Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
DUALIST dɯ1alis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
filos. o. teol. anhängare af dualismen (se d. o. 1) l. en dualistisk åskådning. Lutteman Schulze 109 (1799). Wikner Platon 141 (1867).
1) filos. o. teol. motsv. DUALISM 1. Dualistisk åskådning, filosofi, metafysik, världsåsikt. Dualistiskt system. Lyceum I. 2: 25 (1810). Parsismen är en dualistisk religion. Hagman FysGeogr. 224 (1903).
3) (i sht i historisk o. politisk framställning) motsv. DUALISM 3. Den demokratiska författningens dualistiska princip. Nordström Samh. 1: 149 (1839).
4) kem. motsv. DUALISM 4. Det dualistiska systemet. Dualistisk uppfattning. Keyser Kemien 3: 4 (1876). PKlason i LVetA IV. 4: 127 (1909).
5) fys. i uttr. den dualistiska teorien, den teori som söker förklara de elektriska fenomenen gm att antaga tillvaron af två slags elektricitet. 2NF (1906).
Spalt D 2308 band 7, 1922