| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
BEVÄGLIG, adj. (-väg- G. I:s reg. 18: 605, 636, 718 (1547), P. J. Gothus Hunnius Hust. 200 (1606), Tegel G. I 2: 125 (1622) m. fl. -veg- Brahe Kr. 53 (c. 1585), RP 7: 41 (1637), Smoll Fortif. 23 (1693). — -gelig G. I:s reg. 18: 636 (1547), P. J. Gothus Hunnius Hust. 200 (1606) m. fl. -glig G. I:s reg. 18: 605, 718 (1547), Brahe Kr. 53 (c. 1585), Smoll Fortif. 23 (1693) m. fl. -ligit (n.) P. J. Gothus Underv. om korss N 4 a (1588))
1) motsv. BEVÄGA, v.1 1 = BEVEKLIG 1 b. Vthi vpståndelsen skal köttet wara vthan tungheet, behändigt, bewägeligit. P. J. Gothus Underv. om korss N 4 a (1588; lat. mobilis). Den bewegliga linialen. Smoll Fortif. 23 (1693). — jfr OBEVÄGLIG.
2) motsv. BEVÄGA, v.1 4. — särsk. motsv. BEVÄGA, v.1 4 b slutet = BEVEKLIG 5 a slutet. För bewägelige vrsacker skuldt. G. I:s reg. 18: 636 (1547). Icke wtan månge wichtige och beueglige ordsaker. Brahe Kr. 53 (c. 1585). Medh så beveglige argument. RP 7: 41 (1637).
Spalt B 2339 band 4, 1908