| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEFARA befa4ra, i Sveal. äfv. 032 (befa´ra Weste; befàra Almqvist), v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.).
vara rädd l. ängslig l. hysa farhåga l. fruktan l. bekymmer (för), frukta.
1) tr. (icke refl.).
a) [jfr motsv. anv. i ä. t.] om fruktan l. bekymmer för befintligheten l. inträffandet af ngt ondt l. obehagligt l. olyckligt. Befarad olyckshändelse. Befarad kolera. Jag befarar, att jag tagit läsarens tålamod för mycket i anspråk. Ni har intet att befara från (l. af) honom l. från det hållet. A. Oxenstierna Skr. 1: 110 (1627). Dedt är att befahra, dedt dee råka medh hvar andre i careller (dvs. gräl). RP 6: 203 (1636). Jag befarar, at jag icke anwender wederbörlig flit, så at ordet warder som sig bör .. rett predikat. Swedberg Sabb.-ro 131 (1704, 1710). Danmarck hade skäl at befara ett fiendtligit in- och öfverfall. Nordberg 1: 64 (1740). At vi .. ingen ting hafve at befara, intet at frukta före. Nohrborg 605 (c. 1765). (Botins kamrater) märkte snart, att en läkare behöfdes. De funno rätt på Hallman, som befarade slag. Rosenstein 3: 405 (1789). Den olycka man vet är alltid mindre stor; / Hur gruflig deremot är den som man befarar! Remmer Theat. 1: 156 (1808, 1814). Utskottets pluralitet .. har ej befarat .. missbruk af denna makt (att afsätta landshöfdingar). Järta V. skr. 1: 50 (1809). Den gamla efter mångas befarande malätna beskrifningen på theologi. Thomander Skr. 2: 43 (1831). P., som befarade att hon fallit och skadat sig, rusade in i hennes rum. De Geer i 3 SAH 1: 118 (1886). — särsk.
α) (†) i uttr. stå till befara, vara till befarandes, vara att befara. Däd står okk till befara, / Ath Alexander snart ha’ wunnit Resan sin. Börk Dar. 83 (1688). Om man intet .. i tid ther emot (dvs. emot språkets försämring) arbetar, är til befarandes, at thet med tiden råkar i barbari. Swedberg Schibb. 171 (1716). Kellgren 3: 145 (1785).
β) (†) i p. pr. med passiv bet. RARP 3: 146 (1640). Een godh provision för befahrande belägringh. S. G. Helmfelt i HSH 31: 507 (1662). Nordberg 1: 577 (1740). Adlerbeth Ant. 1: 7 (c. 1792).
γ) (mindre br.) frukta att (i ngn) finna (en ovän o. d.). En farlig fiende i honom han befarar. J. G. Oxenstierna 5: 24 (c. 1817). Befara / I förtrollerskan ett troll. Franzén Skald. 1: 200 (1824).
b) (†) om fruktan l. rädsla för ngn person l. sak. (Grekerna) hata Hector i des graf, hans blotta namn / Dem skrämer, så att de hans lilla son befara. C. Gyllenborg Andr. D 1 b (1723). För närvarande tid .. har jag ingen anledning at befara Dannemark. Höpken 2: 429 (1757). Ack, upoffra din Rosalie, men smäda henne icke. Hon befarar mera dit förakt, än döden. Björn Förf. yngl. 109 (1792). (Den fattige som druckit) hvarken Kungars spira / Eller soldaternas svärd befarar. Adlerbeth Hor. od. 121 (1817). — närmande sig bet.: behöfva frukta, vara i fara för; jfr BEFARLIG b. Then Dufvan näppelig befarar örnens klo, / Som sällan och ei långt vil flyga från sit bo. Kolmodin Qv.-sp. 1: 21 (1732).
2) [jfr FRUKTA (sig)] (†) refl.
a) med den l. det som man fruktar uttryckt
α) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. ä. t.] gm en förb. med prep. för (före). The befarade sigh för Döden. G. I:s reg. 1: 23 (1521). Hafue de sigh .. för ingen tull att befahra. A. Oxenstierna Skr. 2: 636 (1624). Alldeles som de intet hade att frukta eller befara sig något för Turkarne. Eneman Resa 1: 94 (1712); jfr γ.
β) [jfr motsv. anv. i ä. t.] gm en att-sats l. en inf.-konstr. Man .. hadhe til at befahra sigh, at then öfwerwundne .. Fienden skulle ju tänckia på mord och brand. Schroderus Liv. 108 (1626). Därföre att Rådet sig befarade icke att kone præstera honom någon säkerheett. A. Oxenstierna Skr. 1: 128 (1628).
γ) [jfr motsv. anv. i mnt. o. ä. t.] gm ett substantiv(iskt ord) ss. direkt sakobj. Oxenst. brefv. 5: 312 (1624). På thet Sweriges Rijke icke måtte hafwa sigh något ondt aff them wijdare at befahra. Girs G. I 134 (c. 1630). Hanss Kongl. Maij:tt .. måste .. befara sigh ifrån det (österrikiska) huuset all wederwerdigheet. RARP 6: 343 (1658).
b) [jfr motsv. anv. i mnt.] utan angifvande af den l. det som man fruktar. Sthms besl. 24 Juli 1599, s. A 3 a. Aff then framgång Konung Gustaff tagit hade .., befahrade the Danske sigh .. om (dvs. med afs. på) Skåne och Halland. Girs G. I 45 (c. 1630). Ingen redligh Swenskman hade sigh innan eller vthan Rijkes på sina wärff at befahra. Därs. 195.
Spalt B 627 band 3, 1901