner bebodhandes fridh genom Jesum Christum. Apg. 10: 36 (NT 1526). Nuntiator .. Bebodare, bodbärare. Lex. Linc. (1640). Jag til min Moder lopp, at henne nu bebåda, / Hur lyckligt dansen gådt. Kolmodin Qv.-sp. 2: 237 (1750). Täta jordbäfningar och lysande lufttecken bebådade en stor oordning i naturen. Fryxell Ber. 2: 94 (1826). Gul är aspen, gul är lönnen, / Vissnad eken, röd är rönnen. / Allt bebådar höstens magt. C. F. Dahlgren S. arb. 3: 260 (1828). Dalin (1850). Jag kastade mig upp på min lilla häst och sprängde tvärs öfver ängarne, för att bebåda dig freden och fredshärolden. Snoilsky Fitger Hexan 10 (1887); jfr 2. — (†) Thet är Tungans egenskap at beboda thet som är i hiertat. Schroderus Kon. förär. 67 b (1606). — särsk.
a) (†) med prep. om: bringa budskap om, lämna underrättelse om. Der skulle möta honom (dvs. Saul) twå Män, som skulle bebåda honom om Åsninnorna. Rudbeckius Kon. reg. 112 (1615).
c) (†) refl.: framställa sig, framträda, gifva sig tillkänna. Ändteligen bebådar Han (dvs. Gud) sig i dag (dvs. på kyrkoårets sista söndag) under majestätet af sin eviga makt och rättvisa, för att erinra oss om en förestående räkenskap. Lehnberg Pred. 1: 265 (c. 1800).
2) (företrädesvis i högre stil) på förhand förkunna l. antyda, förutsäga, förkunna annalkandet af, meddela att (ngt) kommer l. (i fråga om böcker o. d.) kommer ut l. att (ngt) kommer att ske; utgöra förebud till; numera sällan om eg. förutsägelse. Ängelen bebudade iomfru Marie at hon skulle födha gudz son. O. Petri 2 Post. 25 a (1530). En Trana som .. bebodar Sommarens igenkomst. Rudbeck Atl. 2: 659 (1689). Äfwenwäl haar hon (dvs. den i extas fallna flickan) bebodat åthskillige vnder-ting, som ock alla äro fulkomnade. Hiärne 2 Anl. 122 (1702). Morgonrådnan begynte redan bebåda dagen. Ehrenadler Tel. 355 (1723). Var helsad, sköna morgonstund, / Som af Profeters helga munn / Är oss bebådad vorden! Ps. 1819, 55: 1. Den alltjemt bebudade universitetsreformen. Weibull i LUHist. 1: 332 (1868). De nämnda tvänne bebådarinnorna af en konsternas gryning i detta land. Cygnæus 5: 191 (1874; om en målarinna o. en sångerska). Prinsessans egenskaper bebådade icke någon stor regentinna. Svedelius i SAH 54: 279 (1879). Sällsamma tecken och syner, som troddes bebåda märkliga händelser. A. Ekermann i Läseb. f. folksk. 389 (1892). H:s bebådade arbete .. har nu utkommit. AB(L) 1901, nr 38, s. 1.
Spalt B 548 band 3, 1901