| Publicerad 1905 | Lämna synpunkter |
BESLÄKTA besläk4ta, i Sveal. äfv. 032 (besl`äkkta Almqvist), v. -ade.
med prep. med.
1) (numera knappast br.) tr.: bringa i släktskapsförhållande till, göra besläktad med, äfv.: vara orsak till att (ngn) står i släktskapsförhållande till; jfr BEFRYNDA 2 e. Dalin (1850; med hänvisning till befrynda). — särsk.
a) oeg.: tyda på frändskap med. Antiloperne .. hvilkas första utseende m. m. beslägtar dem med Hjorten. Svartz Præs. i VetA 1797, s. 48.
b) i pass. i intr. anv.: komma l. stå i släktskapsförhållande till, blifva l. vara släkt med l. till; jfr BEFRYNDA 2 c; bildl.: vara befryndad (se d. o. 3) l. hafva lika natur med. (De furstar) Som, bördige från Henriks fosterland, / Med allt hvad stort, hvad härligt var i Norden / Beslägtas genom hjälteblodets band. Wallin Vitt. 1: 220 (1817).
2) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (numera föga br.) refl.: (gm giftermål) träda i släktskap med, befrynda sig med (se BEFRYNDA 2 c). En mätress med rofdjursklor, / Med den (dvs. hvilken) du blygs att dig beslägta. Leopold 2: 195 (1801, 1815). Nordforss (1805). Prinsar, som .. skulle kunna ha lust att genom giftermål beslägta sig med Cypriska konungahuset. Atterbom FB 217 (1818). Kindblad (1867).
Spalt B 1580 band 3, 1905