| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEHAG beha4g (beha´g Weste), n. (i bet. II 3 dock stundom med ersättningsord af individens genus); best. -et; pl. =.
I. [jfr t. gefallen] om känslo- l. viljeyttring.
1) (känsla af) välbehag, tillfredsställelse l. belåtenhet (med ngn l. ngt); motsatt MISSHAG; jfr BEHAGA 1. — jfr SJÄLF-BEHAG.
a) ss. obj. l. ngn gg subj. i uttr. som angifva, att ngn har välbehag till ngn l. ngt.
α) (i biblisk l. kyrklig stil) ss. subj. i förb. ett godt behag. Prijs wari gud j höghden, och vppå iordenne frid, och menniskiomen it got behagh. Luk. 2: 14 (NT 1526; Bib. 1541: en godh wilie; öfv. 1883: till menniskorna ett godt behag; Luther: ein wolgefallen); jfr Handb. 1894, s. 13.
β) [jfr d. have behag i noget, holl. behagen in iemand, in l. aan iets hebben] (i sht i biblisk l. kyrklig stil) i förb. hafva (ett godt) behag till (jfr 3 a), äfv. i; numera företrädesvis om Guds välbehag. Thetta är min käre son, j huilkom iach haffuer it gott behagh. Mat. 17: 5 (NT 1526). Herren haffuer behagh til them som fruchta honom. Psalt. 147: 11 (Bib. 1541). Thet the än nu mykit offra .., så haffuer doch Herren intet behagh ther til. Hos. 8: 13 (Därs.). A. Oxenstierna Skr. 1: 121 (1627). Sahlstedt (1773). Mitt sällskap har han ej behag i. Leopold 1: 354 (1808, 1814). Erkebiskop Olof i Trondhiem, som .. ej hade mycket behag till den religionsförändring Konung Gustaf förehade i Sverige. Strinnholm Vas. 2: 454 (1820). Till hvilken har den eviga barmhertigheten ett så godt behag, som till enfaldens och värnlöshetens ålder? Thomander Skr. 1: 4 (1829). Pred. 5: 3 (öfv. 1897). — (numera föga br.). The herligha, til them haffuer iagh alt mitt behagh. Psalt. 16: 3 (Bib. 1541). Ther på merker iagh, at tu itt behagh til migh haffuer. Därs. 41: 12 (öfv. 1897: har behag till mig).
γ) (†) i förb. draga (ett godt osv.) behag till. H. K. M:tt .. drager till honom ett gott behagh. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 145 (1628). RARP 3: 294 (1643). The som Lust, Wilia och Behagh til thet Swenska Poeterij draga. Arvidi A 8 b (1651); jfr 3. N. Av. 17 Juli 1656, Underr. s. A b.
δ) [jfr d. finde behag i, holl. behagen in iets vinden, t. an etwas gefallen finden] i förb. finna behag i, sällan för (jfr 3 a). Linné Del. nat. 18 (1773). Weste (1807). Ofta finna ej läsarne samma behag för ett arbete, som författaren sjelf. Palmblad Nov. 2: 173 (1841). Finna behag i ens umgänge, sällskap, i landtlefnad, läsning, musik. Dalin (1850). I sådant (näml. i att betrakta gamla ruiner) kan du finna stort behag. Snoilsky 2: 44 (1881).
b) [jfr t. dass sie an diesen kunstwerken einen gemeinsamen gefallen bezeigten] (†) ss. obj. i uttr. som angifva ådagaläggande af välbehag. I detta fierde seculo plägade åhörarena gifva tilkänna sit behag för predikan med rop och handklappning. Bælter Cerem. 389 (1760).
c) (numera knappast br.) ss. obj. i uttr. som angifva framkallande af välbehag; närmande sig 4. Thet (skall) .. förorsaka E. K. May:tt et nådigt behagh. Stiernhielm Arch. C 2 a (1644). Dessa (små barn) .. gifva behag, utan at sielfva veta deraf, och detta är kärnan af behaglighets konsten. Dalin Arg. 1: 79 (1733, 1754). — (†) Att dhe deste bätre kunde .. deruthinnan göra Kongl. M:tt ett underdånigt behagh. RARP V. 1: 15 (1652). jfr: I Handtvärk haden I giordt gagn och behag, men icke i Studier. Dalin Arg. 1: 82 (1733, 1754); jfr d slutet.
d) [jfr d. være en til behag, t. einem zu gefallen reden] i förb. (ngn) till behag, så att det behagar (ngn), till välbehag (för ngn), (ngn) till nöjes l. till lags; för att behaga (ngn) l. göra (ngn) till lags; stundom med en viss ofördelaktig bibet.: för att ställa sig in hos (ngn). Wårt Land til frögd; Gud til behag. Stiernhielm Fägn. 128 (1643, 1668). At lefva allom til behag. Nordenflycht QT 1744, s. 18. Thet var ej honom till behag. Ihre Gl. 163 (1769). Göra hvar och en til behag. Sahlstedt (1773). Kraft .. att vandra Dig (Gud) till behag på salighetens väg. Handb. 1811, s. 60. Lätt och utan tvekan, den drottning till behag, / den väldige det (dvs. hornet) tömde uti ett andedrag. Tegnér 1: 112 (1825). I skolen icke menniskor till behag förringa .. (evangeliets) heliga allvar. Flensburg Kyrkl. tal 183 (1874). jfr: At j måghen wandra werdeligha Herranom, til alt behagh. Kol. 1: 10 (Bib. 1541; öfv. 1883: honom i allt till behag). — (†) närmande sig bet.: till gagn, till fromma, i förb. vara l. lända (ngn) till behag. Alt skall lände k. M:t i Pålend till gagn, gode och behagh. RA 3: 150 (1593). I huadh måtto jagh någensin kan vara min k(äre) h(err) fader till redebogen tienst och behagh igen. Oxenst. brefv. 3: 503 (1638). Spegel Öp. par. 9 (1705).
e) (numera föga br.) med behag, med tillfredsställelse l. belåtenhet l. nöje (jfr 4 a). Schroderus Uss. M 1 a (1626). Det Väsende, åt hvars dyrkan mina timmar uppoffras, anser med största behag den tjenst, som egnas våra likar. Gustaf III Skr. 3: 91 (1786). Ur Odödlighetens rike / Fäder! Sen oss med behag! J. G. Oxenstierna 1: 307 (”308”) (1793, 1805). Den som kan sådant se med gladt behag / Han kan ock gråta på sin bröllopsdag. Hagberg Shaksp. 5: 300 (1848).
f) [jfr ä. holl. de koningh Salomo gaf de koninginne van Scheba al haer behagen, watse begeerde] (†) konkretare: hvad som väcker (ngns) välbehag; hvad ngn önskar l. begär (jfr 3 b, 5). Alla uppå dhenna dag / Nu önska dig allt ditt behag. Leyoncrona Vitt. 158 (c. 1685?). — om person: föremål för (ngns) välbehag (jfr 2). Hon var sit Köns behag, Sin Makas frögd och lisa. Nordenflycht QT 1748—50, s. 49.
2) (numera knappast br. utom i d) bevågenhet, ynnest, gunst, nådigt välbehag.
a) i biblisk stil. Then migh (dvs. visheten) finner han .. skal få behagh aff Herranom. Ordspr. 8: 35 (Bib. 1541; Melin Hel. skr.: ynnest).
b) i förb. hafva l. vinna (ngns) behag o. d. Tåcke behag, lär jag, ha i dag, hos många. Runius Dud. 2: 49 (1713). Skulle jag intet då haft mindre besvär och mer allmänt behag? Dalin Arg. 1: 266 (1733, 1754). Et Rykte har mig bådat, / At jag har Ert behag. Därs. 344. (Därför) sökte hvar och en at vinna hans behag. Livin Kyrkost. 65 (1781). Frun uti huset vann så mycket behag: / Hungriga friare hvar endaste dag. Bellman 4: 94 (1791). Hallström En g. hist. 43 (1895; arkaiserande). jfr: Barnen förställa sig så skräckeligen, i det de vilja behaga, så at de mista alt detta behag, som en otvingad liflighet eljest lätteligen skulle få. Dalin Arg. 1: 78 (1733, 1754); jfr II 2.
c) (†) i förb. i ngns behag. O Iungfrw kär / .. Migh önskar iagh i titt behagh. Wivallius Dikt. 55 (1630). — närmande sig 5, om Guds nådiga hägn. Sielen leffuer j Guds behagh, / kroppen soffuer til domedagh. Handb. 1548, s. K 3 b; jfr Carl IX Rimkr. 2 (c. 1600), Ps. 1695, 400: 5.
d) [jfr fr. trouver grâce devant; jfr äfv. (finna) NÅD] (mindre br.) i förb. finna behag (inför ngn l. för ngns ögon, äfv. för ngn). Behag fann talet för alla. Johansson Hom. Il. 9: 173 (1846). Cavallin (1875). Hvad vi .. yttrade .. har icke funnit behag på vissa håll. VL 1894, nr 205, s. 2. — (†) Till lycka för hans (kärleks-)eld .. / Fann han för henne stort behag. Lenngren 368 (1793).
3) tycke, smak, håg, böjelse, benägenhet, lust.
a) (i sht i skriftspr.) i förb. få l. fatta behag till, äfv. [jfr TYCKE (för), SMAK (för)] för, stundom finna behag till (jfr 1 a δ), hafva behag till (jfr 1 a β) l. ngn gg för. (En man) fick ett sådant behagh til henne, för hennes degheligheet (osv.) .., at han begärade .. måtte få henne til sin Hustru. Lælius Jungf. N 7 a (1591). (Gud) hade icke giordt oss thenna nåd i dag, / Om til at dräpa oss han hade haft behag. Kolmodin Qv.-sp. 1: 274 (1732). Många se’n till mig haft godt behag, / Men alla måste mig försaka. Hedborn Skr. 1: 185 (c. 1830). Alla fattade stort behag till den vänsälla Konungen. Strinnholm Hist. 3: 46 (1848). (Nordborna) hade stort behag för det praktfulla i kläder, vapen och husgeråd. Därs. 5: Reg. s. 224 (1854). Jag vet så litet, stackars jag, / Och minst hur han finner till mig behag. Rydberg Faust 175 (1878). Fatta behag för ngn. Björkman (1889). En höfding (kunde) göra hvilket föremål som hälst, till hvilket han fått behag, .. till sin egendom. NF 15: 1281 (1891).
b) (i sht i poesi) i förb. (det) är mitt (osv.) behag, hvad som behagar mig l. faller mig i tycket l. smaken, min lust (jfr 1 f); i sht i nekande sats. Klaga är ej mitt behag. Runeberg 5: 5 (1859). Spioneri är ditt behag. Rydberg Faust 77 (1878).
c) i numera obr. förb. (Detta tal) föll ganska litet i hans behag. Carl IX Rimkr. 23 (c. 1600). Hans dristiga .. kynne var aldeles effter mit tycke och behag. Ehrenadler Tel. 518 (1723). Denna bok var den, som gaf honom första behaget för Philologien. Ödmann Anv. t. skrift. 80 (1823). Gustafs (dvs. G. I:s) behag till penningar förledde honom .. till flera orättvisor. Fryxell Ber. 3: 185 (1828). En menniska, som saknar behag .. för täck, sann natur. Almqvist Sv. fattigd. 5 (1838).
4) [jfr t. behagen i motsv. anv.] (känsla af) välbehag l. lust l. välbefinnande ss. ett angenämt tillstånd, utan särskild tanke på ngt som är föremål för känslan; motsatt OBEHAG. (I vitalsensationen) framträder blott en mer obestämd förnimmelse af behag (välbefinnande) eller obehag (illamående). L. H. Åberg i NF 9: 379 (1885). De känslor af behag, som väckas af föremålens skönhet. Rein Lärob. i psyk. 71 (1898). — (numera knappast br.) Tu (Gud) vpläter tina hand, och vpfyller alt thet som leffuer medh behagh. Psalt. 145: 16 (Bib. 1541); jfr 2 a. jfr: Tu (Gud) .. mättar alt i alla land / Medh godt behagh och nöije. Ps. 1695, 106: 6; jfr Ps. 1819, 269: 6. — särsk.
a) (mindre br.) i förb. med behag (jfr 1 e). Runius Dud. 3: 74 (1712). Härskna Skinkor från Europa, hvilka man (på Kap) allmänt med stort behag spisade. B. Bergius Præs. i VetA 1780, 1: 48. Jag kunde gå .. utan ytterrock .., då jag dagen förut .. med behag svept pläden utanpå vinteröfverrocken. Wachtmeister Turistm. 104 (1880, 1885). — (†) med godt behag. Ty siungom nu medh godt behagh, / Nu är the helga Änglars dagh, / The osz så wäl bewara. Ps. 1695, 195: 1; jfr Ps. 1819, 35: 1. At låna och få lånet åter, / Två skilda ting, som natt och dag! / Det ena sker med godt behag, / Det andra utan strid sig sällan göra låter. G. F. Gyllenborg Vitt. 2: 105 (1795).
b) (mindre br.) närmande sig bet.: nöje, trefnad. (Värdinnan) sörjde för allas behag. Bremer Hem. 1: 109 (1839). Naturen själf på denna dag / Sig gläder, lofvar dig / Blott lycka, trefnad och behag / På detta lifvets stig. Wecksell Dikt. 2 (1852).
c) (†) fröjd, njutning; vällust. Låt oss denne Dagh / Dricka friskt i detta Lagh, / Uthi Lust ok Behagh. Lucidor Hel. S s 2 b (c. 1670). Gutår, båd’ natt och dag! / Ny vällust, nytt behag! Bellman 3: 15 (1790). jfr: Här finnas många, som sin glädie ther i sättia, / At the få all sin tijd förnöta vthi lättia, / .. Och med en elak röök insuga sitt behag. Spegel Återv. par. 27 (1711; i fråga om tobaksrök).
5) [jfr motsv. anv. i fsv. o. mnt.; jfr äfv. lat. placitum, fr. plaisir] hvad som behagar ngn l. synes ngn godt; vilja; afgörande, bestämmande; ofta: hvad som lyster ngn; godtfinnande; (fria) skön; tycke (och smak); stundom med klandrande bibet., närmande sig bet. godtycke; jfr BEHAGA 2.
a) (i biblisk o. kyrklig stil) om Guds vilja. Gudh är then som werkar j idher, bådhe athi (dvs. att I) wilien och athi fulboorden effter hans godha behagh. Filipp. 2: 13 (NT 1526). Lär migh göra effter titt behagh. Psalt. 143: 10 (Bib. 1541; öfv. 1897: göra din vilja). Alt effter Gudz behaag / Så haar nu denne Dag / Sin äntlig ända nått. Columbus Bibl. v. G 3 b (1674); jfr Ps. 1695, 370: 1, Ps. 1819, 440: 1. At .. Vnder Guds behag min vilja ödmiukt böja. Kolmodin Qv.-sp. 1: 12 (1732). Med undergifvenhet för Guds behag vörde vi Hans skickelse. Handb. 1811, s. 22. Vara förnöjd med Guds behag. Cavallin (1875). — (numera föga br.) Ske ej mitt, men, Fader! ditt behag. Ps. 1819, 359: 7.
b) (numera knappast br.; jfr dock slutet) i fråga om öfverhet, högt stående person l. myndighet o. d.: (ngns nådiga) vilja l. bestämmande l. beslut. Effter H: K: Mtz gode tyckio och behagh. RARP 1: 21 (1627). Efter Eders Kongl. Ma:jts Nådiga behag och Riksens Ständers åstundan har jag åtagit mig, at utarbeta Svea-Rikes Historia. Dalin Hist. 1: Tillegn. (1747). År 1741 .. förklarade Riksens Ständer sit behag, at de, som med lönskaläge .. sig försågo, skulle ifrån .. pliktepallen .. befrias. Bælter Cerem. 910 (1760). Abboter .. sköto .. (sina) kloster-tvister under Biskoparnes behag. Dalin Hist. III. 1: 161 (1760); jfr d. Man (borde) förut inhämta Konungens behag om timmen. D. Tilas i HSH 16: 241 (1769). I hafven .. (denne eder kyrkoherde), genom Guds skickelse, af en mild Konungs omedelbara behag. Wallin Rel. 1: 375 (1825). Då ni detta gjort, ni genast väntar / Uppå hans (dvs. konungens) vidare behag. Hagberg Shaksp. 10: 55 (1850; eng. his further pleasure). — [efter ä. fr. kanslispråkets tel est notre (bon) plaisir] (skämts.) Så är vårt (l. mitt) höga (l. nådiga) behag.
c) (föga br.) i höflighetsuttryck. Om så är ert behag, skall jag gå dit. Dalin (1850). — (†) i förb. ega behag att, behaga (se d. o. 4). Eders Kongl. Höghet torde äga behag, at hos Bayle igensöka omständigheterna. Tessin Bref 2: 28 (1754).
d) [jfr d. dette sættes, henstilles til deres eget behag, ä. holl. in iemands behagen staan] (numera mindre br.) i förb. som angifva, att man öfverlämnar ngt åt l. rättar sig efter l. att ngt beror på ngns afgörande l. godtfinnande. (Det) står .. j theris behagh huad them teckis ther vdj. G. I:s reg. 9: 315 (1534). Lemna i ens discretion, i ens behag och godtyckio. Swedberg Schibb. 265 (1716). Han har och stält i mitt behag, antingen jag vill aldeles blifva här, eller intet. C. Gyllenborg Vill. 1 (1723). Thet är lemnat til hvars och ens frija behag, antingen han vil trolofva sig med eller vtan vilkor. Nehrman Inl. t. jur. civ. 190 (1729). Underkasta sig segervinnarens behag. Dalin Hist. 1: 38 (1747). Han hade länge följt sitt eget behag. Wallin Rel. 1: 206 (1815, 1825). Förhållanden, som ursprungligen berodde af godsherrns behag. Strinnholm Hist. 3: 355 (1848). Dalin (1850). Du ser hvad kärlek gäller, / Då han får lyda penningens behag! Strandberg 5: 179 (1862). Hemställa, öfverlemna åt ngns behag. Cavallin (1875). — (†) Denne saak (som jag) udi H. K. M:tz nådige schön och behagh .. hemsteller. Oxenst. brefv. 5: 63 (1613); jfr b. The låte (dvs. öfverlåta) detta till vårt behag att göra eller låta. RP 8: 172 (1640). Fastor, som förut voro frie och stodo uti hvars och ens behag, blefvo påbudne. Möller Kyrkoh. 128 (1774). Borgerliga Lagarne lemnade undersåtares lif, ära och egendom i de styrandes oinskränkta behag. Schönberg Bref 3: 117 (1778); jfr b.
e) [jfr ä. d. paa eget behag] (†) i förb. på eget behag, på eget beråd l. bevåg. At någre på eget behag öpnade Slussen. Nordberg 1: 853 (1740).
f) [jfr d. efter (eget) behag; jfr äfv. t. nach (ihrem) belieben] i förb. efter (eget, sitt osv.) behag (jfr under a, b), efter (eget) godtfinnande, efter tycke och smak. (De hafva) taxeret theris upbyrder epter theris eygit behagh. RA 1: 215 (1537). Man tager äkta Fernbåck, efter behag, alt efter som arbetet är stort til. Warg Bih. 109 (1765). Arbetaren fick då använda efter eget behag sin flit. Schröderheim Rob. 1: 55 (c. 1794). Alla beställningar vid sitt hof må konungen efter behag tillsätta. RF 1809, § 48; jfr b. Gör nu efter ert behag! Strandberg 2: 133 (c. 1859). Om vintern skulle .. gossarne vara ute .. hvarje dag och fingo då kläda sig efter behag. De Geer Minnen 1: 9 (1892). Ni må tro mig eller ej, efter behag. Zilliacus Hågk. 57 (1899). jfr: Lagher ther om .. som edher besth synes effther edhert eygeth gode behagh. G. I:s reg. 4: 107 (1527). jfr äfv.: Väl göres icke efter behag, utan efter lag. Thorild 3: 314 (1794). — närmande sig b. Een Enwåldz .. Konung, (som) .. har Macht och Wåld, effter sitt Behag och som een Christelig Konung at styra och regera sitt Rijke. Stiernman Riksd. 2098 (1693).
g) (†) i förb. på ett behag (jfr 6 a), så att afgörandet får bero på hvad (han) finner för godt? l. för att efter (sitt) godtfinnande bestämma sig? Vår käre son her Erich .. skulle på et skådende (dvs. för att se sin tilltänkta brud?) och behagh forrese .. (till England), så att ther ingen viss grund .. är forhonden, om same gifftermåls handel kan .. hafve nogen framgång eller icke. RA 1: 710 (1560).
h) (numera föga br.) i annan anv. Ja, tit behag / Tu håller för tin lag. Lybecker 6 (c. 1715). — (†) Ach arma iag, / som moot behag (dvs. mot min vilja), / förökat har tin plågor! A. Wollimhaus i 2 Saml. 1: 125 (c. 1669). Et endamål, som vi intet hafve fått af Gudi, vtan af vårt frivilliga behag. Rydelius Förn. 371 (1737). Det (onda) måste, för att verka, öfvergå i en oss tillhörig böjelse, förvandla sig i vårt eget behag. Wallin 1 Pred. 1: 308 (c. 1830).
6) (†) samtycke, bifall, medgifvande (till ngt ifrågasatt l. tills vidare beslutadt o. d.). Derföre vele vij nu med E. E. Her(lighe)ters gode behag skrijda till att examinera the förestelte puncter. RP 8: 148 (1640). J förgåår war jag vppe hoos Drotningen och på dina wegnar vptechte hennes M:t din gifftermåls dessein (dvs. plan), åstundande hennes M:tz behag därtill. A. Oxenstierna Bref 4: 459 (1648). jfr MEDBEHAG. — särsk. i förb.:
a) [jfr fsv. oppa edert behag, ä. d. paa ens gode behag] på ngns behag, så att (det slutliga) afgörandet får bero på ngns bestämmande (jfr 5) l. samtycke; under förutsättning af ngns samtycke. Huar giffuer (vid en rådplägning) sine röst före .. påå the andres behagh, ath wete the bätre rådh såå bliffue ther widh. O. Petri P. Eliæ c 1 b (1527). Rigesens rådtz beslutt och svar, .. (dock) på Kong. Ma:tz .. nåduge behag och forbättring, stelte. RA 1: 474 (1546). På Konungh Gustaffz behagh beramades ett Fördragh på fäm åhrs tijdh; Hwilket Fördragh och Kong Gustaff sedan stadfäste. Girs G. I 167 (c. 1630). jfr: Thet wij .. så beramat hade pa alles idhers schön och godha behagh. G. I:s reg. 7: 297 (1531).
b) [jfr låta, lämna (osv.) ngt till ngns behag (se 5 d)] till ngns behag = a. The wille wehll benåda them, doch till Konungens behagh. Svart G. I 141 (1561).
II. [jämförelsevis sen anv., sannol. efter fr. grâce o. charme, hvilka ord förena den mot II svarande bet. med vissa under I upptagna; jfr lat. gratia samt t. anmut, hvilket i ä. tid betydde välbehag, lust, böjelse; jfr äfv. ä. holl. all het Haeghs behaegh, ruyde materien sonder schoonicheyt ende sonder vuytwendich behaghen; jfr äfv. BEHAGLIG, BEHAGLIGHET] om egenskapen att behaga l. göra ett angenämt intryck l. om ngt som gör ett angenämt intryck.
1) egenskap(en) att vara angenäm l. tilltalande l. behaglig (se d. o. 3 a); behaglighet; konkretare: hvad som (hos l. i ngt) gör ett behagligt intryck; behaglig(t) egenskap l. sida l. drag; angenäm förmån l. fördel; ofta i pl. Hafva, ega, sakna nyhetens behag. När hälsan är bårta har lifvet förlorat sitt behag. Widegren (1788). Hvar årstid har sina behag. Stridsberg Friman 3 (1798). Det akademiska lifvet har sina behag, men äfven sina törnen. Tegnér 5: 334 (1823). Lifvets trefnad ligger i en sammanhängande kedja af små behag. Wallin Rel. 3: 117 (c. 1825). Egenskaper, som sprida behag öfver sammanlefnaden. Deleen Fabell. 1: 479 (1831); jfr 2. När de smakat frihetens behag. Carlstedt Herodot 2: 276 (1833). En lätt fläkt .. ökade behaget af den svalkande skuggan. De Geer Hjertkl. 149 (1841). Det medför rätt många behag, att bo i staden. Almqvist (1842). Det hade för honom ett eget behag att genomströfva dessa vildmarker. Topelius Fält. 4: 188 (1864). Borås .. erbjuder den resande .. förmåner och behag, som .. ingen stad har maken till. Ödman Vexl. bild. 5 (1887, 1893). — jfr OBEHAG.
2) egenskap(en) att vara intagande l. behaglig (se d. o. 3 b), behagfullhet; behagligt väsen; finhet o. älskvärdhet; grace; gratie; täckhet. Föra sig med (mycket, synnerligt) behag. Han var väl växt, men han hade ej det behag och intagande väsende hos sig, som straxt första gången rörer. Ågren Gell. 45 (1757; t. das einnehmende). Den täckhet, det behag, som mer än skönhet vinner, / Man i des (dvs. Camillas) blickar ser och i des åtbörd finner. Creutz Vitt. 8 (1761). Behaget är med Fliten slägt. Lenngren 3 (1798). (Den grekiske målaren Apelles) utmärkte sig (bl. a.) genom ett oupphinneligt behag. Arvedson Myth. lex. 88 (1834). (G. IV A.) dansade i sina yngre år med ledighet och behag. Crusenstolpe Mor. 5: 185 (1843). Moskén .. egde en basilicas glada och oskuldsfulla behag. Heidenstam End. 190 (1889). Ett långt öfverskjutande tak .. gaf stil och behag åt det hela. De Geer Minnen 1: 133 (1892). Den (gm hellenernas kroppsöfningar) vunna smidigheten, parad med psykisk jämvikt, framkallar detta obestämbara ljufva, som kallas charis, gratie, behag. Rydberg Nakenh. 12 (1895). Man tjusas af det fina luftiga behaget i grenarnas rytm, i kvistarnas utsökta teckning. Strindberg Tr. o. otr. 4: 141 (1897). Det blida behaget i hennes sånger. Wirsén i PT 1901, nr 125 A, s. 3. — särsk.
a) estet. o. filos. Höijer S. skr. 3: 118 (1807). Lidbeck Anm. 98 (1808). Det slags rörliga och fysiognomiska uttryck af själens inre harmoni, .. (som) man ger namn af Behag i detta ords rätta och egentliga bemärkelse. Grubbe i SAH 16: 213 (1836). Gestaltens skönhet under frihetens inflytande är Behaget. Liksom Lessing sätter Schiller behaget i rörelsens skönhet. Ljunggren Est. 1: 52 (1856, 1869; i referat af Schillers åsikter).
b) (numera bl. ngn gg i vitter stil; jfr dock slutet) i pl. (i sht best.): behag(et), täckhet(en), skönhet(en). J. G. Oxenstierna 2: 235 (1777, 1806). Du, som af Skönhet och Behagen / En ren och himmelsk urbild ger! Kellgren 2: 195 (1790). Visheten begär / Sin prydnad af Behagen. Franzén Skald. 2: 323 (1801, 1828); jfr 3. Tegnér 2: 464 (1822). En nu (dvs. under Kellgrens tid) inrotad elak vana att hålla till godo med allt, äfven det sedligt fula, endast det visade sig under skämtets drägt och i behagens former. Böttiger 5: 109 (1867). — (fullt br.) närmande sig 4. Hon saknar i hög grad kvinnliga behag.
c) i förb. behagets l. (jfr b) behagens gudinnor, gratierna, kariterna (jfr 3 a); jfr TÄCKHETS-, VÄLBEHAGS-GUDINNA. Behagens gudinnor. Arvedson Myth. lex. 432 (1834). Behagets gudinnor. Brodén Myth. 29 (1853, 1865). NF 3: 237 (1878).
3) i personifikation; i best. pl.
a) [efter fr. les grâces, lat. gratiæ, gr. χάριτες] (numera föga br.) behagets gudinnor, gratierna, gracerna, kariterna (jfr 2 c); jfr BEHAGLIGHET 3 b β, TÄCKHET(ER). När af Behagen Leopold ledsagad, / Fästad af ingen, älskad af dem alla, / Skämtar. J. G. Oxenstierna 1: 189 (1791, 1805). Med nymferna i ring, de ohöljda behagen / Sig svänga om. Wallin Vitt. 2: 256 (1803; lat. gratia nuda). Dalin (1850). Den blygsamhet, som blifvit kallad den fjerde af behagen. Beskow Minnesb. 1: 273 (1855, 1860). Cavallin (1875).
b) [oeg. o. utvidgad anv. af a] (numera knappast br.) om behagliga l. sköna kvinnor. Franzén Tal 488 (1794, 1835). Främst bland Behagen den ryska grefvinnan / lyser och bländar och sätter i brand. Sturzen-Becker S. arb. 3: 48 (1861).
4) [sannol. efter fr. charme(s); jfr äfv. fr. appas, attrait(s) samt t. reiz(e)] i pl. mer l. mindre konkret: yttre (personliga) företräden, intagande (kropps)former l. kroppsdelar o. d., särsk. ss. görande intryck på personer af motsatt kön; i sht i fråga om kvinnlig fägring; jfr BEHAGLIGHET 3 b α γ’, TÄCKHET(ER). Kyska Diana .., slå .. alla Karlar med blindhet, .. at de ej måtte se mina behag. Björn Den besynn. 7 (1792). Lindfors (1815). Prinsen kunde ej motstå de förföriska behagen hos de sköna hofdamer, med hvilka Enkedrottningen omgaf honom. Cronholm Lig. 99 (1839). Att hennes (dvs. kvinnans) yttre behag .. snarare förvissna än mannens. Snellman Staten 42 (1842). Manliga, qvinliga behag. Dalin (1850). Den vackra Marúna, / .. med ögon, blixtrande, bruna, / med läppar som röda koraller, / med hår, som i vågor faller, / .. och tusen andra behag. Lybeck Dikt. 1: 121 (1890). På (varieté-)tribunen exponera sina .. behag. Lundegård Titania 309 (1892). jfr: Fjäriln flög till rosenhäcken, / Kysste dess behag. Franzén Skald. 1: 6 (1793, 1824). jfr KROPPS-, LÖS-BEHAG. — (mindre br.) fullt konkret, om viss(a) kroppsdel(ar). Då på din barm de (dvs. kärleksgudarna) vågat leka / Och .. smeka / De båda rundade behag, / Som mellan ljus och mörker tveka. Kellgren 2: 221 (c. 1780).
(II 2) -FULLHET—0~2, äfv. ~20. behag, grace, gratie. Sprittande infall (osv.) .. framträdde (hos Böttiger) i en form af Gustaviansk behagfullhet. Wirsén i SAH 56: 210 (1879). —
(jfr BEHAGA 1) -LYSTEN~20. [jfr d. behagelysten] (numera föga br.) behagsjuk. En .. fåfäng och behaglysten Quinna. Nordenflycht Frunt. 6 (1761). Weste (1807). Beskow i SAH 30: 205 (1857; om kvinna). —
(jfr BEHAGA 1) -LYSTNAD~20. (behags- Nyberg 1: 294 (1828, 1831)) [jfr d. behagelyst] (numera föga br.) behagsjuka. Könets (dvs. kvinnornas) obeskrifveliga behag-lystnad. Dalin Mont. 104 (1755). SP 1779, s. 477. Dalin (1850; anf. ss. mindre br.). —
(II 2) -LÖS~2. [jfr eng. graceless] (mindre br.) Qvinfolkens uppsyn blir (längre ned mot slättbygden) .. frånstötande och behaglös. Törneros Bref 1: 345 (1831). Han kände, att prosan var tung och behaglös. B. E. Malmström 8: 45 (1860). —
-SJUK, -SJUKA, se d. o. —
(I 2 b) -VINNANDE, n. (†) Folck .. som ville kämpa .. med sielfva Naturen i behag vinnande. Dalin Arg. 1: L 2 b (1733).
B (†): BEHAGS-LYSTNAD, se A. —
(I) -NOT. [efter fr. note de goût] tonk. Behagsnoter. Delas af somlige i två slag: Det ena är icke annat än hvad man kallar Mellantoner, d. ä. sådane som endast sättas til melodien, men icke höra til harmonien … — Det andra slaget, eller de egentliga behagsnoterna, .. räknas icke såsom beståndsdelar .. (af den skrifna takten), utan tages deras valör af föregående eller påföljande noter, alt efter Spelarens eller Sångarens smak at försköna musiken. Envallsson Mus. lex. 226 (1802). Därs. 331.
Spalt B 827 band 3, 1902