| Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
DOMINERA dωm1ine4ra l. dom1-, äfv. dω1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr DOMINANS, DOMINANT, sbst. o. adj.
I. intr.
1) göra sig gällande framför andra, vara herre, härska, ha öfvertaget; utöfva makt(en); råda, befalla; vara den bestämmande l. ledande; bjuda; stundom med bibet. af att framträda mera än sin omgifning, ställa denna i skuggan (jfr 3); numera vanl. i p. pr. S. tycks blifva den dominerande i kommittén. Han dominerar ehvar han är. Serenius (1734; under domineer). Frun dominerar i huset. L. M. Enberg (1850) i Försl. t. SAOB. Mera eller mindre dominerande blef .. (Sundberg) inom alla de kretsar, där han rörde sig. Billing i 3 SAH 15: 51 (1900). — särsk.
a) (†) med prep. på (oppå): vara herre öfver, rå(da) på. Och dominerer den altidh opå de platser (dvs. de omtalade städerna o. slotten) som mestere i fäldt ähr. Oxenst. brefv. 5: 414 (1626).
b) (föga br.) med prep. öfver (jfr 2, 3 a): ha väldet öfver, råda öfver. Synden dominerar öfver honom. Hahnsson (1888).
2) (mindre br.) uppträda som herre, spela herre; vanl. med prep. öfver (jfr 1 b, 3 a): spela herre öfver, taga sig ton öfver, öfverrösta; i p. pr. ss. adj.: härsklysten, häftig; öfverlägsen; stundom närmande sig bet.: högljudd; jfr DOMDERA 2. Hwar skall säija sin meningh .. uthan buller eller muunbruk, att ingen dominerar öfwer dhen andra uthan per vota decideras, när skilliacktigheet finnes. Annerstedt UUHist. Bih. 2: 54 (i handl. fr. 1661). (Han har skaffat sig fina kläder) och dominerat i Stockholm i 3 månadz tidh på kellaren. Consist. acad. Abo. ä. prot. 3: 184 (1666); jfr ex. från 1775 under DOMDERA 1. (Drottning Kristinas) dominerande lynne. HSH 9: 97 (c. 1740). Sök icke att dominera öfver mig. Hahnsson (1888). En dominerande hållning, röst. Dens.
3) allmännare l. mer l. mindre bildl.: (gm beskaffenhet, storlek, antal, läge osv.) göra sig gällande (gentemot l. i förh. till ngt annat); ha öfvervikten, förhärska; fånga uppmärksamheten l. framträda (mera än annat); ofta (i sht i fråga om berg, höjd o. d.) liktydigt med: ligga l. resa sig högt l. högst; stundom: vara viktigast, betyda mest; ofta i p. pr. ss. adj. En dominerande höjd, plats, roll, ställning. Ha en dominerande betydelse, ett dominerande läge. Genom then dominerande wärman, skäre Blodhet och Subtile Spiritus, äre the Sangviniske .. lustighe, milde. Palmcron Sund. sp. 395 (1642). Carlberg Sthms architect contoir C 1 a (1740). (Kyrkan) tronar däruppe på det höga berget ofvanför staden, såsom den dominerande punkten i taflan. Ödman Resebild. 205 (1907). Bland de hvita immigranterna (i Förenta staterna) dominerade irländarna intill 1850 med 42 % af hela antalet. P. Stolpe i Ymer 1909, s. 140. — jfr PREDOMINERA. — särsk.
a) (†) med prep. öfver (jfr 1 b, 2): resa l. höja sig öfver. Den understa våningen af Corps de Logis (bör) byggas lika hög med flyglarne, och den öfverstående våningen bör dominera öfver dem. König Mec. 76 (1752).
b) [jfr ä. fr. accord dominant, dominantackord] (numera knappast br.) mus. i p. pr. ss. adj.; i uttr. dominerande septimackord, dominantseptimackord; i utvidgad anv. äfv. för att beteckna ett ackord ss. omvändning af hufvudseptimackordet. Höijer Musiklex. 452 (1864).
c) skogsv. i p. pr. ss. adj., om längre o. växtligare träd i ett jämnårigt skogsbestånd med särsk. tanke på dess hämmande inflytelse på de närstående. Cnattingius Skogslex. (1873, 1894).
d) [efter österrikaren J. G. Mendels epokgörande, men först omkr. 1900 uppmärksammade arb. Versuche über Pflanzenhybriden (1865)] (ny anv.) biol. i fråga om nedärfning af tvenne af ett föräldrapar representerade motsatta egenskaper (t. ex. gul o. grön färg hos ett par korsade ärtsorter); om egenskap som ensam blir synlig i den första generationen, under det att dess motsats tills vidare förblir latent: härska; vanl. i p. pr. ss. adj., motsatt: recessiv. Bot. notiser 1900, s. 187. Rena, vita marsvin korsade med rena, färgade, .. fingo färgade ungar. Färg dominerade sålunda. Larsson Johannsen Ärftl. 122 (1918).
II. tr.
1) [jfr liknande anv. i holl., t., eng., fr. o. lat.] behärska, vara herre öfver, leda, styra; äga l. utöfva afgörande l. bestämmande inflytande på. Af Stiernor ingen man, som klok är, Domineras; / Men Dårar plä af them ewärdelig regeras. Block Progn. 34 (1708). Aramintas ena motspelare .. med sina sju klöfver och goda handkort för resten, måste nödvändigt dominera utgången. Almqvist A. May 43 (1838). På ett frisinnadt, vänligt och humant sätt dominerande det kommunala lifvet .. utgjorde de en verklig samling chefer. SDS 1897, nr 175, s. 2. — särsk. i fråga om bestämmande inflytande öfver handeln med vissa varor. Dominera marknaden (jfr 2 b), behärska marknaden. Vifsta varfs bolag .. dominerade trädvaruhandeln i ådalen. Englund Gedungsen 124 (1853). NDA 1912, nr 242, s. 5.
2) [jfr liknande anv. i t., eng. o. fr.] allmännare l. mer l. mindre bildl.: (gm storlek, antal, läge osv.) göra sig (mera) gällande (än annat) i (ngt); förhärska i; sätta sin prägel på; ofta (i sht i fråga om berg, kulle, högre byggnad o. d.) liktydigt med: resa sig l. vara synlig öfver (ett landskap osv.), behärska, öfverskugga; stundom: undanskymma; göra sig gällande på bekostnad af. Rättelig förstå huru Löfvärck och Ornamenter (vid utsmyckningen af en byggnad) skall tienligen sättas, at det intet för mycket Dominerar annat Listvärck och Architecturen. Carlberg Sthms architect contoir C 4 b (1740). (Frågan om försvarsorganisationen) erhöll en allt annat dominerande betydelse. De Geer Minnen 2: 143 (1892). En oregelbunden liten stad, .. dominerad af slottet, kyrkorna och klostren. Stockholm 2: 145 (1897). — jfr VÄRLDS-DOMINERANDE. — särsk.
a) mil. (gm höjd l. högt läge) medgifva öfverblick öfver (ett visst område) samt möjlighet att med eld bestryka detsamma; behärska. Sjelfva Fästningen Carlstéen såsom belägen på et berg, dominerar Staden (Marstrand) .. samt bägge (hamn-)Inloppen. Tornquist Utk. 2: 99 (1788). Batteriet dominerar staden. L. M. Enberg (1850) i Försl. t. SAOB.
b) i uttr. dominera marknaden (jfr 1 slutet). Det berömda engelska degelgjutstålet, hvilket alltsedan år 1740 .. dominerat den finare stålmarknaden. N. Kjellberg i Läsn. f. sv. folket 1911, s. 207.
Spalt D 1940 band 7, 1920