Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
BÖRDA bœ3rda2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äfv. BÖRDE, f.?; best. -en; pl. -er (HH XI. 1: 111 (1533), Kiöping Resa 100 (1667); delvis möjl. att föra till BÖRDA) l. -ar (Schroderus Os. 2: 478 (1635)).
1) (†) bärande; särsk. i fråga om fartygs lastdryghet: bärighet; jfr BÖRD, sbst.1 1. (Man bör) Wärckställa Skiepsbygningen igenom gode Skieps-Timmermän, som weeta giöra Skieppen .. beqweme til Fart och Byrdo. Risingh Kiöph. 27 (1669). — jfr BARNS-BÖRDA 2.
2) hvad som på en gång genom bärande transporteras af en (stundom flera) person(er) l. af ett (stundom flera) lastdjur; jfr LAST, PACKNING; ofta med bibegrepp af att det burna gm tyngd l. omfång gör bärandet mödosamt; stundom: tyngd; stundom närmande sig l. öfvergående till ett slags måttsbeteckning: så mycket som en person (l. ett djur) förmår bära på en gång; jfr FAMN I 3, FÅNG; äfv. (numera föga br.) om ngt som transporteras av ett liflöst föremål (t. ex. ett skepp). En börda ved. Han var nära att digna under bördan. Pianot blir en tung börda för flyttkarlarna. HH XI. 1: 111 (1533). Hasael .. toogh skencker medh sigh, .. fyratiyo Camelers byrdor. 2Kon. 8: 9 (Bib. 1541). Skal scholemästaren hafwa .. af hwar diechne .. een börda lööf och een gräss eller 2 öre. Rudbeckius Kyrkiost. 46 (c. 1635). Så myckit tiuffwen allena uti een bördha kan bortbära. Lagförsl. 534 (c. 1606) Liten börda är lång väg tung. Rhodin Ordspr. 87 (1807); jfr Grubb 459 (1665). TjReglArm. 1889, s. 29. jfr FINN-, KLÖFJE-, MANS-, RYGG-, TJUF-, VED-, ÅSNE-BÖRDA. m. fl. — särsk. [jfr motsv. anv. i ä. t. o. ä. eng., äfvensom af lat. onus] (föga br.) pregnant, om foster, lifsfrukt; vanl. eufemistiskt; jfr BÖRD, sbst.1 8. Schroderus Os. 2: 500 (1635). En qvinna, som nu under sit bröst bar en sju månaders börda. Eurén Kotzebue Orth. 1: 41 (1793). JGOxenstierna 4: 67 (1815). jfr BARNS-BÖRDA 1.
3) (numera i sht i högre stil) ngt som uppbäres af ett annat föremål, tyngd, belastning; jfr BÄRA, v. 14. Schroderus Os. 2: 478 (1635). Otacksampt folck, är Jorden en tungh börda. Grubb 656 (1665). Nu rider rike / Ring öfver Bifrost, / svigtar för bördan / bågiga bron. Tegnér (WB) 5: 137 (1822). CRNyblom hos Schück o. Lundahl Lb. 1: 111 (1901).
4) mer l. mindre bildl., i sht om tyngd, svårighet, besvär(lighet), (veder)möda, bekymmer. Årens börda. Bördan af ett förfeladt lif. Lifvet blef en börda för honom. Mitt ook är lustugt, och min bördha är lett. Mat. 11: 30 (NT 1526). Hvar har sin börda. Rhodin Ordspr. 77 (1807). Vårt kall är icke utan sin tyngd; men missnöjet gör det till en börda. Ödmann PredUtk. 118 (1808). Då för tiden var ett barn ej .. en så stor börda för en fattig enka som nu. Cederschiöld Riehl 1: 78 (1876). Cronholm Minnesbl. 207 (1908). — jfr ARBETS-, BEVISNINGS-, FÖRSVARS-, KORS-, KRIGS-, REGEMENTS-, REGERINGS-, SKULD-, SORGE-, SYNDA-, ÄMBETS-BÖRDA. — särsk.
a) i uttr. sten (ngn gg, i sht förr, last) på börda(n); särsk. i uttr. lägga sten (resp. last) på börda(n), öka (ngns) redan förefintliga bekymmer o. svårigheter. Grubb 483 (1665). En .. enka .. finner monga .. förtryckare, de der .. hugga henne sår i sår och lägga sten på börda. Cavallin Herdam. 3: 177 (i handl. fr. 1691). Det anstår oss ej att lägga last på börda. SKN 1843, s. 4. Lidforss DQ 2: VI (1892).
b) (utom i ssgr numera mindre br.) om skatt l. pålaga o. d. Schroderus Os. III. 2: 83 (1635; lat. orig.: onera). Grundränta och andra bördor. Juhlin-Dannfelt 141 (1886). — jfr DAGSVERKS-, SKATTE-BÖRDA.
BÖRDOSAM, adj. (†) till 4: betungande. Dyrheten .. är bördosam vid näringslöshet. Berch Hush. 39 (1747). Posten 1768, s. 277.
Spalt B 4901 band 5, 1925