| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
DAGLIG da3glig2, l. (numera knappast br. utom i emfatisk anv. l. med bygdemålsfärgad l. arkaiserande anstrykning) DAGELIG da3gelig2 (da`-gelig Weste), adj.; adv. se DAGLIGEN.
1) som äger rum, förekommer, pågår, göres, uppträder, upprepas, återkommer hvarje dag l. i det närmaste hvarje dag; som behöfves, brukas, användes dagligen; som kommer på, belöper sig på, åtgår för en dag. Daglig förbindelse med närmaste stad. Det dagliga slitet och släpet. Dagliga utgifter. Dagliga bekymmer, frestelser. Han var en daglig gäst i mitt föräldrahem. Theras .. dagelige oppehælle. G. I:s reg. 1: 34 (1522). Geff oss j dagh wort daghelighit brödh. Luk. 11: 3 (NT 1526). Hwilkit wij ock så, vdij thet daglige bruck och förfarenhett, stedze röne ock fornimme. G. I:s reg. 12: 79 (1538). Åårsgammul lamb .. daghliga tw til daghlighit brenneoffer. 4 Mos. 28: 3 (Bib. 1541). (Utgifterna växla från år till år) med .. dageligit arbetz folkz hollende. RARP 1: 79 (1627). Daglige ruus, uti suus, banketerning och kräslige gästbod. Stiernhielm Herc. 362 (1668). Huru nästan alle Jordiske Ting med Månan aff- och til-taga, dhet är osz genom dhen dagelige Erfahrenheten tilfyllest bekant. Rel. cur. 9 (1682). I det dageliga umgänget. C. Gyllenborg Vitt. 306 (1721). Öfning (i vältalighet) gör, at man ej otidigt blyges, och at man, under dageligt bruk lärer, hvad som lyckas eller misslyckas. Tessin Bref 1: 56 (1751). Den arbetande hade dagelig utkomst. Därs. 121 (1752). Dageliga Tidningar, Eller: Dagligt Allehanda. (1772; titel). En daglig tidning. Kellgren (1787) i Sv. mem. o. bref 9: 216. Daglig synd, af mig föröfvad, / Daglig svaghet, daglig brist. Ps. 1819, 80: 8. Dagliga ledsamheter. Dalin (1850). Det i den dagliga mindre rörelsen gängse betalningsmedlet hade hittills varit silfver och kopparmynt. Malmström Hist. 3: 166 (1870). (I Rom) blef Canova hennes (dvs. M:me Récamiers) daglige umgängesvän. Hedin Rev. qv. 220 (1879). (Göthes) dagliga umgänge, som (i Strassburg) hufvudsakligen bestod af medicine studerande. NF 6: 419 (1882). Kungen .. såsom han afspeglade sig i sin dagliga omgifning och hofvet. De Geer Minnen 2: 129 (1892). — jfr ALL-, HVAR-DAGLIG. — särsk.
a) ss. predikatsfyllnad. Från och med nästa års början skall tidningen blifva daglig. Man har för afsikt att göra ångbåtsförbindelsen mellan de båda städerna daglig. Sylwan Sv. press. hist. 425 (1896). — (mindre br.) Du, Herre! gifver oss allt godt, / Och daglig är din gåfva. Ps. 1819, 401: 1. Besöken på Rågholmen blefvo dagliga. Strindberg Hems. 186 (1887).
b) [fsv. daghliken skälffwa; jfr t. tägliches fieber, nylat. febris quotidiana] (†) i uttr. daglig frossa l. feber l. skälfva, hvardagsfrossa. Daghlig skelffua. Var. rer. 15 (1538). Then dagliga Feber. B. Olavi 90 a (1578). O. Martini Läk. 36 (c. 1600).
c) från dag till dag fortgående; oafbruten, ständig. Itt gott moodh är itt daghelighit gestabodh. Ordspr. 15: 15 (Bib. 1541; öfv. 1904: ett beständigt gästabud). Then gamble Adam j oss skal genom daghligh ånger och bättring fördrenckt warda och döö. Kat. 1572, s. C 1 b. (Genom läsning af de ädlaste mäns skrifter) lärer Eders Kongl. Höghet finna en dagelig styrka och tilväxt uti Sitt förnuft och i sina tanke-sätt. Tessin Bref 2: 8 (1754). Hos oss lär väl icke fråga kunna uppstå om att alldeles bortkasta dem (dvs. de tyska förstafvelserna), allra minst i en tid, då de göra dagliga framsteg. V. Rydberg i Sv. tidskr. 1873, s. 497.
2) (numera mindre br.; se dock b α, d) som vanligen förekommer l. brukas l. behöfves osv.; i motsats till det som förekommer osv. ngn enstaka gång l. vid utomordentliga tillfällen. The som .. tage osmundz jern, mere än the sielffwe behöffwe til theris booreskap (dvs. redskap), och annen dagelig nytte. G. I:s reg. 18: 40 (1546). (Menige mans) daglige handtering och nähring. RARP 2: 189 (1635). Till dagligt bruk talade (kejsar Klaudius) bredvid munnen. Rydberg Rom. d. 80 (1877, 1882). — särsk.
a) (†) om tjänare, tjänsteman l. tjänst. Gamble rigisins sitwenia at ingen ogipter oc daglige tiæniste swen togs i radit. G. I:s reg. 1: 262 (1524). Them som ära vti wara dagliga tienst. Därs. 7: 169 (1530). Honom (dvs. Visbur) brende hans eeghna söner inne med alt hans daghliga folk. O. Petri Kr. 24 (c. 1540) [efter pros. Krön.: mz alt hans daglika folk, Historia Norvegiæ: cum omni curia sua]. Konung Fredrichs (dvs. Fredrik I:s af Danmark) dagelige Secreterare, benämbd Mester Jesper Brockman. Tegel G. I 1: 260 (1622). (G. I) skilde alt Krijgzfolcket widh sigh, förvthan sitt dageliga Hoffolck. Girs G. I 98 (c. 1630).
b) [jfr d. daglige klæder] om rum, kläder o. d.; ofta: hvardags-. På tridie daghen, ladhe hon (dvs. Ester) sijn daghligha klädher aff, och droogh sin Drotninga skrwdh vppå. St. af Est. 3: 4 (Bib. 1541). Han .. tog bort från mig allt mitt .. så att han icke lemnade mig mera än mina dagliga gångkläder jag hade på mig. Hist. bibl. 7: 498 (i handl. fr. 1633). Är (oskiftadt) bo fattigt och ringa; tage tå (den öfverlefvande maken) sin .. dageliga säng. GB 17: 1 (Lag 1734). Apostlarne framträdde utan all tvifvel i sina dageliga och vanliga kläder vid Gudstiensten. Bælter Cerem. 174 (1760). Uti hans dagliga rum. Möller (1790); jfr DAGLIG-RUM. Af de tvenne nämnde boningsrummen kallades det ena bärstugan eller sommarstugan .. och det andra dagliga stugan. Lovén Folkl. 1 (1847); jfr DAGLIG-STUGA. Vexiö kyrka .. (skulle enl. Magnus Ladulås’ testamente) erhålla hela skruden i Konungens dagliga kapell. Strinnholm Hist. 4: 688 (1852; lat. capellam .. cotidianam). — särsk.
α) (fullt br.) mil. i uttr. daglig dräkt, motsatt PARAD-DRÄKT; jfr SLÄP-DRÄKT. Tj.-regl. 1885, 1: 67. Daglig drägt bäres i de fall, då icke annan uniformsdrägt är föreskrifven. Tj.-regl. 1889, s. 53. Uniformsdrägterna äro: paraddrägt .. daglig drägt; samt arbetsdrägt. Regl. f. fl. 1899, 1: 36.
β) (fordom) i fråga om vissa ordenstecken i mindre format samt om det mindre af rikets sigill. Cantzelern .. med the älste secreterer hafve thet daglige secretet, såsom och richsens handlinger uti förvaringh. RA 3: 170 (1593). K. M. tager allenast på sig ded lille eller daglige S. Jörans belete. A. Oxenstierna Skr. 1: 117 (1627).
c) [jfr d. dagliganker, holl. het dagelijksch anker, daagsch anker, t. der tägliche anker] sjöt. i uttr. dagligt ankare, dagliga ankaret, det af ett fartygs svåra ankaren som har sin plats vid bogen på babords sida o. som användes vid ankring under vanliga förh., o. dagligt tåg, dagliga tåget, tåg hörande till det dagliga ankaret; jfr DAGLIGS o. därunder upptagna ssgr. The best Bower, dageliga ankaret. Serenius Engl.-sw. dict. Gggg 2 a (1757). Ankare äro 6. Pliktankare det svårasta, så daglige och reserve samt töjankaret och 2:ne varpankare. Dalman Sjölex. 2 (1765). Dageliga Tåget. Röding 1: 100 (1794). Bagbords eller dagliga Ankaret. Pihlström Skepps aflöpn. 1: 132 (1796, 1812). Pliktankartågen nedskjutas på sina ställen, för om dagliga tågen. Boström Tackl. 143 (1840). Af de förstnämda (svåra ankarna) hänger det dagliga ankaret, som ständigt begagnas, vid kranbalken om babord (venstra skeppssidan). Uppf. b. 7: 347 (1875). Linder Sjömanskap 173 (1896).
d) (fullt br.) allmän, allmänt gängse.
α) [jfr d. dagligt liv, dagligliv, t. das tägliche leben] i uttr. i (det) dagliga lifvet, äfv. i det dagliga, förr äfv. i uttr. i det dagliga lefvernet, i den dagliga lefnaden, i det vanliga lefnadssättet, den allmänna sammanlefnaden sådan den dagligdags gestaltar sig; i hvardagslifvet. Befinnandes, huruledes Kopparmyntet sigh, såsom sielf vthi ett wist prijsz, satt hafwer i det dagelige Lefwernet. Stiernman Com. 3: 343 (1665). I den dagliga lefnaden (vann Magnus Stenbock K. XII:s ynnest) genom sin vänlighet och behaget af ett lätt och okonstladt umgänge. G. L. Oxenstierna i 1 SAH 3: 197 (1790, 1802). Den bibemärkelse af onyttighet eller ändamålslöshet, som ordet ”improduktiv” erhållit i det dagliga lifvet. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 454 (1894). I dagliga lifvet tala vi .. ofta om ljusa, varma eller mjuka toner, om skrikande eller kalla färger. Herrlin Snille o. själssjukd. 136 (1903).
β) [jfr d. daglig tale, dagligtale] i uttr. (i) dagligt tal, det vanliga, allmänna sättet att uttrycka sig, ofta i motsats till fullt korrekt (vetenskapligt l. fackmässigt) l. officiellt språk; hvardagstal (med afs. på ordförråd l. uttal). Rydelius Förn. 152 (1721, 1737). Af Lagfarenhets ord har jag utsökt alla, som i dagligt tal, eller i allmänna skrifter brukas. A. Sahlstedt i DA 1768, nr 52. Åtskillige kroppar hafva den egenskapen att släppa dem (dvs. solstrålarna) oförändrade igenom sig. Desse kallas ledare för ljuset, och i dagligt tal, genomskinliga. Berzelius Kemi 1: 8 (1808, 1817). I dagligt tal och i det slags skrifart, som närmar sig till hvardagstalet. Enberg Sv. spr. 129 (1836). En sorts stamning .., som äfven i dagligt tal lät höra sig. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 120 (1865). ”Läsning i blandade ämnen” eller, som den i dagligt tal kallades, ”Läsningen” åtnjöt på sin tid stort anseende. Ljunggren SVH 3: 134 (1881). NF 19: 340 (1895). jfr: (†) I wårt dagelige Språk. Stiernhielm VgL Ordl. (1663; under husl). — (knappast br.) om hvad som allmänt omtalas l. utsprides. Man hör i dagligt tal, / Om gifta männer mer än mången, / De ryckten, dem ej oskuld tål. Bellman Gell. 32 (1793).
3) (föga br.) alldaglig, hvardaglig, banal. Ett så vanligt, så dageligt Phenomen, som ett åskeslag. Ödmann Str. förs. 1: 287 (1799). En gammal daglig saga blott / om några, som i striden stått / och några, som ha kämpat ut. Topelius Nya blad 124 (1862, 1870).
4) motsv. DAG I 4: som äger rum l. förekommer under loppet af ett dygn; särsk. i fråga om astronomiska förh.; motsatt ÅRLIG, SEKULÄR osv. Rayalin Nav. 87 (1728). Den dageliga rörelse vi spörja uti hela stor Sjön, hvarmedelst vatnet två gånger om dygnet fallar fram och tillbakars, hvilket .. kallas Ebb och Flod. Duræus Naturk. 167 (1759). Jordens dagliga rörelse. Melanderhjelm Astr. 1: 27 (1795). Ett godt Ur, hvars dageliga afvikning ur medeltiden är bekant. Anckarsvärd Astr. afh. 23 (1824). Denna dagliga period (i stjärnfallens frekvens). Forssman i UVTF 10: 24 (1874). Daglig dragning (hos kronometern). Uggla Sjölex. (1878; under daily). Den dagliga (värme-)variationen är i regel större på sommaren än om vintern. Hagman Fys. geogr. 153 (1903).
5) (mindre br.) motsv. DAG I 1: som tillhör l. utmärker l. hänför sig till l. gäller osv. dagen i motsats till aftonen l. natten. Daghligh, thet som länder til dagen eller skeer om dagen. Lex. Linc. (1640; under diurnus). Lindblom Lex. lat. (1790; under diurnus). I böcker från fordom / bläddren med dagelig hand, och bläddren med nattlig derjämte! Tegnér 3: 384 (1836; lat. nocturna versate manu, versate diurna). Barn, som tillhöra dagliga skolan. DN 1894, nr 9052, s. 2. Mina dagliga och nattliga samtal med vännerna. Wulff Petrarcabok 41 (1905; lat. diurna nocturnaque colloquia). Under dagliga och nattliga vandringar. Levertin (o. Eugen) Sv. landsk. 7 (1905).
(2) -ARBETE. (†) (Höfvitsmannen) eftterlät them sällan någon hielp vthi theras dagliarbethe, och för then skull nödhgades the mäst sielffua slachta, mältta, bryggia .. bära wedh .. och annat suårt arbete giöra. Schück Wivallius 1: 199 (i handl. fr. c. 1636). —
(2 b) -KAMMARE~200. (mindre br.) jfr -RUM. Strindberg Sv. öden 2: 156 (1883). Prästgårdens dagligkammare. Heidenstam Karol. 1: 131 (1897). —
(2 b) -RUM~2. rum hvari familjen om dagen vanligen uppehåller sig, hvardagsrum. Dansen .. idkas icke blott i derför afsedda salar, utan äfven ofta i dagligrummen. Tekn. tidskr. 1886, s. 153. Dagligrummen (i palatset) äro .. förlagda åt gården. Därs. 1898, A. B. s. 88. —
(2 b) -STUGA~20. [jfr d. dagligstue] numera nästan bl. om hvardagsrum i allmogens hus; hvardagsstuga; förr äfv. om hvardagsrum i allm. Carlén Skuggsp. 1: 86 (1861, 1865). Härberget bestod af ett lågt ryggåshus, som var dagligstugan, och af rymliga loft och svalar å ömse sidor. Rydberg Vap. 38 (1891). S. A. Hedlund i GHT 1895, nr 298 B, s. 2.
C: (1) DAGLIGT-VIS30~2, adv. (föga br.) dagligen. Läsa .. böner dagligtvis. Strandberg 4: 84 (c. 1857).
Spalt D 129 band 6, 1906