| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEHJÄRTA bejær4ta, i Sveal. äfv. 032 (behje´rta Weste; bej`ärta Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
1) lägga på hjärtat l. sinnet; låta (ngt) inverka på sin känsla (o. sitt handlingssätt); äfv.: (allvarligt) beakta, fästa (tillbörligt) afseende vid; numera i sht med afs. på uttalande, råd, skäl, förhållande hvaraf man har att hämta lärdom o. d. O. Petri 1 Post. A 3 b (1528). Hwad, och hwarföre Christus hafwer lidit, thet hafwen i nu hördt, och lären förmodeligen behierta. Spegel Pass. 10 (c. 1680). Eders Kongl. Maj:t .. behagade behierta den åhåga och försorg wij draga wårt embete rätt att förrätta. Hjelt Medicinalv. 1: 16 (i handl. fr. 1684). Jag .. beder, at Rijksens Högl. Ständer .. täckes gunsträttvijseligen behierta mina mångåhrige och trogne tienster. 2 RARP 5: 617 (1726). Ännu är tid att behjerta Apostelens förmaning. Hagberg Pred. 2: 375 (1822). Vi (kunna) .. aldrig nog behjerta det af Jesus gifna svaret. Franzén Pred. 4: 277 (1844). Sanningen .. bjuder att lyssna till hvarje skäl och behjerta dem, som icke kunna vederläggas. Rydberg Ath. 306 (1859, 1866). Stenbocks bref till hemlandet, hans böner om snar undsättning rönte ej det behjertande som varit önskligt. Oscar II i VittAH 25: 107 (1863). Äfven andra synpunkter af den vigtigaste beskaffenhet (hafva) blifvit framhållna till Utskottets behjertande. A. Hedin i 2 kam. prot. 1873, 2: 278. Af eder väntar Guds församling, att I behjärten vikten af det prästämbete, som i dag eder anförtros, samt de heliga plikter, det ålägger eder. Handb. 1894, s. 247. — särsk. [jfr holl. iemands welzijn behartigen] (föga br.) närmande sig bet.: vara mån l. angelägen om, nitälska för, söka (be)främja; jfr BEHJÄRTAD II 1. E. Runeberg Præs. i VetA 1760, s. 45. Carl IX .. förklarade sig ingenting högre behjerta, än freden och endrägten mellan sina undersåtare. Cronholm Lig. 161 (1839).
2) [jfr ä. d. behierte deres nød] låta (ngt) gå sig till hjärtat l. till sinnes, taga sig (ngt) nära; särsk.: hafva hjärta för l. hysa deltagande för l. medlidande med (ngt); ömma för; i allm. med bibet. af att man söker afhjälpa den nöd osv. som väcker deltagandet. Wij måste .. bedia .. Konungen och hans Råd, at the wele behierta the eländige Vndersåtares tilstånd. Spegel Oliv. B 3 b (1675). Dalin Arg. 2: 261 (1734, 1754). Var mild, behjerta rimarns lott ..! Leopold 2: 445 (1792, 1815). Sjelf olycklig jag lärt olyckligas öden behjerta. Adlerbeth Æn. 22 (1804, 1811). (Akilles) är den förste, som under pesten behjertar folkets elände. Tegnér 3: 488 (1812). — (†) (Pfalzgrefvinnan) som H(en)nes K. M:tz sjukdom så hårtt behjärtar. RP 7: 277 (1638). — särsk.
a) (†) med personobj. Hon skulle .. behierta sitt eget foster (dvs. barn) och icke Låtat så släpas kringh om Landet. Växiö domk. arkiv 1651, nr 108.
b) [jfr holl. zich iets behartigen] (†) refl.; jfr BEHJÄRTIGA slutet. Att dee behjärta sigh Chronones nödh. RP 6: 574 (1636).
c) (†) i p. pf. närmande sig adjektiv anv.: som gått (ngn) till sinnes; som väckt misstämning l. harm hos (ngn). Gudt känne then skade och bekostning vij .. (med anledning af den hjälp daljunkaren erhållit i Norge) hafft haffue .. thet vij ecke hade förmodet .. och osz suarliga behiartat är samfelt medt all annen fortret .. vij .. lidet haffue. G. I:s reg. 5: 180 (1528).
3) (numera föga br.) taga i (allvarligt) betänkande l. öfvervägande; (allvarligt) öfvertänka l. besinna. Bidie vij eder (rikets råd) Ath i thetta Ærendhe grundelige ville behiörtha och betracta. G. I:s reg. 3: 173 (1526). Att I .. vele sådane saker grannelighan behierte och öfverväge och meddele hans Nåde edre gode rådt. RA 1: 240 (1538). Hans Kon. M. begäradhe at Rijckzens Rådh och Ständer, wille thetta ärendet någhot yttermeera behierta. Tegel G. I 1: 131 (1622). RARP 3: 168 (1641). Hon behiertar alt så, min Jungfru, thetta anbiudande något nogare. Humbla 93 (1740).
Anm. Ss. anglicism är det trol. att betrakta, då Serenius låter ordet betyda: ingifva mod, uppmuntra; jfr: Behjerta .. (lat.) animos addere .. (eng.) hearten. Serenius (1741). [jfr dock ä. d. behierte, ä. t. beherzen samt cit. fr. Ehrenadler under BEHJÄRTAD I 1].
Spalt B 863 band 3, 1902