Publicerad 1919   Lämna synpunkter
EFTERSÄGA äf3ter~sä2ga l. ~säj2a, v. -er, -sade, -sagt, -sagd. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se d. o.), -ERSKA (se d. o.); jfr EFTERSÄGEN.
Etymologi
[av EFTER o. SÄGA; jfr d. eftersige, ävensom holl. nazeggen, naspreken, t. nachsagen, nachsprechen]
— jfr SÄGA EFTER.
1) [till EFTER- 5 (a); jfr motsv. anv. i ä. d., ä. holl. o. t.] (†) uttala (ett omdöme) om (ngn) l. giva (ngn det l. det) ss. vitsord (sedan han lämnat ett ställe l. en verksamhet o. d.); i sht: uttala (ett omdöme) om (en avliden), giva (ngn) ss. eftermäle; jfr EFTERTALA 2. Han (har) .. vthi lärdom och leffuerne sigh så förhållit .., att alla där han haffuer vista(t)s, veta honom det medh beröm att effterseija. Växiö domk. arkiv 1650, s. 33. Det iag wäl på hans döda Mull honom må efftersäja. Columbus Bibl. v. P 2 b (1674). Det kan jag den saliga mannen berömmeligen efterseya, at aldrig nogen contradiction eller widrighet (dvs. ovänligt ord l. bemötande) mig wederfors hos honom. M. Arenchil (1688) hos Cavallin Herdam. 2: 231. — särsk. [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. ä. holl.] pregnant: uttala ett klandrande omdöme om (ngn), klandra, förebrå, tillvita (ngn ngt). Hwarken iagh eller någon af Regementet hafwer honom något att efftersäija, utan fast mehr berömma för sin stoora flijth. Växiö domk. akt. 1680, nr 331.
2) [till EFTER- 11 c] säga efter, upprepa.
a) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (i skriftspr.) säga efter, (mening för mening l. ord för ord l. stavelse för stavelse) återgiva (vad ngn annan säger l. läser före l. dikterar); efterbilda (ett ljud l. ord o. d.); jfr EFTERSTAVA 1. Han (varder) och samma Eedh efftersäyandes .., såsom han föreläsin warder. Widekindi Krigsh. 883 (1671). Ord .., hvilka .. (papegojan) lärdt och således eftersade. De Foë Rob. Cr. 75 (1752). (Lars) höll nu på att författa en trosbekännelse .. i femtio artiklar, och det var hans fasta beslut att .. tvinga mäster Gudmund ned på skolbänken, för att höra, eftersäga, upprepa och bekänna dem. Rydberg Vap. 285 (1891). Eftersägningen (är) vid den ortografiska undervisningen det bästa medlet till att inprägla ordbilden i minnet. Herrlin Minnet 132 (1909).
b) (i skriftspr.) osjälvständigt l. okritiskt l. tanklöst återgiva l. upprepa (i tal l. skrift, vad ngn annan l. andra förut sagt l. uttalat l. skrivit); jfr EFTERBABBLA, EFTERPLADDRA 2. Leopold 5: 385 (1797). Man har sagt och eftersagt, att en fullkomlig menniskokännedom endast kan vinnas i de större städerna. Tegnér 5: 24 (1803). Han var nu alltid af samma tanke, som presidenten; han eftersade hvad presidenten sade; han var ett eko af presidenten. Palmær Eldbr. 113 (1839). (P. Wieselgrens) estetiska system var icke någon eftersägning af dagens tyska mönster. Wieselgren Vår samt. 168 (1877, 1880). De fleste beundrare (av en prisad man l. kvinna) eftersäga hvad andra sagt före dem. Topelius Tänkeb. 169 (c. 1895).
c) [jfr motsv. anv. i t.] (†) obetänksamt l. lösmunt (åter)berätta, skvallra om, yppa (vad ngn sagt l. ngt som händt osv.). (Hustrun) hafwer .. jw aldrigh i sin lijffztijdh något efftersagdt, ther .. (för mannen) lågh någon macht vppå. Fosz 191 (1621). Vij undertecknade .. lofva här medh, att alt, hvad i denne Deputation .. proponeras och delibereras, af oss (för) ingen Menniska .. skall eftersäjas. 2 RARP I. 1: 108 (1719).
Ssg (till 2 a): EFTERSÄGNINGS-FÖRSÖK. (Lärjungens) eventuella missgrepp vid eftersägningsförsöken. P. Leander i Ped. tidskr. 1904, s. 274 (i fråga om inlärande av främmande språkljud).

 

Spalt E 248 band 7, 1919

Webbansvarig