Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
DIABOLO dia4bolo, stundom -bωlω l. -bωlo l. -bå- l. -lå, r. l. m.; best. -on.
spel speladt med ett slags snurra af form som ett timglas l. två med spetsarna mot hvarandra vända koner, hvilken medelst ett vid spetsarna af tvenne pinnar, som hållas en i hvar hand, fäst snöre sättes i en hastigt roterande rörelse o. slungas upp i luften, hvarefter den åter uppfångas på snöret, l. då två l. flere deltaga, på motspelarens l. en af motspelarnas snören; ofta konkret om själfva snurran l. om snurran med tillbehör. Spela diabolo. Ny tidn. f. idr. 1908, s. 264. I fråga om diabolo, den bekanta barnleksaken, .. så har den så godt som försvunnit från våra torg och gator, där den ännu i fjor var ganska allmän. PT 1909, nr 222 A, s. 3. En enstaka diabolo .. for upp och ner i luften. SvD(L) 1911, nr 84, s. 6. — jfr: En (engelsk) officer .. berättade (ss. vittne i en rättegång), att han emellan 1864 och 1867 varit med om att spela ett spel med två käppar och en dubbel spole ombord på fregatten Sutlej i Stilla oceanen. De kallade då spelet ”diabolo” och härledde det från det grekiska ordet ”diabolos”. De hade just diskuterat ordets härstamning i mässen. SvD 1908, nr 146, s. 3.
-SPELARE~200. Diabolospelaren, skulptur af Tore Strindberg. Hvar 8 dag 10: XVII (1909). —
-TÄFLAN~20. En af Dagens Nyheter arrangerad diabolotäflan gick nyligen af stapeln i hufvudstaden. Hvar 8 dag 9: 592 (1908).
Anm. Enl. meddelade upplysningar förekom ifrågavarande spel redan 1850, kanske t. o. m. ngt tidigare, på Katrineholm i Södermanland, där det gick under det direkt efter fr. (jfr den etym. parentesen ofvan) bildade namnet diabbelspel(et).
Spalt D 1149 band 6, 1911