| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
BLÖTA blø3ta2, v. -er, blötte blöt3e2, blött blöt4, blött; i södra Sv. äfv., i sht i bet. 2, -ar, -ade, -at, -ad (pr. -ar Wetterbergh Fyra sign. 258 (1843); ipf. -ade Cavallin Stevenson Fr. Söderhafsöarne 10 (1897); sup. -at O. Martini Läk. 46 (c. 1600), Löwegren Hippokr. skr. 1: 3 (1909); p. pf. -ad Retzius Flora Virg. 44 (1809), SDS 1915, nr 303, s. 1. — sup. -it AHB 54: 37 (1871: blötits)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (nästan bl. ss. senare ssgsled), -ERSKA (nästan bl. ss. senare ssgsled).
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., nor. dial. o. isl.] (†) motsv. BLÖT, adj. 1: (gm behandling med en vätska) göra mjuk l. len l. lös l. mör, uppmjuka. Ollia af Camillæ blomster ähr nyttigh .. till att blöta och nederläggia hårda kulor. O. Martini Läk. 48 (c. 1600). (Linfrö) Sudit i Watn och lagt på Omogne Bölder, blöter them. I. Erici Colerus 1: 198 (c. 1645). (Det är ett prof på olika slag af vatten) när man kokar ärter i dem .., om de snart blötas, och sig wäl mosa. Hiärne 2 Anl. 4 (1702). Linné Ungd. 2: 52 (1732). — jfr UPPBLÖTA. — särsk.
a) (i en vätska) uppmjuka (en fast kropp) till flytande konsistens, upplösa, smälta (jfr 2). Gummi skal blötas eller weekas vthi skarpp rödh ätickio. B. Olavi 119 b (1578). Blött i dest(illeradt) vatten, gaf detta pulver en uplösning som til alla delar liknade kalkvatten. Berzelius i FKM 1: 61 (1806).
b) [jfr motsv. anv. af t. weichen] göra (magen) lös, verka lösande l. afförande l. laxerande. Nätzlor. .. Sudna i Wijn och thet druckit blöter Buken, stillar Tarmarnas wreed. I. Erici Colerus 1: 192 (c. 1645). I Maji Månad Skal man .. förtära sådana drycker som blöta. Roberg Beynon 248 (1727).
c) mer l. mindre bildl.
α) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. dan. o. i nor. dial.] uppmjuka l. beveka l. röra l. mildra l. ödmjuka (en person l. hans hjärta o. d.). Så hård är ingen skön / Som blötes ey af en rätt älskars trägne bön. Skogekiär Bärgbo Ven. 10 (c. 1650). Blöta derass ilskefulla modh medh torn och hächtelse. Växiö domk. akt. 1653, nr 284. Thet röda hafwet moste öpna sig .. at effter förtiensten blöta och straffa .. (Faraos o. hans härs) förherdada hierta. Swedberg Sabb.-ro 2: f 2 b (1712).
β) förvekliga, försvaga; jfr BLÖT, adj. 2. På thet at lättia och ett fåfängt bortgående lefwerne icke måtte Krijgzfolcketz Modh och Mandom blöta, bräckia eller bortskämma. Sylvius Curtius 373 (1682).
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. i nor. dial.] lägga l. ligga i blöt.
a) tr.: nedlägga (ngt) i l. begjuta (ngt) med en vätska l. tillsätta en vätska till (ngt) i syfte att uppmjuka l. upplösa l. genomdränka (det), lägga i blöt. Brödh må blötas j kalt watn. B. Olavi 10 a (1578). Färgorna .. blötas (icke) med annat än Gummi-vatten (vid miniatyrmålning). Miniaturskolan 9 (1784); jfr 1. Allt ylle bör, innan man syr utaf det, blötas först i kallt och sedan i hett vatten för att krympas. Hagdahl Fråga mig 210 (1883). Kiviniemi-leran .. (är) så plastisk, att den efter en stunds blötning kan formas till små kulor. W. Ramsay i Fennia XIX. 3: 2 (1903). — jfr FÄRDIG-, GENOM-, IN-, UPP-, UT-, ÖFVER-BLÖTA m. fl. — särsk.
α) med afs. på sädeskorn l. frön o. d., särsk. för att befordra deras groning; stöpa. Stöpning eller blötning är väl ett godt medel, hvarigenom man kan sig förskaffa sådant sädesfrö, som förmerar sig til många strån af ett korn. Stridsberg Åkerbr. 47 (1727). Då fröna läggas till groning utan föregående blötning. Skogsv.-fören. tidskr. 1911, Fackupps. s. 427.
β) med afs. på torr fisk: gm blötläggning uppmjuka. Sedan (stock-)fisken är väl blötter i vatn. Oec. 3 (1730). Bordet stod dukadt med blötta gäddor. Heidenstam Karol. 2: 143 (1898). (Till salu) Till Mårtensafton. Väl blötad lutfisk. SDS 1915, nr 303, s. 1. jfr FISK-BLÖTARE, -BLÖTERSKA. — särsk. (†) bildl. i uttr. få sina fiskar blötta, få sina fiskar varma, få bannor l. snubbor, se FISK.
γ) mer l. mindre bildl. (jfr β slutet).
α’) [uttr. utgår från den bekanta ramsan, med hvilken barns lystnad efter sagor afvisas: Det var en gång en gumma som hade en skinnpäls, den blötte hon, å den stötte hon, å den hängde hon opp på en dörr; har du hört den förr? Ramsan upprepas, tills barnet afstår från sin begäran] i uttr. blöta och stöta (ngn gg bl. blöta), ideligen upprepa l. omtugga l. vända o. vrida på ngt; ofta med bibet. af att det blir blottadt på innehåll l. originalitet: omtröska, utslita. Forsslund Arbet. 77 (1902). Det är klart, att typen (argbigga) till slut, efter att hafva blötts och stötts under tidernas lopp, blef allt mer och mer manierad. Björkman Chaucer 197 (1906). Det allbekanta ledmotivet om att den musikaliska utvecklingskedjan icke går genom det Mendelsohnska namnet har ”blötts och stötts” i allehanda variationer. PT 1909, nr 39 A, s. 3.
β’) [trol. bildadt i anslutning till lägga sitt hufvud i blöt] (†) i uttr. blöta sitt hufvud l. sin hjärna (i l. med ngt), bry sin hjärna (med ngt); jfr BLÖT, sbst. e. Med fortification mång hiärnan sin blöter och bryter. Decker hos Oxe Vitt. 48 (c. 1700). Det tienar Qvinnan bäst sitt hus-bekymmer sköta, / Och i de giöromål sitt hufvud intet blöta, / Som höra Mannen til. Kolmodin Qv.-sp. 2: 378 (1750). (De) blöta sina hjernor att .. (i tryck) förklena alla som väcka deras afund. Polyfem I. 20: 2 (1810).
γ’) [trol. bildadt i anslutning till lägga sin näsa i blöt] (hvard. o. skämts., föga br.) i uttr. blöta sin näsa l. näsan (i l. med ngt), lägga sig i, bry sig om. Den välsignade menniskan, som skall blöta sin näsa i allt! Crusenstolpe Tessin 5: 216 (1849). Hedenstierna Kaleid. 99 (1884).
b) (föga br.) intr.: ligga i en vätska för att uppmjukas l. upplösas l. genomdränkas, ligga i blöt. Klappa först Kiötet wäl, .. och lät dhet blöta en halff Dagh på ett diupt Faat medh Wijnättickia. Salé Kocken 14 (1664). (Getskinnen) blötas .. 12 timmar i friskt vatten och uttryckas sedan i samma vatten, i hvilket ett annat parti (skinn) får blöta. AHB 52: 41 (1871); jfr a.
3) [jfr motsv. anv. i dan. o. i nor. dial.] göra l. blifva våt, väta.
a) gm neddoppning l. begjutning l. bestänkning l. beröring o. d. göra våt l. väta l. fukta; dels med personsubj., dels med den vätande vätskan som subj. Emot stoor Hufwudwärck blöt Lijnklutar i Safften (af groblad) .., och lägg them på Hufwudet. I. Erici Colerus 1: 197 (c. 1645). Först tog han sig en sup at sina lungor blöta. Livin Kyrk. 13 (1781); jfr ζ. Jag blöter stoftet med mina tårar. Hagberg Shaksp. 2: 158 (1847). Om seglen blötas, bör det ske jemnt och väl. Oxenstierna Vanderdecken 133 (1865). Hon gick .. ut i vattenkanten och blötte tygkängorna. Hallström N. nov. 169 (1912). abs. Snön blötte; det var ett ruskigt väder. Jolin Smålands-Petter 3 (1878). — jfr AF-, GENOM-, PÅ-, UPP-BLÖTA m. fl. — särsk.
α) refl.: väta (ner) sig, bli våt l. fuktig, genomdränkas af väta, få väta på sig. Man blöter sig ock / På landet, i regn, så det dryper af rock / Och hängande lock. C. F. Dahlgren 1: 57 (1826). Han (hade) varit till stranden hemmavid och blött sig i hastigheten när han skulle ta en fisk. Berg Sjöfallsb. 14 (1910). — (hvard.) om bad: doppa sig, bada (jfr γ). Ska du inte i och blöta dej? Tidn. f. idr. 1896, s. 460. bildl.: Det är .. sant, at flera blöta sigh uti denne Odygdens (dvs. dryckenskapens) Lyäiske(dvs. backiska)-Badstufwa, än Fiskar simma uti det stora Medelhafwet. Fernander Theatr. trag. ebrios. 28 (1695).
β) med objektsväxling: hälla l. slå l. badda (en vätska på ngt). Detta rosenvatten är .. särdeles angenämt att blöta på ansigtet, när det svider i den heta luften. Lundgren Mål. ant. 2: 99 (1858, 1872); jfr BLÖTA PÅ. — (†) Allahanda wärck som af Köld kommin ähr fördrifwer .. (enbärsolja) när hon warder blötatt uthi en linnenkluth och uppålagdt ther wärcken står. O. Martini Läk. 46 (c. 1600).
γ) (hvard.) vid badning doppa ned (ngn) under vattnet; doppa. Ska vi ta och blöta’n? Tidn. f. idr. 1896, s. 460.
δ) (†) i uttr. blöta sitt öga l. sina ögon l. sina kinder, fälla tårar, gråta. Marcus var allena den, / Som sitt öga intet blötte. Dalin Vitt. 4: 38 (c. 1735). Så gack då sälla fru, vi våra kinder blöta, / Dig skall i himlens dörr din lilla Hedvig möta. J. Wallenberg 56 (1766).
ε) (hvard.) låta sin urin gå (i sina kläder o. d.), väta. Pojken har blött i sängen i natt.
ζ) (hvard. o. skämts.) mer l. mindre bildl. i fråga om förtärande af starka drycker.
α’) (†) i uttr. blöta sitt skägg, dricka, supa, fukta strupen. Mitt gambla skägg iagh dagligh blöter, / Om min käring får maat iagh ey sköter. Chronander Surge B 1 a (1647).
β’) (mindre br.) i uttr. blöta sorgen, söka glömma sorgen gm drickande, dränka sorgen i glaset. Widegren (1788). Björkman (1889).
γ’) fira gm pokulerande. ”Ditt gymnasiibetyg måste blötas”, förklarade Hök. Blanche Flick. i Stadsg. 176 (1847). Att man i glädjen (öfver ett lån) kan äta en risp tillsammans med ett par vänner, och blöta lånet litet utanpå, förstås af sig sjelf. Almqvist Törnr. b. 3: 144 (1850); jfr δ’. Det mesta af dagen sutto vi .. nere i kajutan och blötade vår nya bekantskap. Cavallin Stevenson Fr. Söderhafsöarne 10 (1897).
δ’) (mindre br.) (till ngn del l. helt o. hållet) omsätta (penningar, lön o. d.) i dryckesvaror. At the icke blöte theras hyra och daghalön strax vthi Ööl och Brennewijn. L. Paulinus Gothus Mon. pac. 768 (1628). (Sjömannen) beslöt sig för att blöta några riksdaler af hyran på källaren Svea. Engström Guldbåg. glasög. 27 (1911). En afton skulle de inhöstade tusenlapparna blötas ordentligt. AB(N) 1916, nr 98, s. 6.
b) sjöt. om båt l. fartyg: taga in vatten öfver relingen, öfverstänkas l. öfverspolas af sjön. I allmänhet bör man refva så snart båten börjar ”blöta”. Ekelöf Skeppsm. 249 (1881). Låg på vattnet, som den var, plöjde båten genom sjön — ”han blötte” för mycket, som det heter. Handtv.- o. landtm.-bl. 1905, s. 124.
Särskilda förbindelser:
BLÖTA NED l. NER 10 4. till 3: stänka l. väta l. blaska ner. Den långe tog ett steg framåt, försigtigt, för att ej blöta ned golfvet. Benedictsson Folkl. 73 (1887). Ett brott häfver sej in nån stans öfver relingen och blöter ned här föröfver. Bergdahl Till Antipoden 35 (1906). — refl. Har du nu varit ute i regnet och blött ner dig igen! särsk. (starkt hvard.): låta urinen gå i kläderna, väta ner sig. (Lasse) blev så illa skrämd, att han blötte ner sig. Koch Arbetare 83 (1912).
BLÖTA OM 10 4. till 2 o. 3: återigen l. ännu en gång lägga i blöt l. väta l. fukta. Weste (1807). Dalin (1850).
BLÖTA PÅ 10 4. till 3: hälla l. ösa (en vätska) på (ngt), badda på, fukta, väta. Möller (1790). Blanche Våln. 267 (1847). — särsk. till 3 a ζ: dricka, supa. Thalberg Bl. ”stjärnor” 197 (1906).
1) (†) till 1: uppmjuka, särsk. med afs. på språkljud; jfr BLÖT, adj. 1 k. F är ett aspiratum eller en flåsande bookstaf … Undertiden blötes det up nestan som til ett w, när l eller r fölljer. Hiärne Orth. 38 (1717).
2) till 2.
a) tr.: (gm vätska) uppmjuka l. upplösa; dels med personsubj., dels med den uppmjukande vätskan som subj. Han .. fick ej annan mat än hårdt stålbakadt spettbröd, som han blötte upp i sur mjölk. A. Schönberg (1768) i 2 Saml. 3: 65. Några af (tak-)spånorna hade blötts upp af regnet och ramlat ner. Norlind J. F. Hell 1: 34 (1912).
b) (föga br.) intr.: (gm påverkan af vätska) mjukna upp l. bli mjuk. 1/2 liter ärter rensas, sköljas och läggas i en liter vatten att blöta upp några timmar. Ekberg Hvad skola vi äta? 226 (1899).
3) (tillfällig anv.) till 3 a ζ δ’: (helt o. hållet) omsätta (pengar o. d.) i dryckesvaror, supa upp. Ja då tycker jag, at vi kunna blöta up alla 100 Riksdalrarna på en lustig afton. Envallsson Tunbind. 80 (1781).
1) till 2: genomdränka med en vätska (o. sålunda utdraga saften l. dyl. ur ngt). Gallerna ”lägga honingskakor i vatten och blöta ut dem, och dricka sedan det utblötta”. Nilsson Ur. 2: 101 (1862). — i bild. När .. (Hedrén) fått en idé, så blöter han ut den som lutfisk, så att klara vattnet rinner derutur. Tegnér 6: 169 (1832).
2) till 3: gm vätande l. fuktande aflägsna l. få bort l. plåna ut (ngt). Tårar hade .. (Nils Månsson) till öfverflöd, men tårarna blötte ej ut det felaktiga. P. Wieselgren i Biogr. lex. 9: 211 (1843).
-FISK, sbst.2 (numera föga br.) torkad fisk (vanl. torsk l. långa l. sej) som före anrättningen måste uppmjukas gm en tids blötläggning i vatten l. lut; lutfisk. Om Fredags middagen: Öhlsupa och en rätt blöötfisk eller torrfisk. Tegnér Sv. bild. 302 (cit. fr. 1693). Publ. handl. 2: 1608 (1739). Lundell (1893). särsk. (skämts.) mer l. mindre bildl.
a) med anslutning till BLÖT, adj. 5, om genomvåt person. Han ser förfärlig ut — en verklig blötfisk på nyårsaftonen. Blanche Tafl. 411 (1845).
-KAR. kar hvari man lägger i blöt hudar för garfning l. korn för brygd l. tvättkläder m. m. —
-MOGEN. (blött- Lindberg Ölbr. 30 (1885)) brygg. om korn: som vid blötning upptagit tillräckligt med vatten l. som vid blötning svällt tillräckligt. Lindberg Svagdr. 14, 35 (1892). —
-RUM. (nytt ord) skogsv. rum hvari tallkottar under klängningstiden utsättas för jämn tillförsel af fukt. Skogsv.-fören. tidskr. 1912, s. 84.
B: BLÖTT-MOGEN, se A.
Spalt B 3633 band 5, 1917