Publicerad 1904   Lämna synpunkter
CINNOBER sinω4ber, stundom -nå4– (cinno´ber Weste), r. l. m. (m. Lind (1749), Fischerström 4: 406 (1792), Uppf. b. 4: 254 (1873)) ((†) n. Forsius Min. 82 (c. 1613)); best. -n, numera sällan -bren (Sahlstedt (1773)).
Ordformer
(sinobel Sylvander Kalmar 1: 223 (cit. fr. 1586). sinober Därs. 178 (cit. fr. 1560); synober Forsius Min. 81 (c. 1613). zin(n)ober Stiernman Com. 4: 1078 (1688), Kolmodin Qv.-sp. 1: 99 (1732), Nisbeth Handelslex. (1870) m. fl.)
Etymologi
[jfr t. zinnober, eng. cinnabar, fr. cin(n)abre, af ffr. cin(n)abre, af lat. cinnabaris, af gr. κιννάβαρι, τιγγάβαρι. Ordet förekommer tidigast hos Teofrastus i hans arbete Περὶ λίϑων (c. 320 f. Kr.) o. har där bet. cinnober (se nedan 1). Hos senare klassiska förf. betecknar det vanl. ett färgämne af organiskt ursprung, möjl. drakblod. Se Blümner Technol. u. terminol. d. gewerbe u. künste bei griechen u. römern 4: 488 o. Schrader Reallex. d. indogerm. altertumskunde 995. Gr. κιννάβαρι, τιγγάβαρι är säkerligen af österländskt ursprung; dock äro de arab. o. pers. former (se Murray, Prellwitz Et. W. d. griech. spr. o. H. Jansen i Wochenschr. f. klass. phil. 1895, s. 1067) i hvilka man sökt ordets utgångspunkt snarare själfva lån från grekiskan]
1) förening af kvicksilfver o. svafvel, som dels förekommer ss. mineral, dels framställes med konst, o. som på grund af sin vackert röda färg särsk. användes ss. målarfärg; svafvelkvicksilfver, kvicksilfversulfid; äfv. (till skillnad från 3 b) kallad röd cinnober; jfr CINNABARIT, MERKURBLÄNDE, VERMILJONG. Sylvander Kalmar 1: 178 (cit. fr. 1560). Spegel Guds verk 137 (1685). Qvicksilfver .. drifves, eller distilleras mestadels .. utur en röd, tung grangnistrig (dvs. finkristallinisk) bergart, Zinober benemd. Bromell Bergart. 55 (1730). a. Lös eller mör Cinnober. .. b. Förstenad .. Fast Cinnober. Cronstedt Min. 189 (1758). Cinnobern säljes dels omalen, i stycken eller kakor, och hel ..; dels rifven och fint malen .., som Fransoserne kalla Vermillon. Orrelius Köpm.-lex. (1797). I Läkarekonsten användes cinobern till rökning emot veneriska sjukdomen och till färgning af åtskilliga läkemedel. Berzelius Kemi 2: 378 (1822). Geiger fann cinnober använd såsom målarefärg i gamla Egyptiska grafvar. Berlin Farm. 1: 232 (1849). Den chinesiska zinnobern .. anses för den bästa. Nisbeth Handelslex. (1870). Man (skiljer) .. i handeln .. mellan naturlig .. och konstgjord cinnober. Ekenberg (o. Landin) 199 (1889). Lindgren Läkem. (1891, 1902). jfr BERG-, KARMIN-, LACK-, MÅLAR-, NJUR-, STYCK-CINNOBER m. fl. — i jämförelse. Tulpanen står i glantz, som med Zinober målad. Kolmodin Qv.-sp. 1: 99 (1732). Så blef ditt kindben hvitt och läppen som cinober. Bellman 2: 61 (1777). — (†) bildl.; jfr 2. Tilfälle voro för mig, at beskrifva mit tilstånd med Cinober, jag menar en eftertänkelig Stile. J. Alfén i Växiö domk. akt., nr 495 (1749).
2) om den nyans (l. de nyanser) af den röda färgen som är(o) karakteristisk(a) för cinnober; äfv. allmännare: högröd, vackert röd l. intensivt röd färg. Cinober förenar sig vackrast (i ett tapetmönster o. d.) med cyanblått, äfven guld. Uppf. b. 5: 557 (1874). En färg få trädens fallna blad / Af gult och af cinnober, / Ty kommen är oktober. Wirsén Visor 34 (1899).
3) i sht tekn. o. handel. om åtskilliga andra till målarfärger använda ämnen.
a) († utom i ssgr) om flera kemiska föreningar som till färgen likna cinnober. Man gör Synober aff Bly när man thet bränner. Forsius Min. 81 (c. 1613). — jfr ANTIMON-, BLY-, IMITATIONS-, KROM-, SPETSGLANS-CINNOBER m. fl.
b) i uttr. grön cinnober, om flera olika i handeln förek. gröna målarfärger, t. ex. kromgrönt (kromoxid), rinmansgrönt (blandning af zinkoxid o. koboltoxid) m. fl.; i sht om en blandning af kromgult (kromsyrad blyoxid) o. pariserblått (en dubbelförening af cyan o. järn); jfr CINNOBER-GRÖNT. Almström Kem. tekn. 1: 245 (1844). Cinnober, grön, (äfv. kallad) neapel-, löf-, myrtengrönt. Cronquist (1879). Tidn. f. lev. 1904, nr 12, s. 2.
Anm. Ss. benämning på den naturliga cinnobern förekommer i mineralogien ordet cinnabarit [jfr t. cinnabarit; bildadt af lat. cinnabaris medelst den i mineralogiska ämnesnamn vanl. ändelsen -it (-it)]. Sjögren Min. 81 (1865, 1874).
Ssgr (i allm. till 1): CINNOBER-FABRIK030~02. Rinman 2: 382 (1789). —
-FÄRG~2. särsk. abstr. om den för cinnobern karakteristiska färgen. Den Spanska cinnobern .. (visar) vid minsta rifning sin sköna cinnoberfärg. Dens. 1: 389 (1788). Uppf. b. 4: 677 (1873). —
-FÄRGAD~20, p. adj. som har den för cinnobern karakteristiska färgen; jfr -RÖD. (Färgerna) äro til utseende och blandning: .. Röd, .. Mörkröd, .. Cinnoberfärgad, .. Purpurröd. Retzius Djurr. 146 (1772). AHB 12: 30 (1865). Sedelns seriebokstaf, nummer och tryckningsår äro angifna i starkt, cinnoberfärgadt tryck. SFS 1894, nr 19, s. 2. —
-GRUFVA~20. Rinman 2: 203 (1789). De spanska cinobergrufvorna i Almaden voro enligt Plinius bekanta för grekerna redan 700 år f. Kr. Uppf. b. 4: 251 (1873). —
-GRUND~2, r. mål. AHB 13: 21 (1865). —
(3 b) -GRÖN~2. Zinobergröna och cadmiumgula Napoleonspäron. Strindberg Utop. 209 (1885). —
(3 b) -GRÖNT~2, n. i sht tekn. o. handel. grön cinnober. SFS 1876, nr 8, s. 6. Ekenberg (o. Landin) 200 (1889). —
-GÅNG~2, pl. -ar. bergv. gång l. ådra som innehåller cinnober. På och bredvid cinobergångarna .. förekommer äfven qvicksilfver gediget i större och mindre kulor. Uppf. b. 4: 254 (1873). —
-HALTIG~20. En Cinnoberhaltig Lera. Rinman 1: 13 (1788). —
-IMITATION~1002 l. ~0102. jfr -SURROGAT. Ekenberg (o. Landin) (1889). —
-KAKA~20. Åkerman Kem. techn. 1: 489 (1832). De (gm sublimering) .. erhållne cinnoberkakorne bestå af en finstrålig, mörkröd massa. Almström Kem. tekn. 1: 320 (1844). —
-LACKFÄRG~02 l. ~20. lackfärg i hvilken cinnober ingår ss. färgande beståndsdel. AHB 131: 98 (1887). —
-MALM~2. Uti Nederungern brytas cinnobermalmer, som hålla guld. Rinman 1: 390 (1788). —
-ROS. (†) benämning på växten Lychnis chalcedonica Lin.; jfr STUDENT-NEJLIKA, STUDENT-ROS. Franckenius Spec. C 3 a (1659). —
-RÖD~2. jfr -FÄRGAD. En Cinober-röd fiederbuske, hwilken lyser såsom et glödande Eldkål. Holm N. Sv. 185 (1702). Cinnoberröd skimrande quarts. Hisinger Ant. 1: 49 (1819). Hoptorkade kinder med cinoberröda rosor. H. Lilljebjörn 1: 88 (1865). Ekenberg (o. Landin) 427 (1891). —
-RÖDT~2, n.
1) abstr.: cinnoberröd färg. Rinman 1: 404 (1788).
2) konkret: kromrödt, kromcinnober. Berg Handarb. 15 (1873). Kromrödt, Kromcinnober, Cinnoberrödt består af kromsyra och blyoxid. (Ekenberg o.) Landin 547 (1893). —
-SURROGAT~102. = -IMITATION. Ekenberg (o. Landin) 427 (1891). —
-ÅNGA~20. Cinoberångorna afsätta sig (vid sublimering af cinnober) i hjelmen och förlaget. Uppf. b. 4: 678 (1873).

 

Spalt C 167 band 5, 1904

Webbansvarig