| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
BO bω4, v.1; pr. ind. sg. -r, pl. 1 o. 3 pers. bo, 2 pers. -n; p. pr. -ende bω3ende2; ipf. -dde bωd3e2; sup. -tt bωt4; p. pf. (numera bl. i ssgn bebodd) -dd bωd4 (jfr 4 o. BODD, p. adj.). vbalsbst. -ENDE; jfr BONING, sbst.1
1) (lefva o.) hafva sin boning (ngnstädes); vara bosatt, vara invånare (i ett land, en stad osv.); hafva (sin) bostad, hafva sitt hem (ngnstädes); ngn gg om djur: hafva sitt bo. Bo på Fredsgatan, vid Stortorget, i Munkgränden. De bo Banérgatan 10. Han bor ute på landet och reser in till sitt arbete hvar dag. Han har sin syster boende hemma hos sig. Jakob Benctson, som nu är i Sudercöping boandes. O. Petri i Sthms tänkeb. 55 (1525). (Senapskornet) wäxte och bleeff it stoort trää, och foghlana vnder himmelen boodde på thess qwistar. Luk. 13: 19 (NT 1526). Then som håller sigh til .. (visheten), han skal trygger boo. Syr. 4: 16 (Bib. 1541). (Bergsmännen) boo en part longt iffrå Bergit. G. I:s reg. 16: 44 (1544). Echtenskap .. är, när Man och Qwinna boo tilhopa, såsom Echtafolck. Schroderus Comenius 588 (1639). Det bodde uti Norden / En storsint ätt. Geijer I. 3: 177 (1811). Mannen (får) icke neka hustrun att bo hos sig. Schrevelius Civilr. 3: 60 (1849). Det är så trefsamt där folk bor. Fröding Stänk 74 (1896; yttradt af ett gammalt troll). — jfr BE-, INNE-, KVAR-, SAMMAN-, Å-BO m. fl., AF-, FAST-, HOS-, HÄR-, HÄRADS-, KRING-, MED-, NÄR-, SAM-, STADS-, VIDER-BOENDE m. fl. ss. p. adj., NÄR-, SAM-BOENDE m. fl. ss. n. — särsk.
a) i ordspr. Vlfwen bijter intet dher han boor. Grubb 134 (1665) [jfr motsv. uttr. i d.]. Fattigh man boor tryggast. Dens. 207. Han är rijker hemma, men weeth intet sielff hwar han boor .. är en förwijtelse emoot en part stoorskrytare, som säya mycket aff sigh. Dens. 294. Trollen boo och i heligom hwsom. Dens. 817.
b) [jfr d. bygge og boe] (i sht i högre stil) i förb. bygga och bo l. bo och bygga (ngnstädes), vara bosatt o. hafva sin verksamhet; bo och vistas, förr äfv. bo och blifva l. blifva och bo (se BLIFVA I 1 a α), sitta och bo, bo och besitta (se BESITTA 4), vara bosatt. Croneness skattskyllige Bönder .. som vdj .. Elffzborrigz Lään boendes och byggiandess ere. G. I:s reg. 1: 244 (1524). Ffrelssis men och menige almoge ssom byggher och bå y wessbå. Därs. 6: 374 (1529). Bolfaste bönder och almogge, som boendes och besittiandes er utti Barna och Laska herredher. RA 2: 189 (1568). Per Persson will begifua sigh till Skåne, att der boo, och blifua. Växiö domk. arkiv 1670, s. 174. Then af (Sv.) Academiens Ledamöter som til Secreterare väljes, bör i Stockholm bo och vistas. 1 SAH 1: 21 (1786). Den gård, på hvilken frälsemannen sjelf satt och bodde. Nordström Samh. 1: 182 (1839).
c) (†) i förb. ro och (l. eller) bo, lefva i lugn o. ro; hafva sin tillflykt (ngnstädes). (Den säkre syndaren) fijker och faar, han roor och boor, såsom alt woro ewigt medh honom. P. P. Gothus Underv. A 7 a (1590). Iag .. wet nu intz hwar iag skal roo el(ler) boo. Växiö domk. akt. 1699, nr 217. Därs. 1731, nr 168.
d) (numera mindre br.) i uttr. bo med, om äkta makar förr äfv. bo när (ngn), bo tillsammans med (ngn); i sht om äkta makar. Om .. en brodher haffuer ena otroghna (dvs. icke troende) hustru, och hon haffuer wilia til ath boo medh honom skilie thå han icke henne j frå sigh. 1 Cor. 7: 12 (NT 1526; öfv. 1907: lefva tillsammans med honom). J män, boor när .. (edra hustrur) medh förnufft. 1 Petr. 3: 7 (NT 1526; öfv. 1907: lefva tillsammans). Theras äghodelar woro så stora, at the kunde icke boo medh huar annan. 1 Mos. 36: 7 (Bib. 1541; öfv. 1903: bo tillsammans). När en .. öfwergifwer och förlöper sin ächta Maka .. uti thet upsåt och mening, at eij mehra boo, och bygga Hionelag med then samma. Kyrkol. 16: 8 (1686). Hon är då djäfvulen själf, den kvinnan som jag har bott med. Hallström Venez. kom. 200 (1901). — (†) i uttr. bo i hus med (ngn), bo tillsammans med (ngn). En Kolare kom .. til en blekare, och badh at han måtte få Boo j Hws medh honom. Balck Esop. 194 (1603).
e) [jfr motsv. uttr. i ä. d.] (†) i uttr. bo under (ngn), vara (ngns) undersåte l. underlydande. Och haffue nu Norske aldrigh roo / Så lenge the vnder Danske boo. Svart Gensv. F 2 b (1558).
f) [jfr motsv. anv. i d. samt af t. wohnen] med adverbial angifvande bostadens beskaffenhet, läge o. d. Bo bekvämt, fint, gentilt, trefligt, trångt. De bo alldeles förtjusande. Han bor åt söder och har sol i alla rummen. Sij, iagh boor vthi Cedrehws, och Gudz Arck boor vnder tapeter (dvs. i tält). 2 Sam. 7: 2 (Bib. 1541). Allraförst har man bodt vthi Kwlor, Bergzreeffwor, .. Joolkulor. Schroderus Comenius 522 (1639). Jag måste bo illa och släpas med en krasslig hälsa. Växiö domk. akt. 1783, nr 536. Menniskorna ha .. icke alltid bott så beqvämt som i våra dagars ”tidsenligt inrättade våningar”. Arb. bok 106 (1887). Mig är det svårt att predika mot högfärd, så länge vi bo som vi bo. Rydberg Vap. 176 (1891). — särsk. (numera föga br.) bildl. i uttr. bo trångt, vara i trångmål, ”sitta trångt”, klämmas efter. Bo trångt .. vara strandsatter. Ehrencrona (c. 1730). Om I (damer) gören et med mig, så lära manfolkens laster bo trångt. Dalin Arg. 1: 17 (1732, 1754). Det skulle den satan komma att bo trångt för, om hon understode sig, att vilja föreskrifva mig hvad, eller huru mycket jag bör dricka. Crusenstolpe CJ III. 1: 135 (1846).
g) [jfr motsv. anv. af t. wohnen] med pregnant bet.: hafva fast bostad. (Hon) bodde .. egentligen inte alls; hon kinesade hos sin moster. Ahrenberg Män. 4: 222 (1909). — särsk. (numera bl. i historisk stil) i p. pr. i uttr. boende man o. d., bofast man; jfr BONDE. Boande man, är Landzens macht. Grubb 52 (1665). Dessa boande, jordegande män voro de enda magtegande i riket. Strinnholm Hist. 1: 553 (1834).
h) (i sht på resor l. vid tillfälligt uppehåll på en plats o. d.) hafva tillfällig bostad l. nattlogi (ngnstädes). Han kan få bo hos mig öfver natten. Bo på hotell. Herr handelsmannen .. updrog mig en gård, at under mitt vistande där bo fritt uti. Dahlberg Lefn. 119 (c. 1755; uppl. 1911).
i) (hvard. o. skämts.) oeg., i uttr. bo i kappsäck, koffert, kista o. d., i sht på resor l. eljest då man lefver under mer l. mindre provisoriska förhållanden hafva sina (medhafda) tillhörigheter, i sht gångkläder o. d., (provisoriskt) förvarade i koffert(ar) osv. Nu har jag bott i koffert en hel månad, så det skall bli riktigt skönt att komma i ordnade förhållanden igen. Den unge fursten skötte sin tjenst som midshipman ombord, .. låg i koj och bodde i kista i likhet med de öfriga i samma grad. Lind af Hageby Minnen 440 (1860). H. är .. en mycket berest man … Han bor så godt som ständigt i kappsäck. NDA 1912, nr 194, s. 9.
j) mer l. mindre bildl. (jfr 2). På thet Christus må boo .. vthi idhor hierta. Ef. 3: 17 (NT 1526; Luther: wohnen, Vulg.: habitare, gr. κατοικῆσαι). Öfverallt bor Herren Gud! Ps. 1819, 12: 5. Mina fäder, som i mullen bo. Sätherberg Dikt. 1: 18 (1846, 1862). Det är länge sedan jag henne såg, / Men hon bor i mitt minne dock. Runeberg 5: 30 (1860). Flyg med oss till ön, där sunnanvinden bor! Rydberg Dikt. 2: 12 (1888, 1891).
k) [antagl. en förkortning af: ”jag bor i by”] (i bygdemålsfärgadt spr. i vissa delar af Götal.) i uttr. bo (i) by, inledningsord i en gisslek med nötter; äfv. benämning på ifrågavarande gisslek; jfr BO, v.3 Leeka blindsticka oc booby .. thet är barnsligit. Schroderus Comenius 941 (1639; t. gerade oder vngerade). A. ”Bo (i) by.” B. ”Bo mä.” A. ”Hur månge år?” B. ”Så månge ja får.” A. ”Hur månge ä dä?” Dybeck Runa 1849, s. 38 (från Ostergötl.). A. håller ett antal .. nötter ini knutna handen; B. gissar antalet. A. Bo by. B. Bo med (l. Jag bor med) (osv.). Landsm. 6: XXII (1886; från Smål.).
2) [jfr motsv. anv. i d. samt af t. wohnen] (i sht i högre stil) bildl., med sakligt subj., särsk. om egenskap o. d.: hafva sin boning; finnas, dväljas; råda, härska. J honom (dvs. Kristus) boor all guddomsens fullheet likamligha. Kol. 2: 9 (NT 1526). Then kiärleck som i mit hiarta boor. Visb. 1: 226 (c. 1620). Afwund boor intet giärna i ödehws (dvs. den utfattige är icke utsatt för afund). Grubb 203 (1665) [jfr motsv. uttr. i d.]. Medæa wiste och hwad Kraft i Kryddor boodde. Spegel Guds verk 128 (1685). Thet lär intet godt bo i then (människan). Scherping Cober 2: 395 (1737). Dig ger jag ringen, / Ingeborg, åter; / heliga minnen bo troget i den. Tegnér 1: 122 (1822). Låt ditt ord och dina sakrament rikligen bo ibland oss. Handb. 1894, s. 8. Allt ädelt och storslaget, som bodde inom honom. Lagerlöf En saga 130 (1908).
3) [jfr motsv. anv. af t. wohnen, fr. habiter, lat. habitare] (†) om djur l. växter: förekomma, lefva (i en viss trakt osv.). Löfja med trefingrade händer (dvs. Bradypus tridactylus Lin.) .. Bor i södra America. Linné Mus. reg. 4 (1754). De Succulentæ (växterna) bo på klippor. Dens. Del. nat. 15 (1773). S. Ödmann i VetAH 1782, s. 162.
Särskilda förbindelser:
1) (ngt hvard.) till 1: bo inhyses (ss. ”logerare”) i rum som äfv. användes af lägenhetens innehafvare. Strindberg Hafsb. 17 (1890). I städer och större samhällen är en stor del af befolkningen hänvisad till att ”bo inne”. 2 NF 12: 691 (1909). (Den ryske studenten) bor ofta inne och kan mot en vrå i ett rum få vara barnjungfru om nätterna. LD 1917, nr 57, s. 4.
2) till 2. Du vet också att i mitt sjuka sinne, / Blott skenbart rent, en hemlighet bor inne. Bäckström Dagv. Frey 112 (1876).
BO KVAR 0 4. till 1. Nordforss (1805). jfr KVARBO. — särsk. till 1 j. Nu bor jag väl knappt i ditt minne qvar / Fast jag tänker på dig både nätter och dar. Josephson Gula rosor 9 (1896).
BO VIDER. [fsv. boa viþer] (†) jur. bo bredvid (ngn annan), hafva hus l. tomt omedelbart intill (ngn annan) l. hafva del i hus o. tomt (jämte ngn annan). Med det att en annan säges boo wider och bredwid en ann tillkommer och, att der måste byggas, och sedan häfdas. Förarb. t. Sv:s lag 1: 504 (1693). — jfr VIDERBOENDE.
-HEMMAN. (numera bl. i Finl., mindre br.) boställe, boställshemman. Rääf Ydre 4: 37 (i handl. fr. 1706). Bonsdorff Kam. 86 (1833). SFS 1836, nr 17, s. 4. E. T. Sallmén i Atlas ö. Finl. 12—13: 26 (1899). jfr KOMMINISTERS-, LÄNSMANS-, POSTMÄSTAR-BOHEMMAN m. fl. —
-PLATS, -STAD, se d. o. —
-STUGA. (föga br.) dagligrum, dagligstuga. Det (är) sed att qvinnorna för sina sysslor hemta in i bostugan de verktyg och redskap, som behöfvas. Läsn. f. folket 1875, s. 295. —
-STÄLLE, se d. o. —
-SÄTE. (†) boplats. Tuneld Geogr. 157 (1762). Kimmerierna .. blefvo fördrifna från sina bosäten mellan Don och Donau. Strinnholm Hist. 1: 141 (1834).
B: BOENDE-SIFFRA. statist. siffra som angifver boendetätheten. Bostadsräkn. 1912—13 5: 33 (1914). —
-TÄTHET. statist. En undersökning af boendetätheten inom de olika slagen af bostäder. PT 1915, nr 183, s. 3.
Spalt B 3650 band 5, 1917