| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BRY bry4, v. -r, -dde, -tt, -dd ((†) ipf. bryde Tessin Bref 2: 326 (1755; tryckfel?); sup. bryt c. 1747; p. pf. bryd 1737). vbalsbst. -ENDE (föga br.), -NING (†, Verelius 43 (1681), Livijn 1: 256 (1817)); jfr BRY, sbst.1, BRYDERI, äfvensom BRYDD, p. adj.
1) (†) bringa i oreda l. oordning l. oro, störa, ofreda, oroa; skada. Mine barns grafplatz, (är) oskeligen och olagligen turberadh och brijddh. VDAkt. 1659, nr 323. Med sitt myckna anklagande .. brydde (Cato) den allmänna roligheten i Republiquen. Lundberg Paulson Erasmus 52 (1728). Inga reglors tvång naturens skönhet bryr (i din sång). Bellman 2: 104 (1783). Den starka kölden bryr min helsa. Schröderheim Ant. 235 (1788). Rydqvist i SAH 25: 32 (1849). — jfr FÖRBRY.
2) (†) förvirra, förvilla. (Barnen böra lära sig ett bud åt gången) elliest bryr man them, at the intet thera wäl kunna minnas och behålla. Rudbeckius Luther Cat. 9 (1667). Borg Luther 1: 134 (1753). CFDahlgren 2: 284 (1821).
3) (†) gäcka, narra, bedraga. Möller 1: 137 (1745). Förgänglig var då den sälla lott / Mig brydde, / Lik vårdagsfläkten den smekte blott / Och flydde. Runeberg 2: 280 (1830). — refl.: gäcka sig, bedraga sig. Monn Hon har litt på Gud förgäfwes och för inte? / Mon Hon i nitti’ år med fåfängt hopp sig brytt? Brenner Dikt. 2: 69 (1720).
4) (†; se dock a) vålla (ngn) möda o. besvär, besvära (ngn med ngt); i pass.: ha besvär (af ngt). NordTypogrT 1883, nr 17-18, s. 7 (i handl. fr. 1679). Man kan .. / .. med visiter Påfven bry. Nordenflycht QT 1746—47, s. 171. (De) hade .. brydt Riks-Föreståndaren med onödigheter. Dalin Hist. III. 2: 501 (1762). — särsk.
a) (numera bl. hvard., föga br.) refl.: möda sig (med ngt), göra sig besvär (med ngt), besvära sig (att göra ngt); befatta sig l. taga befattning (med ngt). Dantzig är .. farligit at mer bry sig med. Bark Bref 1: 226 (1704). Förr, hemlärd, fick Mamselln sig bry / Med disk och duk och käril. Franzén Skald. 4: 232 (1801, 1832). (Blot-Sven) hade icke ens brytt sig med att utbyta de urblekta vikingakläderna mot en tingsdräkt. Heidenstam Folkung. 1: 282 (1905).
b) i pass. med deponential bet., = a. Den ginast Dårhus-vägen går, / Som brys med det han ej förstår. Envallsson NSecten 37 (1782).
5) (i litterärt spr.; jfr under b) vålla bekymmer, bekymra; ofta i frågande l. nekande sats; ofta opers. Kiäre, hvad kan det migh brijda, / Att een klaffar smäder migh. Beijer Vitt. 377 (c. 1690). Våldets slagtningar oss brydde föga, / liksom åskor hörda långt ifrån. Tegnér (WB) 2: 14 (1808). Skatt gåfvo bönderne i alla fall, det brydde dem ej mycket, till hvem de gåfvo den. Svedelius Norge 98 (1866). Hvad bryr mig garfvarn, mig som icke rädes statens gudar? Strindberg HMin. 1: 66 (1905). — särsk.
b) refl.: göra sig bekymmer, bekymra sig; i imper. i nekande sats stundom (hvard.) närmande sig bet.: ’håll mun’; särsk. i det allittererade uttr. bry dig inte, Brita! Börk Darius 680 (1688). At man om Diætens föreskrifwande i frossan icke behöfwer bry sig, althenstund magan lider ingen math. Linder Fross. 36 (1717). Bry sig intet, Pedant. Dalin Arg. 2: 26 (1754; 1734: Håll Munnen).
6) (i litterärt spr.; jfr slutet) sätta tankarna i rörelse hos (ngn), upptaga ngns tankar, vålla hufvudbry l. bryderi hos (ngn), sätta myror i hufvudet på (ngn), komma (ngn) att tveka l. känna sig oviss l. osäker l. villrådig l. tveksam. Hvad som sägs om .. Blåkullsfärden, / Är idel skrock, att barn och Kärngar bry. Düben Boileau Sat. 23 (1722; fr. étonner). Festuca ..: ett Gräs, som .. brytt de mäste Botanister. Linné Öl. 15 (1745). Frågan .. behöfver icke bry oss. Vinterbl. 1853, s. 5. Månn en tanke på mig under tröga nätter då bryr dig? Risberg Prop. 14 (1905). — (fullt br.) refl.: underkasta sig mycket tankearbete, göra sig mycket besvär med att fundera ut, bereda sig mycket tankearbete med ngt; med prep. med, äfv. med prep. öfver: grubbla öfver, fundera öfver; förr äfv. med prep. om (jfr 7). De lärda bry sig något öfwer detta Ordetz ursprung. Rudbeck Atl. 3: 491 (1698). Med studier har jag icke brytt mig så särdeles. Lysander Äfv. 26 (1872).
7) (ordets hufvudanv. i det nuvarande spr.) refl. i uttr. bry sig om, vanl. med hufvudtonen på prep.; i sht, anslutande sig till 5: fästa afseende vid, fråga efter, hysa intresse för (ngn l. ngt); nästan bl. i nekande l. därmed likvärdiga satser; äfv. (numera mindre br.) anslutande sig till 4 a: vårda sig om (att göra ngt), befatta sig med, taga notis om. Jag bryr mig inte om att svara honom. Hvad bryr jag mig om det? Bry ni er inte om det! Han bryr sig inte om hvad han säger. Jag bryr mig inte om priset. Så länge honom sin frijheet är betagen, bryr han sigh om ingen tingh. KKD 5: 185 (1710). (Han) brydde .. sig litet om min förtret och blef halsstarrigt vid sin mening. Ehrenadler Tel. 540 (1723). Hvad bryr han sig om hvad jag säger? Björn FörfFl. 26 (1791). Din moster tål mig inte — men det bryr jag mig inte ett dugg om. PT 1906, nr 234 A, s. 3. Det var just icke själfva fästningen han brydde sig om, det var Augusts där inneslutna infanteri han ville komma åt. AQuennerstedt i KKD 7: 54 (1912). — särsk. med afs. på person. Hvem bryr sig om den fattige? Han bryr sig hvarken om hustru eller barn. Jag bryr mig .. hvarken om Pehr eller Påhl, mindre blandar mig i Partier. Dalin Arg. 1: 67 (1733, 1754). Hvad bryr jag mig om främmande. Runeberg (c. 1850) hos Söderhjelm Runebg 2: 28. särsk. (hvard.): hysa erotiskt intresse för. Folk säger att hon inte längre bryr sig om honom.
8) i uttr. bry sin hjärna, sitt hufvud (osv.) med, äfv. öfver, förr ngn gg om ngt, anstränga sin hjärna med (osv.) ngt, grubbla l. fundera öfver l. på ngt; jfr BRYTA 18. Stiernekijkare och Spåmän bry sin Hierna, medh nativetets ställande. Lindschöld Gen. A 3 a (1669). Swedberg Gr. Förspr. 20 (1722). K. Erik (af Pommern) hade, kan hända, intet tid at bry sit hufvud med Svenska angelägenheterna. Lagerbring 1Hist. 4: 129 (1783). De stodo och brydde sina hufvuden öfver det bräckta kugghjulet. Lindqvist Dagsl. 3: 178 (1904). — (†) En (poet) hör man .. / Bry sin skalla fast i tu, / At … Triewald Lärespån 104 (1720).
9) (numera knappast br.) i allm.: plåga, oroa, trakassera, vålla l. bereda svårigheter, bringa i svårigheter; äfv. med saksubj. (De instängda elefanterna) blifwa på allehanda sätt brydde och reetade. Siam 30 (1675). Judarna hanteras wähl, och skall man intet bry eller bedraga dem. KKD 10: 405 (1704). Det är rätt underligit med somt folk, at de så oförsynt skola vilja bry andra med deras (dvs. sina) siukdomar och plågor. Kling Spect. Dd 3 b (1735). Hon trycker hårdt emot sin barm / Ett svärd, af oro brydd. Qvanten Dikt. 295 (1880).
10) [eg. ett specialfall af 9; jfr holl. iemand om iets l. met iets bruien, ständigt fråga ngn om ngt] (söka) göra (ngn) förlägen l. generad l. rentaf ond l. till föremål för åhörarnas löje o. d. gm att (upprepade gånger) tala om l. komma med (ideliga) anspelningar på l. antydningar l. frågor om ngt som antages vara mer l. mindre obehagligt för vederbörande att höra l. påminnas om; retas l. drifva l. gyckla l. raljera l. skämta med (ngn); stundom närmande sig bet.: håna; med prep. för, sällan öfver. BtÅboH I. 13: 161 (1638). (Han) brydde .. Laurentium för dhet han fick hugg af soopequasten. VRP 1682, s. 99. Han vill bara bry dig. Sahlstedt (1773). Hon brydde mig .. öfver min sömnaktighet. Palmblad Nov. 3: 99 (1841). Det var kung Karls stora förnöjelse att .. stöta på mig och bry mig för min vän. De Geer Minn. 2: 36 (1892). — särsk.
a) (föga br.) i p. pr. Då bruden, förmodligen i följd af någon bryende replik .. gömde sitt ljuft rodnande ansigte. Blanche Tafl. 1: 86 (1856).
b) med saksubj.: göra förlägen. Flickorna .. voro ej så .. otvungna som förut. Det var någonting, som brydde dem. CFDahlgren 4: 308 (1831).
c) i fråga om erotiskt förhållande; i sht i uttr. bry ngn för ngn, antyda l. anspela på att ngn är mer l. mindre starkt intresserad för en annan person. Då .. (djäknarna) rallierade medh hwar andra, så brydde dee hwar andra för henne. VDAkt. 1691, nr 352. Man bryr den arma brud (på bröllopet). Tegnér (WB) 2: 46 (1810). De andra flickorna .. hade brytt henne för de tre danserna (med samma person). Benedictsson Peng. 42 (1885).
11) (†) klandra, anmärka på, förebrå; ngn gg intr. med prep. på; ngn gg abs.: ”bråka”. Der allmogen vill mycket bry och intrigera så far han behalla dee för varit (dvs. de gamla villkoren). HernösDP 1695, s. 340. Så understår sig likwäl min nu warande medtienare Herr Simon Schallander at bry på denne förehning (dvs. öfverenskommelse). VDAkt. 1709, nr 372. (En hustru skall) Icke bry mannen i otid. Kolmodin QvSp. 1: 402 (1732).
Spalt B 4366 band 5, 1924