| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
BINDANDE bin3dande2 (bi`ndande Weste), p. adj.; adv. =.
2) till BINDA, v. 16 d: förbindande, förpliktande, äfv.: orygglig; särsk. om anbud, aftal, öfverenskommelse o. d.: som icke kan ryggas l. upphäfvas, hvars fullgörande l. uppfyllande man är förpliktad att icke undandraga sig; gällande. Äga, få l. vinna bindande kraft. Ju må wår heliga Swenska Bibel, som förer wårt brukliga och wackra almensmål, hafwa hos osz Swenska så stort werde och bindande myndighet. Swedberg Schibb. Förspr. f 1 a (1716). Sanningen är sanning, endast så vida den är .. allmängiltig, ett för alla Subjecter nödvändigt och bindande Vetande. Snellman El.-curs 1: 33 (1837). Aftalet .. egde bindande kraft ej blott för Makarne sjelfve, utan ock för deras arfvingar. Olivecrona Lagb. gift. 82 (1851). Ett kontrakt, som blifvit brutet af den ene kontrahenten, upphör att vara bindande för den andre. Nyblæus Statsm. 94 (1864, 1882). Den Kantiska skolan .. uppställer sitt kategoriska imperativ såsom absolut bindande för viljan. Sundberg Farl. 8 (1873). Det finnes (inom etiken) absolut bindande sanningar .., lika orubbliga som hvarje annan objektiv sanning. H. Sjögren i Ped. tidskr. 1901, s. 8. Konungen .. (förnyade) i de mest bindande ordalag .. sin förra försäkran. Annerstedt Rudbeck Bref clxi (1905). Anbuden, som äro bindande 14 dagar efter anbudstidens utgång, skola vara åtföljda af .. säkerhet för likvidens fullgörande. Tidn. f. lev. 1908, nr 6, s. 3. För att vinna bindande kraft skola kyrkostämmas beslut (i vissa fall) underställas Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse. PT 1910, nr 142 A, s. 2.
3) (mindre br.) till BINDA, v. 17: tvingande, nödvändig. Sjelfva saken lär .. vara aldeles riktig, änskönt man intet skulle kunna utleta någon bindande anledning til skyndsamheten. Lagerbring 1 Hist. 3: 378 (1776).
a) till BINDA, v. 18 a: öfvertygande, fällande. Man saknade bindande bevis på deras brottslighet. Ljunggren SAHist. 1: 170 (1886). — särsk. i uttr. bindande omständighet l. liknelse, förr äfv. sannolikhet, faktum som utan att direkt bevisa en persons skuld (l. annat påstått förh.) dock gör den (det) sannolik(t), indicium. Ther uppenbart, och på sannelika skiäl grundadt rychte, eller andra bindande omständigheter och liknelser äro mot then, som tiltales. RB 17: 30 (Lag 1734). De Geer V. skr. 1: 103 (1843). Just(itie)R(åde)n L. och Q. funno väl bindande omständigheter hafva förekommit därom, att H. tubbat B. till mened; men då .. icke full bevisning .. förelåge, funno Just(itie)R(åde)n .. honom icke kunna till ansvar fällas. 1 NJA 1908, Utslag s. 2.
α) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] om sakligt sbst., särsk. om bevisning l. om skäl l. argument l. bevis l. slutsats: afgörande, ovedersäglig; stringent. Swedberg Gram. 20 (1722). Critiquen bör vara oemotsäjelig, bindande och öfvertalande. Dalin Vitt. II. 6: 37 (1736). Then consequencen kan förnuftet af sig sielft intet se eller tiltro sig at draga theraf, fast thet icke eller kan hafva något bindande skäl theremot. Rydelius Förn. 360 (1737). (Plato) har med för alla tider bindande bevisning ådagalagt, att endast det ideela har verklig tillvaro. Claëson 2: 111 (1858). Vi kunna vara fullt förvissade om att en Peel eller en Gladstone förstått att lika klart och lika bindande inför sina landsmän diskutera nationernas lifsintressen som någonsin Cicero inför sina. A. Kock i Nord. tidskr. 1908, s. 338. En gammal .. tradition, för hvars historiska tillförlitlighet något fullt bindande bevis .. ej kan företes. PT 1909, nr 117 A, s. 3.
β) (†) om person: öfvertygande. (Berzelius) är (i sin framställning) .. öfverallt mogen och bestämd, bindande i bevisning. Rydqvist i SAH 25: 28 (1849).
5) (numera föga br.) till BINDA, v. 19 f, om ordalag, vältalighet, uppträdande o. d.: fängslande, intagande. Uranion vet mäkta väl betiena sig af bindande ord och rörande utlåtelser, när han predikar. Dalin Arg. 2: 244 (1734, 1754). Doctor Rambachs bönestunder .., hvilka för deras liufliga och bindande sätt, at yrka på hiertats förbättring, honom (dvs. senare kanslirådet C. R. Berch) så .. behagade, at (osv.). E. af Sotberg i VittAH 3: 258 (1778). En sista bindande blick (från patern) gick ut öfver folket. Lagerlöf Antikr. 399 (1897). Naturen var .. leende, bindande vän i sommartider. Hedenstierna Svenssons 29 (1903).
Spalt B 2687 band 4, 1910