Publicerad 1910   Lämna synpunkter
DEPONENS depω4näns, äfv. (i sht i Sveal. o. Norrl.) -å4-, l. -ens (depo´nens Weste), n.; best. deponentiet dep1ωnän4tsiet l. de1-, l. -å- l. -o-, äfv. -än4siet, ngn gg —302, i best. anv. dock oftare utan slutart.; pl. = l. -entier, dep1ωnän4tsier l. de1-, l. -å- l. -o-, äfv. -än4sier, ngn gg —302 (depone´ntier Weste), l. (med bibehållen lat. pluraländelse) -entia -än4tsia, äfv. -än4sia, ngn gg —302. Anm. För ä. tids vidkommande är det i regeln omöjligt att afgöra, om ordet bör betraktas ss. svenska l. ss. latin. Fortfarande användas ej sällan de rent lat. förb. verbum deponens, verba deponentia.
Etymologi
[jfr t. deponens äfvensom eng. deponent, fr. déponent; af lat. deponens (urspr. ss. bestämning, särsk. attributiv, till verbum), p. pr. af deponere (se DEPONERA) i bet.: bortlägga, uppgifva. Användningen, som tidigast uppträder hos senlat. grammatiker o. af dem förklaras på olika sätt, har kanske snarast föranledts däraf, att de ifrågavarande verben förmenades hafva ’uppgifvit’ l. förlorat sin passiva bet.; jfr Jeep Zur gesch. d. lehre v. d. redetheilen bei d. lat. grammatikern 208 ff. (1893). Plur. -entier, som utgår från lat. pl. -entia, har i sin ordning gifvit upphof till best. sg. -entiet]
språkv. verb som har passiv form utan att hafva passiv betydelse; för grekiskans vidkommande stundom äfv. om verb med medial form men aktiv betydelse; jfr HALF-, SEMI-DEPONENS. Wallenius Proj. G 7 b (1682). Tiällmann Gram. 217 (1696). De Verba, som äro Deponentia. Sahlstedt Sv. gram. 52 (1769). Aktiva verber och lika gällande deponentier taga till sig akkusativen. Lindfors Bröder 165 (1806). Dahl Gr. gram. 218 (1809). I ett eller annat Språk (såsom Sv. och Lat.) fins .. ett slags Verber som kallas Deponentier, d. ä. sådana som hafva form af Passiva, men äro till bemärkelsen Transitiva eller Intransitiva, Reciproka, eller Reflexiva. Moberg Gram. 38 (1815). Till denna konjugation (dvs. den 1:sta) höra de flesta Svenska deponentier; t. ex. Afundas, Brottas, Dagas m. fl. Fryxell Sv. spr. 56 (1824). Enberg Sv. spr. 139, 140 (1836). För passiva eller media (i gr.) af activ betydelse, hvilkas activa äro obrukliga, hafva de nyare från Latinska grammatiken lånat benämningen ”passiva och mediala Deponentia”, alltsom aoristen har passiv ell. medial form. Aulin Krüger Gr. gram. 44 (1853). Sillén Löfstedt Gr. gram. 35 (1885, 1904). Många perfekt particip af deponentia (i lat.) hafva jämte den aktiva äfven passiv betydelse. Zander Lat. språkl. 53 (1891). Deponens sakna ofta part. pres., bilda det stundom på -andes. Brate Sv. spr. 134 (1898). Finnes vid sidan af deponentiet ett nära besläktadt verb i aktiv form. Cederschiöld Verbalabstr. 20 (1908).
Ssg (jfr under DEPONENTIELL): DEPONENS-FORM 030~2. Deponensformer (fattas, hoppas, minnas m. fl.). Linder Regl. 128 (1886).

 

Spalt D 948 band 6, 1910

Webbansvarig