Publicerad 1905   Lämna synpunkter
BESKEDEN, adj.
Etymologi
[fsv. beskedhin, liksom d. beskeden af mnt. bescheden, bescheiden, bestämd, förståndig, måttfull, eg. p. pf. af besche(i)den (se BESKEDA); jfr holl. o. t. bescheiden, förr: undervisad, erfaren, förståndig]
(†) — jfr OBESKEDEN.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt., ä. holl. o. ä. t.] = BESKEDLIG 2. RP 3: 103 (1633). Uthaff Allmogen een beskeden bonde uthur hvar lagsagu. Därs. 7: 159 (1638).
2) [jfr motsv. anv. i mnt. o. ä. holl.] hofsam, måttfull, hygglig. (Lat.) Temperans .. Nöchter, beskeden, återhållande, .. tuchtigh. Lex. Linc. (1640). Att han som war en så beskeden och gammal man, skulle wara skält och uthropat för en hundh. Växiö domk. akt. 1682, nr 18.

 

Spalt B 1473 band 3, 1905

Webbansvarig