benedikt- | SAOB

Publicerad 1903

BENEDIKT- ben1edik3t~ l. be1n- l. be3nedikt~

Ordformer

(benedikt- (-icht-) B. Olavi 106 a (1758), Stiernman Com. 4: 1101 (1688) osv. benedichte- Franckenius Spec. B 2 a (1638). benedic(k)ten- Lindh Husapot. 82 (1675), Möller (1745, under benoite). benedikts- Lindgren Läkem. (1902))

Etymologi

[efter t. benedikt-, benedikten- i namn på växter som ansetts välsignelse- l. hälsobringande, af lat. benedictus, välsignad, p. pf. af benedicere, se BENEDICITE; jfr BENEDIKTA; möjl. har namnet äfv. anknutits till helgonnamnet Benedikt(us), Bengt; jfr t. St. Benediktenkraut äfvensom fr. l’herbe St. Benoît (Nemnich), d. bentsurt]

(numera knappast br.) i vissa sammansatta växtnamn:

BENEDIKT-GRÄS103~ l. 300~2. (benedi`ct-gräs Weste, bened`ikktgrä´s Almqvist) växten Geum urbanum Lin., nejlikkummer; jfr BENEDIKTA. Cariophyllata Benedichtgräs (t.) Benedichtenkraut. Stiernman Com. 4: 1101 (1688; i apotekartaxa). Dalin (1850). Kindblad (1867). —

-ROS, se d. o. —

-ROT, se d. o. —

-ÖRT~2. [jfr d. benedikturt (Jenssen-Tusch 101), t. benediktkraut] = -GRÄS. Möller (1745, under benoite).

Spalt B 1170 band 3, 1903

Webbansvarig