bly | SAOB

Publicerad 1916

BLY bly4, n.; best. blyet l. (numera bl. ngn gg för att utmärka enstafvighet) blyt l. bly’t (blye(d)t G. I:s reg. 10: 201 (1535) osv. blytt G. I:s reg. 25: 11 (1555). blyyt Schroderus Comenius 101 (1639); bly’t Adlerbeth Æn. 242 (1811); bly(y)d(h) G. I:s reg. 7: 141 (1530), 318 (1531); Jer. 6: 29 (Bib. 1541); bliid G. I:s reg. 10: 214 (1535). Jfr Botin Sv. spr. 67 (1777), som för enstafviga neutra på vokal förordar skrifningar med -t ss. öfverensstämmande med uttalet, samt Linder Regl. 86 (1886), som betecknar dylika former ss. förkastliga ”utom .. möjligen i vers, då likväl apostroftecken bör utsättas”); pl. (i bet. olika slag af bly) -er (Jernk. annal. 1850, s. 268).

Ordformer

(blyd G. I:s reg. 10: 214 (1535), Vg. fornm. tidskr. III. 3—4: Inventar. s. 18 (i handl. fr. 1583). bli Växiö rådstur. prot. 28 mars 1737 (: bliharts). — Anm. I obest. blyd är d bl. af ortografisk natur, i det man antagit bly vara ett hvard. uttal för blyd liksom t. ex. go för god)

Etymologi

[fsv. bly, motsv. d. bly, isl. blý, mnt. bli(g), ä. holl. blij, fht. blīo, t. blei, möjl. rotbesläktadt med BLÅ (jfr Persson Indog. wortf. 33 (1912)); ordet skulle då urspr. ha åsyftat den blåaktiga metallytan]

1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., mnt., ä. holl. o. t.] visst, jämförelsevis mjukt o. tungt, metalliskt grundämne af glänsande gråblå färg, hvilket i naturen förekommer dels gediget, dels o. vanl. i förening med svafvel l. salter. G. I:s reg. 4: 40 (1527). Ah at mitt taal måtte .. (varda) medh en jern stijl ingraffuit vthi blyy, och til een ewigh åminnelse hugget j steen. Job 19: 24 (Bib. 1541). Kalk söndrigh och bött (dvs. lagad) mz blÿd. Vg. fornm. tidskr. III: 3—4: Inventar. s. 18 (i handl. fr. 1583). Taket är täkt medh blÿ. Visb. 1: 342 (c. 1657). Dhe twå weka (metallerna), Ten och Bly, smeltas snart och glödgas aldrig. Hiärne Berghlychta 445 (1687). Engelst bly. Växiö domkyrk. räk. 1688, s. 574. Klubbor, utan på beslagne med taggar och inuti fullstöpte med bly. Dalin Hist. 1: 91 (1747). Det stora fönstret med rutor i bly. Snoilsky 4: 50 (1887). Rönnholm Ekon. geogr. 178 (1907). — jfr ANTIMON-, ARSENIK-, ASK-, FRISK-, FÖNSTER-, HÅRD-, KLOR-, KYRK(O)-, MJUK-, RADIO-, REN-, SELEN-, SVAFVEL-, TACK-, TAK-, VERK-BLY m. fl. — särsk.

a) i uttr. stöpa bly i bet.: hälla smält bly i kallt vatten för att af det stelnade blyets form utforska framtiden l. orsaken till ngn inträffad olycka l. för att bota sjukdomar o. d. L. Paulinus Gothus Rat. bene viv. 228 (1633). Hafven j (unga flickor) icke stöpt Teen eller Bly i vatn, at få se af hvad Profession edar tilkommande Man eller Gallant vara skal? Scherping Cober 2: 34 (1737). Många sjukdomar botades genom att stöpa bly över den sjuke. E. Wigström (c. 1900) i Landsm. VIII. 3: 300.

b) i jämförelser. Tung som bly; jfr BLY-TUNG. Haffuet offuerteckte them, och the sunko nidh såsom bly vthi mechtugh watn. 2 Mos. 15: 10 (Bib. 1541). (Jungfruståndet) lärer vår tid mena vara tyngre än Bly. Dalin Arg. 1: nr 19, s. 3 (1733). Hans hy är grå som bly. T. Hedberg i Världslitt. i urval 3: 707 (1902); jfr BLY-GRÅ.

c) mer l. mindre bildl. Låhnt Gull, wändes i Bly. (dvs.) Man låhnar offta medh sin stoora skada. Grubb 479 (1665). En tung med bly bevefvad slända / Den grymma Cloto åt mig gaf. Nordenflycht QT 1748—50, s. 74. Slappade sinnens, / mattade krafters, / mödors och sorgers / tyngande bly. Rydberg Dikt. 2: 127 (1891).

2) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] för visst ändamål afpassadt o. formadt stycke bly. — jfr SÄNK-BLY. — särsk.

a) (†) blyplomb, plomb. Ei må en Mästare föra något Kläde til Valken, .. utan det är förut besicktigat, och med et särdeles Bly bemärckt. Publ. handl. 1: 325 (1722). — jfr FABRIKS-BLY.

b) [jfr motsv. bet.-utveckling hos LOD] om gevärskulor. I hast et dödligt bly / Vår Spelman (dvs. orren) ned til marken drar. Liljestråle Fid. 858 (1772, 1797). Var det .. en Svensk förrädare, som sände det mördande blyet genom .. (K. XII:s) tinningar? Lysander Tre föredr. 43 (1855). jfr: Krut och Bly. Stiernhielm Fred. 8 (1649). — bildl. (Franska) ministären har bly i vingen och allmänna meningen är att den ej kan hålla sig öfver påsk. SDS 1903, nr 87, s. 2 [jfr fr. il a du plomb dans l’aile].

3) [jfr motsv. anv. i t.] (föga br. utom i sydligaste Sv. o. i fackspr.) blyerts (i en blyertspenna); jfr BLY-STIFT. Det är för hårdt bly i den här pennan. I de .. mekaniska blyertsstiften är ”blyet” löst inneslutet i en metall- eller trähylsa. 2 NF 3: 788 (1905).

Ssgr (i allm. till 1) [de flesta med motsvarigheter i dan. o. t.]: BLY-ACETAT. blysocker. —

-ACKUMULATOR. elektrotekn. —

-AKTIG. —

-ARBETARE. —

-ARMERING. tekn. blyomklädnad (på elektrisk kabel l. dyl.). —

-ARTS, se BLYERTS. —

-ASK. —

-ASKA. tekn. blandning af fint fördeladt bly, blyoxid o. blysuboxid, som uppstår då smält bly kommer i beröring med luften. I. Erici Colerus 1: 36 (c. 1645). Tidn. f. lev. 1900, nr 49, s. 2. —

-BACK. tekn. jfr BACK, sbst.3 3. (Att arbeten i skrufstäd få märken af skrufstädets käftar) undvikes förmedelst blybackar. Almroth Karmarsch 254 (1838). —

-BAD. tekn. bad (se d. o. 1 c) af smält bly. Före förzinkningen doppas plåtarne ofta först uti ett blybad. Jernk. annal. 1867, s. 239. —

-BALSAM. tekn. salfva kokad af bly o. bomolja m. m. Wallerius Chem. phys. II. 3—4: 357 (1768). Dalin (1850). —

-BAND. band af draget l. valsadt bly. 13 st: fenster .., hwaraf blybanden äro mästedels förlorade. Offerdals kyrkoarkiv N II. 1: 145 (1753). Tekn. tidskr. 1893, Allm. nr 33, s. 2. —

-BARLAST l. -BALLAST~20 l. ~02. —

-BEKLÄDA. —

-BEKLÄDNAD. —

-BERG. berg som innehåller blymalm. RARP V. 2: 382 (1655). —

-BESLÅ. —

-BIT. —

-BLAD. jfr BLAD 4. —

-BLECK. af bly utvalsadt bleck l. med bly öfverdraget järnbleck. —

-BLICK. metall. regnbågsfärgad glans som vid afdrifning med bly framträder på silfver (l. koppar) i det ögonblick då sista resten af blyet afgår. Rinman (1788). —

-BLOMMA, äfv. i pl. kem. sublimeradt bly; jfr BLOMMA, sbst. 5 h. Wikforss (1804; under bleiblumen). Sv. o. t. handlex. (1872). —

-BLÅ. —

-BOLL. (†) blykula. Isogæus Segerskiöld 827 (c. 1700). —

-BÅGE. fönsterbåge af bly. Verif. t. Växiö gymn. räk. 1770, s. 385. Glasrutor, infattade i blybågar. Läseb. f. folksk. 254 (1878, 1890). —

-BÖSSA. (†) blyask, blyhylsa. Forsius Min. 136 (c. 1613). —

-CINNOBER. mönja, blyrödt. —

-DAGG. (Han) slog omkring sig .. med en blydagg. AB 1890, nr 49, s. 2. —

-DIKTA. täta med bly. —

-DOSA. Warg 573 (1755). En .. blydosa innehållande en relik. O. Rydbeck i Lunds univ. årsber. 1908—09, s. 65. —

-DRAGNING. dragning af blytråd, blyband m. m. —

-DYNA. sydyna med blytyngd för att hindra dynan att rubbas. Bremer Hem. 1: 60 (1839). —

-ERTS se d. o. —

-EXTRAKT. farm. basisk ättiksyrad blyoxid, beredd med odestillerad ättika. Florman Pharm. 11 (1809). Lindgren Läkem. (1891, 1902). —

-FALLEN. (†) om fönster: med sönderfallen blyinfattning. Fönstren blyfallne. Växiö domk. akt. 1784, nr 556. —

-FLASKA. Berzelius Kemi 1: 536 (1808, 1817). Österländska parfymer i blyflaskor. C. D. af Wirsén i PT 1908, nr 212 A, s. 3. —

-FOLIE l. -FOLIUM. papperstunt blyblad, blypapper. —

-FOSFAT. —

-FRI. Rinman 1: 1054 (1788). Blyfritt glas. Almroth Karmarsch 32 (1838). —

-FRISKNING. metall. Rinman (1788). —

-FÄRG.

1) blyets färg. B. Olavi 196 a (1578). De, som ha leucorrhé, ha mäst en blyfärg och äro liksom gröna. Linné Diet. 2: 226 (c. 1750).

2) färgämne innehållande ngn blyförening. Åkerman Kem. techn. 1: 482 (1832). —

-FÄRGA, oböjl. adj. (†) blyfärgad. B. Olavi 18 b (1578). —

-FÄRGAD. B. Olavi 196 a (1578). PT 1905, nr 182 A, s. 3. —

-FÖNSTER. fönster med blyinfattade rutor. DA 1793, nr 41, s. 3. Dalin 2: 763 (1853). —

-FÖRGIFTA. i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Sättare .. lida .. ofta af blyförgiftning. A. Törnblom i UVTF 2: 66 (1872). —

-FÖRLAMNING. Blyförlamning uppstår hos sättare, boktryckare, stilgjutare och andra, som handtera blyhaltiga ämnen. Wretlind Läkareb. 9—10: 204 (1902). —

-GEL, -GELB, se -GÄLB. —

-GJUTARE. —

-GJUTERI. —

-GLANS.

1) mineral som består hufvudsakl. af bly o. svafvel. Al blyglants håller silfver. Linné Beskr. ö. stenr. 67 (c. 1747). A. G. Högbom i Uppland 1: 17 (1902).

2) glans (som) af (icke oxideradt) bly. Thomson Insect. 52 (1862). DN 1907, nr 13344 B, s. 1. —

-GLAS.

1) kem. blysilikat. G. Brandt i VetAH 1749, s. 147. 2 NF 3: 781 (1905).

2) tekn. glas innehållande blysilikat; kristallglas, blykristall. På grund af sin starka ljusbrytningsförmåga har blyglaset (flintglaset) i optiken en vigtig användning vid framställande af akromatiska linser. Uppf. b. 4: 486 (1873). Hector Vårt husgeråd 3 (1904). —

-GLASMÄSTARE~0200. handtverkare som förfärdigar fönster med blyinfattningar. LD 1909, nr 34, s. 2. —

-GLASMÄSTERI~0102, äfv. 10104.

1) glasmästeri där glas(rutor) infattas i bly. SDS 1898, nr 185, s. 3.

2) glasvaror med blyinfattningar. Tekn. tidskr. 1900, B. s. 93. —

-GLASYR. tekn. glasyr för lervaror som innehåller blyoxid. Ullgren Stöckhardt Kemiskola 363 (1856, 1866). —

-GLETE l. -GLITT, fordom äfv. -GLETT. blyoxid, silfverglitt. Wallerius Chem. phys. II. 3—4: 461 (1768). När blyaskan brännes till dess den blir gulröd, kallas den blyglete eller silfverglitt. Berlin Lärob. 157 (1852, 1880). —

-GLITT, se -GLETE. —

-GOL, se -GULT. —

-GRUFVA. Var. rer. 50 (1538). —

-GRYTA. tekn. gryta för smältning af bly; äfv. gryta af bly. —

-GRÅ. Rinman 1: 1046 (1788). Snöfall från blygrå himmel. Fredin Dan. 40 (1888). —

-GRÅTT.

1) blygrå färg.

2) grått färgämne innehållande blyförening. —

-GRÄDDE. (†) apot. blandning af citronsaft o. blyättika. Möller (1790). Dalin (1850). —

-GULT, fordom äfv. -GOL, -GUL. gult färgämne bestående af blyoxid. Lex. Linc. (1640; under ochra). Glödgad blyaska gifver blygult. Rothstein Byggn. 178 (1856, 1875). —

-GUMMI. miner. mineral bestående af bly, lera, fosforsyra m. m. Berzelius Årsber. t. VetA 1841, s. 171. SDS 1908, nr 106, s. 2. —

-GÄLB, äfv. -GEL, -GELB, -GÖL. (†) blygult. Oxenst. brefv. 11: 722 (1637). Taxa ö. st. sjötullen 17 april 1799, s. 18. —

-HAGEL. —

-HALT. —

-HALTIG. —

-HARTS. [sv. dial. blyhar(t)s (Uppl., E. Grip i Landsm. XVIII. 6: 32; Finl., Vendell), blihar(t)s (Finl., Vendell). Bildadt till blyarts, sidoform till BLYERTS, på grund af folketymologisk anslutning till HARTS]

1) grafit, blyerts; jfr BLYERTS 1. särsk.: pulveriserad grafit använd till spisel- o. taksvärta m. m. Slammad blyharts. AB 1845, nr 221, s. 4. FFS 1861, nr 32, s. 4.

2) (†) blyertspenna; jfr BLYERTS 2. Växiö rådstur. prot. 28 mars 1737. —

-HARTS-PENNA (numera bl. i Finl., föga br.) jfr -HARTS 2. Säfström Banquer. X x 3 b (1754). Förh. o. upps. 17: 282 (i handl. fr. 1786). A. O. Freudenthal i Förh. o. upps. 15: 40 (1901). —

-HATT. [jfr nt. blihot samt fr. plombé, drucken] (skämts.) tungt rus; jfr FLORS-HUFVA, -HATT. M. B. Richert i Sv. tidskr. 1876, s. 39. A. Hedenstierna i Smål.-p. 1890, nr 9, s. 3. Quennerstedt I Torneå o. Umeå 2: 339 (1903). —

-HUFVUD. (†) jfr PUND-HUFVUD. Ein ungeschickter Kopff oder Tropff, et bly-hufvud, en stackare. Lind (1749; under ungeschickt). —

-HUS. (†) hus att förvara bly i? Ett såkalladt blyhus, som .. blott bestod af fyra grofva yttermurar utan dörrar fönster trossbottnar och vattentak, blef omsider 1729 nedbrutet. Brunius Metr. 323 (1854). —

-HVIT, se BLYHVITT. —

-HVITA. (†) blyhvitt. Orrelius Köpm.-lex. (1797). Stjerncreutz Suom. meri-sanakirja (1863). —

-HVITT, se d. o. —

-HYTTA. —

-INFATTAD~020, p. adj. Det lilla blyinfattade fönstret. Backman Dickens Pickw. 1: 165 (1871). Blyinfattade rutor. Bååth-Holmberg Morfars bok 1: 197 (1910). —

-INFATTNING~020. Kyrckio fönster med Järnbågar och bly Infattning. Carlberg Sthms architect contoir D 1 a (1740). —

-JORD. Wallerius Min. 298 (1747). Blyjord, eller blyhaltig Jord. Rinman 1: 253 (1788). —

-KABEL. blymantlad kabel. Tekn. tidskr. 1899, Allm. s. 31. —

-KALK. miner.

1) blyglete, blyoxid. Cronstedt Min. 167 (1758). 2 NF 3: 780 (1905).

2) (†) blysulfat, blyvitriol. Rinman 1: 239 (1788). —

-KAM. Hildebrand Magia nat. 17 (1654). Turkarne kamma sina hår med blykammar at färga grå håren och göra dem svarta. Linné Diet. 2: 12 (c. 1750). —

-KAMMARE.

1) i sht i pl.: fängelserum under blytaket på dogepalatset i Venedig.

2) tekn. med blyplattor klädt rum där svafvelsyra framställes gm oxidering af svafvelsyrlighet. Berzelius Kemi 2: 599 (1812). Rosenberg Oorg. kemi 250 (1888). —

-KANAL. (†) ränna af bly. Palmcron Sund. sp. 117 (1642). Linné Beskr. ö. stenr. 67 (c. 1747). —

-KARBONAT. —

-KISTA. [fsv. blykista] vanl. ss. inre likkista. Sv. lit.-tidn. 1819, sp. 106. Brunius Resa 1838 259 (1839). —

-KITTEL. kittel af bly. Berzelius Kemi 1: 565 (1817). —

-KLIMP. (†) blyklump. Sak. 5: 8 (Bib. 1541). Möller (1790). —

-KLORID. —

-KLUMP. —

-KLÄDA. En .. blyklädd ränna. Tekn. tidskr. 1901, K. s. 20. —

-KNAPP. [fsv. blyknapper] —

-KNIF. glasm. verktyg hvarmed fönsterbly formas o. vikes öfver rutans kant. —

-KOLF. Somlige (kristna martyrer) blefwo slagne .. medh .. Blykolfwar. Schroderus Osiander 1: 225 (1635). Blykolf, att rengöra refflade gevär. Källström Jagt 158 (1850, 1861). —

-KOLFVA. rengöra (gevärspipa) med blykolf. SFS 1830, s. 830. SD(L) 1898, nr 47, s. 5. —

-KOLIK. med. af blyförgiftning förorsakad kolik. Veckoskr. f. läk. 1: 159 (1781). —

(1 l. 3) -KOLUMN. (†) kolumn uppdragen med blyerts l. bly. De .. uti Bly Columnerne införde smerre summor .. har han infördt uti Bläck Columnerne. Växiö domk. akt. 1793, nr 215. —

-KRISTALL.

1) miner. kristall bildad af bly l. blyförening. Linné Syst. nat., tabell 1 (1735).

2) kristallglas innehållande blyoxid, blyglas. —

-KROMAT. —

-KULA. —

-KVARN. tekn.

1) till 1 = -VIND. Nilsson Hall. mus. 49 (1902).

2) till 3: maskin för blandning af blyerts o. lera vid blyertspennfabrikation. —

-KÄRL. —

-KÖL. —

-LAPP. stycke blyplåt. Spak Handskjutvap. 47 (1890). särsk. (fordom) artill. fänghålskapell af bly. Grundell Anl. t. artill. 2: 36 (c. 1695). —

-LEGERING. —

-LINIE. (†)

1) till 1. Bly-Linien ger måttet på Handgevärens Mynnings Diametrar, Kulor och Laddtyg. Törngren Artill. 1: 42 (1794).

2) till 1 l. 3: linje dragen med blyerts l. bly. Copisten .. (har), för att slippa draga bly Lineer, infört alla smerre summor straxt uti Bläck Columnerna. Växiö domk. akt. 1793, nr 215. —

-LOD. [fsv. blylodh]

1) lod af bly. Lind (1738). Dalin (1850). särsk. för bestämmande af lodlinjen. Begge (tornen) stå helt luta, och äro ey efter blylod bygde. Triewald Förel. 1: 109 (1728, 1735).

2) (i fråga om ä. förh.) kula af bly afsedd till projektil. G. I:s reg. 26: 51 (1556). J. Tengström i 1 VittAH 4: 203 (1781). —

-LYSTER. tekn. metalliskt skimrande blyglasyr å porslins- l. fajansvaror. —

-LÄGGA. (†) förse med blyinfattningar. Blylagt tvänne fönster .. tillagt .. nya rutor uti dessa tvänne blylagda fönster. Verif. t. Växiö gymn. räkensk. 1743, s. 210. —

-LÖDARE. —

-LÖDNING. —

-MALM. G. I:s reg. 23: 140 (1552). —

-MALMS-GÅNG. —

-MALMS-ÅDER. —

-MANTEL. tekn. beklädnad af bly. Projektiler med blymantlar. 2 Uppf. b. 9: 646 (1906). —

-MANTLAD. försedd med blymantel, blyklädd. En .. blymantlad kabel. Tekn. tidskr. 1892, s. 138. —

-MATRIS. boktr. —

-MJÖLK. (†) mjölkfärgad lösning af blysocker. Nordforss (1805). Dalin (1850). —

-MORTEL, fordom äfv. -MORTARE, -MORTER. B. Olavi A 5 a, 189 a (1578). —

-MYNT. (Danskarna) underhöllo en bof .., den der .. giorde falskt bly mynt, af samma prägel med Riksföreståndarens. Celsius G. I 162 (1746, 1792). —

-MÖNJA. syreförening af bly hvilken erhålles gm upphettning till viss temperatur af blyglete l. blykarbonat; af denna förening tillverkadt färgamne, mönja. —

-NITRAT. tekn. blysalpeter. —

-OCKRA. ett slags blyjord; med blyoxid försatt ockra. Linné Beskr. ö. stenr. 22 (c. 1747). —

-OLJA. (förr) oljeaktig lösning af blysocker i annat ämne. Wikforss (1804; under bleiöhl). Dalin (1850). —

-OMPRESSAD~020, p. adj. tekn. Koppartråd .. blyompressad eller järnarmerad. PT 1895, nr 64 A, s. 3. —

-OXID. —

-OXIDUL. —

-PANNA. tekn. panna af bly. —

-PAPPER.

1) papperstunt blyblad, blyfolium. Eneberg Karmarsch 2: 179 (1861).

2) papper som innehåller l. är bestruket med lösning af ngn blyförening. 2 Uppf. b. 8: 153 (1900). —

(1 l. 3) -PENNA. = -STIFT. Lind (1749). Dalin (1850; med hänv. till blystift). —

-PIL, r. l. m. (tillfällig bildning) bildl., om klumpiga stickord l. otympliga litterära angrepp o. d. Tegnér 6: 110 (1829). —

-PILLER. (skämts.) om gevärskulor. Wetterbergh Altart. 221 (1848). —

-PIPA. (†) blyrör. Hiärne 2 Anl. 49 (1702). Sv. o. t. handlex. (1872). —

-PISKA. piska med blykula (blykulor) i snärten (snärtarna). Burman Alm. 1726, s. 35. A. Bondeson i VLS 200 (1888). —

-PLATTA. —

-PLOMB. Blyplomber för krutkärls försegling. SFS 1893, Bih. nr 7, s. 10. —

-PLÅSTER. farm. gm sammankokning af en del pulveriserad o. med ngt vatten utrifven blyoxid o. två delar olivolja erhållet plåster. Publ. handl. 11: 283 (1777). Hammarsten Fysiol. kemi 58 (1883). —

-PLÅT. —

-PREPARAT. —

-PULVER. blyaska. Fischerström 2: 184 (1780). Dalin (1850). —

-RAND. med. af blyförgiftning framkallad blågrå rand i kanten af tandköttet. NF 2: 729 (1877). Wretlind Läkareb. 9—10: 204 (1902). —

-RING. Hildebrand Magia nat. 221 (1654). Strindberg Hems. 102 (1887). —

-ROT. växtsläktet Plumbago. Lilja Flora ö. odl. vext. 18 (1839). (Plumbago-)Slägtets alla arter hysa i stjelkar och rötter en skarp saft, som verkar blåsdragande å huden och gifver åt sårytan en blygrå färg, hvaraf namnet ”blyrot”. NF 12: 1411 (1888). —

-RUTA. blyinfattad ruta. Möller (1790). Stockholm började först på 1730-talet utbyta de små runda blyrutorna mot de större kittrutorna. (Lundin o.) Strindberg G. Sthm 26 (1880). —

-RÄNNA. Spegel Guds verk 40 (1685). —

-RÖDT. (bly)mönja, blycinnober. —

-RÖK. kem. vid smältning af bly l. rostning af blymalm uppstående flyktiga produkter innehållande blyoxid, blysulfat o. metallföreningar. Stilgjutare .. bli contracti af blyröken. Linné Diet. 2: 70 (c. 1750). —

-RÖR. —

-SALFVA. farm. salfva innehållande blyättika l. blysocker l. blyoxid. Rosenstein Barns sjukd. 194 (1771). Sv. farm. 342 (1901). —

-SALPETER~020. tekn. salpetersyrad blyoxid, blynitrat. —

-SALT. kem. förening af blyoxid med en syra. Linné Gothl. 299 (1745). —

-SAND. ett slags grå sand. Wikforss (1804; under bleisand). Skogsv.-fören. tidskr. 1903, s. 106. —

-SCHVEIF. [efter t. bleischweif] (†) miner. icke kristalliniskt mineral bestående af bly o. svafvel. Linné Syst. nat. 180 (1748). Dalin (1850). —

-SIGILL. jfr -PLOMB. (Paketpostförsändelse skall) vara förseglad med lack eller med blysigill. SFS 1887, nr 59, s. 98. —

-SILIKAT. —

-SINTER, äfv. -SINDER. [efter t. bleisinter, -sinder] (†)

1) blyslagg. Forsius Min. 77 (c. 1613).

2) blyhaltig droppsten. Linné Syst. nat. 3: 185 (1768). —

-SKIFFER. (†) Blyskiffer kallas stundom en skifrig Blyspat. Rinman (1788). —

-SKIFVA. [y. fsv. blyskiffwa (P. Månsson Skr. 505)] B. Olavi 130 a (1578). Oraklen i Dodona (skrefvos) på små blyskifvor. Schück Bokens hist. 13 (1900). —

-SKODD.

1) som har skor (med sulor) af bly; äfv. bildl.: (som gör ngt) utan brådska, med tvekan. Lucidor Hel. Qq 3 b (c. 1674). jfr: Hvar en dygdig Mö må blygskodd gå till lek. Kolmodin Qv.-sp. 1: 115 (1732; sannol. tryckfel för blyskodd).

2) i ena (nedre) ändan öfverklädd med bly, som har doppsko af bly. En blyskodd käpp. GHT 1898, nr 82 A, s. 3. —

-SKROT. —

-SKÄRSTEN~20 l. ~02. metall. blysten. Rinman 2: 616 (1789). Jernk. annal. 1897, s. 153. —

-SLAGARE. (†) blyarbetare. Serenius (1734; under plummer). Deleen (1829). —

-SLAGG. —

-SLIG. Rinman 1: 728 (1788). —

-SMÄLTARE. G. I:s reg. 24: 509 (1553). —

-SMÄLTNING. —

-SOCKER. ättiksyrad blyoxid, blyacetat. Hiärne Förb. 52 (1706). Rosenberg Oorg. kemi 440 (1888). —

-SPAT. miner. af blyoxid o. kolsyra bestående mineral. —

-SPIK. platthufvad spik afsedd att fästa blyplåt, papp o. d. med. G. I:s reg. 12: 210 (1539). Eneberg Karmarsch 2: 620 (1862). —

-SPIRA. bildl., om makt l. välde som hvilar tungt på de underlydande; förtryck; jfr JÄRN-SPIRA. Geijer I. 8: 444 (1820). Hagberg Shaksp. 12: 97 (1851). —

-SPÅN. [fsv. blyspan] —

-STEG. boktr. —

-STEN. metall. hufvudsakl. af järn o. svafvel bestående affallsprodukt som uppkommer vid utsmältning af bly ur blyglans. —

(1 l. 3) -STIFT. [jfr t. bleistift] stift

a) (förr) af bly,

b) (föga br.) af blyerts. Möller (1745; under affûter). Nyblom i 3 SAH 5: 67 (1890). —

-STRECK.

1) blymalmsåder. Lex. Linc. (1640). Dalin (1850).

2) streck ritadt

a) med bly,

b) (föga br.) med blyerts. —

-STÄMPEL.

1) stämpeljärn för aftryck i bly. SFS 1832, s. 143. Dalin (1850).

2) blybit försedd med stämpelaftryck. Dalin (1850). Kläde, som fördes till valken, skulle vara försedt med blystämpel, till tecken att det besigtigats. Tekn. tidskr. 1884, s. 98. —

-STÄMPLA. förse med blystämpel (se -STÄMPEL 2). —

-STÖPA. [jfr fsv. blystöpter] öfverdraga med bly gm begjutning därmed l. neddoppning däri; gjuta bly i; förr i sht i p. pf., numera bl. ss. vbalsbst. Lind (1749; under bleyen). Små coner af kork, blystöpte i en af ändarne. Leopold 3: 95 (1797, 1816). —

-STÖPARE. (†) blygjutare. Wikforss (1804; under bleigiesser). Sundén (1885). —

-STÖPERI. (†) blygjuteri. Wikforss (1804; under bleigiesserei). Dalin (1850). —

-STÖPNING. gjutning med bly. särsk.

a) till 1 a. Beklagligen se vi ännu mången gång, vid en Christens sjuksäng, trolldom och blystöpning. Afzelius Sagoh. 1: 18 (1839).

b) (numera knappast br.) om en anklagad persons begjutning med smält bly ss. tortyr. Leopold 3: 264 (1799, 1816). —

-STÖTEL. mortelstöt af bly. B. Olavi A 5 a (1578). —

-SUBOXID. —

-SUGGA. (i fackspr.) blytyngd afsedd att kvarhålla en (mall vid) ritning o. d. —

-SULFAT. —

-SUPEROXID. —

-SVAMP. tekn. på kemisk väg framställdt poröst metalliskt bly. —

-SVART. Öfver det blysvarta hafvet står himlen mörkblå. Engström Mitt lif 138 (1907). —

-SVÄRD. Blyswärd i Gullballia .. (dvs.) Fager skapnad grofwa seeder. Grubb 51 (1665); jfr Sv. ordspråksb. 7 (1865). —

-SYDYNA~020. blydyna. —

-SÄLJARE. (†) tjänsteman som ombesörjer försäljningen af bly vid en grufva. G. I:s reg. 18: 467 (1547). —

-SÄNKE. Triewald Konsten at lefva under vatn 19 (1734). Snörpvaden med flytbojar, kork och blysänken. Engström Åt Häckl. 158 (1913). —

-SÖMN. mycket tung sömn. Fahlcrantz Schiller Fiesko 12 (1821). —

-TACKA. Lind (1749). Ballast i blytackor. Tidn. f. idr. 1883, s. 5. —

-TAFLA. Block Progn. 54 (1708). I Odense kyrkogård har man påträffat en blytafla från omkring 1000 med en förbön för en kvinna. Schück Bokens hist. 13 (1900). —

-TAK. Schroderus Osiander III. 2: 32 (1635). Kyrkorna i Skåne äro til större delen täckte med bly-tak, det man sällan ser i de öfra Provincier. Linné Sk. 60 (1751). —

-TRÅD. —

-TUNG. särsk. bildl. En blytung sömn. Atterbom LÖ 2: 134 (1827, 1854). Ett blytungt träldomsok. Rydberg Dikt. 1: 39 (1876, 1882). —

-TVÅL. kem. fettsyrad blyoxid. —

-TYNGD.

1) abstr., i sht mer l. mindre bildl. All skam och ångest, som hon skulle nödgas att gå igenom, .. lade sig över henne med riktig blytyngd. Lagerlöf En saga 49 (1908).

2) konkret: tyngd af bly, blyvikt. —

-TÅNG. tång hvarmed glasmästare forma o. vika fönsterbly; tång som nyttjas vid blydragning. Wikforss (1804; under bleizange). Dalin (1850). —

-TÄCKA. lägga blytak på, förse med blytak. S. Agrell (1710) i Karol. krig. dagb. 5: 76. —

-TÄCKARE. person som lägger blytak. Växiö domk. akt. 1704, nr 376. —

-UGN. hyttugn för smältning af blymalm. —

-VATTEN. farm. utspädd blyättika. Linné hos Hiorter Alm. (Sthm) 1745, s. 7. —

-VERK. industriell anläggning för blymalms brytning (o. förädling); blygrufva; blyhytta. 2 RARP 4: 114 (1726). —

-VIKT. blytyngd, blylod. Lex. Linc. (1640; under alter, sbst.). —

-VIND. (förr) hjul hvarpå fönsterbly drages. Vg. fornm. tidskr. II. 1: 92 (cit. fr. 1603). Almroth Karmarsch 143 (1838). —

-VINDA. = -VIND. Nilsson Hall. mus. 49 (1902). —

-VITRIOL. miner. svafvelsyrad blyoxid, blysulfat. C. W. Scheele i VetAH 1774, s. 193. —

-VÅG. (†) (murar-) lod. Helsingius E 8 a (1587). Möller (1745; under chorobate). —

-ÅDER l. -ÅDRA. (mindre br.) blymalmsåder. Helsingius E 8 a (1587). —

-ÄTTIKA. farm. lösning af basisk ättiksyrad blyoxid. —

-ÄTTIKS-SALFVA. (blyättike- Forshæll, Nyblæus Pharm. 234 (1846)) farm. salfva numera beredd af 70 delar ullfett, 15 delar vaselin o. 15 delar blyättika. Forshæll Oorg. pharm. 137 (1838). Sv. farm. 343 (1901).

Spalt B 3497 band 4, 1916

Webbansvarig