| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BYTE by3te2, n. ((†) m.? OPetri (1527) i SthmTb. 1: 148, GR 18: 723 (1547)); best. -et; pl. -en ((†) -er GR 28: 64 (1558), 2RARP 3: 423 (1723)).
1) († utom i ssgr) till BYTA 1: delning, skifte; i sht om arfskifte. (Han) hade icke giordt rätt byte med honom epter hans fader och moder. OPetri (1524) i SthmTb. 1: 27. Christi klädnat .. gick til bytes emellan krijgsknechterna. LPetri ChrPina i 6 b (1572). Livin Kyrk. 6 (1781). — särsk.
b) bildl. Alla wore på ett bythe, ingen slapp vthan lythe, .. (dvs.) Ingen föddes vthan Feel. Grubb 20 (1665).
2) eg.: hvad som blir föremål för delning l. utskiftning (efter strid l. jakt); rof; särsk.
a) om hvad som röfvas gm våld l. fråntages en besegrad fiende. Efter slaget togs ett rikt byte. En part (af bönderna) foor in i stadhen effter byte. OPetri Kr. 323 (c. 1540). Ett oerhördt byte föll med Mainz’ eröfring i Gustaf Adolfs .. händer. Walde Krigsb. 1: 139 (1916). — jfr KRIGS-BYTE.
b) om hvad som fångas l. dödas vid jakt l. dyl., fångst. Linné Vg. 188 (1747). Med båten tyngd af hafvets rika byten. Stagnelius (SVS) 4: 284 (1823). Också nedgräfver Jägaren sitt byte i snön. Nilsson Fauna 1: 144 (1847). — jfr JAKT-BYTE.
c) bildl., om hvad som är prisgifvet åt ngn l. gifvet i ngns våld; eröfring. Hon blef ett lätt byte för storstadens frestelser. Dödzens Byte. Ehrenadler Tel. 865 (1723). Bättre det är, för faran att fly, än att blifva dess byte. Johansson HomIl. 14: 81 (1848). Republiken (hade) mognat till byte för ett nytt våldsvälde. Pallin NTidH 248 (1878).
3) till BYTA 3: handlingen att byta, bytande. Byte af växter, frimärken. Byte af pjäser (i schack). Vinna, förlora på bytet. Det var godt byte! GR 2: 108 (1525). (Gud) haffuer lätit sin son göra jtt sådant byte medh oss, at han haffuer taghit wora synder .. och giffwit oss igen sina retferdigheet. OPetri 2Post. 11 b (1530). Laga byte, godz för godz. VgFmT II. 6—7: 118 (1587). Byte giörs offta för giäckerij (dvs. på narri). Grubb 42 (1665) [jfr d. bytte er gjort paa bedrag]. Medh gammal Häst kommer man til bytes. .. Som man wille säya: Bättre något än intet. Dens. 523. De särskilda tegarne .. gå i byte mellan byamännen. Svensén Jord. 233 (1885). Det ursprungliga direkta bytet av förnödenheter övergick tidigt till indirekt byte, handel. Flodström SvFolk 216 (1918). — jfr GÅRDS-, HEMMANS-, HÄFDE-, HÄST-, JORD-, SYSKON-, TJÄNSTE-, VARU-BYTE m. fl. — särsk.
a) (förr) kam. Med byte förstås den gärning, hvarmedelst en Frällseman uppdrager till Kronan något sitt frällse-hemman, emot det han återfår ett jämngodt Krono-hemman, då det förra blifver Krono, och det senare ikläder sig i stället frällse-natur. Botin Hem. 1: 211 (1755).
4) (mindre br.) vederlag, gengäld, ersättning, utbyte. I stället för säd och mjöl, taga vin i byte. Landell Bligh 27 (1795). England förser de kapitalfattiga länderna med industriartiklar och mottager af dessa i byte råämnen och lifsmedel. Fahlbeck JordbrAfk. 10 (1893). (†) Finge vij Pryssen till byte emot Pommern. RP 4: 42 (1634). — särsk. (numera bl. i starkt bygdemålsfärgadt spr.) i uttr. gifva l. få till bytes, gifva l. få emellan. VRP 1627, s. 260. Därs. 1633, s. 494.
6) till BYTA 6: ombyte, utbyte, växling. Nicander GSann. 131 (1767). Byn Hassaua, där nästa byte (af hästar) äger rum. Hedin Bagdad 540 (1917). — jfr KONUNGS-, NAMN-, TÅG-BYTE m. fl.
7) (†) till BYTA 8: förändring, förvandling. Tijden giör bythe. Grubb 797 (1665). — konkretare. Mit nöje var, at se så mångahanda byten / Af seder. Kolmodin QvSp. 1: 483 (1732).
Ssgr (i allm. till 3).
(6) -UNGE. [jfr BYTING] (†) = BYTING 1, 2; jfr BYTES-BARN. SvMerc. 2: 813 (1757). Envallsson Kopparsl. 9 (1781).
B (†): BYTE-BARN, -SKILLING, -VIS, se C.
C: BYTES-AFFÄR. —
-ANNONS.
a) (förr) (med särskild beteckning försedd) annons som på grund af öfverenskommelse infördes i andra tidningar o. d. än den till hvilken den insändts. AB 1869, nr 127, s. 4.
b) annons från en tidning som införes i en annan tidning mot att denna får införa en likartad annons i den förra. —
(6) -BARN. (byte- 1640) (numera bl. bygdemålsfärgadt) understucket barn; bortbyting. Linc. Cccc 4 b (1640). Hembygden 1913, s. 71. —
-BREF. [fsv. bytisbref] i sht jur. dokument som innehåller bestämmelserna för ett byte o. stadfäster detta; särsk. kam. om af K. M:t utfärdad handling rörande kronohemmans öfverlåtande; jfr BYTE 3 a. GR 3: 17 (1526). Lignell Dal 2: 87 (1852). —
-BRIST. (förr) kam. förhållandet att värdet af ett bortbytt hemman icke uppgick till värdet af det hemman som erhållits i byte; i sht om förhållandet att kronan fått större ränta, än den lämnat; motsatt: vederlagsbrist. Arnell Stadsl. 374 (1730). Rabenius Kam. § 148 (1825). —
-FYLLNAD. (numera knappast br.) hvad som erfordras för att fylla det som brister i vederlaget vid ett byte. Abrahamsson 126 (1726; efter handl. fr. 1691). Lagerbring 1Hist. 2: 222 (1773). —
-FÖRBINDELSE. Bytesförbindelserna mellan producenter och konsumenter. JLeffler i LfF 1884, s. 174. särsk. i fråga om biblioteks förvärf af litteratur gm byte. LUÅrsb. 1867—68, s. 8. —
-FÖRDRAG. fördrag mellan tvenne stater rörande byte af landområden. Dalin (1850). Bytesfördraget år 1773. Svedelius Statsk. 1: 223 (1868). —
-HANDEL. (byt- 1756—1757) SvMerc. 1: 517 (1756). Flintan har kommit .. (till Götaälfsdalen) från Skåne på det sätt, att den ena bygdens invånare sålt den till den andra bygdens mot andra varor: detta kallas byteshandel. Grimberg SvH 2 (1905). —
(3 a) -HEMMAN. (förr) kam. hemman som kronan afstod vid byte; motsatt: vederlagshemman. LMil. 2: 570 (1691). —
(3 a) -KONTOR. (förr) adm. afdelning af kammarkollegium som behandlade jordbyten mellan kronan o. enskilda. 2RARP 5: 349 (1727). Wieselgren GDag. 242 (1879, 1901). —
(2) -LYSTEN. (i vitter stil) Byteslystna skaror (af vikingar). Weibull LundLundagMinn. 1 (1884). En jaktfalk .. hungrig och byteslysten. Bååth WagnerS 4: 167 (1908). —
(1) -LÄNGD. (†) handling l. längd rörande arfskifte. ÅngermDomb. 20/7 1637, fol. 127. Abrahamsson 332 (1726). —
-MAN, m. (†)
2) till 3.
b) person som biträder med värdering o. d. vid ett byte. Axehielm (c. 1630). ÅngermDomb. 30/3 1644, fol. 1. —
-MEDEL. i sht nat.-ekon. föremål, i sht mynt, sedel o. d., som funnit gängse användning till att förmedla utbytet af varor (l. arbetsprestationer) på varu- (l. arbets)marknaden. Phosph. 1810, s. 318. Flodström SvFolk 216 (1918). —
(3 a) -MÅL. (förr) kam. mål rörande byte af hemman mellan kronan o. enskilda. Schönberg Bref 3: 244 (1778). —
-PENNING. (byt- 1612) numera bl. i pl.
1) (†) till 2; om i penningar utgående vederlag för (försåldt) krigsbyte; jfr PRIS-PENNINGAR. OxBr. 5: 5 (1612). Därs. 10: 99 (1628).
2) (i bygdemålsfärgadt spr.) till 3: mellangift vid byte; jfr -SKILLING. Han skulle ge tre daler i bytespengar. Wigström Folkd. 1: 280 (1880). —
-PLATS. PH 1: 713 (1727). Hernösand anlades .. på den gamla handels- och bytesplatsen Hornsanda Bro. IllSv. 2: 171 (1886). —
(1) -RÅG. (byt- 1536) (förr) kam. råg som erlades i arrende från bytesgods (se d. o. 1). HFinlKamF 1: 31 (1536). —
(1; jfr BYTA 2) -SKAFFARE. (byt- 1834) sjömil. person som har till befattning att portionera ut maten (till backlagen). ReglFl 1834, 1: 163. —
-SKILLING. (byte- 1717—1719) [jfr KÖPESKILLING] (†) = -PENNING 2. VRP 1717, s. 208. Därs. 5/2 1724. —
-VARA, r. l. f. GT 1788, nr 52, s. 3. Såsom .. bytesvara betecknas hvarje nyttighet eller rättighet, som kan blifva föremål för bytesaftal. EkonS 1: 6 (1891). —
-VIS, adv. (byte- 1734) gm byte. Serenius I 1 a (1734). Hästhandeln skedde mest bytesvis. SmålAlleh. 1883, nr 122, s. 3. —
-VÄRDE. i sht nat.-ekon. LBÄ 25—26: 89 (1799). Hvarje ting eger .. ett bytesvärde, då dess egare mot detsamma kan förvärfva ett annat värde. Nordström Cred. 4 (1853). —
(3 a) -ÖFVERSKOTTSRÄNTA~20010 l. ~10020. (förr) kam. Om, vid byte af räntor, kronan fått större ränta, än hon lemnat, .. eger .. (den enskilde) hos kronan frälseräntefordran eller, såsom det också kallas, fordran på bytesöfverskottsränta. NF 2: 1422 (1878).
Spalt B 4669 band 5, 1924