| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEKAJAD bekaj4ad, i Sveal. äfv. 032 (beka´jad Weste; bekàjjad Almqvist), p. adj.
1) [af BEKAJA 1] (†) i allm. med prep. med: bunden l. besvärad l. betungad af; upptagen af; jfr BEHÄFTAD 1. (Att) medh otidighe och vådelighe (konunga-)val offte vare bekaijet. RA 3: 386 (1594). Denne feigde tijd, der riket med krigsfolks betalning, giäld och skuld på det högsta hafwer warit bekajat. Gustaf II Adolf 185 (1617). Jagh ähr bekajat medh den accisordningen och de små tullarna att stella i verket. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 44 (1623). Thet stora beswär, ther medh the nu äre bekaijade. Schroderus Uss. M. 3 b (1626). jfr: Dhen som en owiss och bekajadh Penna föör’, / Han skrifwer altijdh slätt … / Här fordras frija Daar och Sorge-löse timmar. Wexionius Sinn. A 4 a (1683).
2) [jfr ä. holl. bekaeyde saecken, bekaeyde wegen] (†) invecklad, besvärlig; som är svår att utreda l. förstå. Offta vthrettar (Gud) .. igenom bekayada wägar, thet som vthrettas skulle. P. J. Gothus Rel. art. 70 (1603). Vthi bekaijade saker medhdeela gode rådh. Phrygius Valetpred. A 2 b (1613).
3) [jfr motsv. anv. i d. dial. (Feilberg)] (numera i sht med skämts. anstrykning) i fråga om ngt som (till skada, besvär osv.) vidlåder (ngt l.) ngn; i allm. med prep. med, numera sällan af: behäftad med l. besvärad l. ansatt af (sjukdom, åkomma, svaghet, fel o. d.). Een besmitteligh siukdom, ther medh månge äre bekaijede. O. Martini Pred. E 2 a (1606). (Kemien) är ofta bekajad med then illaka siukon, som kallas pedantismus. Rydelius Förn. 9 (1718, 1737). De som bo vid .. insiöar, derest ymnog fisk vankas, äro af Maskar, mera än andre, bekajade. H. D. Spöring i VetAH 8: 109 (1747). Tjenstehjonet är bekajadt antingen af otrohet, vårdslöshet eller okunnoghet. Brauner Tankar 15 (1756). En med ogräs bekajad åker. Kalm Resa 2: 44 (1756). Bekajad med ohyra. Weste (1807). Illa bekajade med kärlek. Hagberg Shaksp. 2: 114 (1847). Den unge herrn måste vara bekajad med en alldeles ovanlig portion nyfikenhet. Rydberg Frib. 252 (1857, 1866). I denna med så många brister och synder bekajade verld. Cygnæus 5: 454 (1860). Icke så få (af öns invånare lära) .. vara bekajade med reumatism. Strindberg I vårbrytn. 1: 6 (1881). jfr: Swafwelkiess medh någon jernachtighet förblandat, och med någon slags sälta bekayat. Hiärne 2 Anl. 8 (1702). — (†) abs., i fråga om sjukdom: angripen, smittad, sjuk; jfr BEHÄFTAD 2 a γ. (Spetälskan) smittar särdeles genom mat och dryckeslag med de bekajade. Eneman Resa 1: 110 (1712).
4) [jfr motsv. anv. i holl. samt ä. d. dette uformodentlige besøg giorde mig ret bekaiet] (numera föga br.) brydd, i förlägenhet; illa däran. Han stod der ganska bekajad. Almqvist (1842). [jfr holl. bekaaid staan]. — i sht i uttr. illa bekajad. Ihre Gl. (1769). Sist till Rhodos han kom, på sin irrfärd, illa bekajad. Johansson Hom. Il. 2: 667 (1846). Dalin (1850). — [jfr västflaml. hij was een weinig bekaaid, hij kwam bekaaid naar huis (De Bo)] (hvard. o. skämts.) ”ankommen”, drucken, öfverlastad. Illa bekajad. Laurén Minnen 270 (1877).
Spalt B 924 band 3, 1902